Denna undersökning tar reda på hur reportrarnas tal låter i de svenska nyhetssändningarna och i hur stor mängd regionala varianter av standardspråket förekommer. Den reder även ut vad för policys och praxis som finns hos Sveriges television när det gäller hur en reporter ska tala. Studien fokuseras kring SVT1. Är det mångfaldens Sverige som speglas i reportrarnas språkbruk? Får alla sorts dialekter plats i svensk public service? Undersökningen lutar sig mot den svenska språkpolitiken samt huvuddragen inom sociolingvistik. Vidare kategoriseras de svenska dialekterna i större huvudgrupper där förekomsten mäts utifrån en veckas nyhetssändningar, både från rikstäckande samt från två regionala redaktioner. Analysen mäts utifrån fonologiska och prosodiska variabler som utmärker varje dialektgrupp, samt hur konsonant - och vokalanvändningen ser ut och vilken språkmelodi som kan höras. Undersökningen visar på en stor utbredning av sveamålen, där undergruppen stockholmska är i majoritet. Detta gäller såväl i rikstäckande sändningar som i Nord- och Sydsverige. Den visar även på en stor förekomst av en noterad teveröst, som bäst kan beskrivas som mekanisk och opersonlig. Slutligen kan konstateras att de regionala sändningarna innehåller till en tredjedel tal av sin regionala variant.