Syftet med den här undersökningen är att ta reda på vad några svensklärare beskriver att de nationella proven har för betydelse för undervisningen i svenskämnet. Genom kvalitativa intervjuer med fyra svensklärare har det framkommit att de nationella proven fungerar som ett stöd för lärarna samtidigt som det tar upp mycket tid och arbetskraft. Proven förmedlar dubbla budskap då det å ena sidan kan stärka lärarens professionella yrkesroll samtidigt som det kan ifrågasätta den genom utvärdering av lärarens arbete. Att det är ett nyttigt prov framkom i undersökningen, men den stora nackdelen de nationella proven har är att det innehåller alldeles för mycket merarbete än vad den normala arbetsveckan.

Elever som har svårt att förstå instruktioner, läsa en text och förstå budskapet eller läsa en text och koppla ihop den med tidigare kunskap riskerar att uppleva svårigheter i skolan. Därför undersökte jag i detta examensarbete hur 61 elever i årskurs nio på högstadiet klarade av delprovet som behandlar läsförståelse, från det nationella provet i svenska år 2012. Elevernas resultat jämfördes sedan med den självskattning kring den egna läsförståelsen som jag skapade, och som de fick svara på innan provtillfället. Genom detta ville jag få svar på vilken nivå elevernas läsförståelse ligger på, och hur de själva ser på sin läsförståelse. Jag var intresserad av att se huruvida elevernas uppfattning om nivån på den egna läsförståelsen överensstämde med deras faktiska resultat på provet, samt om flickor och pojkars resultat skilde sig åt. Undersökningen visade att 6,6 % av eleverna inte nådde upp till ett betyg som motsvarar betygen E. Flickorna var överrepresenterade i kategorin betyget C eller högre, i jämförelse med pojkarna, 75 % av flickorna mot 50,5 % av pojkarna. Vidare framgick att en stod andel elever uppskattar sig ha en högre nivå av läsförståelse än vad de kanske i själva verket har. En viktig slutsats blir att strukturerad och tydlig undervisning i läsförståelse är väldigt betydelsefullt.

<p>Bakgrund:Vi har under vår VFU-tid hört från både elever och lärare att intresset för svenskämnet avtagit något på senare år från elevernas sida. Svenska är ett stort och övergripande ämne och lärarna måste hela tiden komma på infallsvinklar som gör det intressant för eleverna. De måste hitta ämnen som kan inspirera eleverna till att utvecklas. Ett mått på om de har lyckats är de nationella proven i svenska. Syfte: Syftet med vår studie var att undersöka om teman och texter i de nationella proven i svenska på gymnasienivå är relevanta för eleverna och om de kan relatera till och känna igen sig i teman och texter samt huruvida detta inverkar på elevernas prestation. Metod: Vi har använt oss av såväl kvalitativ som kvantitativ metod i vår undersökning genom intervjuer med lärare och utdelning av enkäter till elever på gymnasieskolans senare år. Vi har intervjuat tre lärare vid tre olika gymnasieskolor samt delat ut enkäter till 48 elever i tre olika klasser vid dessa skolor. Dessa klasser bestod av 18, 13 respektive 17 elever. Resultat: Vi har sett att textmaterialets relevans ökar elevers intresse för uppsatsämnet, men att det inte är en nödvändighet för att påverka elevernas prestation. Orsaken till det är att eleverna är väl medvetna om kraven som ställs på att kunna skriva varierande texter även utanför intresseområdet. De flesta ansåg att texter och teman i de nationella proven i svenska del b ht-05 och vt-06 var viktiga och att de kunde känna igen sig i dem.</p>

Bakgrund:Vi har under vår VFU-tid hört från både elever och lärare att intresset för svenskämnet avtagit något på senare år från elevernas sida. Svenska är ett stort och övergripande ämne och lärarna måste hela tiden komma på infallsvinklar som gör det intressant för eleverna. De måste hitta ämnen som kan inspirera eleverna till att utvecklas. Ett mått på om de har lyckats är de nationella proven i svenska. Syfte: Syftet med vår studie var att undersöka om teman och texter i de nationella proven i svenska på gymnasienivå är relevanta för eleverna och om de kan relatera till och känna igen sig i teman och texter samt huruvida detta inverkar på elevernas prestation. Metod: Vi har använt oss av såväl kvalitativ som kvantitativ metod i vår undersökning genom intervjuer med lärare och utdelning av enkäter till elever på gymnasieskolans senare år. Vi har intervjuat tre lärare vid tre olika gymnasieskolor samt delat ut enkäter till 48 elever i tre olika klasser vid dessa skolor. Dessa klasser bestod av 18, 13 respektive 17 elever. Resultat: Vi har sett att textmaterialets relevans ökar elevers intresse för uppsatsämnet, men att det inte är en nödvändighet för att påverka elevernas prestation. Orsaken till det är att eleverna är väl medvetna om kraven som ställs på att kunna skriva varierande texter även utanför intresseområdet. De flesta ansåg att texter och teman i de nationella proven i svenska del b ht-05 och vt-06 var viktiga och att de kunde känna igen sig i dem.

Syftet med denna studie är att fördjupa förståelsen för eventuella samband mellan förekomst av matematiska symboler och matematikuppgifters svårighetsgrad. I studien har matematikuppgifter från PISA 2003 och Nationella prov i matematik A, B och C på gymnasiet analyserats utifrån vilka typer av matematiska symboler de innehåller. Resultatet av denna analys har sedan med hjälp av statistisk korrelationsanalys jämförts med uppgifternas lösningsfrekvenser samt hur höga krav på läsförmåga uppgiften ställer. Studiens resultat visar att sambanden mellan förekomst av olika symboltyper och dess lösningsfrekvenser är för svaga för att någon definitiv slutsats ska kunna dras. Korrelationsanalysen visar dock att ett något starkare samband finns mellan förekomsten av bokstavssymboler i matematikuppgifter och låga lösningsfrekvenser än för någon av de andra symboltyperna. När förekomsten av olika symboltyper jämförs med hur höga krav uppgiften ställer på läsförmåga finns det inget som tyder på att förekomsten av olika symboltyper har något samband med hur höga krav på läsförmåga en uppgift ställer.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

Studien undersöker hur elever upplever stress i provsammanhang och vad det kan vara som påverkar stressen, hur eleverna i årskurs sex känner inför och hur eleverna i årskurs sju känner efter proven. Studien har genomförts med enkätundersökning där 46 stycken elever medverkat, 24 från årskurs sex och 22 från årskurs sju. Resultatet av studien redovisas i diagram där det tydligt framgår hur eleverna besvarat frågorna och efter varje diagram analyseras frågan för att förtydliga frågorna och elevernas åsikter. I diskussionen besvaras syftet om hur elever upplever stressen i relation till nationella proven, hur eleverna i årskurs sex känner inför proven och hur sjuorna kände under och efter proven. Sexorna och sjuorna beskriver att de vill få höga resultat på nationella proven. Sexorna känner också att det är viktigt för deras lärare att de får bra resultat medan sjuorna inte känner av det från sin lärare.Sjuorna upplever däremot att deras föräldrar skulle blivit besvikna om de fått svaga resultat på nationella proven men sexorna inte kände detta från sina föräldrar.

No description available.

Studien syftar till att undersöka vilken vikt lärare lägger vid de nationella proven inför slutbetygen i matematik i årskurs 9. Genom kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer med verksamma och utbildade lärare kom studien fram till att lärare i grundskolans senare år kan tolka de nationella provens syfte på olika sätt. Detta kan i sin tur skapa orättvisa för elever. Skolan kan ur vissa hänseenden inte ses som tillräckligt likvärdig. I studien kan skillnader i synen på nationella provens användningsområde härledas till synen på bedömning samt hur skolorna arbetar med uppföljning av nationella proven. Lärare i studien som i hög grad säger sig använda en så kallad summativ bedömningsmetod säger sig i mindre utsträckning sätta betyg efter nationella provens resultat och tvärtom. Det framkommer dock att somliga respondenters kunskaper om denna bedömningsmetod är bristande och de kan därför komma att använda den på ett felaktigt sätt, vilket tenderar att skapa subjektiva och felaktiga betyg. Skolans möjliga likvärdighetsproblem reser frågan om skolan kan ses som misslyckad. Studiens slutsats är att det på lokal nivå samt från Skolverkets håll kan finnas utrymme för att förtydliga läroplaner och provens användningsområde.

<p>Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt. En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretiserabedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IGoch G. Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenskaoch svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningartillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vaddet innebär att resonera.Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan ochgymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt.En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretisera bedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IG och G.Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenska och svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningar tillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vad det innebär att resonera.</p>