Punctuation enhances the understanding and correct reading of written text by the use of spacing and conventional signs. When learning a language, the usage of correct punctuation is vital. This is especially important when learning a second language since punctuation rules vary between languages.  In Swedish schools, the teaching of English as a second language has shifted focus from a grammatically oriented method called ‘grammar translation method (GTM) to a more communicative approach which could have affected the students’ knowledge of grammar. Despite the importance of correct punctuation, there have been few studies addressing the subject in Sweden. Therefore, this essay aims to examine the knowledge and use of punctuation among students and teachers in Swedish schools. In order to meet the purpose of the essay, the method was divided into four parts: (a) student questionnaires, (b) teachers’ questionnaires, (c) analysis of students written texts and (d) analysis of second language acquisition learning materials. In total, 23 9th grade students and two teachers participated in the study. Nine different textbooks were analysed to examine how punctuation is addressed.  The results showed that there is a general lack of knowledge on the correct use of punctuation among the students as well as the teachers. Moreover, the students’ textbooks did not, in any form, address punctuation. The results were analysed and discussed in relation to previous research on punctuation as well as the essays theoretical framework. Finally, implications for practitioners and future research were provided. Recommendations for teachers are that they follow, to a greater extent, the curriculum and teach punctuation in Swedish upper secondary schools.  However, since there seems to be a lack of knowledge among teachers regarding the use of punctuations, the results of this essay highlight the importance of including punctuation in the textbooks provided to the students. / Skiljetecken förbättrar förståelsen och korrekt läsning av skriven text genom att använda mellanrum och konventionella tecken. När man lär sig ett språk är det viktigt att använda korrekta skiljetecken. Detta är särskilt viktigt när man lär sig ett andra språk eftersom reglerna för skiljetecken varierar mellan olika språk. I svenska skolor har undervisningen i engelska som andraspråk flyttat fokus från en grammatiskt orienterad metod som kallas "grammar translation method (GTM)" till ett mer kommunikativt förhållningssätt som kan ha påverkat elevernas kunskaper i grammatik. Trots betydelsen av korrekt användande av skiljetecken har det gjorts få studier som behandlar ämnet i Sverige. Därför syftar denna uppsats till att undersöka kunskapen om, och användningen av, skiljetecken bland elever och lärare i en svensk skola. För att möta syftet med uppsatsen delades metoden upp i fyra delar: (a) elevenkäter, (b) frågeformulär till lärare, (c) analys av elevernas skrivna texter och (d) analys av andraspråksinlärningsmaterial. Totalt deltog 23 elever i årskurs 9 och två lärare i studien. Nio olika läroböcker analyserades för att undersöka hur användande av skiljetecken hanteras. Resultaten visade att det råder en generell kunskapsbrist om korrekt användning av skiljetecken bland såväl elever som lärare. Dessutom behandlade elevernas läroböcker inte i någon form av skiljetecken. Resultaten analyserades och diskuterades i relation till tidigare forskning om användning av skiljetecken samt uppsatsens teoretiska ramverk. Slutligen gavs rekommendationer för praktiker och framtida forskning. En rekommendation till lärare är att de i högre grad följer läroplanen och lär ut skiljetecken i svenska gymnasieskolor. Men eftersom det tycks råda brist på kunskap bland lärare om användningen av skiljetecken, visar resultaten av denna uppsats vikten av att inkludera användning av skiljetecken i läroböckerna som eleverna använder.

No description available.

Denna uppsats behandlar hanteringen av kommatecken hos elever i årskurs 6 och 9. Syftet är att se huruvida kommateckenhanteringen skiljer sig mellan elever i de olika respondentgrupperna, utifrån olika variabler. Underlaget till detta bygger på en enkätundersökning med 47 enkäter, där eleverna fått ta ställning till kommateringen i 18 givna meningar.Resultatet visar att eleverna i årskurs 9 generellt har en mer korrekt kommateringsfrekvens, men vissa kommateringstyper hanterar årkurs 6 mer korrekt än årskurs 9. Variablerna kön och föräldrars språkliga bakgrund påverkar, i detta resultat, inte nämnvärt.Identifieringen av felkommateringarna visar också att typen ”utebliven kommatering” är den mest frekventa felkommateringstypen.

I den här uppsatsen undersöker jag hur skiljetecknet semikolon används i två nutida bruksprosaiska korpusar. Semikolonen i korpusarna kategoriseras efter syntaktisk och semantisk funktion samt efter huruvida användningen överensstämmer med den normerande grammatiken. Enligt denna bör semikolon fungera som konjunktion mellan huvudsatser eller som överordnat komma i uppräkningar, medan användning i stället för kolon eller övriga komman avråds. Den kvantitativa undersökningen visar att endast 35 % av alla semikolon används normenligt. I diskussionen pekar jag ut språkvårdens föreskrifter som upphov till det frekventa missbruket. Anvisningarna är endast vagt definierade utifrån ogrammatiska grunder som skiljetecknens relativa styrka och skribentens språkkänsla. Parallellen med konjunktioner utelämnas helt. Därför omformulerar jag också anvisningarna för semikolon med mer grammatiska termer, baserat på de rådande rekommendationerna samt det faktiska bruk som framgår i undersökningen. Uppsatsen utgör därmed ett första steg till en ny föreskrift för semikolonets bruk i svenskan.

I denna uppsats undersöks bruket av semikolon i reseskildringar, tidningstexter och kåserier. Syftet är att undersöka bruket och se hur semikolon används på olika sätt i texterna och att försöka kategorisera dessa. Tillsammans sträcker sig textmaterialet över perioden 1743–2018. Undersökningen görs med de teoretiska begreppen funktion och betydelse som ett avstamp för tillvägagångssättet och metoden. Resultatet visar bland annat att semikolon rymmer betydligt mer än bara sin syntaktiska funktion. Tecknet har en djupare betydelse som används på olika sätt av olika skribenter och som inte sällan behöver tolkas av en läsare utefter sin kontext. En större del av de undersökta semikolonen i materialet är på något sätt kopplade till konjunktioner. Andra förekommande funktioner semikolon visat sig ha i textmaterialet är sådant som inkorrekt användning som kolon eller som avgränsare vid uppräkning.

Interpunktionsbruket är en viktig del i skriftkunnigheten, men samtidigt något som väcker osäkerhet hos såväl ovana som professionella skribenter. Denna studie undersöker bruket av tankstreck, som populärt betraktats som ett missbrukat skiljetecken. Bruket ställs mot språk­vårdens rekommendationer, som är gamla och inte grundade i faktisk användning. Syftet är att utifrån bruket ge en omfattande bild av hur tankstreck faktiskt används i nutida sakprosa för att formulera en mer giltig rekommendation. Historiskt har språkvården tillskrivit skiljetecknen någon av fyra olika funktioner: prosodisk, kognitiv, grammatisk och semantisk. Jag använder mig av alla fyra för att ge en fullständig och rättvisande beskrivning. I huvudstudien analyserar jag tankstrecksbruket i Språkbankens dagspresskorpus, och i en kvalitativ delstudie analyserar jag tankstreck i tidningsrubriker, med hjälp av enkätsvar från journalister och en språkmedveten allmänhet. Resultatet visar att tankstreck fungerar kontrasterande i löpande text och topikaliserande i rubriker. De används för att avgränsa led från redan kompletta huvudsatser och bryter eller utvidgar satsmönstret. Tankstreck kan i princip alltid ersättas av andra skiljetecken, men i rubriker finns ofta inom- och utomspråkliga begränsningar som gör tankstreck till det enda alternativet. Tvärtemot vad skrivreglerna anger används tankstreck sällan för att dela upp en mening i ofullständiga delar, det tycks inte nödvändigtvis användas framför något oväntat och det skapar ingen paus som inte redan krävs syntaktiskt. Med denna studie efterlyser jag mer forskning om interpunktion, ur ett flerfunktionellt perspektiv, vilket kan bidra till att uppdatera skrivreglerna och stärka skriftkunnigheten.

Punctuation is an indispensable element in formal and literary texts as well as everyday writing. Studying punctuation is therefore necessary in order to understand written language. Still, it does not fit easily into descriptions of language as an abstract, given system, composed of lexicon and grammar. Within the framework of Bakhtinian dialogism, however, linguists have started to study languaging as an interactive, situated process, meaningful in concrete, embodied utterances. While many such studies have focused on spoken language, this PhD dissertation is an attempt to study written language from a dialogical perspective. The aim of the study is to explore the functions of punctuation and to integrate the analysis of punctuation into a broader theoretical under­standing of written language. This is achieved through qualitative analyses of three contemporary Swedish novels: DIVA by Monika Fagerholm (1998), Förvandling by Eva Adolfsson (2005) and Fadevår, tack för ljuset! by Fredrik Ekelund (2010). In order to discover the rich meaning of specific instances, linguistic details are studied in relation to different aspects of context: the local co-text of the sentence, paragraph, chapter and novel as a whole, relevant intertextual contexts, and, to some extent, contemporary literary movements and technological developments, etc. In all of the three novels, punctuation is an integrated element of style and characterization, and important thematic aspects of each novel are visible at the level of punctuation. General patterns are also to be seen, the most important of which concern, firstly, how punctuation divides the units of written language, and regulates the relationship between these units, and secondly, how shifts in voice and tone are constructed in the novels with the help of punctuation. Furthermore, punctuation can create visually iconic references. The results have many implications for further research. Punctuation is a necessary and integrated part of written meaning-making and should not be overlooked in text analyses. Moreover, punctuation plays a crucial role in the construction of aspects like viewpoint and discourse presentation, which can no longer be ignored. On the spatial surface of text, writers and readers create complex interplays of voices.

Uppsatsens syfte är att undersöka interpunktionens form och funktion i tidigvikingatida runinskrifter samt att därigenom också föra den teoretiska och metodiska diskussionen kring fenomenet runinterpunktion framåt. Undersökningens material består av runstensinskrifter från danskt område och från Götaland. Till viss del beskrivs interpunktionens form med hjälp av termer och metod lånade från grafonomin. Studiet av interpunktionens funktion begränsar sig främst till en syntaktisk analys med syfte att identifiera i vilken mån de syntaktiska gränsernas nivåer bestämmer hur interpunktionen används. Till viss del berörs även andra funktioner, till exempel textavgränsning, med utgångspunkt i innehållet. Undersökningens resultat visar framförallt på en mycket varierad användning av interpunktion. Till stor del kan bruket förstås som betingat av nivån på de syntaktiska gränserna. Avvikelser finns, dels som resultat av att interpunktionen haft andra funktioner, dels på grund av att en viss interpunktionstyp inte tycks ha använts med någon särskild funktion alls. Samband mellan interpunktionens form och funktion kan i vissa fall fastställas inom den enskilda inskriften. Dessa funktioner kan bestå i att en bestämd form av interpunktion endast markerar en viss typ av syntaktisk gräns, eller att interpunktionen förutom en syntaktisk gräns också markerar en tematisk. I Götaland visar det tidigaste materialet upp en relativt enhetlig princip utifrån vilken inskrifterna interpunkteras; i första hand markeras satsgränser med interpunktion. Det tidiga danska materialet uppvisar däremot en större variation. Utvecklingen i både det danska materialet och det från Götaland går mot att så gott som varje syntaktisk gräns interpunkteras.

Denna uppsats undersöker hur uttrycket gilla läget används i olika språkhandlingar och vilken innehållsmässiga betydelse uttrycket får. Det är en korpusbaserad studie där över 200 belägg i Twitter 2015 till 2017 är granskade och analyserade. Det avgörande i analysen för hur uttrycket används är språkhandlingen som uttrycket förekommer i och vilket skiljetecken som används. I de fall där skiljetecken saknas analyseras språkhandlingen utifrån eventuellt responssvar som kan förväntas. Vidare studeras också om meningen, där uttrycket ingår, rent språkligt är formulerad som en fråga eller som ett påstående, men om funktionen av uttrycket är något helt annat.  Resultatet visar ett komplext uttryck som kan varieras, och hur det tolkas beror på sammanhanget och vem som läser texten som det förekommer i.

De nationella proven i årskurs tre prövar förmågan att kunna använda skiljetecknet punkt korrekt, vilket år 2019 visade att 9,7 procent av eleverna i Sverige inte blev godkända på. Å ena sidan anses användningen av skiljetecknet punkt i texter vara en viktig del i att kunna göra texten begriplig för läsaren. Å andra sidan kan en text vara begriplig och lättläst med hjälp av konnektiver och inga punkter. Syftet med studien är att undersöka hur elever i årskurs tre på två olika skolor i Sverige använder sig av skiljetecknet punkt. Syftet är även att undersöka hur lärare i F-3 runt om i Sverige undervisar om skiljetecknet punkt, samt vilka svårigheter de anser finnas. Mer specifikt har vi besvarat frågeställningarna: Hur använder elever i årskurs tre skiljetecknet punkt i och utan förhållande till konnektiver vid analog skrivning? Hur undervisar lärare i årskurs F-3 om skiljetecknet punkt och vilka svårigheter anser de finnas? För att besvara frågeställningarna och uppnå studiens syfte har vi samlat in elevtexter från två olika klasser och analyserat hur dessa elevtexter använder skiljetecknet punkt, samt genomfört en webbenkät för lärare. Vårt resultat visar att elever sätter ut skiljetecknet punkt rätt men även att punkt uteblivit, hamnat fel eller varit överflödigt i elevtexterna. Lärare i studien upplever att de för det mesta tjatar på eleverna att använda punkt mer än att använda en konkret metod. För forskningsfältet kan vidare forskning innebära att finna en metod huruvida undervisningen kring skiljetecknet punkt ska bedrivas på bästa sätt. Andra lärare kan använda sig av vår studie för att skapa sig en förståelse för elevers användning av skiljetecknet punkt vid analog skrivning av narrativa texter.