Den här uppsatsen syftar till att söka reda på hur ungdomar i gymnasieskolan behärskar sina pronomen i skrift. Undersökningens fokus är främst hur väl eleverna är medvetna om subjekts- och objektsformen av han/hon när de skriver. Ett andra delsyfte gäller hur eleverna använder sig av de, dem och dom i skrift. Ett tredje delsyfte rör elevers attityder till det könsneutrala pronomenet hen. Jag vill även få en inblick i hur elever ser på vårt svenska språk och om unga idag anser att språket är värt att vårda. Undersökningen utfördes på en gymnasieskola med elever från två olika yrkesprogram i årskurs 1 som jag valt att kalla studiegrupp 1 och studiegrupp 2. Undersökningen bestod av två moment, en enkätundersökning och en intervjuundersökning. I enkätundersökningen deltog 24 elever från båda klasserna och i intervjuundersökningen deltog 4 elever från varje klass.Resultatet visar att eleverna i många fall kan sina pronomen men att det finns vissa svårigheter kring subjektsformen han/hon och objektsformen honom/henne. Många elever väljer av olika anledningar även att använda sig av det mer talspråkliga pronomenet dom framför ett de och dem som är mer tydligt i sitt sammanhang. Resultatet visar även att eleverna i undersökningen inte är särskilt positivt inställda till ett könsneutralt pronomen. Undersökningen har påvisat att eleverna inte känner till begreppet språkvård men att de ändå anser att det är värt att bevara vårt svenska språk trots att de ändå anar att engelskan kommer att ta över i framtiden. / This paper aims to research how adolescents’ in upper secondary school rule their pronouns in writings. The research focuses on pupils’ awareness of subject position and object position he/she when writing. Another aim refers to how pupils use they and them in writing. A third aim considers pupils attitudes to gender-neutral pronoun. I also wanted to have an insight in how pupils look at our Swedish language, and if adolescents´ of today find it important to preserve the language for generations to come. The investigation took place at an upper secondary school, with pupils from two vocational classes in year 1. I will refer to the two classes as study group 1 and study group 2. The investigation consists of two parts, one questionnaire study and one interview study. In the questionnaire study 24 pupils participated from both classes, and in the interview study 4 pupils from each class participated. The Result shows that many pupils know their pronouns pretty well, but there are some difficulties consider the subject form of he/she and the object form of him/her. In Swedish we have a form of the pronoun (dom) that are much more colloquial and unclear than they and them consider to be. The result of this paper also shows that the pupils’ attitudes to a gender-neutral pronoun are not very positive. The research also shows that the pupils never have heard of the term purism, but they still believe that it is important to protect our Swedish language. The pupils sense that the English language may take over gradually in the future and compete out Swedish as the first language in our country.

This study looks to establish which implications the norm, use and view on the written Swedish language in society and school might have in regards to the teaching of Swedish in the Upper Secondary School, specifically year one. It poses questions as to which views on norm and use can be found in textbooks, in syllabi and in the everyday work of teachers. Through research and analysis of the last three syllabi of the Swedish subject and three corresponding textbooks, along with interviews with two teachers of Swedish, it is shown that from the 1970s onward, there has been a shift from a language norm that incorporates everybody and makes everybody responsible to a language norm that in essence is second to the individual progress of students and successful written communication. It is argued that one does not necessarily exclude the other and that, given a successful education, students may use their knowledge of lingual norm to excel in written language activities.

I den här uppsatsen undersöker jag hur skiljetecknet semikolon används i två nutida bruksprosaiska korpusar. Semikolonen i korpusarna kategoriseras efter syntaktisk och semantisk funktion samt efter huruvida användningen överensstämmer med den normerande grammatiken. Enligt denna bör semikolon fungera som konjunktion mellan huvudsatser eller som överordnat komma i uppräkningar, medan användning i stället för kolon eller övriga komman avråds. Den kvantitativa undersökningen visar att endast 35 % av alla semikolon används normenligt. I diskussionen pekar jag ut språkvårdens föreskrifter som upphov till det frekventa missbruket. Anvisningarna är endast vagt definierade utifrån ogrammatiska grunder som skiljetecknens relativa styrka och skribentens språkkänsla. Parallellen med konjunktioner utelämnas helt. Därför omformulerar jag också anvisningarna för semikolon med mer grammatiska termer, baserat på de rådande rekommendationerna samt det faktiska bruk som framgår i undersökningen. Uppsatsen utgör därmed ett första steg till en ny föreskrift för semikolonets bruk i svenskan.

Syftet med min uppsats är att, med utgångspunkt i Spolskys teori om språkvård, kartläggabruket och attityderna till hen som könsneutralt pronomen. I kartläggningen granskar jag också vilka olika användningsområden hen har, och ifall studenter i genusvetenskap och studenter i svenska har olika inställning till ordet. Metoderna jag har använt mig av är enenkätundersökning och en bruksundersökning av bloggar och tryckta texter. Mina resultat visar att de olika grupperna har olika attityder till hen, och att pronomenet framförallt fyller en funktion när man problematiserar genus eller enskilda individers könsidentitet.

I den här uppsatsen behandlas det könsneutrala pronomenet hen, som har debatterats livligt under 2012. Tidigare studier har visat att ordet främst är etablerat i hbtq- och feministkretsar och att det framför allt fyller en funktion i att problematisera kön. Uppsatsens syfte är att närmare beskriva betydelser och funktioner för ordet hen samt att undersöka huruvida ordet i dag förekommer i kontexter som inte är direkt knutna till feministisk eller hbtq-relaterad verksamhet. Uppsatsens teoridel behandlar feministisk språkteori och språkvårdsteori, främst enligt Cameron (1992) och Pauwels (1998; 2003). Här redogörs också för bakgrunden till ordet hen samt några av de queerteoretiska och skrivtekniska motiv som har anförts för att införa ett könsneutralt pronomen. I studien analyseras användningen av hen i 100 bloggtexter och 100 tidnings­texter, dvs. 200 belägg, från hösten 2012 utifrån morfosyntaktiska, funktionella och kontextuella perspek­tiv. Resultaten pekar på att hen i första hand används som personligt köns­neutralt pronomen för både generisk och unik referens samt för personer med en problem­atiserad köns­identitet. En ytterligare funktion är att hen kan fungera person­ifi­erande för djur, väsen och inanimata samt användas i överförd betydelse för att beteckna köns­neutralitet eller genusmedvetenhet. Resultaten tyder också på att hen används i tid­nings­texter och bloggar även utanför en uttalat feministisk och politisk kontext. Detta tolkar jag som att den starka politiska laddning som präglat hen börjar försvagas och att pronomenet rör sig mot en mer allmänspråkligt och neutral användning.

I den här uppsatsen undersöks förekomsten av sammanskrivningar i blogg-respektive nättidningstexter. En sammanskrivning innebär att två eller fler ord som bör separeras från varandra skrivs ihop utan mellanrum. Med hjälp av i huvudsak Språkrådets lista över fasta uttryck i Svenska skrivregler har vi manuellt genomsökt fyra av de mest besökta bloggarna i Sverige samt krönikor/kolumner och recensioner från tre välkända nättidningar efter sammanskrivningar som strider mot språkvårdens rekommendationer.Den kvantitativa studien gör gällande att sammanskrivningar är drygt åtta gånger mer frekventa i bloggar jämfört med i tidningstexter. I diskussionen konstateras att problemet med sammanskrivningar är av den mildare graden eftersom en normstridande (i förhållande till de rekommendationer som språkvården ger) sådan sällan påverkar kontexten i någon större utsträckning. Vidare når vi slutsatsen att de rekommendationer som språkvården ger trots allt är för vaga, med alldeles för många undantagsfall.

<p>Det engelska språket har sedan efterkrigstiden haft en allt större inverkan på svenskan, bl.a. genom att vara det främsta långivande/lånförmedlande språket. Med dessa nya lån följer ofta svårigheter att anpassa orden till svensk grammatik. Målet med min uppsats har varit att undersöka hur engelska inlånade substantiv böjs i plural på svenska: vilka böjningsformer som används, huruvida engelsk eller svensk böjning används oftare, vad försvenskad stavning har för betydelse för pluralböjningen, och om språkbrukare upplever pluralböjningen som något problematiskt. För att besvara dessa frågor genomfördes en undersökning av språket i bloggar samt en enkätundersökning. En lista med inlånade engelska substantiv från 1990 eller senare sammanställdes utifrån Nyordsboken – Med 2000 nya ord in i 2000-talet och användes som material till bloggundersökningen. Enkäten utformades med fokus på ordpar med både svensk och engelsk stavning, och ställde också frågan om informanterna undviker att använda pluralformer av de undersökta substantiven. Enkätundersökningen genomfördes bland två grupper: studenter och språkvårdare. Resultaten visade att majoriteten av substantiven i mitt material böjdes med den engelska pluralformen –s och bland de ord som böjdes med svensk pluraländelse dominerade –er, följt av –ar och –or. En kombination av engelsk och svensk pluralform förekom i ord som bimbosar och logosar. Det fanns flera indikationer på osäkerhet inför pluralböjning, t.ex. flera olika böjningsvarianter, reaktioner på enkäten, och språkvårdarnas oenighet. Anpassning till svensk stavning hade stor inverkan på böjningen i plural och verkar vara en bra strategi för att integrera engelska lånord i svenskan. Informanterna i enkätundersökningen tenderade att undvika ord med engelsk stavning mer än de med svensk stavning.</p>

Interpunktionsbruket är en viktig del i skriftkunnigheten, men samtidigt något som väcker osäkerhet hos såväl ovana som professionella skribenter. Denna studie undersöker bruket av tankstreck, som populärt betraktats som ett missbrukat skiljetecken. Bruket ställs mot språk­vårdens rekommendationer, som är gamla och inte grundade i faktisk användning. Syftet är att utifrån bruket ge en omfattande bild av hur tankstreck faktiskt används i nutida sakprosa för att formulera en mer giltig rekommendation. Historiskt har språkvården tillskrivit skiljetecknen någon av fyra olika funktioner: prosodisk, kognitiv, grammatisk och semantisk. Jag använder mig av alla fyra för att ge en fullständig och rättvisande beskrivning. I huvudstudien analyserar jag tankstrecksbruket i Språkbankens dagspresskorpus, och i en kvalitativ delstudie analyserar jag tankstreck i tidningsrubriker, med hjälp av enkätsvar från journalister och en språkmedveten allmänhet. Resultatet visar att tankstreck fungerar kontrasterande i löpande text och topikaliserande i rubriker. De används för att avgränsa led från redan kompletta huvudsatser och bryter eller utvidgar satsmönstret. Tankstreck kan i princip alltid ersättas av andra skiljetecken, men i rubriker finns ofta inom- och utomspråkliga begränsningar som gör tankstreck till det enda alternativet. Tvärtemot vad skrivreglerna anger används tankstreck sällan för att dela upp en mening i ofullständiga delar, det tycks inte nödvändigtvis användas framför något oväntat och det skapar ingen paus som inte redan krävs syntaktiskt. Med denna studie efterlyser jag mer forskning om interpunktion, ur ett flerfunktionellt perspektiv, vilket kan bidra till att uppdatera skrivreglerna och stärka skriftkunnigheten.

<p>Denna uppsats undersöker hur den skriftliga språkkänslan manifesterar sig hos en grupp språkbrukare. Syftet är att studera om den använda metoden i studien är gångbar för att kunna ge en inblick i begreppet språkkänsla. Som utgångspunkt för begreppet står Margareta Westmans uppdelning av språkkänslan i tre nivåer, vilket bildar det tredelade normbegreppet, som innefattar hur man anser att man borde skriva, hur man uppfattar att man skriver och hur man faktiskt skriver. Den övergripande frågeställningen i uppsatsen är: Vad kan studien säga om språkkänslan hos informanterna? Uppsatsen omfattar två delstudier som utgår från kvalitativ respektive kvantitativ metodik. Dessa två delstudier avser att komplettera varandra för att tillsammans ge en större helhetsbild av informanternas språkkänsla.</p><p>Den kvalitativa delstudien med 7 informanter är experimentell och innefattar ett korrekturläsningstest, ett testformulär, en intervju om informanternas uppfattning om det egna skrivandet, samt en enkät med frågor om informanternas bakgrund samt attityd till skrivande. Den kvantitativa delstudien med 42 informanter (samt en kontrollgrupp med 10 informanter med mycket god kunskap i svenska språket) innefattar enbart korrekturläsningstexten samt enkäten. I texten och formuläret har en stor mängd språkfel i fem olika kategorier inplanterats, vilka informanterna ska ta ställning till: pronomen/formord, tecken, syntax, ord och stil.</p><p>Resultatet från båda delstudier visar att man kan dra slutsatser om att använda testinstrument och metoder har varit användbara för att kunna svara mot syftet med uppsatsen. Resultatet visar att språkkänslan kommer till individuella uttryck hos samtliga informanter, vilket skapar en stor variation i informantgruppen. Genom resultatet anses den övergripande frågeställningen ha besvarats. Mer allmänna slutsatser är att studien ger en inblick i hur det faktiska språkbruket ter sig, och den höga språkliga förmågan blir tydlig i båda delstudier då majoriteten placerar sig i de tre högsta poänggrupperna. Studien visar även att informanterna är måna om att skriva korrekt svenska i formella sammanhang. Uppfattningen om det egna språkbruket är tydligt blandad hos informanterna, men tenderar ändå till att ligga på en relativt hög nivå hos det övervägande antalet. Korrelationen mellan uppfattning om det egna språkbruket och det faktiska språkbruket går i riktning mot att uppvisa att många informanter har en något förvrängd bild av sitt eget språkbruk. En sambandsanalys visar på att de två variablerna har ett positivt samband, vilket till viss del betyder att hög uppfattning korrelerar med hög skrivförmåga i experimentet. Slutligen kan sägas rent generellt att majoriteten uppvisar en hög förmåga att tala om sitt eget språk och skrivande vilket bland annat har visat sig i ett starkt engagemang för uppgiften.</p>

På senare år har det uppmärksammats att subjunktionen eftersom allt oftare konstrueras med ett efterföljande att. I denna uppsats undersöks denna konstruktion ur ett språkvårdsperspektiv. Fokus ligger på eftersom att:s plats i det svenska språksystemet, dess etablering i olika texttyper och funktionella aspekter som rör informationsstruktur. Konstruktion med basal subjunktion är ett starkt mönster för subjunktioner i svenskan. I uppsatsen drivs tesen att den inre strukturen i eftersom har bleknat och förstärks efter detta mönster med en separat subjunktionsmarkör. Vidare föreslås semantisk analogi som motivation bakom konstruktionen. Resultatet visar att eftersom att börjar etablera sig bland de kausala subjunktionerna, i synnerhet i informella texttyper, men även bruket i tryckt press visar en stadig ökning under de 25 senaste åren. Eftersom att uppvisar ingen tendens till differentiering gentemot eftersom vad gäller fakticitet, informationstyngd och ledföljd.