<p>Det engelska språket har sedan efterkrigstiden haft en allt större inverkan på svenskan, bl.a. genom att vara det främsta långivande/lånförmedlande språket. Med dessa nya lån följer ofta svårigheter att anpassa orden till svensk grammatik. Målet med min uppsats har varit att undersöka hur engelska inlånade substantiv böjs i plural på svenska: vilka böjningsformer som används, huruvida engelsk eller svensk böjning används oftare, vad försvenskad stavning har för betydelse för pluralböjningen, och om språkbrukare upplever pluralböjningen som något problematiskt. För att besvara dessa frågor genomfördes en undersökning av språket i bloggar samt en enkätundersökning. En lista med inlånade engelska substantiv från 1990 eller senare sammanställdes utifrån Nyordsboken – Med 2000 nya ord in i 2000-talet och användes som material till bloggundersökningen. Enkäten utformades med fokus på ordpar med både svensk och engelsk stavning, och ställde också frågan om informanterna undviker att använda pluralformer av de undersökta substantiven. Enkätundersökningen genomfördes bland två grupper: studenter och språkvårdare. Resultaten visade att majoriteten av substantiven i mitt material böjdes med den engelska pluralformen –s och bland de ord som böjdes med svensk pluraländelse dominerade –er, följt av –ar och –or. En kombination av engelsk och svensk pluralform förekom i ord som bimbosar och logosar. Det fanns flera indikationer på osäkerhet inför pluralböjning, t.ex. flera olika böjningsvarianter, reaktioner på enkäten, och språkvårdarnas oenighet. Anpassning till svensk stavning hade stor inverkan på böjningen i plural och verkar vara en bra strategi för att integrera engelska lånord i svenskan. Informanterna i enkätundersökningen tenderade att undvika ord med engelsk stavning mer än de med svensk stavning.</p>

Det engelska språket har sedan efterkrigstiden haft en allt större inverkan på svenskan, bl.a. genom att vara det främsta långivande/lånförmedlande språket. Med dessa nya lån följer ofta svårigheter att anpassa orden till svensk grammatik. Målet med min uppsats har varit att undersöka hur engelska inlånade substantiv böjs i plural på svenska: vilka böjningsformer som används, huruvida engelsk eller svensk böjning används oftare, vad försvenskad stavning har för betydelse för pluralböjningen, och om språkbrukare upplever pluralböjningen som något problematiskt. För att besvara dessa frågor genomfördes en undersökning av språket i bloggar samt en enkätundersökning. En lista med inlånade engelska substantiv från 1990 eller senare sammanställdes utifrån Nyordsboken – Med 2000 nya ord in i 2000-talet och användes som material till bloggundersökningen. Enkäten utformades med fokus på ordpar med både svensk och engelsk stavning, och ställde också frågan om informanterna undviker att använda pluralformer av de undersökta substantiven. Enkätundersökningen genomfördes bland två grupper: studenter och språkvårdare. Resultaten visade att majoriteten av substantiven i mitt material böjdes med den engelska pluralformen –s och bland de ord som böjdes med svensk pluraländelse dominerade –er, följt av –ar och –or. En kombination av engelsk och svensk pluralform förekom i ord som bimbosar och logosar. Det fanns flera indikationer på osäkerhet inför pluralböjning, t.ex. flera olika böjningsvarianter, reaktioner på enkäten, och språkvårdarnas oenighet. Anpassning till svensk stavning hade stor inverkan på böjningen i plural och verkar vara en bra strategi för att integrera engelska lånord i svenskan. Informanterna i enkätundersökningen tenderade att undvika ord med engelsk stavning mer än de med svensk stavning.