I Mare Kandres genombrottsroman Aliide, Aliide (1991) lyfts ofta det starka inifrånperspektivet fram som ett karakteristiskt stildrag, även om romanen berättas utifrån tredje person. Denna stilistiska undersökning analyserar rösternas uttryck i syfte att erbjuda en mer detaljerad och djupgående förståelse för Kandres komplexa berättarteknik, och fokuserar huvudsakligen på att klarlägga ett systematiskt mönster över hur Kandre låter huvudkaraktären Aliide komma till tals. Analysen genomförs med en narratologisk och stilistisk begreppsapparat utifrån en dialogisk språkförståelse som situerar språkliga iakttagelser i en kontext. Genom en kvalitativ analys på detaljnivå undersöks rösternas uttryck i anföringsformerna fri indirekt diskurs och direkt diskurs, vilket visar att berättarrösten och huvudkaraktären Aliides röst framträder både parallellt och separat i anföringsformerna. Vidare framkommer hur interpunktion, deiktiska perspektivmarkörer, bildspråk och rekontextualisering påverkar rösternas styrka, expressivitet och intensitet, eftersom dessa konstruktioner aktualiserar innehållet på olika sätt. Analysen visar även hur dessa språkliga konstruktioner synliggör en tät växelverkan mellan inre och yttre perspektiv samt hur rösterna både separeras och sammansmälter i texten, vilket skapar en komplex samverkan mellan berättaren och huvudkaraktären. Undersökningen visar även att den dialogisitet som förekommer i romanen mellan Aliide och främmande yttranden utgör en viktig faktor för att skapa styrka och expressivitet i Aliides röst, då Aliide intar en svarande position som möjliggör en implicit maktkritik i romanen. Den inre alienation och isolering som delvis har präglat den generella tolkningen av innehållet går således att problematisera och ifrågasätta utifrån ett dialogiskt perspektiv.

Denna uppsats behandlar hanteringen av kommatecken hos elever i årskurs 6 och 9. Syftet är att se huruvida kommateckenhanteringen skiljer sig mellan elever i de olika respondentgrupperna, utifrån olika variabler. Underlaget till detta bygger på en enkätundersökning med 47 enkäter, där eleverna fått ta ställning till kommateringen i 18 givna meningar.Resultatet visar att eleverna i årskurs 9 generellt har en mer korrekt kommateringsfrekvens, men vissa kommateringstyper hanterar årkurs 6 mer korrekt än årskurs 9. Variablerna kön och föräldrars språkliga bakgrund påverkar, i detta resultat, inte nämnvärt.Identifieringen av felkommateringarna visar också att typen ”utebliven kommatering” är den mest frekventa felkommateringstypen.

Interpunktion är en viktig, men ganska osynlig, del av skriftspråket som bidrar till förståelse och överblick av texter. Denna studie undersöker interpunktionens funktion i två skönlitterära skräckböcker: Färjan, riktad till vuxna, skriven av Mats Strandberg samt Monstret i natten, riktad till barn i åldrarna 6–9 år, skriven av Mats Strandberg och illustrerad av Sofia Falkenhem. Syftet med studien är att dels beskriva interpunktionen i böckerna och dels jämföra dem med varandra. Resultatet visar att interpunktionens funktion i de aktuella böckerna överensstämmer med tidigare studiers resultat, även om vissa skillnader går att finna gällande exempelvis vilka resurser som tillämpas. Vidare visar resultatet att interpunktionens funktion i de båda böckerna skiljer sig åt, då interpunktionen i Färjan är mer varierad och avancerad än den i Monstret i natten.

Syftet med denna studie är att genom att jämföra ett urval lärares förhållningsätt till sin grammatikundervisning få fördjupad förståelse för hur elever i årskurs 1-3 kan ges stöd för att utveckla meningsbyggnad i ämnet svenska. Utifrån kvalitativa intervjuer med fyra undervisande lärare i svenska som förstaspråk och en lärare i svenska som andraspråk, ges en inblick i hur lärarna förhåller sig till detta grammatiska moment och hur de ger stöd åt eleverna med avseende på utveckling av syntaktiska färdigheter. Resultaten visar att grammatiken till stor del ligger inbäddad i svenskämnets alla delar. Lärarna uttrycker att grammatiken är viktig och egentligen finns med i allt. Några lärares resonemang tyder dock på att undervisningen inte är så explicit. Bland lärarna finns en variation av tillvägagångssätt som tyder på att både ett funktionellt och formellt perspektiv på undervisning föreligger. Samtliga lärare utgår från gemensamma genomgångar eller aktiviteter och betonar vikten av att visa eleverna exempel. Några lärare betonar särskilt lustfyllda och kreativa arbetssätt. I vilken mån samt hur medvetet och explicit lärarna undervisar i meningsbyggnad varierar också beroende på elevernas behov och förutsättningar.

Resultaten från nationella proven i ämnet svenska under läsåret 2017/2018 visar att 10,1% av eleverna i årskurs 3 som deltagit inte har uppnått kravnivån i delprovet som prövar stavning och interpunktion. I denna studie får eleverna ingå i språkrika miljöer i en social kontext med gestaltande och dramatiserande undervisning om interpunktion. Interpunktion avser användningen av skiljetecken som punkt, frågetecken och utropstecken. Syftet med studien är således att undersöka gestaltande undervisning om interpunktion i ämnet svenska. Utifrån frågeställningen; på vilka sätt påverkar gestaltande undervisning elevernas förståelse för interpunktion, har en deduktiv analys genomförts. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, vilket ligger till grund för analysverktyget som används vid analysen av det empiriska materialet. Empirin består av videoobservationer, enkäter och elevtexter som transkriberats, sammanställts och analyserats. Resultatet visar att gestaltande övningar enligt fyra faser utvecklar elevernas  kunskaper om interpunktion genom att använda olika skiljetecken, men resultaten visar även att eleverna behöver fortsätta utveckla sin förmåga att bruka interpunktion. Fas 1 identifierar elevernas förkunskaper och bygger upp kunskap om interpunktion. Fas 2 vidareutvecklar elevernas förståelse för skiljetecken i olika meningar genom modellering.  Fas 3 visar en utveckling i elevernas förståelse för interpunktion och fas 4 visar elevernas självständiga kunskap om interpunktion. Vidare är det betydelsefullt att forska vidare om gestaltandets roll i skrivundervisningen i ämnet svenska, fler studier behöver genomföras och i synnerhet med det rådande svårigheterna för grundskoleeleverna att använda interpunktion i sina skrivna texter.

Are we able to help younger students to develop their understanding and their use of the capital letter, dot and question mark by giving them intensive teaching on the subject during a short period, and would the effect be long lasting? I decided to investigate this together with young students in second and third grade and at the same time try to see which grade would benefit most. By using an experimental research design I conducted the investigation in a class with children from both grades where the result was compared with two similar control groups. The investigation lasted during five months, while the students were able to show their knowledge in the subject just before and after a two weeks period of intensive teaching and then again after four months. The result showed that the intensive teaching had an effect that lasted over time and that it was the students in second grade that would benefit most.

No description available.

I denna uppsats undersöks bruket av semikolon i reseskildringar, tidningstexter och kåserier. Syftet är att undersöka bruket och se hur semikolon används på olika sätt i texterna och att försöka kategorisera dessa. Tillsammans sträcker sig textmaterialet över perioden 1743–2018. Undersökningen görs med de teoretiska begreppen funktion och betydelse som ett avstamp för tillvägagångssättet och metoden. Resultatet visar bland annat att semikolon rymmer betydligt mer än bara sin syntaktiska funktion. Tecknet har en djupare betydelse som används på olika sätt av olika skribenter och som inte sällan behöver tolkas av en läsare utefter sin kontext. En större del av de undersökta semikolonen i materialet är på något sätt kopplade till konjunktioner. Andra förekommande funktioner semikolon visat sig ha i textmaterialet är sådant som inkorrekt användning som kolon eller som avgränsare vid uppräkning.

Die Literaturwissenschaft hat sich umfassend mit Arthur Schnitzlers Novelle Fräulein Else aus dem Jahr 1924 befasst, aber bisher haben sich keine Studien eingehend mit den Briefen in Fräulein Else beschäftigt. Die vorliegende Arbeit zielt darauf ab, die unerforschten Briefe der Novelle zu analysieren, um einen Beitrag zur Forschung über Fräulein Else zu leisten. Den folgenden Fragen wird nachgegangen: Welche Funktion haben die Briefe in Arthur Schnitzlers Novelle Fräulein Else und wie werden die Briefe mit der Erzähltechnik des inneren Monologs vereint?  Die Ergebnisse der Analyse zeigen, dass die beiden Briefe in Fräulein Else die Funktion haben, die Handlung der Novelle zu steuern. Sie nutzen die Eigenschaft Informationen über Distanz zu vermitteln, um ein Problem einzuführen, die Verantwortung für das Problem auf Else zu übertragen, eine Begegnung zu fordern, einen Interessenkonflikt einzuführen und damit den zentralen Konflikt der Novelle einzuleiten, sowie eine andere Begegnung zu vermeiden und damit den Konflikt ungelöst zu lassen und ein offenes Ende zu schaffen.  In der Vereinigung von Brief und innerem Monolog werden die einfachen Anführungszeichen verwendet, um die Perspektive des Briefs zu vermitteln. Diese Analyse zeigt auch, dass die Vereinigung stark durch den inneren Monolog geprägt ist. Der innere Monolog, ein direktes Zitat von Elses Sprachbewusstsein, wird in den Briefen durch die inkonsistente Wiederholung des Telegramms und eine Phrase aus dem ersten Brief sowie dem zweiten Brief, der eher als Schreibprozess denn als fertiger Brief dargestellt wird, veranschaulicht.

Interpunktionsbruket är en viktig del i skriftkunnigheten, men samtidigt något som väcker osäkerhet hos såväl ovana som professionella skribenter. Denna studie undersöker bruket av tankstreck, som populärt betraktats som ett missbrukat skiljetecken. Bruket ställs mot språk­vårdens rekommendationer, som är gamla och inte grundade i faktisk användning. Syftet är att utifrån bruket ge en omfattande bild av hur tankstreck faktiskt används i nutida sakprosa för att formulera en mer giltig rekommendation. Historiskt har språkvården tillskrivit skiljetecknen någon av fyra olika funktioner: prosodisk, kognitiv, grammatisk och semantisk. Jag använder mig av alla fyra för att ge en fullständig och rättvisande beskrivning. I huvudstudien analyserar jag tankstrecksbruket i Språkbankens dagspresskorpus, och i en kvalitativ delstudie analyserar jag tankstreck i tidningsrubriker, med hjälp av enkätsvar från journalister och en språkmedveten allmänhet. Resultatet visar att tankstreck fungerar kontrasterande i löpande text och topikaliserande i rubriker. De används för att avgränsa led från redan kompletta huvudsatser och bryter eller utvidgar satsmönstret. Tankstreck kan i princip alltid ersättas av andra skiljetecken, men i rubriker finns ofta inom- och utomspråkliga begränsningar som gör tankstreck till det enda alternativet. Tvärtemot vad skrivreglerna anger används tankstreck sällan för att dela upp en mening i ofullständiga delar, det tycks inte nödvändigtvis användas framför något oväntat och det skapar ingen paus som inte redan krävs syntaktiskt. Med denna studie efterlyser jag mer forskning om interpunktion, ur ett flerfunktionellt perspektiv, vilket kan bidra till att uppdatera skrivreglerna och stärka skriftkunnigheten.