Interpunktionsbruket är en viktig del i skriftkunnigheten, men samtidigt något som väcker osäkerhet hos såväl ovana som professionella skribenter. Denna studie undersöker bruket av tankstreck, som populärt betraktats som ett missbrukat skiljetecken. Bruket ställs mot språk­vårdens rekommendationer, som är gamla och inte grundade i faktisk användning. Syftet är att utifrån bruket ge en omfattande bild av hur tankstreck faktiskt används i nutida sakprosa för att formulera en mer giltig rekommendation. Historiskt har språkvården tillskrivit skiljetecknen någon av fyra olika funktioner: prosodisk, kognitiv, grammatisk och semantisk. Jag använder mig av alla fyra för att ge en fullständig och rättvisande beskrivning. I huvudstudien analyserar jag tankstrecksbruket i Språkbankens dagspresskorpus, och i en kvalitativ delstudie analyserar jag tankstreck i tidningsrubriker, med hjälp av enkätsvar från journalister och en språkmedveten allmänhet. Resultatet visar att tankstreck fungerar kontrasterande i löpande text och topikaliserande i rubriker. De används för att avgränsa led från redan kompletta huvudsatser och bryter eller utvidgar satsmönstret. Tankstreck kan i princip alltid ersättas av andra skiljetecken, men i rubriker finns ofta inom- och utomspråkliga begränsningar som gör tankstreck till det enda alternativet. Tvärtemot vad skrivreglerna anger används tankstreck sällan för att dela upp en mening i ofullständiga delar, det tycks inte nödvändigtvis användas framför något oväntat och det skapar ingen paus som inte redan krävs syntaktiskt. Med denna studie efterlyser jag mer forskning om interpunktion, ur ett flerfunktionellt perspektiv, vilket kan bidra till att uppdatera skrivreglerna och stärka skriftkunnigheten.