I den här uppsatsen presenteras en undersökning om bruket av även fast som bisatsinledare iskrift. Syftet med undersökningen är att ta reda på om bruket av bisatsinledaren även fast harbörjat sprida sig från informella texter till mer formella texter. Syftet är också att undersökahållbarheten i ett antagande som förts fram av språkvårdare att fast i även fast uttrycker någotsäkert och verkligt i förhållande till om i även om som uttrycker något osäkert och osannolikt.Metoden består av sökningar i olika databaserade textkorpusar, lucktest till elever i årskurs 9och enkäter till eleverna och deras svensklärare om attityder till även fast i skrift.Resultatet av korpussökningarna visar att även fast verkar ha ökat över tid i vissaskriftsammanhang som i elevers skoltexter och i bloggtexter. Resultatet från elevernaslucktest kan dock varken sägas stödja eller förkasta antagandet att även fast uttrycker någotsäkert och verkligt och även om något osäkert och osannolikt. Däremot visar elevernasattityder till även fast i skrift de problem som den officiella språkvården måste ta ställning tillvid språkförändringar. Man kan antingen hålla fast vid den rådande normen, vid tveksamhethellre välja ett synonymt, men normenligt uttryck eller erkänna att det är en funktionellvariant.

Denna studie genomfördes genom ettspråksociologiskt perspektiv som bland annat studerar språk i ett socialtperspektiv. Tankar till studien grundades sig i att det verkar råda en hel delengelska lånord i svenskan och det finns delade meningar om hur pass mycket detpåverkar det svenska språket och hotar det. I ”Mål i mun-handlingsplan för det svenska språket” menar man att detska räcka med svenska men trots det verkar de engelska lånorden få en alltstörre plats i det svenska språket. Denna studie syftade därför att undersökavilka allmänna attityder 10 stycken informanter har till engelska lånord.Strävan var även att undersöka hur pass medveten vi är i användandet av lånordsamt om där fanns vissa lånord som föredras. Studien undersökte också om lånordförekommer mer inom vissa domäner. För att samla data genomfördes enenkätstudie vilket bar bärkraft till problemställningen, resultat och tolkning.Efter sammanställning kunde slutsatsen dras att svenskan inte är hotad avengelska lånord utan kan ses som en naturlig utveckling i den värld vi lever i.Det finns en medvetenhet i vårt användande av dem och med fördel kan vireflektera över användandet. Vi använder lånorden när vi ej har en fungerandesvensk motsvarighet. Dock väljer vi hellre en fungerande svensk motsvarighetföre engelska lånord. Enligt denna studie räcker det med svenska.

I denna studie undersöks hur ett urval av nyorden från Språkrådets nyordslista från 2015 förstås och används av svenska språkbrukare, samt om det finns någon skillnad i nyordsförståelsen- och användandet bland kvinnor och män. Tio nyord valdes ut och undersöktes med hjälp av en enkät. I enkäten fick informanterna svara på hur frekvent de stött på nyordet, om de använder sig av nyordet, om de förstår sig på nyordet och slutligen fick de svara på en öppen fråga där de själva fick definiera nyordet. I och med att informanturvalet gjordes genom ett bekvämlighetsurval blev informantgruppen väldigt homogen och på så vis kan inga generella slutsatser dras från undersökningen. Resultatet visade att ordens användning och förståelse var mycket varierad. Somliga nyord användes av majoriteten av informanterna och andra användes och förstods inte överhuvudtaget. Nyord som inte användes visade sig dock vara ord som kan ses som samtidsmarkörer. Studien visade inte heller på några större skillnader bland manligt och kvinnligt språkbruk utan de skillnader som kunde ses var i de flesta fallen marginella, med några få undantag. I undersökningen presenteras också tidigare forskning gällande nyordsförståelse och användning samt en bakgrundspresentation av nyord, Språkrådets nyordslista, nyordsbildning, slangord, och språkförändring.

Språket gör att människor kan vidmakthålla, förändra och förstå värderingar, normer och strukturer i samhället. Det är alltså genom språket människor upprätthåller den diskrimineringsstruktur som finns i samhället idag, där ett visst kön, etnicitet, sexuell läggning och utseende generar mer makt och mer social acceptans än andra. Språket är socialt konstruerat, vilket också innebär att det är flytande och att människor har makten att förändra det. Språkaktivismen har påverkat och ibland pressat på för att förändra de sätt som vi pratar på. Det skapade nyfikenhet kring lärandeprocessen av att lära om något så väletablerat som språket. Syftet med denna studie har varit att belysa när och hur universitetsstudenter lär sig använda normkritiska ord i sin vardag. Forskningsfrågorna för studien var(1) När och hur lärde de sig ett nytt normkritiskt ord senast? Samt (2) Är de engagerade i språkförändringar och språkaktivism? För att lyckas med detta genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex universitetsstudenter som sedan analyserades i en tematisk analys. Resultatet visade att studenterna främst tagit del av kunskapen om normkritiskt språkbruk genom ett informellt lärande via sin omgivning och på sociala medier. Resultatet visade även att de informanter som har en positiv inställning till språkförändringen menade att det handlar om att inkludera alla i sitt språk och att visa respekt. De informanter med en mer negativ inställning till språkförändringen menade på att språket fungerar som det ska, att det inte är en debatt som berör dem eller deras omgivning personligen och därför är de ej insatta i debatten.

<p>Språket verkar i allmänhet gå mot ett gemensamt normspråk. Bengt Nordberg och Eva Sundgren har 1967 respektive 1996 undersökt den morfologiska variationen och förändringen i Eskilstunaspråket. Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i dessa två undersökningar kunna ge svar om språkets förändringsprocess 2006. I intervjuform undersöks sju språkliga variabler hos åtta informanter. Slutsatsen är att språket är i förändring och att vi i sinom tid går mot ett gemensamt normspråk. Detta sker dock i mycket lägre takt än väntat. Förändringstakten i språket är specifikt för varje individuellt språkdrag, vilket ger varje språkdrag en egen utvecklingskurva.</p>

This study is about young people’s vocabulary knowledge. The aim is to examine whether the vocabulary knowledge has changed for the worse, according to research, two teachers’ experiences and media. My hypothesis is that a change for the worse involves risks: it can become difficult for young people to be a part of the public dialogue and understand the academic literature. With public dialogue, I mean the dialogue in for example newspapers, TV, the office etcetera. The methods I have used are a literature study and interviews. The result indicates that the vocabulary knowledge has changed for the worse. The curriculum for the Swedish upper secondary school states that the students should learn how to participate in a process of making decisions in a democratic way, in society and at work. If the students reach these goals it should not be a problem to be a part of the public dialogue. Three studies from 1997, 2011 and 2017 show that the vocabulary knowledge is worse. The words that young people seem to not understand are words connected to politics and words that usually occur in newspapers and fiction. Moreover, the teachers’ experiences of the students’ vocabulary are the same as the result of the research. They think that the vocabulary knowledge is insufficient now compared to what it was a decade ago when they started to work. In addition, media does not seem to hesitate to enlighten people about a school in crisis.

Språket verkar i allmänhet gå mot ett gemensamt normspråk. Bengt Nordberg och Eva Sundgren har 1967 respektive 1996 undersökt den morfologiska variationen och förändringen i Eskilstunaspråket. Uppsatsens syfte är att med utgångspunkt i dessa två undersökningar kunna ge svar om språkets förändringsprocess 2006. I intervjuform undersöks sju språkliga variabler hos åtta informanter. Slutsatsen är att språket är i förändring och att vi i sinom tid går mot ett gemensamt normspråk. Detta sker dock i mycket lägre takt än väntat. Förändringstakten i språket är specifikt för varje individuellt språkdrag, vilket ger varje språkdrag en egen utvecklingskurva.

Den traditionella dialekten i Mora används idag i allt mindre utsträckning, framförallt hos unga. På vilket sätt talar då ungdomar i Mora idag? Den här uppsatsen undersöker dialekten hos åtta Moraungdomar. Jag analyserar vilka språkliga drag som lever kvar och vilka som är nya i dialekten. Vidare undersöker jag hur de utomspråkliga variablerna kön, geografi och socialt nätverk påverkar informanternas dialektanvändning. Jag tittar också på hur informanterna själva ser på dialekten. Undersökningen visar att dialekten har genomgått en stor förändring. De äldre dialektdrag som lever kvar idag är mindre lokala utan har istället förankring i en större region. Framförallt är språkmelodin det som placerar ungdomarna i ett dalskt dialektområde, vilket också är de drag som de själva uppfattar som mest typisk för dialekten. De fonologiska och morfologiska dragen som undersöks i uppsatsen är främst regionala men kan ha en viss lokal prägel. De nya dragen öppet ö och öppet ä förekommer också hos flera av informanterna. Som tidigare forskning har visat är det också i denna undersökning generellt killarna som använder flest dialektala drag och tjejerna som använder mest standard. Tjejerna är också de som har annammat de nya dragen i högst grad. Kön var också den utomspråkliga variabel som gav mest och tydligast utslag på dialektanvändningen. Hos tjejerna var det också tydligt att de som kom ifrån en by utanför Mora var mer dialektala än de som kom från centralorten.

Denna studie behandlar hur gymnasielever använder de, dem och dom i de skriftliga delarna av nationella proven i Svenska 1 och 3. Genom en variabelanalys har de, dem och dom beräknats i sammanlagt 120 texter uppdelade i Svenska 1 och 3 samt mellan betygen E-C-A. Därefter har den felaktiga användningen analyserats. Den nästan obefintliga mängden dom i texterna var förvånande. Eleverna verkar skilja på texttyper där skriftspråksformerna de och dem ska användas och när det är godtagbart att använda talspråksformen. Majoriteten elever försöker alltså använda de och dem, även om det inte alltid blir rätt vilket tyder på att de och dem fortfarande har övertaget som språknorm i skriftspråket. Resultatet av undersökningen diskuteras utifrån teoretiska perspektiv gällande språkförändringar, språknormer, språkriktighet, skriftspråk, talspråk samt texttriangeln. Avslutningsvis diskuteras resultatet i ljuset av den långa och nästan ständigt pågående debatten kring vilket eller vilka pronomen som bör användas. Debattörernas åsikter går i tre led: stävan efter enhetligt dom, enhetligt de eller fortsatt användning av de och dem. Majoriteten nämnda debattörer verkar dock överens om att de och dem i framtiden kommer ersättas av dom, en process som kommer pågå under lång tid och är omöjlig att förutspå. Resultatet visar att dom som skriftspråk har en lång väg kvar att gå.

Syftet med denna studie är att se om språkförändring över tid kan avläsas genom att undersöka två filmer från 1950-talet respektive 2010-talet och huruvida språket blivit mer informellt, baserat på hur tal till punkt och nyttjande av pronomen ser ut. Metoden involverar samtalsanalys och transkribering av dialog i enlighet med traditionella transkriptionsmetoder, inklusive närmre analys av excerpter som ger svar på hypotesen. Enligt resultaten är överlag titlar i pronomens ställe mer synligt i äldre filmdialog, samt att karaktärer avbryter varandra under samtal mer frekvent i nyare film, enligt aktuell analys. Detta tyder på att filmdialogen blivit mer informell, vilket går att koppla till 1900-talets språkreformer, trots att till synes informella interaktioner kan ske inom äldre film.