Syftet med denna studie är att undersöka spänningar som finns inom lärarrollen i det språkvårdande arbetet, sett ur ett högstadieperspektiv där lärarnas aktörskap hamnar i fokus. Undersökningen har även behandlat hur lärarna hanterar sådana spänningar. Det är en kvalitativ studie där lärarna fått utrymme att, utifrån ett antal frågor, berätta hur de ser på nämnda företeelser i den svenska skolan. Jämförelser med tidigare forskning inom ämnet har gjorts för att även studera skillnader idag i en historisk jämförelse. Vi har utgått från Telemans (2013) modell om ideologi i sammanhang om språkplanering. Resultatet har visat att det förekommer flera spänningar inom lärarrollen inom det språkvårdande arbetet. Ett exempel är att läraren både ska vara accepterande för olika språkliga variationer, men samtidigt vara hård när det gäller språkriktighet. Dessutom visar resultatet att det kan finnas spänningar mellan lärarnas ideologier och elevernas ideologier.

Syftet med detta arbete var att undersöka barns perspektiv på sitt språkliga handlingsutrymme, samt hur deras syn på flerspråkighet skiljer sig från deras flerspråkiga utövande i en situerad aktivitet, närmare bestämt den pedagogiska måltiden lunchen. Studien genomfördes med etnografi som undersökningsmetod, bestående av deltagande observationer och informella gruppintervjuer med barn i åldrarna 3–5 år, på en förskola belägen i ett sociologiskt heterogent bostadsområde i Uppsala. Utgångspunkten för studien genomfördes utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på barns perspektiv. Resultaten som studien synliggjort visar hur barn genom sina kollektiva handlingar reproducerar och upprätthåller de språknormer och språkhierarkier som finns på avdelningen. Resultatet visar även att barns perspektiv på flerspråkighet skiljer sig från deras utövande av flerspråkighet, i synnerhet när de handlar inom sina kamratkulturer. Vidare forskning för att fortsatt undersöka barns perspektiv på sitt språkliga handlingsutrymme och flerspråkighet kan med fördel genomföras inom ett större omfång där man även inkluderar pedagogers perspektiv i relation till policydokument, samt undersöker fenomenen i fler kontexter utöver den situerade aktiviteten måltiden.

Denna studie behandlar hur gymnasielever använder de, dem och dom i de skriftliga delarna av nationella proven i Svenska 1 och 3. Genom en variabelanalys har de, dem och dom beräknats i sammanlagt 120 texter uppdelade i Svenska 1 och 3 samt mellan betygen E-C-A. Därefter har den felaktiga användningen analyserats. Den nästan obefintliga mängden dom i texterna var förvånande. Eleverna verkar skilja på texttyper där skriftspråksformerna de och dem ska användas och när det är godtagbart att använda talspråksformen. Majoriteten elever försöker alltså använda de och dem, även om det inte alltid blir rätt vilket tyder på att de och dem fortfarande har övertaget som språknorm i skriftspråket. Resultatet av undersökningen diskuteras utifrån teoretiska perspektiv gällande språkförändringar, språknormer, språkriktighet, skriftspråk, talspråk samt texttriangeln. Avslutningsvis diskuteras resultatet i ljuset av den långa och nästan ständigt pågående debatten kring vilket eller vilka pronomen som bör användas. Debattörernas åsikter går i tre led: stävan efter enhetligt dom, enhetligt de eller fortsatt användning av de och dem. Majoriteten nämnda debattörer verkar dock överens om att de och dem i framtiden kommer ersättas av dom, en process som kommer pågå under lång tid och är omöjlig att förutspå. Resultatet visar att dom som skriftspråk har en lång väg kvar att gå.

Talspråk och skriftspråk är två olika former av samma språk. I denna uppsats är svenska språket, och undervisningen i svenska, utgångspunkten. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur elever och lärare på en grundskola i Mellansverige resonerar kring begreppen talspråk och skriftspråk. Jag har använt mig av intervjuer som insamlingsmetod för att sedan sammanställa materialet med utgångspunkt i skillnader och likheter mellan eleverna och lärarnas resonemang. Resultatet visar en stor medvetenhet kring skillnaderna mellan talspråk och skriftspråk samt tankar om vikten att skilja på sammanhang med olika syften och förväntningar. Dessutom finns en beskrivning av hur funderingarna kring framtiden och eventuell språkförändring ser ut. Slutsatsen i uppsatsen är att det finns en reflektion kring dessa begrepp hos både elever och lärare. Det finns också en medvetenhet hos informanterna kring att språkförändring sker och att vi är delaktiga i den processen.