Studiens syfte var att undersöka lärares syn på flerspråkighet i grundskola, gymnasieskolan och vuxenutbildningen, utreda om det existerar enspråkiga och språkhierarkiska föreställningar kring lärarnas uppfattningar samt om det skilde sig mellan SVA/SFI-lärare och lärare i övriga ämnen. Studien undersökte 130 informanter om deras syn på flerspråkighet genom en webbaserad enkätstudie. Resultatet visade på att majoriteten av alla informanter ansåg flerspråkighet som en resurs för språkutveckling, identitet samt kunskapsinhämtning. Skillnaden mellan SVA/SFI-lärare och övriga lärare var inte så stor gällande positiv inställning till flerspråkighet och flerspråkig undervisning men skilde sig mer i förhållande till de negativa yttrandena, då flera övriga lärare ansåg att flerspråkighet inte var en resurs, samt att en större andel kände sig osäkra att arbeta med flerspråkighet som resurs i jämförelse med SVA/SFI-gruppen. Studien visade också på att 20% av alla informanter angav yttranden som förknippades med enspråkiga föreställningar där flerspråkighet ansågs hämma målspråksinlärning i flera fall samt 61% av alla informanter ansåg inte att europeiska högspråk räknades med i flerspråkighetsbegreppet gällande sin egen språkliga repertoar. Studiens viktigaste slutsats är att andraspråksdidaktik behövs av alla lärare oavsett ämne för att främja likvärdighet i skolan samt förebygga enspråkiga och etnocentriska föreställningar.

Syftet med detta arbete var att undersöka barns perspektiv på sitt språkliga handlingsutrymme, samt hur deras syn på flerspråkighet skiljer sig från deras flerspråkiga utövande i en situerad aktivitet, närmare bestämt den pedagogiska måltiden lunchen. Studien genomfördes med etnografi som undersökningsmetod, bestående av deltagande observationer och informella gruppintervjuer med barn i åldrarna 3–5 år, på en förskola belägen i ett sociologiskt heterogent bostadsområde i Uppsala. Utgångspunkten för studien genomfördes utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på barns perspektiv. Resultaten som studien synliggjort visar hur barn genom sina kollektiva handlingar reproducerar och upprätthåller de språknormer och språkhierarkier som finns på avdelningen. Resultatet visar även att barns perspektiv på flerspråkighet skiljer sig från deras utövande av flerspråkighet, i synnerhet när de handlar inom sina kamratkulturer. Vidare forskning för att fortsatt undersöka barns perspektiv på sitt språkliga handlingsutrymme och flerspråkighet kan med fördel genomföras inom ett större omfång där man även inkluderar pedagogers perspektiv i relation till policydokument, samt undersöker fenomenen i fler kontexter utöver den situerade aktiviteten måltiden.

<p>Based on the on the assumption that the two recent Swedish poetry collections <em>mil</em> by Anna Hallberg and <em>mallamerik, mallamer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merikka, </em>by Lars Mikael Raattamaa, are constructed with theoretical questions about identity, national identity, language hierarchy and power in mind, this study aims to investigate the ways in which these issues come to expression. Simplified, the term <em>language-poetry</em>, or <em>språkmaterialism</em>, can be used to describe a language-philosophical poetry that aims to eliminate the hierarcic structures between writer and reader in a text and invite the reader to become the co-worker of it. The study shows that by different ways of eliminating the <em>centre</em> of the text, the text is made democratical. But one question that this study asks is how can a nation's conventional and standardised written  language – the language of the centre – be used to write itself out of this centre into the margin? Stepping from a theoretical background of postcolonial theories on identity and national identity, including reflections as those given by Benedict Anderson, Madan Sarup, Timothy Brennan, Stefan Helgesson and Mia Cuoto, the analysis points out how this poetry laborates with the terms <em>bugging, repetition, national language identity, and space </em>as poetic material, in order to work in line with ─ and contrary to - conceptions of a unified and shared language. Adapting and transforming the architectural term sprawl into literature, and spreading similar phrases over the pages by, for example, thematizing names, Swedish suburbs, and the use of language referents made empty, an elimination of the textual centre is shown to take place. This study concludes that in these poems it is by pointing out markers of a Swedish identity which is transparent that identity becomes both constituted and articulated, as well as problematized; concepts of collectivity, orality, and lack of textual coherence create a dimension of  boundlessness in language.  </p><p> </p>

Based on the on the assumption that the two recent Swedish poetry collections mil by Anna Hallberg and mallamerik, mallamer, malameri, mallame, amerik, mallameka, merikka, by Lars Mikael Raattamaa, are constructed with theoretical questions about identity, national identity, language hierarchy and power in mind, this study aims to investigate the ways in which these issues come to expression. Simplified, the term language-poetry, or språkmaterialism, can be used to describe a language-philosophical poetry that aims to eliminate the hierarcic structures between writer and reader in a text and invite the reader to become the co-worker of it. The study shows that by different ways of eliminating the centre of the text, the text is made democratical. But one question that this study asks is how can a nation's conventional and standardised written  language – the language of the centre – be used to write itself out of this centre into the margin? Stepping from a theoretical background of postcolonial theories on identity and national identity, including reflections as those given by Benedict Anderson, Madan Sarup, Timothy Brennan, Stefan Helgesson and Mia Cuoto, the analysis points out how this poetry laborates with the terms bugging, repetition, national language identity, and space as poetic material, in order to work in line with ─ and contrary to - conceptions of a unified and shared language. Adapting and transforming the architectural term sprawl into literature, and spreading similar phrases over the pages by, for example, thematizing names, Swedish suburbs, and the use of language referents made empty, an elimination of the textual centre is shown to take place. This study concludes that in these poems it is by pointing out markers of a Swedish identity which is transparent that identity becomes both constituted and articulated, as well as problematized; concepts of collectivity, orality, and lack of textual coherence create a dimension of  boundlessness in language.