I den här uppsatsen behandlas det könsneutrala pronomenet hen, som har debatterats livligt under 2012. Tidigare studier har visat att ordet främst är etablerat i hbtq- och feministkretsar och att det framför allt fyller en funktion i att problematisera kön. Uppsatsens syfte är att närmare beskriva betydelser och funktioner för ordet hen samt att undersöka huruvida ordet i dag förekommer i kontexter som inte är direkt knutna till feministisk eller hbtq-relaterad verksamhet. Uppsatsens teoridel behandlar feministisk språkteori och språkvårdsteori, främst enligt Cameron (1992) och Pauwels (1998; 2003). Här redogörs också för bakgrunden till ordet hen samt några av de queerteoretiska och skrivtekniska motiv som har anförts för att införa ett könsneutralt pronomen. I studien analyseras användningen av hen i 100 bloggtexter och 100 tidnings­texter, dvs. 200 belägg, från hösten 2012 utifrån morfosyntaktiska, funktionella och kontextuella perspek­tiv. Resultaten pekar på att hen i första hand används som personligt köns­neutralt pronomen för både generisk och unik referens samt för personer med en problem­atiserad köns­identitet. En ytterligare funktion är att hen kan fungera person­ifi­erande för djur, väsen och inanimata samt användas i överförd betydelse för att beteckna köns­neutralitet eller genusmedvetenhet. Resultaten tyder också på att hen används i tid­nings­texter och bloggar även utanför en uttalat feministisk och politisk kontext. Detta tolkar jag som att den starka politiska laddning som präglat hen börjar försvagas och att pronomenet rör sig mot en mer allmänspråkligt och neutral användning.

Uppsatsen behandlar ett nytt bruk av en som könsneutralt generaliserande pronomen och det normkritiska och feministiska reformförslag som ligger bakom. Syftet med uppsatsen var att studera bruket av en och det bakomliggande reformförsöket, vilket gjordes i tre komplette­rande delundersökningar. Genom en inledande kartläggning av bruket beskrevs det nya bruket av en samt var och av vilka en används. Grunderna till bruket fastställdes med hjälp av kvalitativa intervjuer med centrala aktörer i reformförsöket. Slutligen studerades universitets­studenters uppfattning om en genom en enkätundersökning, då de sågs som tänkta användare och möjliga aktörer. Resultaten visade att det nya bruket av en förekommer både i informella och mer formella texter, och att bruket grundar sig i ett feministiskt ställningstagande då centrala aktörer använder en för att frångå mannen som norm. Vidare framgick att flera av studenterna hade uppmärksammat bruket av en och var relativt positivt inställda till att använda pronomenet. Dock uppfattade studenterna en som neutralt, dialektalt eller värdeladdat. Slutsatser som drogs av uppsatsen var att en är feministisk språkplanering som syftar till att synliggöra och medvetandegöra språklig sexism samt skapa ett könsneutralt och inkluderade språk. Pronomenet en kan också ses som ett feministiskt symbolord som förmedlar en genusmedvetenhet.

Denna uppsats behandlar hur bruket av hen har sett ut i bloggtexter sedan början av 2000-talet. Syftet med undersökningen är att studera på vilket sätt man använder pronomenet hen i vardagligt språk och hur detta har förändrats med åren. De främsta aspekter som undersöks är skillnader mellan relevant och icke-relevant användning av hen, skillnader mellan referentiell användning och metaanvändning, samt skillnader mellan olika typer av referentiellt hen. Resultaten i undersökningen visar att frekvensen av hen ökar år 2012 och därefter fortsätter att ligga på liknande nivåer fram till 2017. Utöver detta visar undersökningen att både metaanvändningen och icke-relevanta förekomster av hen går ner kraftigt efter år 2011, samt att de vanligaste referentiella funktionerna av hen är anonymiserande och generiskt hen. Även objektsformen henom har gått ner kraftigt sedan 2001. Utifrån dessa resultat förs argument för att det är främst den minskade metaanvändningen som visar på att bruket av hen har etablerat sig i det svenska språket. För objektsformen henom diskuteras att denna inte längre brukas i svenskan och att formen har bytts ut mot hen som istället används som både subjekts- och objektsform.

Each year the Swedish Language Council compiles a list consisting of new words andcompounds that have been used frequently during the past year. The new Swedish wordsvajpa appeared on the latest list published in december 2015. Svajpa is imported from theEnglish word swipe which means to drag your finger across a mobile phone or a computerscreen. The aim of the study has been to investigate the establishment of svajpa in Swedishnewspapers and web and to find out Swedish journalists’ attitudes to svajpa. Furthermore, Ianalyze in which contexts the new word is used. By ’context’ I am referring to what kind ofnewspaper (e.g. major urban or local newspapers) and which sections in the newspapers(such as finance or technology) the word appears. The first 100 listings from Google areanalyzed by a similar classification to study recurring themes and patterns of usage. Thetheoretical assumptions for this study are language conservation, language planning,establishment and attitudes to language. To find out the establishment of svajpa a corpusstudy has been used as a method using the search tool Mediearkivet Retriever Research.Further, the search tool Google has been chosen as a complement. A survey has also beenconducted to find out the journalists' attitudes to svajpa. The new word was used for the firsttime in 2009 in the Swedish newspaper Pir. Additionally, the result shows that svajpa hasbecome increasingly established since 2015. Svajpa is used in many different contexts onGoogle, such as blog texts and language articles. Furthermore, svajpa is particularly used toswipe on mobile or tablet and on the dating app Tinder. The journalists' attitudes to svajpashows high recognition. Most of the interviewed journalists are familiar with svajpa and usethe word themselves. The answers also shows that it is most common to use svajpa in moreinformal settings rather than at work.

I denna studie analyseras funktionen av ordet hen i syfte att undersöka hur ordet används i dag. Hen fungerar som könsneutralt pronomen i svenskan men fyller även andra syntaktiska och könsöverskridande funktioner. Materialet har analyserats med en kvantitativ ansats och består av texter från dagspress där de olika förekomsterna av hen har kategoriserats efter funktion och texttyp. Uppsatsens avsnitt om teori behandlar språkplanering, feministisk språkplanering och hens uppkomst. Resultatet visar att hen främst fyller syntaktiska funktioner i dagspress, där 143 av 167 förekomster av ordet användes i funktioner som i den här studien kategoriserats som syntaktiska. Den vanligaste funktionen i materialet var hen i generisk referens. Ordet användes inom 15 olika texttyper inom dagspress, främst artiklar och krönikor, där hen i generisk referens var vanligast i artiklar och hen i maskerande funktion var vanligast i krönikor. / This study analyzes the function of the Swedish gender-neutral pronoun hen with the purpose of examining how the word is used today. Aside from being used as a gender-neutral pronoun, hen is also used in other syntactical functions as well as gender-transcending functions. The study material consists of texts from daily press that have been analyzed through a quantitative method. The various uses of hen have been categorized by function and text type. The theoretical part of the study introduces language planning, feminist language planning, and the origins of hen. The results of the study indicate that hen mainly fills a syntactical function in daily press, as 143 out of 167 uses of the word were in functions that can be categorized as syntactical. The most common function of hen found in the material was hen in generic reference. Hen was used in 15 different text types within daily press, most commonly in articles and columns. In articles, hen in generic reference was most common, while in columns most of the found hen were used in a concealing function.

Conversation is the primary mode of language use. A key feature of conversation is turn-taking, during which interlocutors rapidly switch between speaker and listener roles without conscious effort. As previous neuroimaging studies have investigated language comprehension in isolated contexts, little is known regarding the neurocognitive bases of language use in reciprocal interaction. The present fMRI study investigates turn-taking, production, and comprehension processes, by utilizing existing conversational data between participants (N = 23) and a confederate outside the scanner. Turn initiations were associated with regions (the medial prefrontal cortex and the middle frontal gyrus) outside of the perisylvian core language network. Production and comprehension were both associated with core language regions in the temporal lobes, but activation in the left inferior frontal gyrus was mainly associated with production. Activation in the fusiform face area was linked to comprehension. The current findings suggest that (1) the coordination of speaker change is dependent on pragmatic processes that have been relatively overlooked in models of speech preparation, and (2) listeners are aided by their interlocutor's facial gestures when processing speech input during conversation. In addition, the results indicate that production and comprehension processes may differ (e.g., on the syntactic level), even in conversation. / Konversation är en central aspekt av språkanvändning. Något som kännetecknar konversation är turtagning, där samtalsdeltagare snabbt och utan ansträngning växlar mellan lyssnar- och talarroller. Eftersom tidigare neurolingvistiska studier huvudsakligen har undersökt språkförståelse i isolerade kontexter så är förståelsen för de underliggande neurokognitiva funktionerna som möjliggör mänsklig konversation fortfarande liten. Den här studien ämnade att undersöka vilka hjärnregioner som aktiveras under turtagning, språkproduktion och språkförståelse, genom att använda data från funktionell magnetresonanstomografi (fMRT), när deltagare (N = 23) ingick i samtal med en samtalspartner utanför skannern. Turinitieringar associerades med regioner (mediala prefrontala cortex och mellersta frontala gyrusen) utanför det klassiska språknätverket. Det här indikerar att koordinering av talarbyte involverar pragmatiska processer, vilka fått relativt lite uppmärksamhet i tidigare modeller för planering av språkproduktion. Produktion och förståelse aktiverade områden inom språknätverket, men aktivering i den inferiora frontala gyrusen var huvudsakligen associerad med produktion. En möjlig tolkning av det fyndet är att produktion och förståelse i konversation involverar distinkta processer på syntaktisk nivå. Aktivering i det fusiforma ansiktsområdet var huvudsakligen relaterad till förståelse, vilket indikerar att lyssnare använder information i deras samtalspartners ansiktsuttryck medan de tolkar ett yttrande.

The recently established National Assembly for Wales (with the vision of a “truly bilingual Wales”) and bilingual schools are but two major sites in which bilingualism is reconstituting and repackaging Welsh. By close examination of the discourse(s) of language policy texts, the public discourse of one bilingual secondary school and the discussions of four focus groups composed of pupils from the same school, this study identifies three types of discourse which are particularly salient in contemporary Wales: a globalising discourse, a nationalist discourse and an ecology-of-language discourse. By collating the data from focus group discussions, language use questionnaires and language diaries, this study also identifies three categories of bilinguals based on their reported language use: Welsh-dominant bilinguals, English-dominant bilinguals and ‘floaters’ (balanced bilinguals). These three categories correlate with how individuals discursively construct Welsh and bilingualism. However, the medium of the focus group discussions (English or mixed-medium Welsh) correlates more closely with the category that is dominant in each focus group. With performativity theory as a framework, bilingualism is to be seen as a dynamic phenomenon, which is constantly being performatively (re)constituted through the situated practices of bilinguals. In short, this study examines how bilingualism in Wales is being performed, i.e. both how it is discursively constructed by various players in various sites, and how it is formed through everyday bilingual practices, not least those of young people in bilingual education. / Den nyetablerade rådsförsamlingen National Assembly for Wales (med en vision om ett ”verkligt tvåspråkigt Wales”) och tvåspråkiga skolor utgör två av de viktiga arenor där tvåspråkighet omstöper och ompaketerar walesiskan. Genom en närmare granskning av diskursen i språkpolitiska texter, den diskurs som används av en tvåspråkig skola i sina kontakter med allmänheten samt de diskussioner som förs i fyra fokusgrupper med elever från samma skola identifierar den här studien tre diskurstyper som är särskilt framträdande i dagens Wales: en globaliseringsdiskurs, en nationell diskurs och en språkekologisk diskurs. Genom att sammanställa data från diskussioner i fokusgrupper, enkäter om språkanvändning samt språkdagböcker identifierar studien också tre kategorier av tvåspråkiga elever utifrån deras angivna språkanvändning: tvåspråkiga med walesiska som starkare språk, tvåspråkiga med engelska som starkare språk samt ”floaters” (balanserat tvåspråkiga). De här tre kategorierna överensstämmer med hur individerna diskursivt konstruerar walesiska och tvåspråkighet. Det språk som talas i fokusgrupperna (engelska eller walesiska med engelska inskott) korrelerar däremot med den kategori som dominerar i varje fokusgrupp. Med performativitetsteori som utgångspunkt framstår således tvåspråkighet som en dynamisk företeelse, som ständigt (om)skapas genom de tvåspråkigas situerade praktiker. I korthet visar den här studien hur tvåspråkighet i Wales görs, det vill säga både hur den diskursivt konstrueras av olika aktörer på olika arenor och hur den formas av vardagliga tvåspråkiga praktiker, inte minst bland unga i tvåspråkig utbildning.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

I denna studie undersöks Feministiskt Initiativs (F!) motion om att byta ut könsprefixet -man till det könsneutrala -person i kommunpolitiken. Detta med fokus på bytet av tjänsteman till tjänsteperson i de utvalda kommunerna för undersökningen. Dessa är Malmö stad, där motionen gick igenom, Umeå kommun, där motionen inte gick igenom, samt Uppsala kommun där motionen gick igenom efter revidering. Jag undersöker även ordet hen och relaterar detta till motionen för att se ifall det finns tendenser till att jämnställt språk ökar. Syftet är att undersöka användningen av yrkesbeteckningarna tjänsteman och tjänsteperson samt pronomet hen i dessa tre kommuner. Detta undersöks genom en kvantitativ metod på kommunernas hemsidor där förekomster av tjänsteman, tjänsteperson och hen räknas. Mina teoretiska utgångspunkter utgår från Hirdman (1988) om genussystemet och Milles (2019) om könsprefixet -man i kommunpolitiken. Jag använder mig även av Pauwels (2011) om kvinnors förtryck i språket och Nordenstam (2003) om början på den feministiska diskursiva aktivismen. Jag har också valt att använda mig av Milles (2002) som beskriver de två typer av diskriminering som kvinnan blir utsatt för i språket samt Jobin (2004) om bland annat hur könsneutralt språk uppmärksammades i riksdagen för första gången.  Resultatet visade på att användningen av tjänsteperson har ökat i samtliga kommuner samtidigt som användningen av tjänsteman minskat. Detta även i Umeå kommun, där motionen inte gick igenom. Detta visar på hur viktig själva diskussionen om könsneutralt språk är, oavsett om motioner eller förslag om förändringar av språket, går igenom eller inte. Hen användes inte i så stor utsträckning i någon av kommunerna innan motionen tagits upp och Uppsala kommun var den kommun som använde hen i störst omfattning före motionen tagits upp. Användningen av hen har däremot ökat i alla kommunerna efter motionen tagits upp.