Syftet med denna diakrona korpusstudie är att undersöka hur och om frekvensen av den adversativa betydelsen hos kon­struk­tionerna sam­tidigt som, men samtidigt och men samtidigt som har förändrats från 1965 till 2010. De teoretiska utgångspunkterna är grammatikalisering och S-kurvan för språkut­veckling som innebär att an­vändningen av en språklig nymodighet först sprids sakta för att sedan öka snabbt för att se­dan stanna av på en högre nivå. Materialet består av en korpus sammansatt av texter från 1965, 1987 och 2010. Texterna tillhör en av tre genrer: tidskrifter, fack- och skönlitteratur och myndighetstexter.   Resultatet visar att konstruktionerna används med temporal eller adversativ be­tydelse. Den vanligaste betydelsen för samtidigt som och men samtidigt är temporal, och den van­ligaste betydelsen för men samtidigt som är adversativ. Frasernas funktioner är temporal bi­­satsinledare, adversativ bisatsinledare, huvudsatsinledare, inledare av sats­förkortning och som en del av bisats. Funktionen som en del av bisats anges då konstruktionens po­sition inte är inledande. Från 1965 till 2010 har frekvensen av använd­ningen av den ad­versativa betydelsen förändrats men inte ökat avsevärt. Använd­ningen av adversativ bi­satsinledare har minskat totalt sett men blivit vanligare inom genren tidskrifter sedan 1987. Den temporala betydelsen är fortsatt vanligast.

Each year the Swedish Language Council compiles a list consisting of new words andcompounds that have been used frequently during the past year. The new Swedish wordsvajpa appeared on the latest list published in december 2015. Svajpa is imported from theEnglish word swipe which means to drag your finger across a mobile phone or a computerscreen. The aim of the study has been to investigate the establishment of svajpa in Swedishnewspapers and web and to find out Swedish journalists’ attitudes to svajpa. Furthermore, Ianalyze in which contexts the new word is used. By ’context’ I am referring to what kind ofnewspaper (e.g. major urban or local newspapers) and which sections in the newspapers(such as finance or technology) the word appears. The first 100 listings from Google areanalyzed by a similar classification to study recurring themes and patterns of usage. Thetheoretical assumptions for this study are language conservation, language planning,establishment and attitudes to language. To find out the establishment of svajpa a corpusstudy has been used as a method using the search tool Mediearkivet Retriever Research.Further, the search tool Google has been chosen as a complement. A survey has also beenconducted to find out the journalists' attitudes to svajpa. The new word was used for the firsttime in 2009 in the Swedish newspaper Pir. Additionally, the result shows that svajpa hasbecome increasingly established since 2015. Svajpa is used in many different contexts onGoogle, such as blog texts and language articles. Furthermore, svajpa is particularly used toswipe on mobile or tablet and on the dating app Tinder. The journalists' attitudes to svajpashows high recognition. Most of the interviewed journalists are familiar with svajpa and usethe word themselves. The answers also shows that it is most common to use svajpa in moreinformal settings rather than at work.

The term existential construction has been argued to be a misnomer, as the primary function of these constructions is not to predicate existence. In this study, I compare these constructions with ones whose primary function is to predicate existence using a stratified sample of European languages. This comparison is done both in terms of structure and formality. I find that, while the constructions differ within a given language, similar structural characteristics to those common in existential constructions are also found in constructions predicating existence, in particular, the use of a special predicate. The latter are also found to be noticeably more restricted to formal registers than existential constructions are, based on corpus data from German and Russian corpora. / Termen existenskonstruktion har argumenterats vara missvisande, då den huvudsakliga funktionen hos dessa konstruktioner ej är att predicera existens. I den här studien jämför jag dessa konstruktioner med sådana vars huvudsakliga funktion är att predicera existens utifrån ett stratifierat sampel med europeiska språk. Jämförelsen görs dels baserat på deras strukturella egenskaper, och dels baserat på deras respektive formalitetsgrad. Det visar sig att, medan konstruktionerna skiljer sig språkinternt, så förekommer det strukturella drag liknande de i existenskonstruktioner även i konstruktioner som predicerar existens, då främst genom användandet av ett för uppgiften speciellt predikat. De sistnämnda visar sig även vara märkbart mer begrnsade till formella register än existenskonstruktioner, baserat på korpusdata från tyska och ryska korpora.

Denna uppsats undersöker de metaforer som används i svenska för att benämna känslan sorg. Den metafordefinition som tillämpas är den konceptuella, myntad av Lakoff & Johnson (1980), där metaforer ses som språklig evidens för kognitiva mappningar och består av en så kallas måldomän och källdomän. Uppsatsens syfte är att beskriva och kartlägga de olika sorgemetaforernas källdomäner och att anknyta dessa till tre metaforer på övergripande nivå, som i tidigare studier visat vara viktiga för figurativt känslospråk; PSYKET SOM KROPP-METAFOREN (Sweetser 1990), METAFOREN FÖR HÄNDELSESTRUKTUR (Lakoff & Johnson 1999 och Kövecses 2000) och KRAFTMETAFOREN (Kövecses 2000), varav den sistnämnda i tidigare studier av Kövecses (2000) lyfts fram som en för känslospråk dominerande metafor. Metoderna som tillämpas utgörs av en textanalys och en korpusstudie, där metaforer först manuellt extraheras och analyseras från böcker och hemsidor med sorgetema för att sedan uppsökas i korpora. Resultatet uppvisar en stor variation i de metaforer som används och 21 metaforer noteras, med 14 undergrupper. Alla tre tidigare metaforer förekommer. KRAFTMETAFOREN utgör dock inte en dominerande övergrupp, vilket tros kunna bero på att forskning kring metaforen främst skett inom engelska, men även det faktum att sorgen som definierad i studien inte utgör en prototypisk känsla. / This study examines metaphors used in Swedish for the emotion grief. The definition of metaphor applied is the one of the conceptual metaphor, as presented by Lakoff & Johnson (1980), where metaphors are considered to be linguistic evidence of cognitive mappings and consist of a target and source domain. The aim of the study is to describe and map the different source domains, as well as to relate them to three basic level metaphors, that earlier research has shown to be of importance to emotional language; THE BODY AS MIND METAPHOR (Sweetser 1990), THE EVENT STRUCTURE METAPHOR (Lakoff & Johnson 1999 and Kövecses 2000) and THE FORCE METAPHOR (Kövecses 2000). Previous studies by Kövecses (2000) have treated the latter one as a dominating metaphor for more specific level emotion metaphors. The adopted methods consist of a text analysis and a corpus study, where metaphors are extracted from grief themed books and webpages and analyzed manually to later be sought up in corpora. The results show diversity in source domain and a total of 21 superordinate metaphors and 14 subordinate ones are observed. All three basic level metaphors feature. THE FORCE METAPHOR does however not qualify as a dominating metaphor which can function as a superordinate metaphor for all others. This is believed to be due to the fact that most earlier research has focused on English, as well as that the definition of grief used throughout the study does not constitute a prototypical emotion.

This study is corpus-based and concerns the translation of the German modal particles ja, doch and wohl into Swedish and English. The aim is to investigate how these modal particles are translated into Swedish and English, i.e. what translation strategies are used, in order to find possible differences in translation between both the two target languages and between the different modal particles. The material comes from the LEGS corpus and consists of 247 source-text instances of the modal particles ja, doch and wohl, and their translations into both Swedish and English. The target texts were categorized into the translation strategies: direct translation, omission, transposition and paraphrase. The instances of transposition were further divided into the categories adverb, verb and interjection. This study finds that for English the most frequent strategy is omission, while for Swedish it is direct translation. This suggests that the meanings of the German modal particles are more often disregarded in the English target texts and thus not transferred. Furthermore, for Swedish the direct translations ju, nog and väl, are the most common translations for the German modal particles ja, doch and wohl. As for English, when the modal particles were translated, they were most often translated through transposition with the adverbs probably, after all and of course.

No description available.

Die vorliegende Arbeit beschäftigt sich mit dem Phänomen der deutschen Modalpartikeln (MPn), das in der linguistischen Forschung viel Aufmerksamkeit erhalten hat, aber fast immer nur innerhalb der Satzgrenzen betrachtet wurde. Es wurde mehrfach vorgeschlagen, dass MPn eine Funktion im Hinblick auf Common Ground-Management haben, jedoch wird nie ausgeführt, wie diese zustande kommt. In dieser Arbeit wird gezeigt, wie die Bedeutung und Funktion verschiedener MPn im Rahmen eines erweiterten Common Ground-Modells erfasst werden kann. In einem zweiten Schritt wird in zwei empirischen Studien die Interaktion von MPn mit Diskursstruktur analysiert, wobei Diskursstruktur hier im Rahmen von Diskursrelationen modelliert wird. Dafür wurden in einem Korpus von Parlamentsreden (126.000 Token) alle Sätze, die eine MP (ja, doch, eben, halt, wohl und schon wurden analysiert) enthalten im Hinblick auf ihre Relationen zu adjazenten Diskurseinheiten annotiert. Verwendet wurde dafür die in der Rhetorischen Strukturtheorie (Mann & Thompson 1989) vorgeschlagenen Relationen. Die statistische Analyse der Ergebnisse zeigen signifikante Präferenzen der einzelnen MPn für bestimmte Diskursrelationen. Diese wurden anschließend in einem Lexical Choice Experiment überprüft und bestätigt, bei dem SprecherInnen im Kontext verschiedener Diskursrelationen auswählen sollten, welche MP am natürlichsten in einen Diskurs passt. SprecherInnen verwenden MPn, um zu zeigen, in welchem Verhältnis eine Proposition zu anderen steht oder um die Proposition auf eine bestimmte Art und Weise im Diskurs zu verankern, z.B. in dem sie als Hintergrundinformation markiert wird. Die beiden empirischen Studien zeigen zum ersten Mal, wie SprecherInnen diese Funktionen nutzen – und teilweise ausnutzen – um Diskurs zu strukturieren, Diskursrelationen hervorzuheben und so Kohärenz zu fördern. Gleichzeitig zeigt diese Arbeit, dass ein erweitertes Common Ground-Modell notwendig ist, um den Beitrag von MPn adäquat zu erfassen. / This work focuses on the phenomenon of German modal particles (Mps) which has received much attention in linguistic research – however mainly restricted to an analysis inside the sentence boundaries. It has been proposed that the function of Mps can be described with respect to common ground management, but this has never been spelled out in detail. Here, the meaning and function of different Mps will be captured in a broadened common ground model. In a second step, two empirical studies analyse the interaction of MPs and discourse structure – here modelled in terms of discourse relations. In a corpus of parliament speeches (126.000 word tokens), all sentences containing a modal particle (ja, doch, eben, halt, wohl and schon have been analyzed) were annotated for their discourse relations towards adjacent discourse units. The statistical analysis of the results reveals clear preferences of the single particles for different discourse relations. These preference were tested again in a follow-up experiment, a lexical choice task in which speakers had to decide which particle fits most naturally in contexts of different discourse relations. The results verified the findings of the corpus study. Overall, MPs can be used to indicate to the addressee how a proposition that is asserted by the speaker is related to (an)other proposition(s) and anchor information in discourse structure in a certain way, e.g. by marking it as background information. The results of the empirical studies show for the first time how speakers can make use of these functions – sometimes by exploiting them – to structure discourse, enhance the function of discourse relations and thereby establish coherence. At the same time, it becomes clear that a broader model of common ground is needed to capture this function of MPs in discourse appropriately.