I denna uppsats undersöks om, och i så fall hur, man översätter könsneutralt på Europaparlamentet. Man kan översätta könsneutralt genom att till exempel skriva han eller hon, använda passiv eller plural. För att kunna undersöka hur man översätter könsneutralt, redogörs för vad genus och könsneutralt språk är, vilken roll genus spelar för denna typ av översättning, vilka olika genusaspekter som är viktiga för tyska och svenska, och terminologiska aspekter. Den teoretiska utgångspunkten bygger på feministisk lingvistisk och översättningsteoretisk litteratur som Simon, Thüne och Leonardi, Jobin och von Flotow. Material och metod baseras på interna dokument som Europaparlamentet gett ut. Jag har använt mig av Europaparlamentets arbetsordning som material och två rekommendationshäften om könsneutralt språk i Europaparlamentet som utgångspunkt. Därutöver gjorde jag intervjuer med två tyska och två svenska översättare på Europaparlamentet i Luxemburg. Resultaten visar att alla rekommendationer om könsneutralt språk faktiskt inte används, utan att man har valt olika strategier på tyska och svenska. I båda språken används passiv form och plural, medan användningen av pronomen skiljer sig mycket mellan de båda språken. Vidare ansågs omskrivning med substantivering som mycket tveksam och förekom inte heller i arbetsordningsanalysen. Det som undersöktes var adjektivböjningen och användningen av pronomen vad gäller funktionsbeteckningar i Europaparlamentets arbetsordning. Det visade sig vara lättare att översätta könsneutralt på svenska än på tyska. Han eller hon används inte på tyska, inte heller den så kallade Binnen-I med vilkens hjälp man kan markera båda könen på tyska. Sammanfattningsvis kan man säga att översättarna, med hjälp av rekommendationerna i de ovan nämnda häftena och sin egen språkkänsla försöker att formulera sina översättningar könsneutralt, och att könsneutralt språk i stort sett också återspeglas i Europaparlamentets arbetsordning. / This thesis is an empirical study on gender neutral translation at the European Parliament. In order to translate gender neutraly, the translator can write he or she, use passive-constructions or plural. In order to be able to analyze how a translator translates gender neutraly, I will first present how gender and gender neutral language is defined, how gender affects translation, which aspects are of importance for Swedish and German, as well as terminological aspects. The theoretical background is based on feminist linguistic and translation theory such as Simon, Thüne and Leonardi, Jobin and von Flotow. The research material and method are based on internal documents of the European Parliament, videlicet the Rules of Procedure and a broschure on gender neutral language. In addition, I interviewed translators of the European Parliament in Luxembourg, two of them being German and two of them being Swedish. It can be said that not all of the given recommendations for gender neutral language are used and that the usage differs in German and Swedish. Recommendations such as passive-constructions and plural are applied in both languages, while nominalization was considered to be questionable. Furthermore, the usage of functions, pronouns and adjectives in the Rules of Procedure was analyzed. In Swedish translations, the use of he and she is quite common, while it is not recommended for German, nor is the usage of Binnen-I for that matter. Summing up, it can be said that it is easier to translate and write gender neutraly in Swedish as in German and that all translators pay attention to the given recommendations and translate as gender neutral as possible, which is also reflected in the translation of the Rules of Procedure.

Uppsatsen behandlar ett nytt bruk av en som könsneutralt generaliserande pronomen och det normkritiska och feministiska reformförslag som ligger bakom. Syftet med uppsatsen var att studera bruket av en och det bakomliggande reformförsöket, vilket gjordes i tre komplette­rande delundersökningar. Genom en inledande kartläggning av bruket beskrevs det nya bruket av en samt var och av vilka en används. Grunderna till bruket fastställdes med hjälp av kvalitativa intervjuer med centrala aktörer i reformförsöket. Slutligen studerades universitets­studenters uppfattning om en genom en enkätundersökning, då de sågs som tänkta användare och möjliga aktörer. Resultaten visade att det nya bruket av en förekommer både i informella och mer formella texter, och att bruket grundar sig i ett feministiskt ställningstagande då centrala aktörer använder en för att frångå mannen som norm. Vidare framgick att flera av studenterna hade uppmärksammat bruket av en och var relativt positivt inställda till att använda pronomenet. Dock uppfattade studenterna en som neutralt, dialektalt eller värdeladdat. Slutsatser som drogs av uppsatsen var att en är feministisk språkplanering som syftar till att synliggöra och medvetandegöra språklig sexism samt skapa ett könsneutralt och inkluderade språk. Pronomenet en kan också ses som ett feministiskt symbolord som förmedlar en genusmedvetenhet.

I denna studie undersöks hur fem gymnasielärare arbetar med inkluderande av transpersoner i svenskundervisningen. Med halvstrukturerade kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod undersöks lärarnas strategier för att arbeta med denna typ av värdegrundsarbete i den vardagliga undervisningen. Med utgångspunkt i queerteoretiska begrepp analyseras resultatet av intervjuerna. Resultaten visar att samtliga lärare arbetar med genusfrågor på något sätt. Värdegrundsarbete som syftar till att inkludera transpersoner gör dock inte alla lärarna plats för i den dagliga undervisningen. Lärarnas intervjuer visar även på andra viktiga skillnader i arbetssätt, framför allt vad beträffar inställningen till nyttan med att arbeta aktivt för att använda ett mer könsneutralt språk. Undersökningen visar även att det finns attityder som visar sig i interaktionen elever emellan, som speglar vikten av att det att vara manlig eller kvinnlig delas upp i en binär relation. Denna uppdelning utgör norm och kan upplevas kränkande för en elev som är transperson. Transpersoner kan uppleva både andra elevers sätt att uttrycka sig och lärares undvikande av svåra ämnen, samt ovilja att använda könsneutrala pronomen, som exkluderande. Den primära slutsatsen är att lärarna vill ha och behöver fortbildning inom hbtq-frågor, dels för att bemöta elevernas jargong och dels för att inte av misstag göra mer skada än nytta, kort sagt kunna arbeta mer normkritiskt i svenskundervisningen.

Den här uppsatsen undersöker hur utbrett bruket av en som könsneutralt generaliserande pronomen är bland anställda vid järnvägen i Mellansverige och om det skiljer sig åt beroende på utbildningsbakgrund, ålder eller kön. Uppsatsen avser även att undersöka om de som redan använder hen som könsneutralt personligt pronomen och/eller som ett tredje kön är mer benägna att också använda en. Dessutom undersöks om bruket av man respektive en skapar konceptualiseringar av olika kön. Undersökningen genomförs med en kvantitativ enkätundersökning med kvalitativa inslag och genom kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att bruket inte är utbrett men att majoriteten har en positiv attityd till att en kan användas som könsneutralt generaliserande pronomen. De få som faktiskt använder en representeras framförallt av yrkesutbildade, personer födda 1985 och senare samt av kvinnor där samtliga som medvetet använder en även använder hen. Man liksom en skapar inte konceptualiseringar av något specifikt kön för en klar majoritet i enkätundersökningen, i de få fall det görs skapar man konceptualiseringar av könen kvinna och man medan en skapar konceptualiseringar av hen. Intervjuerna visar på ett annorlunda resultat där texten med man skapar konceptualiseringar av inget specifikt kön, båda könen och man medan en skapar konceptualiseringar av flera kön, båda könen och kvinna. Slutsatser är att en uppfattas mest dialektalt, minst politiskt, att attityden till en är god även om bruket inte är utbrett och att hen manar till ytterligare könsneutrala bruk. Varken man eller en skapar konceptualiseringar av kön för de flesta, man tenderar dock att reproducera ett binärt könssystem medan en inkluderar fler könsidentiteter.

I den stora hen-debatten under 2012 saknades barnens perspektiv. Syftet med denna uppsats är att belysa det genom att ta reda på vilka pronomen förskolebarn använder i sitt samtalande om barnboken Kivi och monsterhund som endast innehåller könsneutrala pronomen. Materialinsamlingen gjordes genom barnintervjuer i fokusgrupper där fyra- och femåriga förskolebarn fick samtala om boken och som analyseringsmetod har en mestadels kvantitativ metod använts för att ta reda på pronomenens frekvens. Resultaten visar att barnen inte reagerade nämnvärt på hen och använde det inte heller själva. Kivi omnämndes av barnen som han medan monsterhunden refererades till som den eller han.  Hypotesen att barnen skulle tillskriva Kivi sitt eget kön visade sig inte stämma då skillnaderna i pronomenanvändning pojkar och flickor emellan var minimala. Resultaten kan bero på att mannen ses som norm och kvinnor som ”det Andra” (de Beauvoir 2002) samt att barnlitteraturen domineras av pojkar. Resultaten överensstämmer också med tidigare forskning av Merrit & Kok (1995) som visar att karaktärer med könsneutrala namn tenderar att tillskrivas manligt kön. / In the great debate over the gender-neutral pronoun hen in 2012, the perspective of the children was missing. The aim of this bachelor essay is to shed light on that perspective by investigating which pronouns pre-school children use in conversation about the children’s book Kivi och monsterhund which contains only gender-neutral pronouns. The material was obtained through children’s interviews in focus groups where four- and five-year-old pre-school children talked about the book and the material was analyzed by using a mostly quantitative method to find out the frequency of the used pronouns. The results show that the children scarcely reacted to hen nor did they use it themselves. Kivi was referred to by the children as he while monsterhunden (the monster dog) was referred to as it or he. The hypothesis that the children would ascribe Kivi their own gender proved to be incorrect as the differences in use of pronouns between boys and girls were minimal. The results may be an effect of the man being viewed as the norm and women as “the Other” (de Beauvoir 2002) and the dominance of boys in children’s literature. The results also correlate to previous research by Merrit & Kok (1995) that show that characters with gender-neutral names tend to be ascribed male gender.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

I denna studie undersöks Feministiskt Initiativs (F!) motion om att byta ut könsprefixet -man till det könsneutrala -person i kommunpolitiken. Detta med fokus på bytet av tjänsteman till tjänsteperson i de utvalda kommunerna för undersökningen. Dessa är Malmö stad, där motionen gick igenom, Umeå kommun, där motionen inte gick igenom, samt Uppsala kommun där motionen gick igenom efter revidering. Jag undersöker även ordet hen och relaterar detta till motionen för att se ifall det finns tendenser till att jämnställt språk ökar. Syftet är att undersöka användningen av yrkesbeteckningarna tjänsteman och tjänsteperson samt pronomet hen i dessa tre kommuner. Detta undersöks genom en kvantitativ metod på kommunernas hemsidor där förekomster av tjänsteman, tjänsteperson och hen räknas. Mina teoretiska utgångspunkter utgår från Hirdman (1988) om genussystemet och Milles (2019) om könsprefixet -man i kommunpolitiken. Jag använder mig även av Pauwels (2011) om kvinnors förtryck i språket och Nordenstam (2003) om början på den feministiska diskursiva aktivismen. Jag har också valt att använda mig av Milles (2002) som beskriver de två typer av diskriminering som kvinnan blir utsatt för i språket samt Jobin (2004) om bland annat hur könsneutralt språk uppmärksammades i riksdagen för första gången.  Resultatet visade på att användningen av tjänsteperson har ökat i samtliga kommuner samtidigt som användningen av tjänsteman minskat. Detta även i Umeå kommun, där motionen inte gick igenom. Detta visar på hur viktig själva diskussionen om könsneutralt språk är, oavsett om motioner eller förslag om förändringar av språket, går igenom eller inte. Hen användes inte i så stor utsträckning i någon av kommunerna innan motionen tagits upp och Uppsala kommun var den kommun som använde hen i störst omfattning före motionen tagits upp. Användningen av hen har däremot ökat i alla kommunerna efter motionen tagits upp.