Antalet barn som diagnostiseras med könsdysfori ökar enligt statistiken och därmed sker en ökning av transbarn i förskolan. Samtidigt visar forskningen att transpersoner utsatts för trakasserier och diskriminering i skolan på grund av att de går emot den rådande tvåkönsnormen. Detta på grund av att transbarn oftast följer den könsnorm som råder för deras egentliga kön, inte deras biologiska kön. Denna litteraturstudie syftar till att bidra med kunskap om hur pedagoger kan arbeta med en förskolepedagogik som inkluderar transbarn genom att dra paralleller till strategier som finns i genuspedagogiken. Denna litteraturstudie består av kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar och böcker som behandlar upplevelser av skolan och förskolan. Övriga perspektiv som behandlas är även lärare som arbetat med transelever och deras syn på vad det arbetet kan behöva tillföras. Denna studie beskriver även vad genuspedagogik innebär och fokuserar på tre strategier inom den; könskompensatorisk, könsneutral och könsavkodad. Ett övervägande perspektiv som framställs i studien är att pedagoger och lärare utgör ett stort och viktigt stöd för transpersoner. Genom att stärka transbarn och visa att de är accepterade kan trakasserier och diskriminering minskas. Det saknas dock riktlinjer om på vilket sätt det är mest gynnsamt att arbeta transinkluderande. Det beskrivs även i forskningen att det förekommer okunskap hos lärare och pedagoger kring vad det innebär att vara transperson, vilket beskrivs som en av flera anledningar till att arbetet med en pedagogik som inkluderar transbarn kan beskrivas som ovisst. Lärare och pedagoger bör arbeta med alla barn i barngruppen för att skapa en acceptans kring könsöverskridande beteende och belysa att alla barn är lika mycket värda. Det kan även behövas en utvidgning av pedagogutbildningar där arbetet med en transinkluderande pedagogik finns med i kursplanen.

I denna studie undersöks hur fem gymnasielärare arbetar med inkluderande av transpersoner i svenskundervisningen. Med halvstrukturerade kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod undersöks lärarnas strategier för att arbeta med denna typ av värdegrundsarbete i den vardagliga undervisningen. Med utgångspunkt i queerteoretiska begrepp analyseras resultatet av intervjuerna. Resultaten visar att samtliga lärare arbetar med genusfrågor på något sätt. Värdegrundsarbete som syftar till att inkludera transpersoner gör dock inte alla lärarna plats för i den dagliga undervisningen. Lärarnas intervjuer visar även på andra viktiga skillnader i arbetssätt, framför allt vad beträffar inställningen till nyttan med att arbeta aktivt för att använda ett mer könsneutralt språk. Undersökningen visar även att det finns attityder som visar sig i interaktionen elever emellan, som speglar vikten av att det att vara manlig eller kvinnlig delas upp i en binär relation. Denna uppdelning utgör norm och kan upplevas kränkande för en elev som är transperson. Transpersoner kan uppleva både andra elevers sätt att uttrycka sig och lärares undvikande av svåra ämnen, samt ovilja att använda könsneutrala pronomen, som exkluderande. Den primära slutsatsen är att lärarna vill ha och behöver fortbildning inom hbtq-frågor, dels för att bemöta elevernas jargong och dels för att inte av misstag göra mer skada än nytta, kort sagt kunna arbeta mer normkritiskt i svenskundervisningen.