Slags och sorts är båda gamla genitivformer av substantiv med grammatiska genus, men trots detta kan orden förekomma tillsammans med artiklar som kongruerar efter huvudordet i de nominalfraser som följer dem. Genom att studera den syntaktiska och semantiska utvecklingen hos fraser av typen ett/en + slags/sorts + NP under tre decennier – 1830-talet, 1910-talet och 2010-talet – ämnar denna studie få klarhet i hur orden har fungerat och vad de är nu. Analysen visar på en variation i kongruensmönstret särskilt gällande ett/en slags under alla perioder. Ett sorts förekommer knappt i början men utgör till 2010-talet en tredjedel av materialet. Båda enheterna har alltid haft en betydelsevariation i vilken grad de kategoriserar eller blott ger subjektiva associationer, men den sistnämnda betydelsen dominerar allt mer med tiden. Det visar sig att denna syntaktiska och semantiska variation gällande ett/en slags och sorts har motiverat de grammatikaliseringsartade förändringar som ses i materialet.

Grammatikale konstruksies wat met postulêre werkwoorde (VPOS’e) vorm, kom voor in verskeie tale. Die Afrikaanse, sowel as die Nederlandse, VPOS-progressiewe konstruksie is reeds omvattend bespreek in onlangse taalkundebronne. Hoewel Griekwa-Afrikaans (GrAfr) en Standaardafrikaans (StAfr) beide as variasies van Afrikaans gereken word, en boonop dieselfde oorsprong deel (te wete sewentiendeeeuse Nederlands), en daar heelwat ooreenkomste bestaan in die manier waarop hierdie twee Afrikaanse variëteite die konstruksie gebruik, is daar tog ook ʼn hele aantal verrassende (vormlike en semantiese) verskille. Die doel van hierdie studie is om die unieke wyse waarop die VPOS-konstruksie in Griekwa-Afrikaans gebruik word om grammatikale betekenis uit te druk, aan te toon. Die studie word vanuit ʼn grammatikaliseringsperspektief aangepak aangesien hierdie vertrekpunt nuttig is om eerstens die ontwikkeling en tweedens die aanwending van grammatikale konstruksies te bespreek. Die grammatikaliseringsteorie verduidelik hoe woorde leksikale waarde verloor ten einde meer grammatikaal te word. Die kategoriale verandering (oftewel ouksiliëring) van die VPOS as leksikale hoofwerkwoord na grammatikale hulpwerkwoord, is ʼn merkbare gevolg van ʼn proses van grammatikalisering. Die gegrammatikaliseerde VPOS tree as die spil van die sin op en verrig tradisioneel die funksie om aan te toon i) of die handeling wat uitgedruk word, in die verlede, hede of toekoms plaasvind; ii) wat die spreker se perspektief op die handeling is, iii) wat die spreker se subjektiewe opinie of houding ten opsigte van die handeling is; en iv) of die handeling realiseer al dan nie. Hierdie vier funksies word onderskeidelik die tempus, aspek, modaliteit en polariteit van ʼn sin genoem. Omdat polariteit in Afrikaans deur die negatiewe partikel nie uitgedruk word, word daar in hierdie studie spesifiek ondersoek ingestel na die moontlike TAM-funksies wat die VPOS in GrAfr kan verrig. Hierdie studie het op ʼn vergelykende wyse te werk gegaan. Twee konkordansies is saamgestel om die gebruik van die VPOS-konstruksie in GrAfr te bestudeer in vergelyking met StAfr. Die GrAfr-konkordansie (ʼn gesproke korpus) bestaan uit 1000 sinne wat saamgestel is uit onderhoude wat met GrAfr’e moedertaalsprekers gevoer is in 1984 tydens die saamstel van die sogenaamde Van Rensburg-verslae. Die TKkonkordansie (geskrewe korpus) bestaan uit ʼn lukrake seleksie van 1000 sinne vanuit die TK-korpus wat VPOS-konstruksies bevat. Om die unieke gebruikswyse van die GrAfr vas te stel, is hierdie konkordansies volgens spesifieke parameters vergelyk. Eerstens is die frekwensieratio van die verskillende VPOS'e in die twee konkordansies vergelyk. Daar is gevind dat loop die mees frekwente VPOS in GrAfr is wat aandui dat dit die verste van die VPOS gegrammatikaliseer het. Die frekwensierangorde vir VPOS’e in GrAfr is loop > sit > staan > lê en die frekwensierangorde vir StAfr is sit > staan > loop > lê. Tweedens is die verhouding tussen leksikale en grammatikale gebruike vergelyk. Na aanleiding van die 66,93% van GrAfr’e voorbeelde wat grammatikale funksies verrig het, was dit duidelik dat die VPOS-konstruksie in GrAfr baie verder gegrammatikaliseer het as die konstruksie in StAfr. Derdens is daar ʼn vergelyking van die verskillende sinstipes gemaak en gekonkludeer dat beide konkordansies hoofsaaklik uit stelsinne bestaan, en dat die verskil in sinstipes in die twee konkordansies nie ʼn oorsaak kan wees van die aangeduide frekwensieverskille van VPOS’e nie. Vierdens en laastens is spesifieke sintaktiese interessanthede wat uniek is aan GrAfr ondersoek. Daar is byvoorbeeld gevind dat GrAfr, anders as StAfr, gereeld twee verskillende VPOS’e in een sin gebruik, byvoorbeeld "Dan staan loop hy jimmers". Daar was hier ook aanduidings van stringwerkwoordkonstruksies, byvoorbeeld “Ons had ʼn bietjie gelê stan oortree”, waar daar meer as een hulpwerkwoordelike VPOS aangewend word om ʼn grammatikale funksie te verrig. Verder is 'n hele aantal GrAfr’e voorbeelde gevind waar loop of selfs lê as wisselvorme van 'n die inchoatiewe gaan optree, byvoorbeeld “Hy lê kom nog”. Ander interessante verskynsels soos variasie in moontlike sinsstruktuur is ook ondersoek en enkele voorbeelde is gevind waar die grammatikale VPOS na die leksikale hoofwerkwoord geplaas word, byvoorbeeld “Ek kan nie lieg sit nie”. / MA (Linguistics and Literary Theory), North-West University, Potchefstroom Campus, 2015

Grammatikale konstruksies wat met postulêre werkwoorde (VPOS’e) vorm, kom voor in verskeie tale. Die Afrikaanse, sowel as die Nederlandse, VPOS-progressiewe konstruksie is reeds omvattend bespreek in onlangse taalkundebronne. Hoewel Griekwa-Afrikaans (GrAfr) en Standaardafrikaans (StAfr) beide as variasies van Afrikaans gereken word, en boonop dieselfde oorsprong deel (te wete sewentiendeeeuse Nederlands), en daar heelwat ooreenkomste bestaan in die manier waarop hierdie twee Afrikaanse variëteite die konstruksie gebruik, is daar tog ook ʼn hele aantal verrassende (vormlike en semantiese) verskille. Die doel van hierdie studie is om die unieke wyse waarop die VPOS-konstruksie in Griekwa-Afrikaans gebruik word om grammatikale betekenis uit te druk, aan te toon. Die studie word vanuit ʼn grammatikaliseringsperspektief aangepak aangesien hierdie vertrekpunt nuttig is om eerstens die ontwikkeling en tweedens die aanwending van grammatikale konstruksies te bespreek. Die grammatikaliseringsteorie verduidelik hoe woorde leksikale waarde verloor ten einde meer grammatikaal te word. Die kategoriale verandering (oftewel ouksiliëring) van die VPOS as leksikale hoofwerkwoord na grammatikale hulpwerkwoord, is ʼn merkbare gevolg van ʼn proses van grammatikalisering. Die gegrammatikaliseerde VPOS tree as die spil van die sin op en verrig tradisioneel die funksie om aan te toon i) of die handeling wat uitgedruk word, in die verlede, hede of toekoms plaasvind; ii) wat die spreker se perspektief op die handeling is, iii) wat die spreker se subjektiewe opinie of houding ten opsigte van die handeling is; en iv) of die handeling realiseer al dan nie. Hierdie vier funksies word onderskeidelik die tempus, aspek, modaliteit en polariteit van ʼn sin genoem. Omdat polariteit in Afrikaans deur die negatiewe partikel nie uitgedruk word, word daar in hierdie studie spesifiek ondersoek ingestel na die moontlike TAM-funksies wat die VPOS in GrAfr kan verrig. Hierdie studie het op ʼn vergelykende wyse te werk gegaan. Twee konkordansies is saamgestel om die gebruik van die VPOS-konstruksie in GrAfr te bestudeer in vergelyking met StAfr. Die GrAfr-konkordansie (ʼn gesproke korpus) bestaan uit 1000 sinne wat saamgestel is uit onderhoude wat met GrAfr’e moedertaalsprekers gevoer is in 1984 tydens die saamstel van die sogenaamde Van Rensburg-verslae. Die TKkonkordansie (geskrewe korpus) bestaan uit ʼn lukrake seleksie van 1000 sinne vanuit die TK-korpus wat VPOS-konstruksies bevat. Om die unieke gebruikswyse van die GrAfr vas te stel, is hierdie konkordansies volgens spesifieke parameters vergelyk. Eerstens is die frekwensieratio van die verskillende VPOS'e in die twee konkordansies vergelyk. Daar is gevind dat loop die mees frekwente VPOS in GrAfr is wat aandui dat dit die verste van die VPOS gegrammatikaliseer het. Die frekwensierangorde vir VPOS’e in GrAfr is loop > sit > staan > lê en die frekwensierangorde vir StAfr is sit > staan > loop > lê. Tweedens is die verhouding tussen leksikale en grammatikale gebruike vergelyk. Na aanleiding van die 66,93% van GrAfr’e voorbeelde wat grammatikale funksies verrig het, was dit duidelik dat die VPOS-konstruksie in GrAfr baie verder gegrammatikaliseer het as die konstruksie in StAfr. Derdens is daar ʼn vergelyking van die verskillende sinstipes gemaak en gekonkludeer dat beide konkordansies hoofsaaklik uit stelsinne bestaan, en dat die verskil in sinstipes in die twee konkordansies nie ʼn oorsaak kan wees van die aangeduide frekwensieverskille van VPOS’e nie. Vierdens en laastens is spesifieke sintaktiese interessanthede wat uniek is aan GrAfr ondersoek. Daar is byvoorbeeld gevind dat GrAfr, anders as StAfr, gereeld twee verskillende VPOS’e in een sin gebruik, byvoorbeeld "Dan staan loop hy jimmers". Daar was hier ook aanduidings van stringwerkwoordkonstruksies, byvoorbeeld “Ons had ʼn bietjie gelê stan oortree”, waar daar meer as een hulpwerkwoordelike VPOS aangewend word om ʼn grammatikale funksie te verrig. Verder is 'n hele aantal GrAfr’e voorbeelde gevind waar loop of selfs lê as wisselvorme van 'n die inchoatiewe gaan optree, byvoorbeeld “Hy lê kom nog”. Ander interessante verskynsels soos variasie in moontlike sinsstruktuur is ook ondersoek en enkele voorbeelde is gevind waar die grammatikale VPOS na die leksikale hoofwerkwoord geplaas word, byvoorbeeld “Ek kan nie lieg sit nie”. / MA (Linguistics and Literary Theory), North-West University, Potchefstroom Campus, 2015

I en artikel i SAOB författad år 1933 beskrivs uttrycket i och för sig som en prepositionsfras med funktionen att framhålla hur någonting är beskaffat i sig självt. Vid sidan av i och för sig nämns variationsmöjligheterna i och för sig själv, i sig och i sig själv. Idag är i och för sig ett lexikaliserat satsadverb med koncessiv innebörd. En jämförelse mellan hur i och för sig används idag och hur uttrycket be­skrivs i SAOB ger vid handen att uttrycket måste ha genomgått en grammatikalisering. Syftet med den här undersökningen är att beskriva hur grammatikaliseringen av i och för sig har gått till. Materialet för undersökningen är excerperat från Språkbankens korpusar, och utgörs av tidningstext från år 1820 till och med år 2013. Sammantaget består materialet av 1000 meningar med belägg på i och för sig, fördelat på 20-årsperioder, med hundra belägg från varje period. Undersökningen består av dels en syntaktisk, dels en semantisk analys. Den syntaktiska analysen utgörs huvudsakligen av en funktions- och positionsanalys. Därtill har jag studerat när varianten i och för sig själv försvann ur materialet samt kartlagt avvecklingen av förekomster av i och för sig efter negerande och fokuserande adverbial i satsens mittfält. Samtliga tre syntaktiska delanalyser syftar till att fastställa dels när i och för sig börjar användas på det moderna sättet, dels när den äldre varianten inte längre är gångbar. Den semantiska analysen går ut på att analysera hur den koncessiva betydelsen kan ha blivit en del av uttryckets semantik genom inferens från kontexten i meningar där uttryckets betydelse var vag eller polysem. Genom att resonera utifrån resultatet från den syntaktiska och den semantiska analysen besvarar jag sedan hur semantik och syntax verkar ha samspelat i processen. Resultatet visar att den moderna användningen av i och för sig började kunna användas vid sidan av den äldre omkring år 1920. Fram till omkring år 1970 kunde i och för sig användas dels med antingen entydigt äldre eller entydigt modern betydelse och funktion (entydigt äldre var vanligare i början av grammatikaliseringsprocessen och entydigt modern var vanligare mot slutet), dels i kontexter där både den äldre och den moderna tolkningen var möjliga. Ur syntaktiskt perspektiv innebär dessa tvetydiga användningar att inga formella hinder fanns för endera tolkningen. Ur ett semantiskt perspektiv innebär tolkningsmöjligheten att betydelsen var vag eller polysem. Den här typen av användningar som är syntaktiskt tvetydiga och semantiskt vaga/polysema var vanliga under 1940-, 50- och 60-talen. Yttrandet som helhet betyder ofta ungefär samma sak i dessa användningar, oavsett om i och för sig tolkas som äldre eller modernt. Således kan syntaktiska reanalyser och semantiska omtolkningar ske utan att det påverkar kommunikationen. Det är främst genom dessa användningar som grammatikaliseringen av i och för sig bedöms ha skett.

<p>Syftet med uppsatsen är att följa etableringen av prepositionen <em>givet</em>, samt att försöka förklara denna ut­veckling. I undersökningsmaterialet, som består av presstextkorpusar från perioden 1923–2008, ökar prepositionen <em>givet </em>i användningsfrekvens från det första belägget 1987. Undersökningen visar också att den relativa andelen där perfektparticipet <em>givet </em>används som verb minskar, och det används som del i kollokationer i högre utsträckning.</p><p>I syfte att förklara etableringen har prepositionen <em>givet </em>analyseras efter Paul J. Hoppers fem grammatikaliseringsprinciper <em>skiktning, splittring, dekategorisering, beständighet</em> och <em>specialisering</em>. Principerna har formulerats för att kunna identifiera pågående grammatikalisering i tidigt stadium. Resultatet av analysen efter Hoppers fem principer talar tämligen svagt för att prepositionen <em>givet</em> genomgår en grammatikaliseringsprocess. Avsaknaden av syntaktiskt dubbeltydiga konstruktioner öppnar inte heller för möjligheten att förklara utvecklingen av prepositionen med hjälp av reanalys. Prepositionen <em>givet</em> uppvisar däremot starka semantiska likheter med vissa belagda betydelser för det adjektiviska participet <em>givet</em>, liksom likheter med det liknande engelska uttrycket i prepositionen <em>given</em>. En möjlig förklaring till att prepositionen <em>givet</em> etablerats i svenskan och tycks öka i användning kan vara utvecklingen mot större andel substantiviska uttryck i det skrivna språket. Nybildade prepositioner kan också antas vinna mark just på grund av att de har en större lexikal tyngd än äldre, och att dessa fyller ett tomrum i språket som de befintliga, primära prepositionerna inte förmår fylla.</p>

The present thesis discusses the history and meaning of the term and concept called grammaticalisation. Linguists usually ascribe the coinage of the term grammaticalisation to Antoine Meillet (1866-1936), who allegedly played a vital role in the history of grammaticalisation. It is also widely acknowledged that grammaticalisation was in some way 'revived' during the 1970s, and that Talmy Givón had an important role in this, as demonstrated by the popularity of the saying 'Today’s morphology is yesterday’s syntax' (taken from one of his articles). I show that Meillet wrote little about grammaticalisation and that he hardly ever used this word, and possibly did not mean for it to be viewed as a term / label. Moreover, the paper in question (Meillet, 1912) is basically a general introduction to a concept which he sees as a continuation of a notion with a long history. In addition, I prove that there are no clear links between Meillet and Givón’s work in the early 1970s. Despite the general acceptance that Meillet coined grammaticalisation, my thesis proves that it could have been coined more than once, and that it does not always mean the same thing to all users. I show that sometimes the term is accompanied by examples which others have used to illustrate lexicalisation, a term which some employ for a process that is seen as the opposite of grammaticalisation. I therefore advocate careful use of our definitions of terminology and concepts, and insist that we should define our notions, instead of letting examples do the work of illustration and definition. Finally, I question whether it is true that grammaticalisation is unidirectional. I research the history of the view that grammaticalisation is a unidirectional process. Grammatical relations can be expressed by different means – e.g. word order, content words becoming grammatical markers, or parts of words being given a function. I believe all these should be compared, in order to improve our knowledge of how languages change and why. I claim that they all represent sub-processes of a superordinate category which I have labelled supergrammaticalisation.

På senare år har det uppmärksammats att subjunktionen eftersom allt oftare konstrueras med ett efterföljande att. I denna uppsats undersöks denna konstruktion ur ett språkvårdsperspektiv. Fokus ligger på eftersom att:s plats i det svenska språksystemet, dess etablering i olika texttyper och funktionella aspekter som rör informationsstruktur. Konstruktion med basal subjunktion är ett starkt mönster för subjunktioner i svenskan. I uppsatsen drivs tesen att den inre strukturen i eftersom har bleknat och förstärks efter detta mönster med en separat subjunktionsmarkör. Vidare föreslås semantisk analogi som motivation bakom konstruktionen. Resultatet visar att eftersom att börjar etablera sig bland de kausala subjunktionerna, i synnerhet i informella texttyper, men även bruket i tryckt press visar en stadig ökning under de 25 senaste åren. Eftersom att uppvisar ingen tendens till differentiering gentemot eftersom vad gäller fakticitet, informationstyngd och ledföljd.

Syftet med uppsatsen är att följa etableringen av prepositionen givet, samt att försöka förklara denna ut­veckling. I undersökningsmaterialet, som består av presstextkorpusar från perioden 1923–2008, ökar prepositionen givet i användningsfrekvens från det första belägget 1987. Undersökningen visar också att den relativa andelen där perfektparticipet givet används som verb minskar, och det används som del i kollokationer i högre utsträckning. I syfte att förklara etableringen har prepositionen givet analyseras efter Paul J. Hoppers fem grammatikaliseringsprinciper skiktning, splittring, dekategorisering, beständighet och specialisering. Principerna har formulerats för att kunna identifiera pågående grammatikalisering i tidigt stadium. Resultatet av analysen efter Hoppers fem principer talar tämligen svagt för att prepositionen givet genomgår en grammatikaliseringsprocess. Avsaknaden av syntaktiskt dubbeltydiga konstruktioner öppnar inte heller för möjligheten att förklara utvecklingen av prepositionen med hjälp av reanalys. Prepositionen givet uppvisar däremot starka semantiska likheter med vissa belagda betydelser för det adjektiviska participet givet, liksom likheter med det liknande engelska uttrycket i prepositionen given. En möjlig förklaring till att prepositionen givet etablerats i svenskan och tycks öka i användning kan vara utvecklingen mot större andel substantiviska uttryck i det skrivna språket. Nybildade prepositioner kan också antas vinna mark just på grund av att de har en större lexikal tyngd än äldre, och att dessa fyller ett tomrum i språket som de befintliga, primära prepositionerna inte förmår fylla.

I den här uppsatsen undersöks uppkomsten och utvecklingen av den obestämda artikeln einn i fornisländsk litteratur från 1200- till 1400-talet. Undersökningen sker utifrån analysen av den tidigare forskningen samt Bernd Heines (1997) och Paul J. Hoppers &amp; Elizabeth Traugotts grammatikaliseringsmodell (2003) av einn:s funktioner (från räkneord till obestämd artikel). Modellen kontextualiseras i mina undersökningsresultat av fyra isländska släktsagor, Íslendinga sögur.     Undersökningens resultat visar tydligt att det inte finns någon obligatorisk användning av obestämd artikel i Íslendinga sögur under den nämnda tidsperioden. Det som kan påpekas är dock att ordet einn bär på en viss potential att utvecklas till obestämd artikel. Denna potential räcker ändå inte för att en egen inhemsk isländsk obestämd artikel ska kunna uppstå. Det blir tydligt när man betraktar de få fall jag utrett. I dessa fall framträder nämligen en viss grad av främmande påverkan vad gäller einn:s användningsområden.

Syftet med uppsatsen är att följa den syntaktiska och semantiska utvecklingen hos frasen på ett ungefär. Detta görs genom att undersöka autentisk tidningstext från två tidsperioder: 1830–1919 samt 1994–2013. Materialet är hämtat från Språkbankens korpus Korp. Den syntaktiska undersökningens syfte är att ta reda på vilken funktion i satsen på ett ungefär innehar då som nu. Detta görs genom att sätta in frasen och de satser den tillhör i satsscheman. Den semantiska analysen går ut på att utröna de betydelser på ett ungefär har haft genom åren. Enligt SAOB kan frasen ha två olika betydelser, vilka jag benämner ’uppskattningsvis’ och ’slumpvis’, och uppsatsen undersöker hur de har utvecklat sig. I den semantiska analysdelen undersöks framför allt de verb- och subjektstyper frasen står med för att se om på ett ungefär har fått en mer subjektiv innebörd. Utvecklingarna diskuteras utifrån teorier om grammatikalisering, vilket är uppsatsens teoretiska ramverk, och subjektifiering. Resultatet visar att på ett ungefär främst förekommer i satsadverbialens position A1 under båda perioderna, om än något mer under den äldre. Frasen förekommer allt oftare i objektposition N2 under den senare perioden, särskilt tillsammans med relativsatser vars huvudord är relativa adverb som hur, var och vad. Detta tolkas som att på ett ungefär alltid har kunnat vara satsmodifierande men med tiden utvecklat en alltmer ledmodifierande funktion. Betydelsen ’slumpvis’ står inte att finna någonstans i det senare materialet; på ett ungefär innehar endast betydelsen ’uppskattningsvis’ från 1990-talet och framåt. Subjekt i tredje person är alltid vanligast men subjekt i första person ökar i frekvens under de två sista årtiondena. Även en ökning av samförekomst med kognitiva verb går att utläsa i det senare materialet. På ett ungefär uppvisar flera tecken på att ha blivit grammatikaliserat. Den ledmodifierande funktionen härleds till att på ett ungefär har genomgått en reanalys, från prepositionsfras till adverb. Detta har i sin tur gett på ett ungefär funktionsmöjligheter som är reserverade för adverb, däribland att kunna modifiera exempelvis andra adverb och adjektiv. Reanalysen har gjort att på ett ungefär står djupare ned i syntaxen, något som tyder på en grammatikalisering. Därutöver tycks på ett ungefär ha genomgått en frekvensökning, utvidgning, semantisk blekning och dekategorisering. Syntaktiskt sett befinner sig på ett ungefär i ett stadie av skiktning ännu vid den senare periodens slut. Den semantiska skiktningen torde ha förkommit någon gång mellan 1919 och 1994, då ’slumpvis’ fortfarande var i bruk i slutet av den äldre perioden. Gällande subjektifiering har på ett ungefär i betydelsen ’uppskattningsvis’ alltid innehaft förmågan att talarens egen bedömning av något träder fram. Då på ett ungefär numera endast uppvisar den betydelsen ser frasen ut att ha blivit mer subjektiv.