<p>Traditionellt har det antagits att användning och förståelse av spatiala prepositioner i första hand sker utifrån geometriska kriterier. Senare studier har visat att prepositioner också påverkas dels av huruvida de spatialt relaterade objekten också är funktionellt relaterade eller inte och dels av den visuella miljö som objekten utgör en del av. Dessa faktorer påverkar valet av perspektiv utifrån vilket prepositioner tillskrivs spatiala relationer, samt användning och förståelse av dem i situationer då de enbart kan tillskrivas utifrån ett perspektiv. Detta arbete undersöker experimentellt hur dessa två faktorer påverkar användning och perspektivtagande vid användning av de projektiva prepositionerna ovanför, nedanför, framför, bakom och bredvid. Resultaten visar att en funktionell relation mellan de spatialt relaterade föremålen och tillgången till en visuell miljö ökar benägenheten att använda prepositionerna utifrån ett perspektiv som utgår från föremålens egna orienteringar. Resultaten talar för att användningen av dessa prepositioner är mer situations-beroende än vad som traditionellt har antagits.</p>

Denna uppsats syftar till att undersöka hur en huvudsakligen syntaktiskt definierad ordklass som prepositioner framställs i läromedel för högstadiet. Ges eleven tillräckliga förutsättningar för att förstå vad som särskiljer prepositioner från andra ordklasser? Som teoretisk utgångspunkt används lärandeteorin variationsteori tillsammans med en genomgång av hur prepositioner förklaras i ett antal språkvetenskapliga källor. Som metod används kvalitativ innehållsanalys. Läromedlen analyseras utifrån ett antal undersökningsfrågor som formuleras mot bakgrund av variationsteorin och de språkvetenskapliga källorna. Undersökningen visar att inget av läromedlen ger eleven tillräckliga verktyg för att kunna särskilja prepositioner från andra ordklasser. Framför allt saknas det syntaktiska kriteriet att prepositioner tar ett komplement. I ett av de tre läromedlen ger man kriteriet en förenklad förklaring utan att samtidigt synliggöra innebörden med exempel eller övningar, och i de andra två saknas förklaring helt. Även det betydelsemässiga kriteriet att prepositioner betecknar en relation framgår inte tydligt i något av läromedlen. I samtliga läromedel framgår däremot att prepositioner kan ha en vag egenbetydelse och att det kan vara svårt att välja rätt preposition i fasta uttryck. I två av läromedlen kretsar också en stor del av övningarna runt just konsten att välja ”rätt” preposition. I undersökningen tolkas detta som ett uttryck för en ambivalens mellan att ge språkvetenskap utrymme, respektive att fokusera på slipandet av kommunikativa färdigheter. En ambivalens som kopplas till styrdokumenten där förmågan att urskilja språkliga strukturer anges som en ämnesspecifik förmåga, men där samma förmåga lyser med sin frånvaro i de betygsgrundande kunskapskraven. / <p>2018-06-15</p>

Traditionellt har det antagits att användning och förståelse av spatiala prepositioner i första hand sker utifrån geometriska kriterier. Senare studier har visat att prepositioner också påverkas dels av huruvida de spatialt relaterade objekten också är funktionellt relaterade eller inte och dels av den visuella miljö som objekten utgör en del av. Dessa faktorer påverkar valet av perspektiv utifrån vilket prepositioner tillskrivs spatiala relationer, samt användning och förståelse av dem i situationer då de enbart kan tillskrivas utifrån ett perspektiv. Detta arbete undersöker experimentellt hur dessa två faktorer påverkar användning och perspektivtagande vid användning av de projektiva prepositionerna ovanför, nedanför, framför, bakom och bredvid. Resultaten visar att en funktionell relation mellan de spatialt relaterade föremålen och tillgången till en visuell miljö ökar benägenheten att använda prepositionerna utifrån ett perspektiv som utgår från föremålens egna orienteringar. Resultaten talar för att användningen av dessa prepositioner är mer situations-beroende än vad som traditionellt har antagits.

<p>Syftet med uppsatsen är att följa etableringen av prepositionen <em>givet</em>, samt att försöka förklara denna ut­veckling. I undersökningsmaterialet, som består av presstextkorpusar från perioden 1923–2008, ökar prepositionen <em>givet </em>i användningsfrekvens från det första belägget 1987. Undersökningen visar också att den relativa andelen där perfektparticipet <em>givet </em>används som verb minskar, och det används som del i kollokationer i högre utsträckning.</p><p>I syfte att förklara etableringen har prepositionen <em>givet </em>analyseras efter Paul J. Hoppers fem grammatikaliseringsprinciper <em>skiktning, splittring, dekategorisering, beständighet</em> och <em>specialisering</em>. Principerna har formulerats för att kunna identifiera pågående grammatikalisering i tidigt stadium. Resultatet av analysen efter Hoppers fem principer talar tämligen svagt för att prepositionen <em>givet</em> genomgår en grammatikaliseringsprocess. Avsaknaden av syntaktiskt dubbeltydiga konstruktioner öppnar inte heller för möjligheten att förklara utvecklingen av prepositionen med hjälp av reanalys. Prepositionen <em>givet</em> uppvisar däremot starka semantiska likheter med vissa belagda betydelser för det adjektiviska participet <em>givet</em>, liksom likheter med det liknande engelska uttrycket i prepositionen <em>given</em>. En möjlig förklaring till att prepositionen <em>givet</em> etablerats i svenskan och tycks öka i användning kan vara utvecklingen mot större andel substantiviska uttryck i det skrivna språket. Nybildade prepositioner kan också antas vinna mark just på grund av att de har en större lexikal tyngd än äldre, och att dessa fyller ett tomrum i språket som de befintliga, primära prepositionerna inte förmår fylla.</p>

I uppsatens har det gjorts en undersökning för att ta reda på hur barn och pedagoger uppfattartvå varianter av en AR-applikation om prepositioner till barn i förskoleåldern samt vilken avdessa som förefaller vara mer pedagogiskt ändamålsenlig och vad detta i så fall kan bero på. En karaktär i form av draken Kim animerades och användes i AR-applikationen där den tappatsin mössa och behöver hjälp att hitta den. Barn och pedagoger på två förskolor fick först testaapplikationen och medverkade sedan i gruppintervjuer och deltagande observationer. Resultatet visar att pedagogerna uppfattade AR-applikationens båda varianter som lämpligaför lek och även att de förefaller vara pedagogiskt ändamålsenliga. Barnen tyckte att bådavarianter av applekationen var roliga att använda. Detta kan delvis förklaras genom att AR ären ny teknologi i förskolan och därför mer spännande än traditionella lekar. Draken Kim fickliv och kunde gå samt leta efter sin mössa. Barnen kunde genom läsplattans AR-teknik styradraken Kim att stå vart de än ville.

Syftet med uppsatsen är att följa etableringen av prepositionen givet, samt att försöka förklara denna ut­veckling. I undersökningsmaterialet, som består av presstextkorpusar från perioden 1923–2008, ökar prepositionen givet i användningsfrekvens från det första belägget 1987. Undersökningen visar också att den relativa andelen där perfektparticipet givet används som verb minskar, och det används som del i kollokationer i högre utsträckning. I syfte att förklara etableringen har prepositionen givet analyseras efter Paul J. Hoppers fem grammatikaliseringsprinciper skiktning, splittring, dekategorisering, beständighet och specialisering. Principerna har formulerats för att kunna identifiera pågående grammatikalisering i tidigt stadium. Resultatet av analysen efter Hoppers fem principer talar tämligen svagt för att prepositionen givet genomgår en grammatikaliseringsprocess. Avsaknaden av syntaktiskt dubbeltydiga konstruktioner öppnar inte heller för möjligheten att förklara utvecklingen av prepositionen med hjälp av reanalys. Prepositionen givet uppvisar däremot starka semantiska likheter med vissa belagda betydelser för det adjektiviska participet givet, liksom likheter med det liknande engelska uttrycket i prepositionen given. En möjlig förklaring till att prepositionen givet etablerats i svenskan och tycks öka i användning kan vara utvecklingen mot större andel substantiviska uttryck i det skrivna språket. Nybildade prepositioner kan också antas vinna mark just på grund av att de har en större lexikal tyngd än äldre, och att dessa fyller ett tomrum i språket som de befintliga, primära prepositionerna inte förmår fylla.

Uppsatsen är en språkjämförande studie av svenskt och danskt spatialt prepositionsbruk. Den tar utgångspunkt i de tre prepositionerna på, i och till (til) som är identiska till formen i både svenska och danska och som därmed kan förväntas vara överensstämmande även i funktionen. Materialet utgörs dels av svenska och danska grammatikor, dels även av två romaner (en svensk och en dansk) och deras översättningar till respektive grannspråk. Målet har varit att undersöka hur prepositionerna används både som befintlighets- och riktningsmarkörer i förhållande till rekommenderat prepositionsbruk. Jag har även haft en förmodan om att det finns en viss divergens såväl som konvergens i det svenska och danska prepositionsbruket vilket jag har analyserat med hjälp av aspekter av den kognitiva semantiken. Jag har även sökt fastställa vilka svårigheter man kan påvisa ur ett översättningsperspektiv.             Resultatet av min undersökning visar att speciellt valet mellan i och på som befintlighetsmarkörer är problematiskt både inom respektive språk men även att det finns betydande skillnader mellan svenskan och danskan. Där på dominerar i svenskan gör danskan även stort bruk av i för befintlighet vilket ofta kan skapa interferens i ett översättningssammanhang. Ursprungsbetydelsen av i som varande inneslutande återfinns även i danskans bruk av denna preposition vid många tillfällen (till exempel i fraser som rör nöjeslokaler, fordon och institutioner) där på i stället dominerar i svenskan.  Divergerande bruk finner vi även i danskans val av till för befintlighet och ett väsentligt större bruk av ledsagande rumsadverb både vid befintlighets- och riktningsmarkering. Både forskningslitteratur om grannspråken och den svensk-danska lärobokslitteraturens framställning av ett oproblematiskt och konvergerande prepositionsbruk har därmed visat sig något missvisande och uppsatsens resultat pekar i stället på att fler språkjämförande studier i svensk-danskt prepositionsbruk behövs.

Finland är ett tvåspråkigt land, där de svenskspråkiga områdena är geografiskt begränsade. Inlärning av svenska gäller fortfarande för alla finska ungdomar som omfattas av obligatorisk undervisning från mellanstadiet till gymnasiet och därefter. Den här språkvetenskapliga studien fokuserar på hur finskspråkiga gymnasieelever i Finland behärskar och förstår svenska prepositioner. Det material som samlats in och analyserats i studien är indelat i tre olika prepositionskategorier: lokala, temporala samt bundna prepositioner. Datainsamlingen har genomförts med hjälp av en testliknande enkät, som har använts för att samla in material från tre gymnasier, varav två ligger i det svenskspråkiga området (f 44) och en i det ickesvenskspråkigt område (f 34). Materialet har analyserats och sorterats med hjälp av fel- och performansanalys samt presenterats med hjälp av ett stapeldiagram. Dessutom ingår en kontrastiv analys av förhållandet mellan språken, baserad på teorin om transfer mellan språken. Resultaten och analysen visar att det är relativt liten skillnad mellan områdena när det gäller korrektheten i prepositionsanvändning. Andelen korrekta svar är dessutom något högre i det icke-svenskspråkiga området. Transfer mellan språken visar också att fler strukturer hämtas från engelska än från finska, men strukturerna på båda språken kan ses påverka svaren.

Prepositions are acquired at earliest during the second year of life. This thesis investigates 16 children acquiring Swedish spatial prepositions, i.e. på ‘on/at’, i ‘in/at’, under ‘under’, bredvid ‘beside/next to’, bakom ‘behind/back’ and framför ‘in front’. This thesis aimed toinvestigate how preposition acquisition relates to language acquisition. The thesis used three different methods: eight sessions of free parent-child interaction, one structured experiment at 2;9 years and parental reports on child passive/active vocabulary from when the children were 0;9 years until they were 3;0 years old. The data gathered was correlated to scores in the parental reports at 4;0 years, which was used as a measure of communicative level, and used as a base when dividing the children into three groups: lower, average and higher score. The results showed that both parental and child preposition production, comprehension at 2;9 years, and comprehension and production predicted communicative level at 4;0 years. The results of the thesis varied depending on the method used. This highlights the importance if using several methods when investigating child language acquisition. / Prepositioner tillägnas som tidigast under barnets andra levnadsår. I denna masteruppsats undersöks utvecklingen av spatiala prepositioner hos 16 barn under deras 4 första levnadsår. På, i, under, bredvid, bakom och framför var prepositionerna som undersöktes. Ett av uppsatsens mål var att undersöka om och/eller hur prepositionsutveckling är kopplat till språkutveckling. För att nå målet användes tre olika metoder: åtta sessioner av förälder-barn interaktion, ett semi-strukturerat test då barnen var 2;9 år gamla och aktivt/passivt ordförråd från när barnen var 0;9 år till att de var 3;0 år gamla. Detta korrelerades sedan till barnens poäng från en föräldraenkät om barnets språkförmåga vid 4;0 års ålder. Poängen vid 4-års ålder låg till grund för uppdelning av barnen i tre grupper: lägre, medel och högre språklig nivå. Resultaten från uppsatsen var bland annat att såväl föräldrars som barns produktion av prepositioner, barnens förståelse av prepositionerna vid 2;9 år, och förståelse såväl som produktion av prepositioner förutsäger barnens kommunikationsnivå vid 4;0-års ålder.  Resultaten skiljer sig beroende på vilken metod som använts, vilket understryker vikten av att använda flera metoder när barns språkutveckling undersöks. / MINT - moduling infant language acquisition from parent-child interaction