<p>Traditionellt har det antagits att användning och förståelse av spatiala prepositioner i första hand sker utifrån geometriska kriterier. Senare studier har visat att prepositioner också påverkas dels av huruvida de spatialt relaterade objekten också är funktionellt relaterade eller inte och dels av den visuella miljö som objekten utgör en del av. Dessa faktorer påverkar valet av perspektiv utifrån vilket prepositioner tillskrivs spatiala relationer, samt användning och förståelse av dem i situationer då de enbart kan tillskrivas utifrån ett perspektiv. Detta arbete undersöker experimentellt hur dessa två faktorer påverkar användning och perspektivtagande vid användning av de projektiva prepositionerna ovanför, nedanför, framför, bakom och bredvid. Resultaten visar att en funktionell relation mellan de spatialt relaterade föremålen och tillgången till en visuell miljö ökar benägenheten att använda prepositionerna utifrån ett perspektiv som utgår från föremålens egna orienteringar. Resultaten talar för att användningen av dessa prepositioner är mer situations-beroende än vad som traditionellt har antagits.</p>

Uppsatsen är en språkjämförande studie av svenskt och danskt spatialt prepositionsbruk. Den tar utgångspunkt i de tre prepositionerna på, i och till (til) som är identiska till formen i både svenska och danska och som därmed kan förväntas vara överensstämmande även i funktionen. Materialet utgörs dels av svenska och danska grammatikor, dels även av två romaner (en svensk och en dansk) och deras översättningar till respektive grannspråk. Målet har varit att undersöka hur prepositionerna används både som befintlighets- och riktningsmarkörer i förhållande till rekommenderat prepositionsbruk. Jag har även haft en förmodan om att det finns en viss divergens såväl som konvergens i det svenska och danska prepositionsbruket vilket jag har analyserat med hjälp av aspekter av den kognitiva semantiken. Jag har även sökt fastställa vilka svårigheter man kan påvisa ur ett översättningsperspektiv.             Resultatet av min undersökning visar att speciellt valet mellan i och på som befintlighetsmarkörer är problematiskt både inom respektive språk men även att det finns betydande skillnader mellan svenskan och danskan. Där på dominerar i svenskan gör danskan även stort bruk av i för befintlighet vilket ofta kan skapa interferens i ett översättningssammanhang. Ursprungsbetydelsen av i som varande inneslutande återfinns även i danskans bruk av denna preposition vid många tillfällen (till exempel i fraser som rör nöjeslokaler, fordon och institutioner) där på i stället dominerar i svenskan.  Divergerande bruk finner vi även i danskans val av till för befintlighet och ett väsentligt större bruk av ledsagande rumsadverb både vid befintlighets- och riktningsmarkering. Både forskningslitteratur om grannspråken och den svensk-danska lärobokslitteraturens framställning av ett oproblematiskt och konvergerande prepositionsbruk har därmed visat sig något missvisande och uppsatsens resultat pekar i stället på att fler språkjämförande studier i svensk-danskt prepositionsbruk behövs.

Traditionellt har det antagits att användning och förståelse av spatiala prepositioner i första hand sker utifrån geometriska kriterier. Senare studier har visat att prepositioner också påverkas dels av huruvida de spatialt relaterade objekten också är funktionellt relaterade eller inte och dels av den visuella miljö som objekten utgör en del av. Dessa faktorer påverkar valet av perspektiv utifrån vilket prepositioner tillskrivs spatiala relationer, samt användning och förståelse av dem i situationer då de enbart kan tillskrivas utifrån ett perspektiv. Detta arbete undersöker experimentellt hur dessa två faktorer påverkar användning och perspektivtagande vid användning av de projektiva prepositionerna ovanför, nedanför, framför, bakom och bredvid. Resultaten visar att en funktionell relation mellan de spatialt relaterade föremålen och tillgången till en visuell miljö ökar benägenheten att använda prepositionerna utifrån ett perspektiv som utgår från föremålens egna orienteringar. Resultaten talar för att användningen av dessa prepositioner är mer situations-beroende än vad som traditionellt har antagits.

Prepositions are acquired at earliest during the second year of life. This thesis investigates 16 children acquiring Swedish spatial prepositions, i.e. på ‘on/at’, i ‘in/at’, under ‘under’, bredvid ‘beside/next to’, bakom ‘behind/back’ and framför ‘in front’. This thesis aimed toinvestigate how preposition acquisition relates to language acquisition. The thesis used three different methods: eight sessions of free parent-child interaction, one structured experiment at 2;9 years and parental reports on child passive/active vocabulary from when the children were 0;9 years until they were 3;0 years old. The data gathered was correlated to scores in the parental reports at 4;0 years, which was used as a measure of communicative level, and used as a base when dividing the children into three groups: lower, average and higher score. The results showed that both parental and child preposition production, comprehension at 2;9 years, and comprehension and production predicted communicative level at 4;0 years. The results of the thesis varied depending on the method used. This highlights the importance if using several methods when investigating child language acquisition. / Prepositioner tillägnas som tidigast under barnets andra levnadsår. I denna masteruppsats undersöks utvecklingen av spatiala prepositioner hos 16 barn under deras 4 första levnadsår. På, i, under, bredvid, bakom och framför var prepositionerna som undersöktes. Ett av uppsatsens mål var att undersöka om och/eller hur prepositionsutveckling är kopplat till språkutveckling. För att nå målet användes tre olika metoder: åtta sessioner av förälder-barn interaktion, ett semi-strukturerat test då barnen var 2;9 år gamla och aktivt/passivt ordförråd från när barnen var 0;9 år till att de var 3;0 år gamla. Detta korrelerades sedan till barnens poäng från en föräldraenkät om barnets språkförmåga vid 4;0 års ålder. Poängen vid 4-års ålder låg till grund för uppdelning av barnen i tre grupper: lägre, medel och högre språklig nivå. Resultaten från uppsatsen var bland annat att såväl föräldrars som barns produktion av prepositioner, barnens förståelse av prepositionerna vid 2;9 år, och förståelse såväl som produktion av prepositioner förutsäger barnens kommunikationsnivå vid 4;0-års ålder.  Resultaten skiljer sig beroende på vilken metod som använts, vilket understryker vikten av att använda flera metoder när barns språkutveckling undersöks. / MINT - moduling infant language acquisition from parent-child interaction