Münster (Westfalen), Universiẗat, Diss., 2001.

Det blir alltmer vanligt att utföra olika typer av geodetiska inmätningar med hjälp av GNSS och grundentill den här studien är att undersöka olika mätmetoder som kan tillämpas på punkter där fixlösning integår att erhålla. Syftet blev således att ta fram ett resultat som visar om och i så fall hur stor skillnad detär mellan tre olika metoder samt vilken noggrannhet respektive metod uppvisar. De två metoderna somtestats i studien är ortogonal inmätning och inmätning med dubbla avstånd. För dessa två metoder krävsutöver den vanliga utrustningen vid inmätning med GNSS endast några stakkäppar och ett mätband. Dentredje metoden är inmätning med totalstation som etablerats med RUFRIS (realtidsuppdaterad fristation)och den baseras på tidigare gjorda undersökningar och jämförs i studien med ortogonal inmätning ochinmätning med dubbla avstånd. Vidare undersöks åtgången av tid och material i jämförelse mednoggrannheten hos respektive mätmetod. Metoderna ortogonal inmätning och inmätning med dubbla avstånd testades 24 gånger vardera genommätning mot sedan tidigare kända punkter med koordinater i SWEREF 99 13 30. Efter att resultatenanalyserats drogs slutsatsen att det i den här studien inte går att skilja dessa två metoder åtkvalitetsmässigt. De uppvisade en medelavvikelse på 32 respektive 33 mm. Den metod som kan vara attföredra sett till material och tidsåtgång är inmätning med dubbla avstånd vilken också är något merflexibel. Jämfört med RUFRIS så erbjuder de andra två metoderna inte lika hög noggrannhet, men ändå tillräckligdär inmätning sker med GNSS. Vid samma antal bakobjekt, vilket är två, går det att anta att en punktkan mätas in via RUFRIS med en noggrannhet på mellan 55,1 och 12,6 mm beroende på geometrin förbakobjekten. Genom ökat antal bakobjekt minskar också osäkerheten i mätningarna vilket gör attRUFRIS ger fler valmöjligheter. Att mäta in den här typen av punkter med RUFRIS ger alltså en bättrenoggrannhet och kontrollerbarhet. Men att använda metoden i dessa situationer kan betraktas somomotiverad då den kräver mer arbete, plats och utrustning samtidigt som de andra två metoderna ger entillräcklig noggrannhet. / GNSS-surveying is common today and it’s interesting to investigate methods that can be applied whenthe ambiguities cannot be fixed to the correct integer on a point that are involved. Three methods arecompared and two of them tested, which are Two distances and backwards bearing and distance. N-RTK(Network- Real Time Kinematic) is used and both methods are measured 24 times each on four knownpoints with coordinates in SWEREF 99 13 30. RUFRIS (Real Time Updated Free Station) is the thirdmethod and earlier studies are the background behind the comparison for this method. The consumptionof time, material and quality are included parts of the comparison. RUFRIS can provide high precision results, but takes more time to establish, more equipment andrequires free sights. An establishment with two back sights can give a precision between 55.1 and 12.6mm depending on the proliferation between the back sights. The result for two distance and backwardsbearing and distance were found equivalent to each other. The mean deviation was 32 and 33 mm.Because of time, material and more flexibility is the method Two distances to prefer.

Universiẗat, Diss. (Nur beschränkt für den Austausch)--Karlsruhe, 2004.

Bakgrund och problem: Införandet av IFRS innebar stora förändringar med många nyheter för de företag som kom att redovisa enligt IFRS. Många bolag hade underskattat både den tid och de resurser som krävs vid redovisning och tillämpning enligt IFRS. Första åren med IFRS visade att det fanns en rad olika områden där företag kunde göra förbättringar i sin redovisning gällande IAS 36 punkt 134. Problemformulering: Redovisar börsnoterade företag i enlighet med kraven som anges i IAS 36 punkt 134? Syfte: Huvudsyftet är att undersöka i vilken utsträckning företag på Stockholmsbörsen uppfyller kraven som anges i IAS 36 punkt 134 gällande goodwill. Delsyftet är att undersöka om företagens omsättning, val av revisionsbyrå samt storlek på goodwillpost har betydelse för hur företagen uppfyller upplysningskraven. Metod: I studien har en kvantitativ metod använts då företags årsredovisningar har undersökts för att samla in information. Undersökningen omfattar totalt 90 börsnoterade företag på Stockholmsbörsen OMX. Urvalet består av 30 företag vardera från listorna Large Cap, Mid Cap och Small Cap. Resultat och slutsats: Resultatet visar att de 90 granskade årsredovisningarna tillsammans uppfyller upplysningskraven IAS 36 punkt 134 till 79 %. Resultatet visar även att det inte går att styrka ett samband mellan hur väl företagen uppfyller standarden för två av de oberoende variablerna; omsättning och revisionsbyrå. Undersökningen visar däremot att det går att styrka ett samband mellan den beroende variabeln och den oberoende variabeln goodwillpostens storlek.

<p><strong>Bakgrund och problem: </strong>De svenska börsnoterade bolagen<strong> </strong>övergick år 2005 till att redovisa enligt det internationella regelverket IAS/IFRS som är ett mer omfattande regelverk än tidigare normgivning i Sverige. I och med regelverksbytet skall nu tilläggsupplysningarna i årsredovisningarna redovisas i en mer omfattande och precis mening. </p><p>Införandet av IFRS 3 <em>Rörelseförvärv</em> resulterade till en omarbetning av bland annat IAS 36 <em>Nedskrivningar, </em>vilket medförde att goodwill inte längre skrivs av planenligt. Goodwillvärdet skall istället fördelas på kassagenererande enheter och prövas årligen genom ett nedskrivningstest som skall presenteras i årsredovisningarna. IAS 36 punkt 134 kräver att företagen skall lämna detaljerade upplysningar om nedskrivningstestet. Tidigare forskning har påvisat att det föreligger än idag brister i hur företagen redovisar upplysningskraven men att det finns förbättringspotential med åren.</p><p><strong> </strong><strong>Syftet: </strong>Huvudsyftet är att undersöka om det finns ett samband mellan företagsstorlek och utförligheten av nedskrivningstestet enligt IAS 36 punkt 134 samt i vilken utsträckning den uppfylls av de börsnoterade företagen.<em></em></p><p><em> </em><strong>Metod: </strong>Uppsatsen baseras på en kvantitativ studie av 90 börsnoterade företags årsredovisningar per den 31 december 2007. En tolkningsmodell har gjorts utav IAS 36 punkt 134 för att en granskning av företagens upplysningar skall bli så lika som möjlig då standarden är relativt svårtolkad. Slutligen har ett Chi<strong></strong>2 test genomförts för att testa om resultatet är statistiskt signifikant. </p><p><strong>Resultat och slutsats: </strong>90 börsnoterade företags årsredovisningar har undersökts och studien har visat att det totalt sett gått bra med implementeringen av upplysningskravet med undantag för vissa av delpunkterna. Vidare resulterade undersökningen i att Large Cap uppfyller upplysningskravet i störst utsträckning, följt av Mid och slutligen Small Cap. Att det finns ett samband mellan marknadsvärde och utförlighet av upplysningskravet förkastas i och med resultatet som erhållits.</p>

<p>Det är framför allt de unga som drar sig till den nya gratistidningen och det är framför allt de som samtidigt i högst utsträckning lämnar de andra äldre gratistidningarna för den nya. 10-20 åringarna tenderar att bli mer nyfikna på kvällstidningarna och vi kan se att en ökad läsning av dessa uppstått. Detta bidrar till att den nya gratistidningen inte är något direkt hot mot en kvällstidning, snarare ett komplement, medan andra gratistidningar får känna av högre konkurrens.</p>

Det är framför allt de unga som drar sig till den nya gratistidningen och det är framför allt de som samtidigt i högst utsträckning lämnar de andra äldre gratistidningarna för den nya. 10-20 åringarna tenderar att bli mer nyfikna på kvällstidningarna och vi kan se att en ökad läsning av dessa uppstått. Detta bidrar till att den nya gratistidningen inte är något direkt hot mot en kvällstidning, snarare ett komplement, medan andra gratistidningar får känna av högre konkurrens.

Bakgrund och problem: De svenska börsnoterade bolagen övergick år 2005 till att redovisa enligt det internationella regelverket IAS/IFRS som är ett mer omfattande regelverk än tidigare normgivning i Sverige. I och med regelverksbytet skall nu tilläggsupplysningarna i årsredovisningarna redovisas i en mer omfattande och precis mening.  Införandet av IFRS 3 Rörelseförvärv resulterade till en omarbetning av bland annat IAS 36 Nedskrivningar, vilket medförde att goodwill inte längre skrivs av planenligt. Goodwillvärdet skall istället fördelas på kassagenererande enheter och prövas årligen genom ett nedskrivningstest som skall presenteras i årsredovisningarna. IAS 36 punkt 134 kräver att företagen skall lämna detaljerade upplysningar om nedskrivningstestet. Tidigare forskning har påvisat att det föreligger än idag brister i hur företagen redovisar upplysningskraven men att det finns förbättringspotential med åren.  Syftet: Huvudsyftet är att undersöka om det finns ett samband mellan företagsstorlek och utförligheten av nedskrivningstestet enligt IAS 36 punkt 134 samt i vilken utsträckning den uppfylls av de börsnoterade företagen.  Metod: Uppsatsen baseras på en kvantitativ studie av 90 börsnoterade företags årsredovisningar per den 31 december 2007. En tolkningsmodell har gjorts utav IAS 36 punkt 134 för att en granskning av företagens upplysningar skall bli så lika som möjlig då standarden är relativt svårtolkad. Slutligen har ett Chi 2 test genomförts för att testa om resultatet är statistiskt signifikant.  Resultat och slutsats: 90 börsnoterade företags årsredovisningar har undersökts och studien har visat att det totalt sett gått bra med implementeringen av upplysningskravet med undantag för vissa av delpunkterna. Vidare resulterade undersökningen i att Large Cap uppfyller upplysningskravet i störst utsträckning, följt av Mid och slutligen Small Cap. Att det finns ett samband mellan marknadsvärde och utförlighet av upplysningskravet förkastas i och med resultatet som erhållits.

Bakgrund och problem: En mängd nya standarder tillkom år 2005 när IFRS blev tvingande för börsnoterade företags koncernredovisningar inom EU. En av dessa nya standarder var IAS 36 punkt 134 som behandlar upplysningskrav vid nedskrivningsprövning av goodwill. Studier om företags redovisning av goodwill och dess nedskrivning de första åren med IFRS visade att redovisning av flera upplysningskrav var bristfälliga, dock spåddes det förbättringspotential av en del forskare. Det har även utförts studier om bakomliggande faktorer som kan ligga till grund för varför vissa företag inte redovisar fullständiga upplysningskrav, en av faktorerna som uppges är storleken på goodwillposten. Med dessa studier som bakgrund skulle det vara intressant att undersöka om svenska företag uppnått den spådda förbättringspotentialen sedan IFRS blev tvingande inom EU, samt om storleken på goodwillposten har en inverkan på hur företag redovisar upplysningskraven. Syfte: Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka huruvida svenska företag uppfyller upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 i större utsträckning år 2012 än vad de gjorde år 2005, och delsyftet är att undersöka om storlek på företags goodwillpost påverkar i vilken utsträckning de uppfyller upplysningskraven. Metod: Studien är av kvantitativ karaktär och en deduktiv ansats har använts. Empirin insamlades genom primärdata, i form av företagens årsredovisningar. Urvalet består av 50 börsnoterade bolag som alla uppvisade en goodwillpost år 2005 respektive år 2012. Resultat och slutsatser: Resultatet visar att företagen uppfyllde 61,5 % av upplysningskraven i IAS 36 punkt 134 år 2005 medan företagen år 2012 uppfyllde 86 % av kraven. Därmed uppfyllde företagen upplysningskraven i större utsträckning år 2012 än år 2005. Företagen förbättrade redovisningen av upplysningskraven med närmare bestämt 24,5 procentenheter mellan åren. Vidare visar resultatet att storleken på företags goodwillpost inte påverkade i vilken utsträckning företagen uppfyllde kraven år 2005, dock fanns det ett samband mellan variablerna år 2012. En möjlig anledning till att det inte fanns ett samband mellan uppfyllelse av upplysningskraven och goodwillstorleken år 2005 kan vara att år 2005 var det första året då IFRS blev tvingande. De nya standarderna innebar omställningar för många företag och kan på så vis ha påverkat sambandets resultat negativt.

Zugl.: Trier, Univ., Diss., 2007