No description available.

Goodwill accounting has for a long time been, and with the implementation of IFRS in 2005, has become an even bigger issue. Critics mean that reporting of goodwill impairments is subject to discretion that can be used by the managers. We have applied a study made by Carlin and Finch (2009) on Nasdaq OMX Stockholm during 2006-2012. Our study contains 50 of the 255 public companies at 2012-12-31. The purpose of the study is to investigate if companies use an opportunistic discount rate when testing for impairment in goodwill and if the relation between goodwill and net profit before taxes, goodwill intensity, is an incentive for opportunism. This has been done by comparing companies discount rates in the reporting of goodwill impairments with theoretical discount rates estimated through CAPM. This study point out that a majority of the companies discount rates are 150 basis points higher than theoretical discount rates, in most of these cases with more than 250 basis points. We cannot prove that the relation between goodwill and net profit before taxes is an incentive for overrated discount rates and can either confirm or reject that companies are acting opportunistically in estimating discount rates in testing for goodwill impairments. Companies’ systematically overrated discount rates give no proof for earnings management through Big Bath Accounting.

<p>Från och med år 2005 är det obligatoriskt för alla noterade bolag inom EU att redovisa enligt IASB:s standards, IFRS/IAS. En väsentlig skillnad mot tidigare normer är att goodwill inte längre skall skrivas av planenligt, istället skall bolagen göra så kallade ”impairment test”, eller nedskrivningsprövning. Ett impairment test innebär att bolaget per varje balansdag eller oftare skall bedöma om det finns någon indikation på att en tillgång kan ha minskat i värde.</p><p>Oavsett om det finns någon indikation på en värdeminskning eller ej, skall företaget varje år göra en prövning om en immateriell tillgång med obegränsad nyttjandeperiod har minskat i värde genom att jämföra dess redovisade värde med återvinningsvärdet.</p><p>Syftet med min uppsats är att undersöka huruvida noterade holländska bolag efterlever kraven som ställs från standarden IAS 36 p 134. Resultatet ska jag sedan jämföra med en liknande undersökning som tidigare gjorts för bolag noterade på Stockholmsbörsen. Det som gör det hela intressant är att Holland precis har fått en organisation som övervakar finansiella rapporter. I Sverige har vi haft en sådan organisation en längre tid.</p><p>I min undersökning har jag använt ett antal oberoende variabler som jag anser är relevanta i frågan om hur mycket information företagen är villiga att lämna ut. De oberoende variablerna är balansomslutning, omsättning och avkastning på eget kapital. De två förstnämnda är signifikant med storlek på företaget och den sistnämnda kan vara ett annat ord för lönsamhet.</p><p>I undersökningen har jag endast funnit svaga positiva samband mellan de oberoende och den beroende variabeln. Detta betyder att bolag med stor omsättning och balansomslutning inte efterlever kraven från IAS 36 p 134 trots sina stora resurser, och att bolag med hög avkastning på eget kapital inte är rädda att dela med sig av känslig information. Det har även visat sig att bolag med hög lönsamhet inte följer kraven från IAS 36 p 134 i lägre utsträckning än de med låg lönsamhet.</p><p>Reultatet av jämförelsen mellan de svenska och holländska bolagen visade att de holländska bolagen följer kraven i större utsträckning än de svenska.</p>

Goodwillposten är ett mycket omdebatterat område inom redovisningen då värderingsmetoderna som tillämpas har stora inslag av subjektiva bedömningar. I Balans belyser Lennartsson börsens krav på ökad transparens inom området och vid tillämpningen av IAS 36, där Buisman även konstaterar att standarden tillåter stora inslag av subjektivitet[1]. En undersökning gjordes av Carlin och Finch 2008 då de granskade 105 australienska företag och deras val av diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill. Man valde att med hjälp av CAPM räkna fram teoretiska diskonteringsräntor för varje enskilt företag, dessa jämfördes med företagens redovisade diskonteringsräntor för att undersöka om räntenivån var satt på en opportunistisk nivå för att påverka det redovisade resultatet. Med detta som grund anser vi att det är av intresse att studera om det finns ett bakomliggande opportunistiskt beteende hos företagen noterade på OMX Large Cap vid nedskrivningsprövning goodwill. Problemformuleringen avser att besvara om svenska koncerners redovisade diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill skiljer sig i jämförelse med externa uppskattningar av densamma beräknade med hjälp av CAPM. Syftet med undersökningen är att studera om företagen använder diskonteringsräntan som styrinstrument vid nedskrivningsprövning av goodwill. Totalt uppfyllde 20 företag av 56 möjliga på Stockholm OMX Large Cap 2011 urvalskriterierna. Av de 20 företag som var med i undersökningen redovisade 7 en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter under den teoretiska diskonteringsräntan, 11 företag höll sig inom spannet på +/- 150 räntepunkter från den teoretiska diskonteringsräntan samt att 2 företag redovisade en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter över den teoretiska diskonteringsräntan. Resultatet visar att hos 9 av 20 företag skiljer sig diskonteringsräntan från externas bedömningar av densamma. De 9 företag med en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter från den teoretiska diskonteringsräntan anses ha en ränta som är satt till en opportunistisk nivå, dock vet vi ej vilka incitament som ligger till grund för de avvikande räntesatserna. Vad som kan vara en intressant faktor att se till vid kommande studier är hur bonus- och incitamentsprogram är utformade hos företagen och om det går att utläsa ett beteendemönster för respektive program.   [1]Lennartsson, R i Balans nr 2/2011 ”Noteringar: Börsen kräver ökad transparens kring goodwill”

Från och med år 2005 är det obligatoriskt för alla noterade bolag inom EU att redovisa enligt IASB:s standards, IFRS/IAS. En väsentlig skillnad mot tidigare normer är att goodwill inte längre skall skrivas av planenligt, istället skall bolagen göra så kallade ”impairment test”, eller nedskrivningsprövning. Ett impairment test innebär att bolaget per varje balansdag eller oftare skall bedöma om det finns någon indikation på att en tillgång kan ha minskat i värde. Oavsett om det finns någon indikation på en värdeminskning eller ej, skall företaget varje år göra en prövning om en immateriell tillgång med obegränsad nyttjandeperiod har minskat i värde genom att jämföra dess redovisade värde med återvinningsvärdet. Syftet med min uppsats är att undersöka huruvida noterade holländska bolag efterlever kraven som ställs från standarden IAS 36 p 134. Resultatet ska jag sedan jämföra med en liknande undersökning som tidigare gjorts för bolag noterade på Stockholmsbörsen. Det som gör det hela intressant är att Holland precis har fått en organisation som övervakar finansiella rapporter. I Sverige har vi haft en sådan organisation en längre tid. I min undersökning har jag använt ett antal oberoende variabler som jag anser är relevanta i frågan om hur mycket information företagen är villiga att lämna ut. De oberoende variablerna är balansomslutning, omsättning och avkastning på eget kapital. De två förstnämnda är signifikant med storlek på företaget och den sistnämnda kan vara ett annat ord för lönsamhet. I undersökningen har jag endast funnit svaga positiva samband mellan de oberoende och den beroende variabeln. Detta betyder att bolag med stor omsättning och balansomslutning inte efterlever kraven från IAS 36 p 134 trots sina stora resurser, och att bolag med hög avkastning på eget kapital inte är rädda att dela med sig av känslig information. Det har även visat sig att bolag med hög lönsamhet inte följer kraven från IAS 36 p 134 i lägre utsträckning än de med låg lönsamhet. Reultatet av jämförelsen mellan de svenska och holländska bolagen visade att de holländska bolagen följer kraven i större utsträckning än de svenska.

New regulations regarding goodwill accounting for companies that are applying the IAS/IFRS rules were introduced in 2005. Annual linear depreciation was replaced with annual impairment testing. Regulations were introduced to increase comparability and to reduce the unspecified goodwill that has become an essential part of the corporate asset base. The new regulations have been intensively debated. Critics argue that they are too subjective and may instead lead to that companies use the regulations to avoid goodwill impairments. This study aims to identify factors that influence companies' goodwill impairments, which have been identified from stakeholder theory and positive accounting theory. A theoretical model that includes factors assumed to affect companies' goodwill impairment has been developed and empirically tested. This study was performed on all companies on the Nasdaq OMX Nordic Stockholm and the Swedish government's portfolio of companies and is expected to provide a general result of companies that apply IFRS. The hypotheses were tested using regression analysis with the statistical program SPSS IBM in order to examine possible connections between independent variables and the amount of goodwill impairment. This study confirmed that the debt ratio, ownership structure, share of goodwill, goodwill intensity and firm size have influence on a company´s goodwill impairment. The result further suggested that management is acting opportunistically when factors other than the IAS/ IFRS standards are used for the calculation of corporate goodwill impairment. The overall conclusion of this study is that the stakeholders' requirements and expectations have a strong influence on the management of the valuation of assets. Therefore, our conclusion is that there are reasons to review the regulations and for stakeholder to critically examine corporate goodwill that may be overvalued. / Från och med 2005 infördes nya regleringar om hur företag som tillämpar IFRS ska hantera goodwillposten. Årliga linjära avskrivningar ersattes med årliga nedskrivningsprövningar. Regelverket infördes för att öka jämförbarheten och för att minska den ospecificerade goodwillposten som blivit en alltmer väsentlig del av företagens tillgångsmassa. Den nya regleringen har varit mycket omdiskuterad då kritiker menar att den är för subjektiv vilket leder till att företag istället utnyttjar regleringen för att undvika nedskrivningar. Studien ämnar därför pröva möjliga faktorer som påverkar företags hantering av goodwillposten. Utifrån intressentteorin och positiv redovisningsteori har fem faktorer som väntas påverka företags goodwillnedskrivningar identifierats. En teoretisk modell bestående av hypoteser har tagits fram och empiriskt testats.  Studien har utförts på samtliga företag noterade på Nasdaq OMX Nordic Stockholm samt svenska statens bolagsportfölj och förväntas kunna ge ett generaliserbart resultat över de företag som tillämpar IFRS.  Hypoteserna har testats med hjälp av regressionsanalyser i statistikprogrammet IBM SPSS för att pröva samband mellan påverkningsvariablerna och storleken på företags goodwillnedskrivningar. I studien bekräftas att skuldsättningsgrad, ägarstruktur, goodwillandel, goodwillintensitet och företagsstorlek har påverkan på företags goodwillnedskrivningar. Detta indikerar att företagsledningar agerar opportunistiskt då andra faktorer än IAS/IFRS normer om hur värdet av goodwill ska beräknas enligt studiens resultat påverkar företagens goodwillnedskrivningar.  Den övergripande slutsatsen av studien är att intressenters krav och förväntningar har en stark påverkan på företagsledningen vid värdering av tillgångar. Praktiska implikationer av studien är att det kan finnas anledning att se över regelverket för hantering av goodwillposten samt att det för intressenter finns anledning att kritiskt granska företags goodwillposter som kan vara övervärderade.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning företag på Stockholmsbörsen följer IAS 36 punkt 134 och vilka faktorer som påverkar hur mycket information företagen lämnar.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning företag på Stockholmsbörsen följer IAS 36 punkt 134 och vilka faktorer som påverkar hur mycket information företagen lämnar.

Bakgrund och problem: För att uppnå en mer jämförbar redovisning infördes nya internationella redovisningsregler av IASB. Enligt IASB är en viktig förutsättning att tillämpning sker på samma sätt och enligt samma principer för att jämförbarheten av redovisningen skall bli så bra som möjligt. Förvärvad goodwill skall i och med de nya reglerna införda år 2005 genomgå en nedskrivningsprövning minst en gång per år och inte längre skrivas av direkt. Oavsett vilket resultat nedskrivningsprövningen ger skall företagen ge omfattande upplysningskrav gällande de uppskattningar som använts vid nedskrivningsprövningen. Flertalet studier har gjorts genom åren där resultatet visar på en förbättring gällande redovisningen av upplysningskraven men även att det fortfarande finns en stor förbättringspotential. Vi är därför intresserade av att se huruvida bolagen kontinuerligt förbättrat redovisningen av dessa krav eller om förbättringen har avtagit i takt med tiden. Problemformulering: Går det att se en kontinuerlig förbättring gällande redovisningen av upplysningskraven under perioden 2005 till 2009? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida bolag med stor andel goodwill av totala tillgångar har förbättrat redovisningen av upplysningskraven kontinuerligt för varje år från och med införandet av den nya standarden vid år 2005 till och med år 2009. Metod: Studien är av kvantitativ karaktär. I urvalet ingick 35 börsnoterade bolag som alla uppvisade en goodwillpost bestående av mer än 30 procent av bolagets totala tillgångar. Resultat och slutsatser: Slutsatsen är att bolagen inte förbättrat sin redovisning av upplysningskraven kontinuerligt mellan samtliga undersökta år. Endast en punkt visade på en kontinuerlig förbättring. År 2009 visar att bolagen fortfarande har en lång väg kvar att gå gällande upplysningskraven.

Syfte: Syftet med studien är att utreda hur stora svenska, finska och danska börsnoterade företag behandlar den immateriella tillgången goodwill. Som delsyfte skall vi undersöka om det finns ett samband mellan hur dessa börsnoterade företag behandlar en eventuell nedskrivning av goodwill vid ett VD-byte, typ av bransch samt vilken revisionsbyrå som företaget använder sig av. Metod: För att lyckas svara på syftet granskas företagens årsredovisningar. För att få ett brett spann på studien kommer samtliga företags årsredovisningar mellan åren 2005 – 2009 att granskas. Det vi tittar på i balansräkningarna är framförallt hur goodwillposten har utvecklats. Vidare kommer vi även att betrakta vem som är VD på företaget samt vilken revisionsbyrå företaget använder sig utav respektive år. Via affärsvärldens hemsida har vi tagit fram vilken bransch samtliga företag är verksamma inom. Samtliga faktorer har sammanställts samt bearbetats med hjälp av χ2 - test.