<p>Från och med den 1 januari 2005 skall svenska noterade bolag utforma sin redovisning efter International Accounting Standards (IAS). För värderingen av förvaltningsfastigheter är det IAS 40 (Investment property) som nu mera gäller. Denna ger möjlighet att värdera fastigheter till antingen verkligt värde eller anskaffningsvärde, men att värdera till verkligt värde förespråkas. Att värdera till verkligt värde innebär en principförändring för svenska bolag som tidigare har varit tvingade att göra sina värderingar till anskaffningsvärdet, trots att man inte har tvingats att byta princip har samtliga bolag valt att göra detta. Avsikten med studien är att undersöka hur denna förändring av värderingar kommer att påverka bolagen ur ett finansiellt perspektiv. Studiens syfte har varit att beskriva och belysa vilka effekter IAS 40 har haft för fastighetsbolagens redovisning. Vi har avgränsat oss till samtliga noterade svenska fastighetsbolag, men har inte kunnat använda oss av samtliga främst för att ett flertal av dessa inte varit noterade tillräckligt länge. Vi har använts av det hermeneutiska synsättet genom att tolka årsredovisningar från 2004 och 2005 och jämfört dessa med nya respektive gamla redovisningspraxis. Detta har vi gjort genom att använda oss av både en kvalitativ och kvantitativ metod.</p>

Från och med den 1 januari 2005 skall svenska noterade bolag utforma sin redovisning efter International Accounting Standards (IAS). För värderingen av förvaltningsfastigheter är det IAS 40 (Investment property) som nu mera gäller. Denna ger möjlighet att värdera fastigheter till antingen verkligt värde eller anskaffningsvärde, men att värdera till verkligt värde förespråkas. Att värdera till verkligt värde innebär en principförändring för svenska bolag som tidigare har varit tvingade att göra sina värderingar till anskaffningsvärdet, trots att man inte har tvingats att byta princip har samtliga bolag valt att göra detta. Avsikten med studien är att undersöka hur denna förändring av värderingar kommer att påverka bolagen ur ett finansiellt perspektiv. Studiens syfte har varit att beskriva och belysa vilka effekter IAS 40 har haft för fastighetsbolagens redovisning. Vi har avgränsat oss till samtliga noterade svenska fastighetsbolag, men har inte kunnat använda oss av samtliga främst för att ett flertal av dessa inte varit noterade tillräckligt länge. Vi har använts av det hermeneutiska synsättet genom att tolka årsredovisningar från 2004 och 2005 och jämfört dessa med nya respektive gamla redovisningspraxis. Detta har vi gjort genom att använda oss av både en kvalitativ och kvantitativ metod.

Bakgrund och problem: Goodwill är en immateriell tillgång som uppkommer bland annat vid förvärv av ett annat företag. Tillgången har varit och är än idag omdebatterad i omvärlden på grund av värderingssvårigheter. Standarden ändrades från årliga avskrivningar till en årlig nedskrivningsprövning eftersom goodwill i dagens ekonomi inte kan tillräknas en bestämd nyttjandeperiod. Svårigheter och komplikationer återfinns i de årliga nedskrivningsprövningarna på grund av det utrymme som ges för subjektiva bedömningar från företagen sida. Tidigare studier bekräftar att företag har haft svårigheter vad gäller implementeringen av nedskrivningsprövningar i redovisningen. Det är därmed intressant att ge en mer aktuell bild av hur redovisningen ser ut för de olika företag som innehar tillgången goodwill i sin balansräkning. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida börsnoterade företag listade på den nordiska Large Cap-listan följer de gällande rekommendationerna vid redovisningen av nedskrivningsprövningar på goodwill. Vidare utforskas skiljaktigheterna mellan de listade nordiska länderna i denna aspekt. Metod: Företagen som omfattas av undersökning är listade på den nordiska Large Cap-listan för året 2011. Efter tillämpningen av en urvalsprocess återstod 80 företag som insamlingen av data kommer att baseras på. Metoden är av kvantitativ karaktär, vilket innebär att data samlas in utifrån indikatorer med sitt ursprung i teorin för att sedan kvantifieras. Därmed uppnås en jämförelse mellan empiri och teori genom analysen och slutsatserna. Slutsatser: Generellt kan det sägas att företagen på nordiska Large Cap-listan inte fullt ut följer rekommendationerna som utfästes av IFRS. Redovisningen är fortfarande bristfällig och även om det finns tecken på förbättring vid en jämförelse med tidigare studier har företagen mycket att lära samt ändra på. En aspekt som lyfts upp är att dessa bristfälligheter kan bero på att rekommendationen inte är av tvingande karaktär för bolagen. Jämförelsen mellan de nordiska länderna som undersöktes visar att Finland är relativt bättre vad gäller enigheten gentemot rekommendationen.

This dissertation investigates how a move towards an integrated Internet-based treasury function could have a significant impact on the systems that have to support compliance with the requirements of the international accounting standard IAS 39. The objectives of the dissertation are: to identify the measurement, recognition and disclosure requirements as set out in (or implied by) IAS 39 in order to select those requirements for which the possibility of compliance would most probably be affected by the suggested move from a traditional treasury to an integrated Internet-based treasury; and further, to identify the required changes that take place within a treasury environment when changing from a traditional treasury to an integrated Internet-based treasury function and then to match the identified probable system changes implied by the treasury environment change referred to above with the possible requirements from IAS 39 that could be affected by such a system change. / Prof. D Coetsee

Tato diplomová práce se věnuje tématu nehmotného majetku. V první části je porovnávána úprava této problematiky v české legislativě se standardem IAS 38. Text je doplněn řadou příkladů a zobrazení dané problematiky v účetnictví. V závěru teoretické části je zmíněn i daňový pohled a také zobrazení nehmotného majetku podle US GAAP. Praktická část byla vytvořena ve spolupráci se společností ZENTIVA a.s., která poskytla potřebné materiály a zodpověděla dotazy. Na konci diplomové práce je uveden seznam pojmů, které se často vyskytují v této problematice.

<p>Skogen har en stor betydelse världen över, där skogen utgörs av 3,9 miljarder hektar mark. De största skogsområdena finns i Ryssland, Brasilien, Kanada, USA och Kina. Den allra största skogsägaren i Sverige är Sveaskog med sina 3,5 miljoner hektar skogsmark. År 2002 tillkännagav Europaparlamentet att de biologiska tillgångarna skulle värderas till verkligt värde, enligt IAS 41. Innan värderades de biologiska tillgångarna till anskaffningsvärdet. Under årens gång har diskussioner förts om vilken värderingsmetod som anses föredra, då det har visat sig vara svårt att acceptera värdering till verkligt värde.</p><p>Syftet med denna studie är att med hjälp utav e-postintervjuer undersöka huruvida skogsbolagen samt revisorerna har ändrat sina inställningar till verkligt värde sedan år 2005, och om i så fall varför, deras inställning har förändrats.</p><p>Undersökningen bygger på en analys av tidigare forskning av värderingen av skog, samt e-postintervju med representanter för skogsföretag samt revisorsbyråer.</p><p>Skogsbolagens samt revisorernas inställningar hade förändrats någorlunda sedan år 2005. Värdering till verkligt värde ansågs utav skogsbolagen fungera bättre, då IAS 41, bygger på ett lämpligare underlag. I ett utav skogsbolagen fungerade värdering till verkligt värde dock endast någorlunda. Detta berodde bland annat på att IAS 41 har medfört en stor uppvärdering utav deras skogstillgångar. I undersökning var alla revisorerna överens om att det inte har blivit svårare att uppskatta de biologiska tillgångarnas värden. Dock har IAS 41 medfört att det har blivit svårare av att kunna bedöma tillförlitligheten i redovisningen, då skogstillgångarna är köpta för väldigt länge sedan, och som påverkar revisorernas värdering i grunden. Revisorerna ansåg även att standarden har medfört ett större krav för revisorer och analytiker, eftersom man måste betrakta helheten utav skogstillgångarna.</p><p> </p><p> </p>

<p>Syftet med denna uppsats är att identifiera räntans roll i redovisningen samt undersöka om och i vilken grad företagen efterföljer dem rekommendationer som ges i standarderna. För att uppnå detta har vi undersökt hur åtta företag har värderat olika tillgångar. På grund av omfattningen har en begränsning gjorts och därmed enbart koncentrerats på följande tre tillgångslag; förvalt-ningsfastigheter, skogs- och jordbruksprodukter och goodwill. De undersökta företagen är företag som förvaltar fastigheter, innehar skogsmarker och har goodwill poster.</p><p>Med hjälp av referensram och teori samt empirikapitel har vi försökt att lyfta fram tyngden på räntans roll vid värdering av dessa tillgångar, för att påvisa rän-tans roll i redovisningen. I analyskapitlet har jämförelse gjorts mellan teori- och empirikapitlet för att få en bild av till vilken grad de undersökta företagen efter-följer de rekommendationerna som anges i IFRS/IAS- standarderna.</p><p>I slutsatskapitlet har vi konstaterat att de undersökta företagen använder sig av de metoder och modeller som standarderna anger. Modellerna som används i olika värderingar baseras på nuvärdesberäkning av de framtida kassaflödena som de olika tillgångar vi har avgränsat oss till genererar. Diskonteringsräntan har stor betydelse för värderingen av de olika tillgångarna.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Olikheter mellan länder och deras olika regelverk gör att företags års-redovisningar skiljer sig åt och intressenter får svårare att jämföra finansiell information. Olikheter leder i sin tur till olika definitioner och värderingar vid redovisning, vilket gör att jämförbarheten mellan företag och värdering av ett företag blir en komplicerad verksamhet. (FAR 2009). Immateriella tillgångar har diskuterats flitigt och det finns argument både för och emot huruvida företagen skall aktivera tillgången i balansräkningen (Sundgren et al 2007). FoU inom läkemedelsindustrin är en mycket riskfylld verksamhet, eftersom endast cirka 10 procent av alla läkemedel som når utvecklingsfasen kommer ut på marknaden till slut och cirka 20 procent av de marknadsförda läkemedlen är tillräckligt lönsamma för att så småningom täcka den investering som gjorts i dem (Nickisch et al 2009).</p><p>Undersökningen ämnar svara på följande frågor: Vilka är de huvudsakliga faktorer som begränsar företagen vid redovisning av FoU? I vilken omfattning aktiverar företagen kostnader för FoU som en tillgång? Vilka är de tänkbara orsakerna bakom läkemedelsföretagens val av redovisning av FoU?</p><p>Syftet med uppsatsen är att identifiera hur företagen inom läkemedels-branschen redovisar FoU i sina räkenskaper, samt vilka begränsningar och möjligheter företagen står inför i och med gällande regelverk och rekommen-dationer.</p><p>Uppsatsen är i huvudsak konstruerad med hjälp av den kvalitativa metoden. Dock har den även inslag av kvantitativ metod, eftersom omfattningen av tillgångsföring av kostnader för FoU inom läkemedelsindustrin är av stort intresserade.</p><p>För att skapa en rimlig omfattning på problemet och på undersökningen i övrigt avgränsades undersökningen till att omfatta svenska börsnoterade företag inom läkemedelsbranschen forskning, utveckling och tillverkning i egen regi.</p><p>I teorikapitlet beskrivs historik avseende det regelverk som läkemedelsföretagen redovisar enligt. Dessutom presenteras aktuella regelverk i dagsläget, teorier kring risk, värdering och läkemedelsindustrin samt de faser som framställningen av ett läkemedel kan befinna sig i.</p><p>Företagen tenderar till att vara mycket försiktiga vid redovisning av FoU. Kostnader för FoU aktiveras i så gott som obefintlig omfattning.</p>

Sammanfattning Olikheter mellan länder och deras olika regelverk gör att företags års-redovisningar skiljer sig åt och intressenter får svårare att jämföra finansiell information. Olikheter leder i sin tur till olika definitioner och värderingar vid redovisning, vilket gör att jämförbarheten mellan företag och värdering av ett företag blir en komplicerad verksamhet. (FAR 2009). Immateriella tillgångar har diskuterats flitigt och det finns argument både för och emot huruvida företagen skall aktivera tillgången i balansräkningen (Sundgren et al 2007). FoU inom läkemedelsindustrin är en mycket riskfylld verksamhet, eftersom endast cirka 10 procent av alla läkemedel som når utvecklingsfasen kommer ut på marknaden till slut och cirka 20 procent av de marknadsförda läkemedlen är tillräckligt lönsamma för att så småningom täcka den investering som gjorts i dem (Nickisch et al 2009). Undersökningen ämnar svara på följande frågor: Vilka är de huvudsakliga faktorer som begränsar företagen vid redovisning av FoU? I vilken omfattning aktiverar företagen kostnader för FoU som en tillgång? Vilka är de tänkbara orsakerna bakom läkemedelsföretagens val av redovisning av FoU? Syftet med uppsatsen är att identifiera hur företagen inom läkemedels-branschen redovisar FoU i sina räkenskaper, samt vilka begränsningar och möjligheter företagen står inför i och med gällande regelverk och rekommen-dationer. Uppsatsen är i huvudsak konstruerad med hjälp av den kvalitativa metoden. Dock har den även inslag av kvantitativ metod, eftersom omfattningen av tillgångsföring av kostnader för FoU inom läkemedelsindustrin är av stort intresserade. För att skapa en rimlig omfattning på problemet och på undersökningen i övrigt avgränsades undersökningen till att omfatta svenska börsnoterade företag inom läkemedelsbranschen forskning, utveckling och tillverkning i egen regi. I teorikapitlet beskrivs historik avseende det regelverk som läkemedelsföretagen redovisar enligt. Dessutom presenteras aktuella regelverk i dagsläget, teorier kring risk, värdering och läkemedelsindustrin samt de faser som framställningen av ett läkemedel kan befinna sig i. Företagen tenderar till att vara mycket försiktiga vid redovisning av FoU. Kostnader för FoU aktiveras i så gott som obefintlig omfattning.

Skogen har en stor betydelse världen över, där skogen utgörs av 3,9 miljarder hektar mark. De största skogsområdena finns i Ryssland, Brasilien, Kanada, USA och Kina. Den allra största skogsägaren i Sverige är Sveaskog med sina 3,5 miljoner hektar skogsmark. År 2002 tillkännagav Europaparlamentet att de biologiska tillgångarna skulle värderas till verkligt värde, enligt IAS 41. Innan värderades de biologiska tillgångarna till anskaffningsvärdet. Under årens gång har diskussioner förts om vilken värderingsmetod som anses föredra, då det har visat sig vara svårt att acceptera värdering till verkligt värde. Syftet med denna studie är att med hjälp utav e-postintervjuer undersöka huruvida skogsbolagen samt revisorerna har ändrat sina inställningar till verkligt värde sedan år 2005, och om i så fall varför, deras inställning har förändrats. Undersökningen bygger på en analys av tidigare forskning av värderingen av skog, samt e-postintervju med representanter för skogsföretag samt revisorsbyråer. Skogsbolagens samt revisorernas inställningar hade förändrats någorlunda sedan år 2005. Värdering till verkligt värde ansågs utav skogsbolagen fungera bättre, då IAS 41, bygger på ett lämpligare underlag. I ett utav skogsbolagen fungerade värdering till verkligt värde dock endast någorlunda. Detta berodde bland annat på att IAS 41 har medfört en stor uppvärdering utav deras skogstillgångar. I undersökning var alla revisorerna överens om att det inte har blivit svårare att uppskatta de biologiska tillgångarnas värden. Dock har IAS 41 medfört att det har blivit svårare av att kunna bedöma tillförlitligheten i redovisningen, då skogstillgångarna är köpta för väldigt länge sedan, och som påverkar revisorernas värdering i grunden. Revisorerna ansåg även att standarden har medfört ett större krav för revisorer och analytiker, eftersom man måste betrakta helheten utav skogstillgångarna.