Goodwillposten är ett mycket omdebatterat område inom redovisningen då värderingsmetoderna som tillämpas har stora inslag av subjektiva bedömningar. I Balans belyser Lennartsson börsens krav på ökad transparens inom området och vid tillämpningen av IAS 36, där Buisman även konstaterar att standarden tillåter stora inslag av subjektivitet[1]. En undersökning gjordes av Carlin och Finch 2008 då de granskade 105 australienska företag och deras val av diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill. Man valde att med hjälp av CAPM räkna fram teoretiska diskonteringsräntor för varje enskilt företag, dessa jämfördes med företagens redovisade diskonteringsräntor för att undersöka om räntenivån var satt på en opportunistisk nivå för att påverka det redovisade resultatet. Med detta som grund anser vi att det är av intresse att studera om det finns ett bakomliggande opportunistiskt beteende hos företagen noterade på OMX Large Cap vid nedskrivningsprövning goodwill. Problemformuleringen avser att besvara om svenska koncerners redovisade diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill skiljer sig i jämförelse med externa uppskattningar av densamma beräknade med hjälp av CAPM. Syftet med undersökningen är att studera om företagen använder diskonteringsräntan som styrinstrument vid nedskrivningsprövning av goodwill. Totalt uppfyllde 20 företag av 56 möjliga på Stockholm OMX Large Cap 2011 urvalskriterierna. Av de 20 företag som var med i undersökningen redovisade 7 en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter under den teoretiska diskonteringsräntan, 11 företag höll sig inom spannet på +/- 150 räntepunkter från den teoretiska diskonteringsräntan samt att 2 företag redovisade en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter över den teoretiska diskonteringsräntan. Resultatet visar att hos 9 av 20 företag skiljer sig diskonteringsräntan från externas bedömningar av densamma. De 9 företag med en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter från den teoretiska diskonteringsräntan anses ha en ränta som är satt till en opportunistisk nivå, dock vet vi ej vilka incitament som ligger till grund för de avvikande räntesatserna. Vad som kan vara en intressant faktor att se till vid kommande studier är hur bonus- och incitamentsprogram är utformade hos företagen och om det går att utläsa ett beteendemönster för respektive program.   [1]Lennartsson, R i Balans nr 2/2011 ”Noteringar: Börsen kräver ökad transparens kring goodwill”

År 2005 implementerades IFRS 3 och IAS 36 inom EU. Införandet innebär att företag årligen ska nedskrivningspröva goodwillvärdet istället för att linjärt skriva av posten under dess beräknade nyttjandeperiod. Nedskrivningsprövningen baseras på företagsledningens bedömningar om framtiden och flertalet studier har belyst att det nya regelverket lett till att goodwillposten utnyttjas opportunistiskt för att manipulera det rapporterade resultatet. I denna uppsats undersöks om det i en svensk kontext finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Vi gör det genom att undersöka sambandet mellan goodwillintensitet och resultatvolatilitet och sambandet mellan onormalt stora vinster och goodwillnedskrivningar. Undersökningen visar att det föreligger ett signifikant negativt samband mellan goodwillintensitet och resultatvolatilitet och att det därmed finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Studien visar också att företag som gör onormalt stora resultat inte gör relativt större nedskrivningar av goodwill än företag som gör normala resultat eller förluster. Resultatet indikerar att artificial smoothing, i den mån det praktiseras på Stockholmsbörsen, primärt utnyttjas i syfte att minska förluster och inte för att utjämna onormalt bra resultat.