Diskussioner förs ofta huruvida ett företags redovisning ger en rättvisande bild eller inte. Sedan år 2005 värderas goodwill efter en redovisningsmetod som grundar sig på att tillgångar ska redovisas till verkligt värde, vilket är en förändring från den tidigare metoden där tillgångar skulle värderas efter försiktighetsprincipen. Detta har medfört att företagen ska göra årliga nedskrivningsprövningar istället för planenliga avskrivningar, en förändring som ger företagen ett spelutrymme till att agera utefter egna preferenser. Syftet med denna studie är att beskriva huruvida svenska företag noterade på OMX Stockholm Large Cap år 2013 använder en diskonteringsränta, vid nedskrivningsprövning av goodwill, som skiljer sig från en extern uppskattning. Vidare åsyftas att förklara huruvida företagens känslighet för en goodwillnedskrivning har ett samband med eventuella skillnader. Om denna studie påvisar att skillnader finns, är syftet att förklara huruvida företagen agerar opportunistiskt vid användandet av diskonteringsräntan. Utifrån dessa delsyften är det huvudsakliga syftet att beskriva och förklara huruvida företagen använder det spelutrymme som nedskrivningsprövningarna tillåter och hur detta kan påverka företagens intressenter. Studien har genomförts utifrån en kvantitativ metod, där empirin grundar sig på numeriska siffror. Vidare har beräkningar gjorts för att sedan sammanställa data i tabeller och diagram. Studien tar även ansats från positive accounting research, vilket är en metod som avser att klargöra och förutse aktuell redovisningspraxis. Capital Assets Pricing Model (CAPM) har använts som verktyg för att uppskatta de teoretiska diskonteringsräntorna, som sedan har jämförts mot företagens redovisade diskonteringsräntor. Vidare har goodwillintensitet använts för att studera om det finns ett samband mellan räntor utanför ett intervall om +/- 150 räntepunkter och en ökad känslighet för en nedskrivning. Studiens resultat antyder att en stor majoritet av företagen listade på OMX Stockholm Large Cap år 2013, under åren 2005-2012 haft en diskonteringsränta som skiljer sig från en teoretisk diskonteringsränta. Studien visar vidare på att dessa skillnader har ett samband med en ökad känslighet för en goodwillnedskrivning och att en del av företagen visar tendenser till att agera opportunistiskt. Studien har således uppmärksammat de problem som subjektiviteten i redovisningsstandarderna tillåter vid nedskrivningsprövningarna. Vilket har medfört ett resultat som antyder att företagsledningar använder det spelutrymme som standarderna ger. Då denna studie endast berört OMX Stockholm Large Cap skulle det vara intressant att se hur resultatet från denna studie skiljer sig mot exempelvis Mid Cap och Small Cap. Det skulle vara intressant att se om företagens storlek har någon inverkan på vilken diskonteringsränta dessa väljer. Vidare är det intressant att undersöka om en beräkning av diskonteringsräntor med användande av WACC som modell, skulle föranleda ett annat resultat. Till sist skulle det vara intressant att fortsätta på denna studie. En fortsättning skulle kunna vara att studera andra antaganden företagen ska göra vid en nedskrivningsprövning, t e x tillväxttakten och kassaflödet.

År 2005 implementerades IFRS 3 och IAS 36 inom EU. Införandet innebär att företag årligen ska nedskrivningspröva goodwillvärdet istället för att linjärt skriva av posten under dess beräknade nyttjandeperiod. Nedskrivningsprövningen baseras på företagsledningens bedömningar om framtiden och flertalet studier har belyst att det nya regelverket lett till att goodwillposten utnyttjas opportunistiskt för att manipulera det rapporterade resultatet. I denna uppsats undersöks om det i en svensk kontext finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Vi gör det genom att undersöka sambandet mellan goodwillintensitet och resultatvolatilitet och sambandet mellan onormalt stora vinster och goodwillnedskrivningar. Undersökningen visar att det föreligger ett signifikant negativt samband mellan goodwillintensitet och resultatvolatilitet och att det därmed finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Studien visar också att företag som gör onormalt stora resultat inte gör relativt större nedskrivningar av goodwill än företag som gör normala resultat eller förluster. Resultatet indikerar att artificial smoothing, i den mån det praktiseras på Stockholmsbörsen, primärt utnyttjas i syfte att minska förluster och inte för att utjämna onormalt bra resultat.