År 2005 implementerades IFRS 3 och IAS 36 inom EU. Införandet innebär att företag årligen ska nedskrivningspröva goodwillvärdet istället för att linjärt skriva av posten under dess beräknade nyttjandeperiod. Nedskrivningsprövningen baseras på företagsledningens bedömningar om framtiden och flertalet studier har belyst att det nya regelverket lett till att goodwillposten utnyttjas opportunistiskt för att manipulera det rapporterade resultatet. I denna uppsats undersöks om det i en svensk kontext finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Vi gör det genom att undersöka sambandet mellan goodwillintensitet och resultatvolatilitet och sambandet mellan onormalt stora vinster och goodwillnedskrivningar. Undersökningen visar att det föreligger ett signifikant negativt samband mellan goodwillintensitet och resultatvolatilitet och att det därmed finns indikationer på att goodwillposten utnyttjas för artificial smoothing. Studien visar också att företag som gör onormalt stora resultat inte gör relativt större nedskrivningar av goodwill än företag som gör normala resultat eller förluster. Resultatet indikerar att artificial smoothing, i den mån det praktiseras på Stockholmsbörsen, primärt utnyttjas i syfte att minska förluster och inte för att utjämna onormalt bra resultat.