Goodwillposten är ett mycket omdebatterat område inom redovisningen då värderingsmetoderna som tillämpas har stora inslag av subjektiva bedömningar. I Balans belyser Lennartsson börsens krav på ökad transparens inom området och vid tillämpningen av IAS 36, där Buisman även konstaterar att standarden tillåter stora inslag av subjektivitet[1]. En undersökning gjordes av Carlin och Finch 2008 då de granskade 105 australienska företag och deras val av diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill. Man valde att med hjälp av CAPM räkna fram teoretiska diskonteringsräntor för varje enskilt företag, dessa jämfördes med företagens redovisade diskonteringsräntor för att undersöka om räntenivån var satt på en opportunistisk nivå för att påverka det redovisade resultatet. Med detta som grund anser vi att det är av intresse att studera om det finns ett bakomliggande opportunistiskt beteende hos företagen noterade på OMX Large Cap vid nedskrivningsprövning goodwill. Problemformuleringen avser att besvara om svenska koncerners redovisade diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill skiljer sig i jämförelse med externa uppskattningar av densamma beräknade med hjälp av CAPM. Syftet med undersökningen är att studera om företagen använder diskonteringsräntan som styrinstrument vid nedskrivningsprövning av goodwill. Totalt uppfyllde 20 företag av 56 möjliga på Stockholm OMX Large Cap 2011 urvalskriterierna. Av de 20 företag som var med i undersökningen redovisade 7 en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter under den teoretiska diskonteringsräntan, 11 företag höll sig inom spannet på +/- 150 räntepunkter från den teoretiska diskonteringsräntan samt att 2 företag redovisade en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter över den teoretiska diskonteringsräntan. Resultatet visar att hos 9 av 20 företag skiljer sig diskonteringsräntan från externas bedömningar av densamma. De 9 företag med en diskonteringsränta som avvek med mer än 150 räntepunkter från den teoretiska diskonteringsräntan anses ha en ränta som är satt till en opportunistisk nivå, dock vet vi ej vilka incitament som ligger till grund för de avvikande räntesatserna. Vad som kan vara en intressant faktor att se till vid kommande studier är hur bonus- och incitamentsprogram är utformade hos företagen och om det går att utläsa ett beteendemönster för respektive program.   [1]Lennartsson, R i Balans nr 2/2011 ”Noteringar: Börsen kräver ökad transparens kring goodwill”

Denna uppsats undersöker redovisningen av företags förmånsbaserade pensionsplaner med utgångspunkt i standarden IAS 19. Syftet är att utreda om det finns tecken på resultatmanipulering när företag beräknar sina framtida pensionsåtaganden. Därför studerades om det finns ett samband mellan den finansiella ställningen och den årliga förändringen i diskonteringsräntan som används för att beräkna företags framtida pensionsskulder. Studien är kvantitativ och inkluderar samtliga svenska börsnoterade företag under räkenskapsåren 2004–2010. Genom hypoteserna som ställdes upp förväntades en negativ korrelation mellan förändringen i diskonteringsräntan och kapitalstrukturen samt förändringen i diskonteringsräntan och lönsamheten. Resultaten som framkom genom den statistiska analysen påvisade ett negativt samband i enlighet med båda hypoteserna, men kunde inte statistiskt säkerställas.

<p>Brands are the instruments corporates use to create and communicate brands reputation. Within the different industries for consumer products intangible assets such as brands are known to have great importance for corporate prosperities. When consumers experiences a specific brand symbolizes best possible value for money, the corporate behind it has managed to create a unique competitive advantage that should be to its full potential. Strong brands can pose the difference between winning or loosing on the market. Due to this brands should be considered as cost-effective instruments since they help create financial advantages such as consumer loyalty. This insurances future demands on products attached to the brands that generate future cash-flows. Brand valuation is will therefore be of more and more importance. The knowledge of the value of an asset is after all an vital supposition to evaluate if the corporate has been successful in it’s struggle to create value for its owners or not.This paper aims to investigate one of brand valuation’s methods mode of procedure and why the reliability is questioned</p> / <p>Varumärken är de symboler och/eller de kännetecken som företag använder som redskap för att bygga och kommunicera varumärkets förtroende och rykte. Inom de olika branscherna för konsumentvaror kan immateriella tillgångar som varumärken och patent tillkännas ha stor betydelse för företagens framgångar. När konsumenter upplever att ett specifikt varumärke symboliserar ”bästa möjliga valuta för pengarna” har företaget bakom det lyckats skapa en unik konkurrensfördel som bör utnyttjas till fullo. Starka varumärken kan därför utgöra skillnaden mellan att vinna eller förlora på dagens marknad och bör därmed betraktas som kostnadseffektiva verktyg eftersom de som skapar finansiella fördelar i form av konsu-mentlojalitet, vilket försäkrar efterfrågan på företagets produkter och genererar framtida kas-saflöden. Behovet av att kunna återge immateriella tillgångars verkliga värde borde därför bli allt viktigare framöver. Kunskap om värdet på en tillgång är trots allt en grundläggande förut-sättning för att kunna utvärdera om ett företag varit framgångsrik i sin strävan att skapa värde för dess ägare eller inte.Med denna uppsats ämnar författarna att undersöka en av värderingsmetodernas tillvä-gagångssätt och varför att metodens tillförlitlighet ifrågasätts</p>

<p><em><strong>Bakgrund:</strong></em> Efter införandet av IFRS har det förekommit en del förändringar gentemot tidigare redovisnings regler i Sverige. Från och med 1 januari år 2005 skall alla börsbolag gå över till IFRS 3 <em>Business Combinations</em>. Detta innebär att goodwill inte får skrivas av så som det gjorts tidigare. Nu mer måste det årligen ske ett Impairment test av goodwill för att undersöka om det föreligger ett nedskrivningsbehov.Diskonteringsräntan används vid impairment test av goodwill och är en viktig faktor vid nuvärdesberäkningar av kassaflöden.</p><p><strong><em>Problem:</em></strong> Noterade börsbolag utför ett <em>impairment test</em> av goodwill, vilket görs för att undersöka om nedskrivning av goodwill är aktuellt eller inte. Diskonteringsräntan är en viktig faktor vid Impairment test. Trots detta test utför inte de flesta företag nedskrivningar.</p><p>Varför gör inte företag några nedskrivningar kan det bero på att en praxis utvecklats?</p><p>Hur bestämmer företag diskonteringsräntan och varför, vilka är dess komponenter? </p><p><strong><em>Syfte:</em></strong> Med denna undersökning är att beskriva systematiskt hur företag tar fram sina valda diskonteringsräntor för omprövning av goodwill, kan detta bero på en praxisutveckling eller av andra omständigheter. Vi vill även undersöka vilka metoder företag använder sig för att ta fram dess diskonteringsränta samt dess komponenter.</p><p><strong><em>Metod:</em></strong> Undersökningen i denna uppsats har främst utgått från en kvantitativ enkätundersökning, även vetenskapliga tidskrifter samt skriftliga källor har använts.Totalt kontaktades 108 stycken noterade företag på Stockholms börs.</p><p><strong><em>Slutsatser:</em></strong> Det har visat sig att företag använder sig av förväntade kassaflöden vid framtagning av dess diskonteringsränta och WACC modellen. Impairment test har visat sig vara av betydelse då det ger en mer rättvisande bild och överblick på goodwill.</p> / <p><strong><em>Background</em>:</strong> Following the introduction of IFRS, has given rise to some changes towards the previous accounting rules in Sweden. As of January 1 year 2005, all listed companies move to IFRS 3 Business Combinations. This means that goodwill is not to be amortized as done previously. Now annually there has to be an Impairment test of goodwill in order to investigate whether there is need for impairment or not. The discount rate is used for impairment testing of goodwill and is an important factor in calculating the discounted value of cash flows.</p><p><em><strong>Problem</strong></em><em>:</em> Public listed company doing an impairment test of goodwill is done to examine whether the impairment of goodwill is relevant or not. The discount is an important factor in Impairment test. Although it's showed that most companies do not need to write down goodwill. Why do not some companies write-down goodwill, is it maybe that a practice developed? How do companies discount and why? What are its components?</p><p><em><strong>Purpose</strong></em>: This study is to describe systematically how firms develop their selected discount rates for review of goodwill, is it maybe due to a practice development or other circumstances. We also want to explore the methods companies use to develop its discount rate and its components.</p><p><em><strong>Method</strong></em>: The study in this thesis has mainly been based on a quantitative survey, including scientific journals and written sources. 108 companies listed on the Stockholm stock exchange were contacted.</p><p><em><strong>Conclusions</strong></em>: It has been shown that companies use the expected cash flows at the development of its discount rate and WACC model. Impairment tests have also proved to be of importance since it gives a more accurate picture and overview of goodwill.</p>

Brands are the instruments corporates use to create and communicate brands reputation. Within the different industries for consumer products intangible assets such as brands are known to have great importance for corporate prosperities. When consumers experiences a specific brand symbolizes best possible value for money, the corporate behind it has managed to create a unique competitive advantage that should be to its full potential. Strong brands can pose the difference between winning or loosing on the market. Due to this brands should be considered as cost-effective instruments since they help create financial advantages such as consumer loyalty. This insurances future demands on products attached to the brands that generate future cash-flows. Brand valuation is will therefore be of more and more importance. The knowledge of the value of an asset is after all an vital supposition to evaluate if the corporate has been successful in it’s struggle to create value for its owners or not.This paper aims to investigate one of brand valuation’s methods mode of procedure and why the reliability is questioned / Varumärken är de symboler och/eller de kännetecken som företag använder som redskap för att bygga och kommunicera varumärkets förtroende och rykte. Inom de olika branscherna för konsumentvaror kan immateriella tillgångar som varumärken och patent tillkännas ha stor betydelse för företagens framgångar. När konsumenter upplever att ett specifikt varumärke symboliserar ”bästa möjliga valuta för pengarna” har företaget bakom det lyckats skapa en unik konkurrensfördel som bör utnyttjas till fullo. Starka varumärken kan därför utgöra skillnaden mellan att vinna eller förlora på dagens marknad och bör därmed betraktas som kostnadseffektiva verktyg eftersom de som skapar finansiella fördelar i form av konsu-mentlojalitet, vilket försäkrar efterfrågan på företagets produkter och genererar framtida kas-saflöden. Behovet av att kunna återge immateriella tillgångars verkliga värde borde därför bli allt viktigare framöver. Kunskap om värdet på en tillgång är trots allt en grundläggande förut-sättning för att kunna utvärdera om ett företag varit framgångsrik i sin strävan att skapa värde för dess ägare eller inte.Med denna uppsats ämnar författarna att undersöka en av värderingsmetodernas tillvä-gagångssätt och varför att metodens tillförlitlighet ifrågasätts

Bakgrund: Efter införandet av IFRS har det förekommit en del förändringar gentemot tidigare redovisnings regler i Sverige. Från och med 1 januari år 2005 skall alla börsbolag gå över till IFRS 3 Business Combinations. Detta innebär att goodwill inte får skrivas av så som det gjorts tidigare. Nu mer måste det årligen ske ett Impairment test av goodwill för att undersöka om det föreligger ett nedskrivningsbehov.Diskonteringsräntan används vid impairment test av goodwill och är en viktig faktor vid nuvärdesberäkningar av kassaflöden. Problem: Noterade börsbolag utför ett impairment test av goodwill, vilket görs för att undersöka om nedskrivning av goodwill är aktuellt eller inte. Diskonteringsräntan är en viktig faktor vid Impairment test. Trots detta test utför inte de flesta företag nedskrivningar. Varför gör inte företag några nedskrivningar kan det bero på att en praxis utvecklats? Hur bestämmer företag diskonteringsräntan och varför, vilka är dess komponenter?  Syfte: Med denna undersökning är att beskriva systematiskt hur företag tar fram sina valda diskonteringsräntor för omprövning av goodwill, kan detta bero på en praxisutveckling eller av andra omständigheter. Vi vill även undersöka vilka metoder företag använder sig för att ta fram dess diskonteringsränta samt dess komponenter. Metod: Undersökningen i denna uppsats har främst utgått från en kvantitativ enkätundersökning, även vetenskapliga tidskrifter samt skriftliga källor har använts.Totalt kontaktades 108 stycken noterade företag på Stockholms börs. Slutsatser: Det har visat sig att företag använder sig av förväntade kassaflöden vid framtagning av dess diskonteringsränta och WACC modellen. Impairment test har visat sig vara av betydelse då det ger en mer rättvisande bild och överblick på goodwill. / Background: Following the introduction of IFRS, has given rise to some changes towards the previous accounting rules in Sweden. As of January 1 year 2005, all listed companies move to IFRS 3 Business Combinations. This means that goodwill is not to be amortized as done previously. Now annually there has to be an Impairment test of goodwill in order to investigate whether there is need for impairment or not. The discount rate is used for impairment testing of goodwill and is an important factor in calculating the discounted value of cash flows. Problem: Public listed company doing an impairment test of goodwill is done to examine whether the impairment of goodwill is relevant or not. The discount is an important factor in Impairment test. Although it's showed that most companies do not need to write down goodwill. Why do not some companies write-down goodwill, is it maybe that a practice developed? How do companies discount and why? What are its components? Purpose: This study is to describe systematically how firms develop their selected discount rates for review of goodwill, is it maybe due to a practice development or other circumstances. We also want to explore the methods companies use to develop its discount rate and its components. Method: The study in this thesis has mainly been based on a quantitative survey, including scientific journals and written sources. 108 companies listed on the Stockholm stock exchange were contacted. Conclusions: It has been shown that companies use the expected cash flows at the development of its discount rate and WACC model. Impairment tests have also proved to be of importance since it gives a more accurate picture and overview of goodwill.

Diskussioner förs ofta huruvida ett företags redovisning ger en rättvisande bild eller inte. Sedan år 2005 värderas goodwill efter en redovisningsmetod som grundar sig på att tillgångar ska redovisas till verkligt värde, vilket är en förändring från den tidigare metoden där tillgångar skulle värderas efter försiktighetsprincipen. Detta har medfört att företagen ska göra årliga nedskrivningsprövningar istället för planenliga avskrivningar, en förändring som ger företagen ett spelutrymme till att agera utefter egna preferenser. Syftet med denna studie är att beskriva huruvida svenska företag noterade på OMX Stockholm Large Cap år 2013 använder en diskonteringsränta, vid nedskrivningsprövning av goodwill, som skiljer sig från en extern uppskattning. Vidare åsyftas att förklara huruvida företagens känslighet för en goodwillnedskrivning har ett samband med eventuella skillnader. Om denna studie påvisar att skillnader finns, är syftet att förklara huruvida företagen agerar opportunistiskt vid användandet av diskonteringsräntan. Utifrån dessa delsyften är det huvudsakliga syftet att beskriva och förklara huruvida företagen använder det spelutrymme som nedskrivningsprövningarna tillåter och hur detta kan påverka företagens intressenter. Studien har genomförts utifrån en kvantitativ metod, där empirin grundar sig på numeriska siffror. Vidare har beräkningar gjorts för att sedan sammanställa data i tabeller och diagram. Studien tar även ansats från positive accounting research, vilket är en metod som avser att klargöra och förutse aktuell redovisningspraxis. Capital Assets Pricing Model (CAPM) har använts som verktyg för att uppskatta de teoretiska diskonteringsräntorna, som sedan har jämförts mot företagens redovisade diskonteringsräntor. Vidare har goodwillintensitet använts för att studera om det finns ett samband mellan räntor utanför ett intervall om +/- 150 räntepunkter och en ökad känslighet för en nedskrivning. Studiens resultat antyder att en stor majoritet av företagen listade på OMX Stockholm Large Cap år 2013, under åren 2005-2012 haft en diskonteringsränta som skiljer sig från en teoretisk diskonteringsränta. Studien visar vidare på att dessa skillnader har ett samband med en ökad känslighet för en goodwillnedskrivning och att en del av företagen visar tendenser till att agera opportunistiskt. Studien har således uppmärksammat de problem som subjektiviteten i redovisningsstandarderna tillåter vid nedskrivningsprövningarna. Vilket har medfört ett resultat som antyder att företagsledningar använder det spelutrymme som standarderna ger. Då denna studie endast berört OMX Stockholm Large Cap skulle det vara intressant att se hur resultatet från denna studie skiljer sig mot exempelvis Mid Cap och Small Cap. Det skulle vara intressant att se om företagens storlek har någon inverkan på vilken diskonteringsränta dessa väljer. Vidare är det intressant att undersöka om en beräkning av diskonteringsräntor med användande av WACC som modell, skulle föranleda ett annat resultat. Till sist skulle det vara intressant att fortsätta på denna studie. En fortsättning skulle kunna vara att studera andra antaganden företagen ska göra vid en nedskrivningsprövning, t e x tillväxttakten och kassaflödet.

No description available.

Svenska börsnoterade företag anpassade år 2005 sin redovisning enligt International Financial Reporting Standards (IFRS). Detta medförde att företagens goodwilltillgångar skulle nedskrivningsprövas. Nedskrivningsprövningen kan göras genom att diskontera framtida kassaflöden med en diskonteringsränta. Denna studie undersöker om företag opportunistiskt justerar diskonteringsräntan vid nedskrivningsprövning av goodwill. Om detta varierar ökar över tid, om företagens börsvärde påverkar och om de tillfällena då företag sänker sin diskonteringsränta jämfört med föregående år ökar det opportunistiska beteendet. Detta undersöks genom att jämföra företags redovisade diskonteringsräntor med teoretiskt uppskattade diskonteringsräntor estimerade genom Capital Asset Pricing Model (CAPM). Denna studie undersöker de företag noterade på Stockholmsbörsens Large-, Mid- och Small Cap börslistor mellan år 2006 till år 2009. Studiens resultat visar att opportunistiska justeringar av diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill förekommer och fluktuerar över tid. Däremot går det inte att se några tydliga indikationer på att företagets börsvärde påverkar graden av opportunistiskt beteende eller om andelen företag som opportunistisk justerar sin diskonteringsränta ökar när företagen sänker sin diskonteringsränta jämfört med föregående år.

Sedan 2005 är det genom en förordning av Europeiska unionen bestämt att svenska börsnoterade företag ska nedskrivningstesta sin goodwill. Diskonteringsräntan som appliceras vid denna nedskrivningsprövning är av väsentlig betydelse. Vi replikerar delvis en studie av Carlin &amp; Finch (2009) som beräknade teoretiska diskonteringsräntor enligt Capital asset pricing model (CAPM) och jämförde med de diskonteringsräntor som börsnoterade företag i Australien använt i sin redovisning. Carlin &amp; Finch (2009) ansåg att avvikelserna däremellan kunde förklaras genom utövanden som är diskretionära och att opportunistiskt beteende förekommer när företag sätter sin diskonteringsränta. Vi använder ett underlag bestående av Sveriges största börsnoterade företag, de som är noterade på Large Cap- och Mid Cap-listan på Stockholmsbörsen, och studerar hur andelen som redovisat en enligt CAPM avvikande diskonteringsränta förändrats sedan de nya redovisningsreglerna trädde i kraft år 2005 till år 2009. Våra resultat visar att andelen företag som tillämpar en diskonteringsränta som enligt CAPM borde vara högre har stigit sedan 2005 vilket kan vara ett tecken på opportunistiskt agerande.