Bakgrund: Sedan den första januari år 2005 ska alla svenska börsnoterade koncerner till följd av EU-lagstiftning följa de internationella redovisningsreglerna IAS/IFRS. En av de redovisningsstandarder som finns i IFRS är IFRS 3 Business combinations som behandlar rörelseförvärv. Övergången till IFRS har lett till att det ställs högre krav på den information som företagen lämnar i samband med sina årsredovisningar jämfört med tidigare regler. Syfte: Att studera om det har skett en förbättring 2012 jämfört med 2006 av de upplysningar som ska lämnas enligt IFRS 3 av företagen noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Vidare se om det finns något samband mellan upplysningsgrad och storlek på företagen. Metod: En kvantitativ metod har tillämpats där sekundärdata har samlats in från årsredovisningar för år 2006 och år 2012. Tre separata Chi2-test har sedan utförts för att se om det finns något samband. Empiri: Empirin visar att det har skett en viss förbättring mellan år 2006 och 2012, detta kan dock inte styrkas med Chi2-testet. År 2006 fanns det ett samband mellan börslista och uppfyllningsgrad men detta samband fanns inte år 2012. Slutsats: Det finns ett samband mellan börslista och uppfyllningsgrad år 2006 vilket kan styrkas med hjälp av ett Chi2-test. Detta samband kunde dock inte styrkas för år 2012 då uppfyllningsgraden har jämnats ut mellan åren. Utifrån diagrammen kan en viss förbättring ses när man jämför uppfyllelsegraden 2006 och 2012.

Frågan om att redovisa aktierelaterade ersättningar som en kostnad har varit mycket omdebatterad, speciellt redovisning av personaloptioner, som är en av det mest diskutabla redovisningsfrågorna i vår nutidshistoria. Från och med 1 januari, år 2005 måste alla börsnoterade bolag i Sverige föra olika optionsprogram som en kostnad i sin resultaträkning. Det har även blivit allt vanligare att börsbolagen byter från optionsprogram till aktieprogram, visade en undersökning från revisions- och en konsultbolaget KPMG under år 2010. Vidare utförde NASDAX OMX Stockholm 2011 en granskning där de såg tendenser till att den finansiella informationen och efterlevnaden av IFRS hade förbättrats de senaste åren. Studiens syfte är att undersöka hur de börsnoterade företagen på den svenska marknaden upplyst om aktierelaterad ersättning år 2014 och om de blivit mer transparenta sedan år 2007. Ett ytterligare syfte är att ta reda på hur företagens användning av incitamentsprogram har förändrats. För att besvara vår problemformulering, det vill säga om de börsnoterade företagen i Sverige har blivit mer transparenta sedan år 2007 och följer upplysningskraven som anges i IFRS 2, granskade vi de 73 företagens årsredovisningar som var noterade på Large Cap år 2014, samt samma 73 företag år 2007, det vill säga totalt 146 årsredovisningar. Resultatet visade att användningen av optionsprogrammen har minskat från år 2007 till år 2014, vi såg även en markant ökning av användandet av aktieprogram till år 2014. Skillnaderna på vilket av åren som företagen var mer transparent skiljde sig åt beroende på vilket av upplysningskraven vi undersökte, men totalt sett kunde vi se att företagen år 2014 har blivit en aning mer transparent sedan år 2007. Något som skulle vara intressant att bygga vidare denna studie på är att undersöka hur det ser ut i ett annat land avseende transparens och upplysningskrav, och jämföra med Sverige. Då Sverige i genomsnitt är mer transparenta än andra länder kunde det vara spännande att se en jämförelse med ett annat land som anses vara transparent.

Bakgrund och problem: För att uppnå en mer jämförbar redovisning infördes nya internationella redovisningsregler av IASB. Enligt IASB är en viktig förutsättning att tillämpning sker på samma sätt och enligt samma principer för att jämförbarheten av redovisningen skall bli så bra som möjligt. Förvärvad goodwill skall i och med de nya reglerna införda år 2005 genomgå en nedskrivningsprövning minst en gång per år och inte längre skrivas av direkt. Oavsett vilket resultat nedskrivningsprövningen ger skall företagen ge omfattande upplysningskrav gällande de uppskattningar som använts vid nedskrivningsprövningen. Flertalet studier har gjorts genom åren där resultatet visar på en förbättring gällande redovisningen av upplysningskraven men även att det fortfarande finns en stor förbättringspotential. Vi är därför intresserade av att se huruvida bolagen kontinuerligt förbättrat redovisningen av dessa krav eller om förbättringen har avtagit i takt med tiden. Problemformulering: Går det att se en kontinuerlig förbättring gällande redovisningen av upplysningskraven under perioden 2005 till 2009? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida bolag med stor andel goodwill av totala tillgångar har förbättrat redovisningen av upplysningskraven kontinuerligt för varje år från och med införandet av den nya standarden vid år 2005 till och med år 2009. Metod: Studien är av kvantitativ karaktär. I urvalet ingick 35 börsnoterade bolag som alla uppvisade en goodwillpost bestående av mer än 30 procent av bolagets totala tillgångar. Resultat och slutsatser: Slutsatsen är att bolagen inte förbättrat sin redovisning av upplysningskraven kontinuerligt mellan samtliga undersökta år. Endast en punkt visade på en kontinuerlig förbättring. År 2009 visar att bolagen fortfarande har en lång väg kvar att gå gällande upplysningskraven.

Bakgrund och problem: Införandet av IFRS innebar stora förändringar med många nyheter för de företag som kom att redovisa enligt IFRS. Många bolag hade underskattat både den tid och de resurser som krävs vid redovisning och tillämpning enligt IFRS. Första åren med IFRS visade att det fanns en rad olika områden där företag kunde göra förbättringar i sin redovisning gällande IAS 36 punkt 134. Problemformulering: Redovisar börsnoterade företag i enlighet med kraven som anges i IAS 36 punkt 134? Syfte: Huvudsyftet är att undersöka i vilken utsträckning företag på Stockholmsbörsen uppfyller kraven som anges i IAS 36 punkt 134 gällande goodwill. Delsyftet är att undersöka om företagens omsättning, val av revisionsbyrå samt storlek på goodwillpost har betydelse för hur företagen uppfyller upplysningskraven. Metod: I studien har en kvantitativ metod använts då företags årsredovisningar har undersökts för att samla in information. Undersökningen omfattar totalt 90 börsnoterade företag på Stockholmsbörsen OMX. Urvalet består av 30 företag vardera från listorna Large Cap, Mid Cap och Small Cap. Resultat och slutsats: Resultatet visar att de 90 granskade årsredovisningarna tillsammans uppfyller upplysningskraven IAS 36 punkt 134 till 79 %. Resultatet visar även att det inte går att styrka ett samband mellan hur väl företagen uppfyller standarden för två av de oberoende variablerna; omsättning och revisionsbyrå. Undersökningen visar däremot att det går att styrka ett samband mellan den beroende variabeln och den oberoende variabeln goodwillpostens storlek.

<p>Bakgrund: Ett flertal länder runt om i världen har under de senaste åren drabbats av företagsskandaler, den kanske mest omtalade är Enronskandalen i USA. Även en allt högre grad av globalisering har lett till mer integrerade kapitalmarknader och därigenom ett större behov av mer enhetliga redovisningsstandarder. IASB publicerade i mars 2004 IFRS 3, Rörelseförvärv, vilken implementerades för koncerner noterade på börsen i Sverige från och med 1 januari 2005. IFRS 3 reglerar bland annat vilka upplysningar som ska lämnas i årsredovisningen om rörelseförvärv.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken utsträckning bolagen inom segmentet Large Cap på Stockholmsbörsen efterlever upplysningskraven avseende rörelseförvärv genomförda under 2006 i enlighet med IFRS 3 punkt 67 och 68.</p><p>Teori: Den teoretiska utgångspunkten är främst teorin om informationsasymmetrin men även intressentteorin och den institutionella teorin har legat till grund för uppsatsen.</p><p>Metod: En granskning av bolagens årsredovisningar har genomförts och resultaten presenteras i ett flertal diagram där de har klassificerats efter i vilken grad de följer upplysningskraven.</p><p>Slutsats: Vid granskningen av bolagens årsredovisningar kan enligt författarna konstateras att företagen i tämligen hög grad följer samtliga upplysningskrav i enlighet med IFRS 3 punkt 67 och 68. I de första delarna av punkt 67 som berör namn, beskrivning, tidpunkt, andel rösträtt, och anskaffningsvärde har företagen till hög grad följt kraven om upplysning. När det gäller resterande delar såsom förvärvskostnad, verkligt värde, redovisat värde, faktorer till uppkommen goodwill samt resultatpåverkan på koncernen har inte företagen i lika hög grad lämnat komplett information.</p>

<p>Optionsprogram har varit ett vanligt medel för att rekrytera, motivera och behålla kompetent personal. De senaste åren har dock ersättningssystemen blivit mer komplexa och ju mer börsen går upp desto fler aktierelaterade ersättningsprogram dyker upp i företagen. I takt med att antalet optionsprogram ökar blir det även allt viktigare att företagen ger tillräcklig information gällande dessa i årsredovisningarna. I februari 2004 gav IASB ut standarden IFRS 2 som reglerar aktierelaterad ersättning. Denna började användas av börsnoterade företag i Sverige under 2005 och innebär kostnadsredovisning av aktierelaterade ersättningar, men även att företagen måste ge vissa upplysningar som ska underlätta för läsarna av de finansiella rapporterna att förstå optionsprogrammen.</p><p>Vi ville med denna uppsats ta reda på vilka upplysningar som företagen på Stockholm Large Cap listan skall redovisa för de aktierelaterade ersättningsprogrammen enligt IFRS 2 samt undersöka hur de följer dessa regler. För att göra detta har vi använt oss av skriftliga källor, främst i form av IFRS 2 och en analys av företagens årsredovisningar från år 2005 (alternativt 2004/2005). Analysen av årsredovisningarna gjordes utifrån ett antal punkter som vi ställt upp med utgångspunkt i upplysningskraven och Bilaga B i IFRS 2. Vi kompletterade sedan detta med en telefonintervju med en revisor från ett av Sveriges största revisionsbolag.</p><p>Efter att ha genomfört vår analys kom vi fram till att företagen i allmänhet är dåliga på att redovisa enligt IFRS 2. Något som känns oroande är att företagen har betydligt lägre poäng på de mer djupgående frågorna. Sämst är företagen på att ange vilka indata som har använts vid uträknandet av det verkliga värdet och bäst är de på att ange kostnaderna och beskriva sina program. Majoriteten av företagen säger dock att de använder Black-Scholes-modellen, detta trots att denna enligt IFRS 2:s Bilaga B sällan är lämplig vid värdering av optioner till anställda. Det verkar även finnas en ovilja att redovisa enligt IFRS 2, både i form av att företag väljer att inte följa standarden och genom att många företag undviker att direkt nämna IFRS 2 vid namn, trots att de tydligt nämner de andra standarderna. Slutligen kan man konstatera att det behövs en standardisering av informationen som skall ges. I nuläget ger företagen olika mängder information till olika kvalitet. Dessutom är informationen spridd i årsredovisningens noter och ibland även utanför. Detta bidrar till att det uppstår svårigheter för läsarna av årsredovisningarna att följa hur företagen har redovisat samt att jämföra olika företag.</p>

Regelverket K3 har implementerats och inneburit förändringar för företagen. Regelverket ska tillämpas av företag som anses stora men inte är börsnoterade. Studier har gjorts kring detta i revisorers och bankers perspektiv, men företagens syn i frågan verkar saknas. Vi har därför undersökt de förändringar som skett och hur detta påverkat företagen. K3 beskrivs vara en anpassad version av det internationella regelverket IFRS-SME. Studien har bedrivits bland värmländska företag som tillämpar K3. Vi har genomfört 12 semistrukturerade intervjuer med personer som i hög grad varit inblandad i redovisningen hos företag i olika branscher och av varierad storlek. Studien fokuserar på att fånga företagens perspektiv på bytet till K3 samt vilka förändringar som de erfarit. Genom diskussioner har vi skapat en förståelse för hur de företag vi haft kontakt med uppfattat de fördelar som var tänkta vid skapandet av IFRS-SME. De största förändringarna för företagen i och med K3 har varit komponentavskrivning, utökat upplysningskrav samt nya bestämmelser runt leasing. Nästan alla respondenter är överens om att de krävt stor arbetsinsats för att implementeras korrekt. Komponentavskrivningen var mest arbetskrävande och inte helt omtyckt. Fördelar som var tänkta med IFRSSME var att möjliggöra internationella jämförelser och samtidigt underlätta för företag att söka internationell finansiering. Många av respondenterna menade att detta var helt ointressant för dem då de agerar lokalt och redan har tillgång till bra finansiering. I IFRS-SME har fokus varit på bankernas informationsbehov då de setts som onoterade företags viktigaste intressent. Vi fann att finansieringen via bank enbart förekom i ungefär hälften av de fall vi undersökte och att bankerna då gavs kontinuerlig information utöver årsredovisningen. Gällande komponentavskrivningen har företagen sedan implementering ändrat uppfattning och anser att den bidragit med positiva effekter. Många av de tänkta fördelarna kan ha varit missriktade i sin skapelse. Detta skulle kunna förklara varför företagen vi talade med tvivlade på användbarheten. Till slut tror vi även att företag som kan samarbeta vid ett standardbyte kan minska sina totala konsultationskostnader. / The accounting regulation K3 has been implemented for companies that are seen as large but not public. Studies has been made about this regulation through the perspective of auditors and banks, but not companies in general. Because of this, we have chosen to focus on the changes that has occurred and how they have affected these companies. K3 is described as an adapted version of IFRS-SME. The study has been conducted in companies located in the Swedish county of Värmland, and it’s based on interviews with those involved with the companies accounting. The studied companies wary in both size and industry and we have tried to capture their perspective about replacing the old accounting regulation with K3. Through these discussions, we have made ourselves an understanding of how these businesses have perceived the benefits intended in the creation of IFRS-SME. The greatest changes with K3 has been that of component depreciation, increased disclosure requirements and new rules concerning leasing, where the component depreciation was seen as the most burdensome. The intended benefits of IFRS-SME was to enable international comparisons and make it easier for companies to seek international financing. Most of our respondents felt that these were of no interest for the company as they operate locally and already have good access to financing. IFRS-SME focus has been on the banks' needs for information, as they are seen as the non-listed company's primary stakeholders. We found that financing through bank only occurred in about half of the cases we investigated, and that they were given continuous information in addition to the annual report. Regarding the component depreciation, the affected companies have since implementation changed their opinion and now believe that it has contributed with positive effects. A lot of the intended advantages may have been misguided in their creation. This might explain why the companies we spoke with doubted their usefulness. We also believe that companies can cooperate when replacing an accounting regulation in order to reduce their total cost of consultation.

Bakgrund och problemformulering: Införandet av IFRS innebar en stor förändring av redovisningsnormer för de noterade företagens koncernredovisning. Vid IASB:s publicering av redovisningsstandard, IFRS 3 Rörelseförvärv, år 2004, reviderades även standarden IAS 36 Nedskrivningar och IAS 38 Immateriella tillgångar. I samband med denna uppdatering av IAS 36 infördes en ny syn på förvärvad Goodwill. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur väl svenska och brittiska börsnoterade bolag följer upplysningskraven vid nedskrivningsprövning av goodwill samt undersöka huruvida uppfyllandet skiljer sig mellan länderna. Metod:Studien utförs i linje med den deduktiva forskningsansats och med en kvantitativ metod där börsnoterade bolag på Stockholmsbörsen, Large Cap och London stock exchange, FTSE 100 ingår. Data har hämtats utifrån bolagens årsredovisningar som sedan har granskats och sammanställts. Referensram: Referensramen i studien utgörs av teorier och redovisningsstandarden som behandlar upplysningskraven. Empiri: De upplysningskrav som uppfylldes mest och utförligt var redovisat goodwillvärde och hur denna värde var fördelat på olika KGE samt kraven om grunden för beräkning av återvinningsvärde. I de flest fall saknades information bland de företag som fastställde sitt återvinningsvärde på nyttjandevärde. Både svenska och brittiska företag hade bristfällig information gällande upplyskraven vid nedskrivningsprövning av goodwill. Slutsats: Vid sammanställning av empiri framgår att båda länderna inte har angett utförliga upplysningar vid nedskrivningsprövning av goodwill. Det som kan konstateras för att jämförbarheten ska uppnås är en betydande förbättring av de facto harmonisering som innebär den faktiska tillämpningen av regelverket IFRS.

No description available.

<p>Under våren 2006 publicerades de första årsredovisningar i vilka IFRS-regelverket för första gången varit tvunget att tillämpas fullt ut. När branschens sakkunniga började gå igenom dessa årsredovisningar framkom det att flertalet bolag ej lämnat alla de upplysningar som krävs enligt IFRS 3 – standarden som behandlar rörelseförvärv. I detta examensarbete har vi försökt att ta reda på vilka anledningar som ligger bakom dessa utelämnade upplysningar. Utifrån delvis egna antaganden tog vi fram en modell med sex möjliga anledningar till att bolagen ej efterlevt upplysningskraven. Dessa anledningar är okunskap/feltolkningar, konkurrensskäl, ovilja, underskattad tidsåtgång, höga kostnader samt det befintliga sanktionssystemet. Efter intervjuer med representanter från nio stycken svenska börsbolag har vi utifrån vår modell analyserat svaren och kommit fram till att okunskap om och feltolkningar av upplysningskraven har varit en relativt betydande orsak, att konkurrensskäl inte varit direkt avgörande men att det finns en viss ovilja bland bolagen att följa reglerna - de har svårt att se behoven av dem. Ingen av respondenterna sa rakt ut att underskattad tidsåtgång, höga kostnader, eller sanktionssystemet skulle ha haft betydelse i, men dessa tre anledningar kan ändå anses ha haft viss betydelse för efterlevnaden av upplysningskraven.</p>