Syfte: IFRS 3 som infördes 2005 reglerar hur rörelseförvärv ska redovisas och föreskriver att materiella och immateriella tillgångar ska identifieras och redovisas separat. Det övervärde som återstår av köpeskillingen benämns goodwill. Immateriella tillgångar skrivs av årligen medan goodwill skrivs ned då en försämring av värdet skett vilket innebär att det kan vara mer fördelaktigt att allokera en större andel av köpeskillingen till goodwill. Studiens syfte är att undersöka hur köpeskillingen allokeras vid rörelseförvärv och utreda om det finns ett samband mellan ett företags skuldsättningsgrad och hur stor andel av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid rörelseförvärv. Avsikten är att undersöka om företag med en hög skuldsättningsgrad väljer redovisningsmetoder som påverkar resultatet positivt.  Metod: Studien omfattar de bolag noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista som har genomfört rörelseförvärv under 2010. Metoden är kvantitativ. Efter insamling av data från årsredovisningar utfördes en regressionsanalys för att undersöka det eventuella sambandet mellan skuldsättningsgrad och allokering till goodwill.  Slutsatser: Studien visar att hälften av köpeskillingen allokeras till goodwill vid det genomsnittliga rörelseförvärvet. Den minsta andelen av köpeskillingen utgörs av netto materiella tillgångar vilket innebär att de största tillgångarna vid rörelseförvärv utgörs av immateriella tillgångar och goodwill. Studien visar även att företag inte allokerar en större andel av köpeskillingen till goodwill ju högre skuldsättningsgraden är. Således kan studien inte bevisa att företag med en hög skuldsättningsgrad väljer redovisningsmetoder som påverkar resultatet positivt

Bakgrund: Sedan den första januari år 2005 ska alla svenska börsnoterade koncerner till följd av EU-lagstiftning följa de internationella redovisningsreglerna IAS/IFRS. En av de redovisningsstandarder som finns i IFRS är IFRS 3 Business combinations som behandlar rörelseförvärv. Övergången till IFRS har lett till att det ställs högre krav på den information som företagen lämnar i samband med sina årsredovisningar jämfört med tidigare regler. Syfte: Att studera om det har skett en förbättring 2012 jämfört med 2006 av de upplysningar som ska lämnas enligt IFRS 3 av företagen noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Vidare se om det finns något samband mellan upplysningsgrad och storlek på företagen. Metod: En kvantitativ metod har tillämpats där sekundärdata har samlats in från årsredovisningar för år 2006 och år 2012. Tre separata Chi2-test har sedan utförts för att se om det finns något samband. Empiri: Empirin visar att det har skett en viss förbättring mellan år 2006 och 2012, detta kan dock inte styrkas med Chi2-testet. År 2006 fanns det ett samband mellan börslista och uppfyllningsgrad men detta samband fanns inte år 2012. Slutsats: Det finns ett samband mellan börslista och uppfyllningsgrad år 2006 vilket kan styrkas med hjälp av ett Chi2-test. Detta samband kunde dock inte styrkas för år 2012 då uppfyllningsgraden har jämnats ut mellan åren. Utifrån diagrammen kan en viss förbättring ses när man jämför uppfyllelsegraden 2006 och 2012.

Implementeringen av IFRS har enligt tidigare studier visat sig ha en positiv inverkan på redovisningskvaliteten hos företag. Den del i standarden som behandlar rörelseförvärv benämns IFRS 3 och omfattar bland annat de upplysningar som företag ska lämna vid ett förvärv. Tidigare studier inom IFRS 3 har påvisat att företagen inte tar vara på fördelarna förknippade med att redovisa enligt de internationella redovisningsstandarderna, då upplysningarna relaterade till rörelseförvärven är både bristfälliga och inkonsekventa. De undersökningar som genomförts inom området är främst baserade på den europeiska marknaden, där forskare har använt sig av kvantitativa studier. I denna studie undersöker vi i vilken utsträckning svenska börsnoterade telekombolag konsekvent följt upplysningskraven i IFRS 3 sedan implementeringen. För att besvara problemet i studien har upplysningskraven fördelats i tre områden; allmänna upplysningar om det förvärvade företaget, goodwill och immateriella tillgångar samt hur upplysningarna förändrats över tid. Den metod som tillämpas för att genomföra undersökningen är en innehållsanalys med inslag av både kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod. Den teoretiska referensramen för studien består främst av upplysningskraven i IFRS 3 och teori som kompletterar standarden. Resultatet av studien visar att telekombolagen till stor del följer upplysningskraven i IFRS 3, men att bolagen kan förbättra sina redogörelser för de upplysningar som kräver mer utförliga motiveringar. Vid granskningen av hur telekombolagens upplysningar förändrats över tid kan konstateras att redovisningen följer ett inkonsekvent mönster mellan åren. De förändringar som noterats hos telekombolagen relaterar främst till de upplysningskrav som kräver mer ingående motiveringar och redogörelser. Sammanfattningsvis visar resultatet av studien på att det finns tydliga skillnader i hur bolagen tillämpar upplysningskraven.

<p>Bakgrund: Ett flertal länder runt om i världen har under de senaste åren drabbats av företagsskandaler, den kanske mest omtalade är Enronskandalen i USA. Även en allt högre grad av globalisering har lett till mer integrerade kapitalmarknader och därigenom ett större behov av mer enhetliga redovisningsstandarder. IASB publicerade i mars 2004 IFRS 3, Rörelseförvärv, vilken implementerades för koncerner noterade på börsen i Sverige från och med 1 januari 2005. IFRS 3 reglerar bland annat vilka upplysningar som ska lämnas i årsredovisningen om rörelseförvärv.</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken utsträckning bolagen inom segmentet Large Cap på Stockholmsbörsen efterlever upplysningskraven avseende rörelseförvärv genomförda under 2006 i enlighet med IFRS 3 punkt 67 och 68.</p><p>Teori: Den teoretiska utgångspunkten är främst teorin om informationsasymmetrin men även intressentteorin och den institutionella teorin har legat till grund för uppsatsen.</p><p>Metod: En granskning av bolagens årsredovisningar har genomförts och resultaten presenteras i ett flertal diagram där de har klassificerats efter i vilken grad de följer upplysningskraven.</p><p>Slutsats: Vid granskningen av bolagens årsredovisningar kan enligt författarna konstateras att företagen i tämligen hög grad följer samtliga upplysningskrav i enlighet med IFRS 3 punkt 67 och 68. I de första delarna av punkt 67 som berör namn, beskrivning, tidpunkt, andel rösträtt, och anskaffningsvärde har företagen till hög grad följt kraven om upplysning. När det gäller resterande delar såsom förvärvskostnad, verkligt värde, redovisat värde, faktorer till uppkommen goodwill samt resultatpåverkan på koncernen har inte företagen i lika hög grad lämnat komplett information.</p>

Bakgrund: Ett flertal länder runt om i världen har under de senaste åren drabbats av företagsskandaler, den kanske mest omtalade är Enronskandalen i USA. Även en allt högre grad av globalisering har lett till mer integrerade kapitalmarknader och därigenom ett större behov av mer enhetliga redovisningsstandarder. IASB publicerade i mars 2004 IFRS 3, Rörelseförvärv, vilken implementerades för koncerner noterade på börsen i Sverige från och med 1 januari 2005. IFRS 3 reglerar bland annat vilka upplysningar som ska lämnas i årsredovisningen om rörelseförvärv. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka i vilken utsträckning bolagen inom segmentet Large Cap på Stockholmsbörsen efterlever upplysningskraven avseende rörelseförvärv genomförda under 2006 i enlighet med IFRS 3 punkt 67 och 68. Teori: Den teoretiska utgångspunkten är främst teorin om informationsasymmetrin men även intressentteorin och den institutionella teorin har legat till grund för uppsatsen. Metod: En granskning av bolagens årsredovisningar har genomförts och resultaten presenteras i ett flertal diagram där de har klassificerats efter i vilken grad de följer upplysningskraven. Slutsats: Vid granskningen av bolagens årsredovisningar kan enligt författarna konstateras att företagen i tämligen hög grad följer samtliga upplysningskrav i enlighet med IFRS 3 punkt 67 och 68. I de första delarna av punkt 67 som berör namn, beskrivning, tidpunkt, andel rösträtt, och anskaffningsvärde har företagen till hög grad följt kraven om upplysning. När det gäller resterande delar såsom förvärvskostnad, verkligt värde, redovisat värde, faktorer till uppkommen goodwill samt resultatpåverkan på koncernen har inte företagen i lika hög grad lämnat komplett information.

Studien belyser skillnader mellan hur bolag med och utan resultatbaserad ersättning allokerar goodwill och immateriella tillgångar vid rörelseförvärv. Studien omfattar noterade bolag på NASDAQ OMX Stockholm. Noterade bolag är efter införandet av IASBs redovisningsstandarder i Sverige 2005 skyldiga att vid rörelseförvärv identifiera och särredovisa immateriella tillgångar från goodwill i linje med IFRS 3. Studien uppmärksammar att stora delar av köpeskillingen allokeras till goodwill och att få immateriella tillgångar identifieras. Ett av motiven till detta kan finnas inom Positive Accounting Theory där företagsledningen antas handla i egenintresse genom att välja en redovisningsmetod som gynnar resultatet och därmed också den personliga ersättningen. Bolag kan undvika kravet på en årlig avskrivning genom att allokera en relativt hög andel av övervärdet till goodwill som, allt annat lika, kan öka resultatet. Studien visar indikationer på att resultatbaserade ersättningssystem är en bakomliggande orsak till hur övervärdet redovisas. I studien framkommer även tendenser till att storleken på bolag kan ha en inverkan på allokeringen mellan immateriella tillgångar och goodwill.

<p>Från och med 2005 skall alla noterade koncerner inom EU redovisa i enlighet med IFRS/IAS. Införandet av IFRS/IAS har inneburit en rad förändringar för goodwillredovisningen och de nya reglerna anses vara mer svårhanterliga än föregående regelverk. Tidigare undersökningar har påvisat att området är problematiskt och att det ännu inte finns någon klar praxis vilket medför att företagen tillämpar reglerna på olika sätt.</p><p>Uppsatsens syfte är att beskriva och undersöka IT-branschens redovisningspraxis av goodwill. Genom att uppfylla syftet kan dels användaren av de finansiella rapporterna få en bättre förståelse för goodwillposten, dels kan uppsatsen ge stöd åt framtida forskning och utformning av nya redovisningsregler rörande goodwill. För att uppnå syftet har IT-företagen på Stockholmsbörsens Large-, Mid- och Small-cap listor undersökts. Det har gjorts genom en genomgång av företagens årsredovisningar samt intervjuer med två av företagen.</p><p>Uppsatsen ger en beskrivande bild av den rådande goodwillredovisningen. Det har framkommit att goodwillposten inom IT-branschen utgör en större del av köpeskillingen än vad den gör i det genomsnittliga börsnoterade företaget. Det kan förklaras av att en stor del av företagens värde ligger i personalen samt dess kompetens och att det enligt IFRS/IAS inte är möjligt att särredovisa personal som en tillgång. Värdet fångas istället upp av goodwillposten. Uppsatsen har vidare visat på att det utifrån kraven i IFRS/IAS finns vissa avvikelser och brister i redovisningen. Den mest uppenbara bristen är avsaknaden av upplysningar rörande ett flertal punkter. Orsaken har bland annat visat sig vara företagens ovilja att redovisa något som kan tolkas som prognoser. Bristerna kan även ses som indikationer på att övervakningssystemet inte fungerar som det skall och att revisorerna inte är tillräckligt noggranna i sina kontroller.</p>

Från och med 2005 skall alla noterade koncerner inom EU redovisa i enlighet med IFRS/IAS. Införandet av IFRS/IAS har inneburit en rad förändringar för goodwillredovisningen och de nya reglerna anses vara mer svårhanterliga än föregående regelverk. Tidigare undersökningar har påvisat att området är problematiskt och att det ännu inte finns någon klar praxis vilket medför att företagen tillämpar reglerna på olika sätt. Uppsatsens syfte är att beskriva och undersöka IT-branschens redovisningspraxis av goodwill. Genom att uppfylla syftet kan dels användaren av de finansiella rapporterna få en bättre förståelse för goodwillposten, dels kan uppsatsen ge stöd åt framtida forskning och utformning av nya redovisningsregler rörande goodwill. För att uppnå syftet har IT-företagen på Stockholmsbörsens Large-, Mid- och Small-cap listor undersökts. Det har gjorts genom en genomgång av företagens årsredovisningar samt intervjuer med två av företagen. Uppsatsen ger en beskrivande bild av den rådande goodwillredovisningen. Det har framkommit att goodwillposten inom IT-branschen utgör en större del av köpeskillingen än vad den gör i det genomsnittliga börsnoterade företaget. Det kan förklaras av att en stor del av företagens värde ligger i personalen samt dess kompetens och att det enligt IFRS/IAS inte är möjligt att särredovisa personal som en tillgång. Värdet fångas istället upp av goodwillposten. Uppsatsen har vidare visat på att det utifrån kraven i IFRS/IAS finns vissa avvikelser och brister i redovisningen. Den mest uppenbara bristen är avsaknaden av upplysningar rörande ett flertal punkter. Orsaken har bland annat visat sig vara företagens ovilja att redovisa något som kan tolkas som prognoser. Bristerna kan även ses som indikationer på att övervakningssystemet inte fungerar som det skall och att revisorerna inte är tillräckligt noggranna i sina kontroller.

Bakgrund och problem: En av de konvergerade redovisningsstandarder som finns i IFRS och US GAAP är standarden om rörelseförvärv av bolag. Enligt regelverket får inte goodwillposten innehålla identifierbara materiella eller immateriella tillgångar och den ska endast utgöra en minoritet i förvärvsanalysen. Trots standardiseringar kvarstår skillnader mellan förvärv redovisas i Sverige och USA. Enligt tidigare forskning i Sverige utgör goodwill fortfarande en majoritet i köpeskillingen vilket går emot IFRS rekommendationer. En studie av bolag i USA görs för att jämföra med den svenska undersökningen. Syfte: Syftet med studien är att undersöka fördelningen av köpeskillingen vid rörelseförvärv i amerikanska bolag under år 2013. Detta för att se hur fördelningen av köpeskillingen skiljer sig mellan de amerikanska bolagen och tidigare studie av svenska bolag. Metod: Studien utgår från en kvantitativ metod där 80 stycken bolag undersöks. Urval har gjorts från de bolagen med störst börsvärde på Nasdaq. Datan om rörelseförvärv kommer från årsredovisningar från kalenderåret 2013. En kvalitativ forskningsstrategi används sedan med komparativ inriktning för att besvara syftet med studien. Författarna ämnar att tolka och hitta ett mönster för hur fördelningen av köpeskilling skiljer sig. Resultat: Resultatet av undersökningen visar att vissa skillnader finns i fördelningen av köpeskillingen i länderna men skillnaderna är inte markanta. Bolag i USA har en högre andel av immateriella tillgångar än bolag i Sverige. Detta kan förklaras med den hårdare kontrollen från SEC i USA. Med 57 % i immateriella tillgångar och 46 % i goodwill av den totala köpeskillingen kan slutsatsen dras att amerikanska bolag följer rekommendationerna men det är fortfarande en ganska hög andel i goodwill.

No description available.