Studien belyser skillnader mellan hur bolag med och utan resultatbaserad ersättning allokerar goodwill och immateriella tillgångar vid rörelseförvärv. Studien omfattar noterade bolag på NASDAQ OMX Stockholm. Noterade bolag är efter införandet av IASBs redovisningsstandarder i Sverige 2005 skyldiga att vid rörelseförvärv identifiera och särredovisa immateriella tillgångar från goodwill i linje med IFRS 3. Studien uppmärksammar att stora delar av köpeskillingen allokeras till goodwill och att få immateriella tillgångar identifieras. Ett av motiven till detta kan finnas inom Positive Accounting Theory där företagsledningen antas handla i egenintresse genom att välja en redovisningsmetod som gynnar resultatet och därmed också den personliga ersättningen. Bolag kan undvika kravet på en årlig avskrivning genom att allokera en relativt hög andel av övervärdet till goodwill som, allt annat lika, kan öka resultatet. Studien visar indikationer på att resultatbaserade ersättningssystem är en bakomliggande orsak till hur övervärdet redovisas. I studien framkommer även tendenser till att storleken på bolag kan ha en inverkan på allokeringen mellan immateriella tillgångar och goodwill.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och därefter analysera kopplingen mellanredovisning och beskattning med hänsyn till köpeskillingsallokering. Uppsatsen gör ingetanspråk på fullständighet i ämnet, utan syftet är snarare att skapa en probleminventerande översikt. Jag har som mål att klargöra och analysera vad för utrymme det finns för att genomföra allokeringar i redovisning och beskattning samt när ett eventuellt allokeringsutrymme är praktiskt användbart. Målsättningen är att försöka ge exempel som är ensidigt eller ömsesidigt fördelaktiga, därför kommer jag i dessa exempel fokusera på tillfällen då parterna på något sätt får ett fördelaktigt utbyte av transaktionen. Detta kommer att utvecklas mer i avsnitt 2.1. Den fortsatta framställningen vänder sig till dem med grundkunskaper i skatte- och redovisningsrätt, eftersom grundläggande inkomstskatterättsliga eller redovisningsmässiga begrepp inte klargörs. Det grundläggande sambandet mellan redovisning och beskattning kommer däremot att förklaras närmare.

SammandragGoodwill har de senaste åren fått en allt mer betydelsefull roll i svenska bolag och utgör idag majoriteten av köpeskillingen vid ett rörelseförvärv. Rådande redovisningsstandarder lämnar en stor del av ansvaret för köpeskillingsallokering hos bolagen själva, något som tidigare studier visat ger utrymme för opportunistiskt agerande. Vi undersöker i denna studie 213 rörelseförvärv gjorda på den svenska marknaden under åren 2011-2013. Via en multipel regressionsanalys finner vi belägg för att rörlig ersättning till företagsledare baserad på kortsiktiga resultatmål, tenderar att leda till en högre allokering till goodwill i relation till immateriella tillgångar vid rörelseförvärv. Resultatet kan tolkas som att företagsledare maximerar resultatet ur ett kortsiktigt perspektiv i syfte att också maximera sin egen lön. Detta skapar en problematik då företagsledare som agerar i egenintresse försvagar de kvalitativa karaktäristika IASB efterstävar vid standardsättande. / Abstract Goodwill has over the last years gained a more influential role in Swedish corporations and accounts for a majority of the purchase price during an acquisition. Current accounting standards leave a substantial part of the responsibility of the purchase price allocation to the firms themselves, something that previous studies have found gives room for opportunistic behavior. We study 213 company acquisitions on the Swedish market during the years of 2011-2013. Through a multiple regression analysis we find that short-term compensations based on short-term financial results, tend to lead to a higher allocation to goodwill in relation to intangible assets. These findings could be interpreted as an indication of executives striving to maximize short-term results in order to also maximize their compensation. This creates a problematic situation since executives acting in self-interest diminishes the qualitative characteristics IASB endeavor when setting accounting standards.