No description available.

Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt. En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretiserabedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IGoch G. Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenskaoch svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningartillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vaddet innebär att resonera.Huvudsyftet i föreliggande studie är att undersöka hur elever följer uppgiftsinstruktionernai uppgiften med lägst svårighetsgrad från 2009 års skriftliganationella prov i svenska och svenska som andra språk.I Skolinspektionens rapport Kontrollrättning av nationella prov i grundskolan ochgymnasieskolan framkommer att lärare inte bedömer de nationella proven likvärdigt.En av anledningarna till den ickelikvärdiga bedömningen är att tolkningsutrymmet ibedömningsanvisningarna till det nationella provet är alltför stort. Med anledning avdet stora tolkningsutrymmet avser vi att i största möjliga mån ordagrant följabedömningsanvisningarna för nationella provet i svenska och svenska somandraspråk och därigenom precisera anvisningarna. Metod i studien går ut på attavgränsa de lägsta kraven för betyget G utifrån hur de är formulerade i uppgiftsbeskrivningenoch lärarens bedömningsanvisningar. För att konkretisera bedömningsanvisningarna används exempel från elevtexter. Studien visar att det lägsta kravet för betyget G kan delas upp i fyra kriterier somvar för sig kan bedömas och av dessa är kriteriet att resonera svårast att uppfylla. Därmed är det elevens förmåga att resonera som utgör brytpunkten för betyget IG och G.Studien visar att oavsett omfattning av enskilda uppgiftskriteriers tolkningsutrymmeär det möjligt att identifiera och avgränsa kriterierna för att därigenomsträva efter att varje elevtext bedöms enligt samma måttstock. Tillämpas dettatillvägagångssätt vid elevtextbedömning i allmänhet minskar sannolikt risken förickelikvärdig bedömning, åtminstone inom den egna elevgruppen. En tänkbar åtgärdför att få bukt med ickelikvärdighetsproblematiken som nationella provet i svenska och svenska som andraspråk ger upphov till, vore att Skolverkets bedömningsanvisningar tillhandahöll definitioner av för uppgifterna centrala begrepp, såsom vad det innebär att resonera.

År 2012 utkom en studie Lika för alla? – Omrättning av nationella prov i grundskolan och gymnasieskolan under tre år (2012). I den har skolinspektionen samlat in och rättat om nationella prov. Syftet har varit att kontrollera att kvalitén upprätthålls, genom att analysera om ursprungsrättare gör korrekta bedömningar av uppsatserna. Resultaten visar att nästan varannan uppsats i svenska B på gymnasiet får ett avvikande betyg mellan lärarna och kontrollanterna. Läraren sätter allt som oftast ett högre betyg än kontrollanten (2012:17-18). Exakt vad skillnaderna är framkommer inte. I den här uppsatsen granskar jag nationella prov som är skrivna av gymnasieelever i årskurs 3 år 2010. Eleverna har haft i uppgift att skriva debattinlägg, nöd och lust som behandlar äktenskapsrelaterade frågor. Dessa uppsatser har jag analyserat utifrån två aspekter. En form av innehållsanalys där jag har granskat elevernas subjektsperspektiv, samt en argumentationsanalys utifrån Palmérs och Östlund– Stjärnegårdhs modell i Bedömning av elevtext- en modell för analys. Syftet har varit att undersöka hur gymnasieelever argumenterar och vilka subjekt som är vanligast, samt om det fanns några betygs– och könsmässiga skillnader mellan dem. Mitt material är begränsat och på så sätt går det inte att dra några generella slutsatser. Men resultaten visar bland annat att eleverna oftast använder sig av aktörer i texterna och att pojkar tenderar att använda företeelser/ förnimmelser och organisationer som subjekt medan flickor använder individer som: barnen, föräldrarna eller Gyllenhammar. Resultaten kan vara kopplade till vad annan forskning visat vad beträffar genusskillnader, där män och kvinnor anses ha olika samtalsstil. Mäns stil anses vara opersonligare och mer distanserad medan kvinnors samtalsstil är mer samhörighetsskapande och privat. När det gäller argumentationsanalysen så har inte några tydliga genusskillnader framkommit. Men när det gäller betygen så har jag framförallt urskilt två tydliga kvalitetsdrag: graden av personlighet och förekomsten av en tydlig tes. De godkända eleverna är minst personliga, de diskuterar äktenskap och skilsmässa utan att använda personliga erfarenheter. De väl godkända eleverna är mest personliga och på gränsen till privata. De beskriver utelämnade skildringar och känslor kring framförallt skilsmässor. Medan de mycket väl godkända eleverna inte är lika personliga utan debatterar utifrån ett samhällsperspektiv. Lite drygt hälften av eleverna har otydliga teser i sina texter. Det innebär att de har en tes inledningsvis som de senare argumenterar mot. Eleverna debatterar på så sätt inte, de diskuterar. Faktum är att två av de godkända eleverna inte har någon tes alls. Samtliga av de väl godkända eleverna har teser, men dessa blir otydliga då de argumenterar mot dem i slutet av debattinlägget. De mycket väl godkända texterna har teser som följer som en röd tråd genom texterna.

No description available.

Detta är en undersökning av grammatiska skillnader mellan de två betygen A och C i det skriftliga nationella provet i svenska 1 på gymnasiet. Studiens syfte är att undersöka om grammatiska skillnader har någon påverkan på om elevtexten erhåller betyget A eller C. Undersökningen inkluderar olika variabler och fokuset i studien ligger främst på den syntaktiska grammatiken. Metoden som använts i undersökningen är av kvantitativt slag. Materialet är hämtat från det nationella provet i svenska 1 på gymnasiet vårterminen 2013. 20 elevtexter har inkluderats i undersökningen, 10 av varje betyg. Bland mängden av resultat så kan det fastställas att A-texterna använder sig av fler utbyggda nominalfraser än C-texterna, subjektet är den vanligaste satsdelen i fundamentet och att A-texterna har en betydligt högre ordvariation än C-texterna. I diskussionen jämförs vissa resultat med resultat som framkommit i tidigare forskning och det som bland annat kan konstateras är att elevernas ordvariation verkar ha sjunkit genom åren, variationen i fundamentet har stigit samt att dagens meningslängd bland de högre betygen kan jämställas med meningslängden för de lägre betygen tidigare år.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka huruvida de nationella proven uppfyller sitt huvudsyfte av att främja likvärdighet i bedömning och betygssättning samt belysa vilka svårigheter och hinder det finns för detta syftes uppfyllelse. Detta ska ske genom att förankra min studie i hur tidigare forskning redogör för det för min studie centrala begreppet likvärdighet. Som underlag för studien genomförs intervjuer på nationell nivå, huvudmannanivå samt på skolnivå. Utifrån analysen kan det konstateras att de nationella proven i viss mån kan bidra till en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning, framför allt som ett formativt stöd för läraren i dennes bedömningsarbete. Detta motsäger vad tidigare forskning säger om provens formativa funktion. I analysen framkommer att det finns faktorer som försvårar att likvärdigheten upprätthålls bland annat att ovidkommande faktorer tillåts påverka provresultaten samt att provens utformning inte ger eleverna rätt förutsättningar för att genomföra proven. Detta kan ses som ett hot mot likvärdigheten. Vidare problematiseras de nationella provens roll i skolan samt huruvida det är proven i sig som bär ansvaret till att likvärdigheten är hotad.

Geografiämnets innehåll har länge präglats av en traditionell syn vilket har gjort att lärare ofta inte följt styrdokumentens anvisningar. En förhoppning hos många ämnesföreträdare har varit att det nationella provet i geografi som infördes våren 2013 för årskurs 9 skulle fungera som ett föredömligt exempel och på så vis förändra undervisningsinnehållet. Syftet med denna studie är att diskutera hur lärare och elever i årskurs 9 uppfattar ämnet geografi efter att Lgr 11 införts, och med särskild tonvikt på om nationella provet kan tänkas ha bidragit till en förändring av det traditionella ämnesinnehållet till ett mer framtidsinriktat innehåll. För att uppnå detta har kvalitativa intervjuer med geografilärare i årskurs 9 samt fokusgruppsintervjuer med elever från årskurs 9 och elever som gått ut årskurs 9 genomförts. Resultatet visar att den traditionella synen på ämnet fortfarande förekommer, men även att kursplanens innehåll får allt större plats i undervisningsinnehållet. Lärarna anser att nationella provet i geografi påverkar dem i deras val av undervisningsinnehåll men att det har både sina för- och nackdelar. Det går även att urskilja ett framtidsperspektiv hos lärarna men att en mörk framtidsbild målas upp för eleverna. Studier har visat att framtidshopp är viktigt för att elever ska engagera sig, och nationella provet har möjlighet att påverka lärarna att inte bara modernisera undervisningsinnehållet utan också implementera hopp om framtiden.

The purpose of this study is to find out more about teachers’ and principals’ perceptions of the Swedish national test in mathematics for the third grade. The study is based on interviews with eight teachers and two principals and focuses the preparation, implementation and consequences of the national test and if it has changed over time. The result shows that preparation is done mostly to prepare and calm the students. Regarding consequences, the teachers say that they use the test to evaluate their work, rather than to evaluate the students. The principals’ highlight possible consequences for the school, as the results from the national test are being used to compare schools with each other. A discourse analysis of the interviews shows that teachers and principals portray the test as big, heavy, a measuring tool, too easy and time consuming.

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida det finns någon relevans i påståendet att ungdomar är sämre på att skriva idag jämfört med för tjugofem år sedan. I studien analyseras och jämförs uppsatser ur nationella provet från 1988, 1989, 2010 och 2015 ur ett språkriktighetsperspektiv. Därutöver görs jämförelser såväl mellan könen som mellan skolor för att synliggöra eventuella skillnader samt diskutera orsaker bakom dessa. Materialet består av 40 uppsatser, 10 från varje år, som noggrant närlästs i avseende att upptäcka eventuella förekomster av stavfel, särskrivningar, talspråkliga inslag, talspråksformen dom eller felaktigt bruk av de och/eller dem. Under uppsatsläsningen fördes statistik över antalet funna normavvikelser. Resultaten visar att det är typen av fel snarare än mängden som förändrats över tid. Stavfelen har minskat markant medan såväl talspråkliga inslag som felaktig användning av de och/eller dem ökat. Vidare visar undersökningen att det finns skillnader mellan flickors och pojkars språkbruk och att dessa varierar över åren. En framträdande orsak till förändringarna tros vara att eleverna numera skriver på datorer med tillgång till stavnings- och grammatikkontroll. Utifrån undersökningen dras slutsatsen att ungdomars skrivförmåga inte försämrats utan förhåller sig relativt konstant.

No description available.