Studiens syfte var att genom diskursanalys bidra med kunskap om hur svensklärare på gymnasiet beskriver det svenskämne de ser före och efter ämnesbetygsreformen, Gy25. För att uppnå syftet genomfördes två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med svensklärare på två olika skolor i två olika städer. Diskursanalys användes som teori och metod för att synliggörahur svenskämnet konstrueras diskursivt i relation till förändringen från läroplan, Gy11, till läroplan, Gy25. Uppsatsens frågeställningar var: Vilka diskursiva ämneskonceptioner ger lärarna uttryck för i relation till den förestående läroplansreformen? Vilka didaktiska utmaningar och möjligheter ser lärarna för svenskämnet efter att ämnesbetygsreformen har införts? Svedners (2010) svenskämneskonceptioner var initialt tänkt att fungera som ramverk för diskursanalysen, men då de didaktiska utmaningarna som uttrycktes mer handlade om reformens strukturförändringar än om svenskämnets innehåll övergick analysen till att vara induktiv. Resultatet visade att svenskämnet både kommer att förändras och inte förändrasStrukturförändringarna från kurser till nivåer och från kursbetyg till nivå- och ämnesbetyguttrycktes kunna påverka svenskämnet. Ett resultat är därmed att det inte räcker med Svedners svenskämneskonceptioner för att beskriva svenskämnet. Ett andra resultat är att Gy25 kan leda till stoffträngsel, vilket kan göra att vissa delar får stå tillbaka, om diskursen det breda svenskämnet är fortsatt stark. Möjligheter som lärarna uttryckte i relation till Gy25 var att det ger eleverna möjlighet att mogna och öva mer innan betyget ska sättas och att den eventuellt skulle kunna ge lärare mer professionell frihet.

Uppsatsen undersöker innehållet i svenskämnet i den nuvarande ämnesplanen Gy11 och i den kommande Gy25, dessutom jämförs dessa med varandra. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av Svedners ämnesargument utveckla förståelse för vilket innehåll som framträder i den kommande ämnesplanen i svenska i Gy25, jämfört med den gällande motsvarigheten i Gy11. För att uppfylla syftet användes två forskningsfrågor, en om likheter och skillnader i innehållet och en om fördelningen av ämnesargument i ämnesplanerna. Metoden som användes är kvalitativ textanalys och teorin består av dels läroplansteori, dels Svedners ämnesargument. Ämnesargumenten beskriver vad svenskämnet förväntas innehålla och är sex till antalet. De består av färdighet, kreativitet, kunskap, livskunskap, bildning och demokrati. Resultatet visar att skillnaderna mellan ämnesplanerna inte är särskilt stora, men vissa finns det ändå. En del skillnader finns exempelvis i själva stoffet där en del har lagts till och annat har tagits bort. Exempelvis är digitaliseringens påverkan på språk framskrivet i både syfte och centralt innehåll i Gy11, medan det inte finns med alls i Gy25. I Gy11 är digitala verktyg dessutom ett krav vid muntliga framställningar, sådant är inte fallet i Gy25. I ämnesargumenten framgår inte lika stora skillnader, storleksordningen är nämligen den samma för båda ämnesplanerna. Det vill säga att det ämnesargument som är vanligast förekommande i exempelvis det centrala innehållet är samma både för Gy11 och Gy25, nämligen kunskap. I ordning efter följer färdighet, demokrati, bildning, livskunskap och sist kreativitet. Skillnaderna som rör ämnesargumenten är alltså små, men finns främst att hitta i fördelningen i procent. Det vill säga att det som kan skilja sig åt är hur stort utrymme respektive ämnesargument får i ämnesplanerna. Exempelvis är färdighet 23 procent av Gy25:s syfte, medan det är 19 procent av Gy11:s syfte, alltså är färdighet något mer vanligt förekommande i syftesformuleringen i Gy25 än i Gy11.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper som möjliggör arbete med historiskt källmaterial i språkhistorisk undervisning på gymnasiet. Avslutningsvis diskuteras språkhistorieämnets potential för arbete med språklig medvetenhet genom lingvistiska metoder och om det kan främja förståelsen för språkets natur och strukturella mönster. Undersökningsmaterialet för studien är ett urval av texter från Siælinna thrøst och frågeställningarna rör vilket inflytande medellågtyskan haft på ordförrådet och ordbildningen i texterna. Analysmetoden har gått ut på att kategorisera ordstoffet efter dess etymologiska koppling till medellågtyskan. I resultatet lyfts de ord som av ordbokslitteraturen pekats ut som medellågtyska lånord. Studien har ett kontaktlingvistiskt perspektiv och utgår från de didaktiska begreppen historisk medvetenhet om språk och lingvistisk litteracitet. Resultatet visar att medellågtyskan både kunde berika det fornsvenskan ordförrådet och skapa betydelseförskjutningar av de inhemska orden. Medellågtyskan har även bidragit till och påverkat användningen av ordbildningselement. Språkkontaktfenomenet förblir liknande och jämförbart och ett studium av äldre språkbruk kan bidra till kunskap om språket idag och i framtiden. Historiskt källmaterial kan verka för en konkretisering av språkliga fenomen och lingvistiska metoder kan bidra till tydligare arbetssätt och mål inom språkhistorieundervisningen.