Studiens syfte var att genom diskursanalys bidra med kunskap om hur svensklärare på gymnasiet beskriver det svenskämne de ser före och efter ämnesbetygsreformen, Gy25. För att uppnå syftet genomfördes två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med svensklärare på två olika skolor i två olika städer. Diskursanalys användes som teori och metod för att synliggörahur svenskämnet konstrueras diskursivt i relation till förändringen från läroplan, Gy11, till läroplan, Gy25. Uppsatsens frågeställningar var: Vilka diskursiva ämneskonceptioner ger lärarna uttryck för i relation till den förestående läroplansreformen? Vilka didaktiska utmaningar och möjligheter ser lärarna för svenskämnet efter att ämnesbetygsreformen har införts? Svedners (2010) svenskämneskonceptioner var initialt tänkt att fungera som ramverk för diskursanalysen, men då de didaktiska utmaningarna som uttrycktes mer handlade om reformens strukturförändringar än om svenskämnets innehåll övergick analysen till att vara induktiv. Resultatet visade att svenskämnet både kommer att förändras och inte förändrasStrukturförändringarna från kurser till nivåer och från kursbetyg till nivå- och ämnesbetyguttrycktes kunna påverka svenskämnet. Ett resultat är därmed att det inte räcker med Svedners svenskämneskonceptioner för att beskriva svenskämnet. Ett andra resultat är att Gy25 kan leda till stoffträngsel, vilket kan göra att vissa delar får stå tillbaka, om diskursen det breda svenskämnet är fortsatt stark. Möjligheter som lärarna uttryckte i relation till Gy25 var att det ger eleverna möjlighet att mogna och öva mer innan betyget ska sättas och att den eventuellt skulle kunna ge lärare mer professionell frihet.

SAMMANFATTNING Arbetets art: Ämneslärarutbildning, Examensarbete i Historia, 15HP Antal sidor: 36 Titel: Läroplansförändring inom Idrott och hälsa, En undersökning om hur lärare i ämnet idrott och hälsa har sett på läroplansförändringarna från Lgr62-Lgr11 Författare: Ida Tholse, 911114-2023 Handledare: K.G Hammarlund                                                                                                                                                                  Bakgrund: Förändring i skolan är något som sker kontinuerligt. Läraren är den som verkställer de förändringar som sker, för utan läraren som förändrar sitt sätt att lära spelar det ingen roll ifall politiker lägger ner tid och pengar på att skapa nya läroplaner. Lärarens inflytande över de förändringar som sker har däremot inte alltid varit särskilt stor, därför tycker jag att det är intressant att ta reda på hur just lärarna har reagerat vid dessa förändringar.   Syfte och frågeställningar: Jag vill undersöka hur man har sett på ämnet idrott i skolan samt hur man har reagerat på de läroplansförändringar som har skett från Lgr62 fram till dagens Lgr11. Hur har lärarna sett på förändringarna? Vad har lärarna fokuserat på när det gäller ämnets mål? Har dessa tankar stämt överens med den nya läroplanen?   Metod: För att få svar på dessa frågor har jag utgått från Idrottsläraresällskapets tidning, Tidskrift i gymnastik & idrott, Tidskrift i gymnastik samt Tidningen Idrott & Hälsa med fokus på de år kring de olika läroplansförändringarna (alltså: 1961-62, 1979-80, 1993-94, 2010-2011). För att få en jämförelse så har jag även använt mig av Björn Sandahls bok, Ett ämne för alla, där han även för fram hur Riksidrottsförbundet, Skolidrottsförbundet, Idrottslärarkåren och Idrottshögskolan reagerar kring de olika förändringarna.   Resultat: Idrottslärare har med hjälp av bland annat tidningen Idrott och hälsa ett stort forum där de delar med sig och utbyter åsikter om vad som sker inom yrket. De reaktioner som går att hitta ur dessa tidningar, just när det kommer till läroplansförändringar, är varierade från läroplan till läroplan. Läroplanerna ändras i takt med att samhällets fokus, både politiskt och socialt, ändrades beroende på landets förutsättningar och villkor. Vissa läroplaner är så pass snarlika att lärarna istället fokuserar på att förbättra yttre faktorer såväl som inom undervisningen (material) som utanför (lärarutbildning). Andra läroplaner skapade otroligt starka reaktioner och lärarrollen ifrågasattes.

Kursplanen är ett av de styrdokument som skolan styrs av och är skrivet som ett regelverk för alla Sveriges skolor. Syftet med studien var därför att undersöka bildämnets utveckling med fokus på syfte, mål och begrepp i skolans kursplaner under tidsperioden 1980-2011. I denna undersökning har jag utgått från Kosellecks begreppshistoriska teorier, där begreppens betydelse och förändringar av dem är i fokus. I metod delen redogör jag för hur urvalet och genomförandet av datainsamlingen gått till. Resultatet av min undersökning visar att de läro- och kursplaner jag studerat tydligt visar på att läroplansförändringarna i hög utsträckning påverkat utformningen av kursplanerna. Min analys visar även att bildämnets syfte och mål förändrats från att handla om kommunikation med bilder som främst innebär att granska och tolka, till att sedan övergå till att fokusera på samhällslivet och personligutveckling. Idag läggs istället betoning på att eleverna ska utveckla och införskaffa erfarenheter om hur bilder skapas, tolkas och framställs. I diskussionen jämförs tidigare forskning samt relevant litteratur med resultatet. De läroplansförändringar som skett mellan dessa tre kursplaner kan sammanfattas med att samhällsutvecklingen har bidragit till att det blivit en synbar förändring i respektive kursplan. I det stora hela handlar läro- och kursplaners förändringar om hur samhället utvecklas och vad som räknas som aktuell kunskap i en viss tid. / <p>2021-01-08</p>

Studiens syfte var att ur ett specialpedagogiskt perspektiv undersöka ett pågående förändringsarbete på en fristående grundskola i mellersta Sverige. Förändringsarbetets mål är att ställa om skolans organisation för att kunna möta regeringens nya krav, gällande stärkt digital kompetens, som skrevs in i skolans styrdokument 2017. I studien tillämpades sociokulturellt perspektiv och specialpedagogiska perspektiv. Mixed methods användes för datainsamlingen. En enkätundersökning riktad till skolans samtliga lärare gjordes, för att kartlägga skolans nuvarande digitala lärmiljö. Sedan gjordes semistrukturerade intervjuer med lärare, specialpedagog och rektor. Resultaten visade att såväl tillgång som användande av digitala verktyg skiljde sig åt mellan skolans stadier, där lågstadiet hade den lägsta tillgången. Digitala verktyg införskaffades, men kompetensutbildning har hittills inte getts. Vidare visar resultaten exempel på en samarbetande kultur, samtidigt som vissa uttrycker ensamhet i förändringsarbetet. I studien identifieras ett antal nyckelfaktorer som påverkar förändringsarbetets kapacitet: tid, kompetensutbildning, ekonomi, ledarskap och organisationens struktur. Lärarna och specialpedagogen ser att specialpedagogens roll och arbete kommer att förändras med ökad digitalisering, samt anser att digital teknik kan användas för att stötta elever i behov av särskilt stöd. En önskan finns om en framtida specialpedagogisk kompetens innefattande kunskap om hur IT kan användas. Denna kunskap kan enligt lärarna i studien leda till ökad inkludering.

Syftet med studien var att få fördjupad kunskap om teknikämnets möjliggörande inför digitaliseringstillägget 2018/2019. Dessa frågor har besvarats genom ett kvantitativt metodval i form av online-enkäter. Resultatet visade att lärare generellt skattar sin digitala kompetens gällande programmering som lågt. Äldre lärare skattar sin digitala kompetens lägre än yngre lärare, samtidigt som de skattar sitt stödbehov högre.

Under 1990-talet uppmärksammade politiker och tekniskt näringsliv att antaletelever på teknisk gymnasieutbildning hade minskat kraftigt. Detta befarades kunna leda till brist på utbildade tekniker och ingenjörer och i förlängningen äventyra landets ekonomi. För att åter öka elevantalet inom teknisk gymnasieutbildning infördes höstterminen 2000 det nya Teknikprogrammet. I denna avhandling analyseras tankarna bakom Teknikprogrammet och hur detkom att utformas på tre olika samhälleliga nivåer. Avhandlingen undersöker hur teknikprogrammets syfte och innehåll förändrades från det politiska initiativet via Skolverkets operationalisering till hur programmet tolkats av lärare på skolnivå. I fokus för analysen står frågor om vad teknisk utbildning skulle innehålla och hur den skulle utformas för att kunna locka fler flickor till tekniken. Detta var nämligen en central tanke bakom reformen. Med hjälp av analys av utredningsmaterial, regeringsbeslut och dokument från Skolverket samt intervjuer av lärare från två gymnasieskolor, diskuteras i avhandlingen hur relationen mellan genus och teknik förstås och uttrycks på de olika nivåerna och vad det innebär för hur man ser på den tekniska utbildningens karaktär. Avhandlingen visar att en traditionellt tudelad bild av pojkar och flickor och deras respektive intressen dominerar berättelserna på den politiska nivån och skolverksnivån, men att en mer differentierad syn på genus framträder på skolnivån. Teoretiska begrepp, som gränsarbete och översättningar används för att visa på de komplexa översättningar av intentioner och perspektiv som sker inom och mellan nivåerna. Genus och teknik samkonstrueras på olika sätt på de olika nivåerna. / During the 1990s a drastic decline occurred in the numberof students at the technology orientation of Swedish upper secondary school. Politicians and representatives of industry reacted strongly and feared a potential lack of technicians and engineers, something which in the long run would threaten economic growth. A new Technology programme was therefore introduced in 2000 to increase the number of students oriented towards a technical education in upper secondary school. This thesis analyses the thoughts behind the Technology programme, and how it was framed as different stories of technology, gender and education at three different levels of society. It examines how the aims and contents of the Technology programme were translated and transformed from the political initiative to the operationalisation of the Swedish National Agency for Education, and finally in the teachers’ interpretations of the programme at the school level. In focus are issues of what kind of technology was relevant within a technical education, and how it should be framed and taught, in order to attract more girls to technology. This was one of the central objectives of the reform. With the help of documentary analysis and interviews with teachers in two upper secondary schools, the thesis discusses how relations between gender and technology were understood and constructed at the three different levels, and what this implied for how the character of the technology programme was interpreted. The dissertation shows that a traditional, dichotomized understanding of boys and girls and their respective interests dominates the stories given at the political level and the level of the Swedish National Agency for Education. At the school level, however, a more differentiated view on gender appears. Using the concepts of boundary work and translation, the analysis shows that complex transformations of intentions and perspectives took place between and within the different levels. Gender and technology were co-constructed in different ways at the different levels.