Syftet med denna studie är att belysa hur lärosäten arbetar med att föra in digitala lärresurser som en integrerad del i den nya lärarutbildningen, enligt den Digitala agenda som lades fram av regeringen 2011. Studien undersöker hur både lärarutbildare och lärarstudenter får kompetenshöjning i digitala lärresurser. För att uppnå syftet har en kvalitativ studie genomförts genom telefonintervjuer med åtta personer med inblick i lärosätenas strategier och tankar kring digitaliseringen av den nya lärarutbildningen. Studiens resultat visar att det finns en medvetenhet och en strävan hos lärosätena att höja den digitala kompetensen hos både lärarstudenter och lärarutbildare men det finns en tröghet i progressionen både organisationsmässigt och personalmässigt. Slutsatsen är att det krävs en tydlig strategi och styrning i digitaliseringsarbetet och samtidigt lägga stor vikt vid att bygga upp en medvetenhet om de digitala lärresursernas möjligheter.

Att använda sig av digitala verktyg är idag en självklar del av livet för de allra flesta människor. Digitala verktyg är en viktig del inom matematikundervisningen och har möjlighet att göra lärprocessen mer motiverande och lustfylld. Att använda sig av digitala verktyg öppnar också upp för nya sätt för lärare att differentiera sin undervisning. Syftet med den här studien var att ta reda på hur lärare differentierar matematikundervisningen med hjälp av digitala verktyg samt att se hur tillgängligheten av digitala verktyg ser ut för ett antal lärare inom kommunala skolor årskurserna 1-3. Den empiri som undersökningen bygger på har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med lärare från både Uppsala och Stockholm. Den teori som empirin har analyserats utifrån utgörs av ett sociokulturellt perspektiv samt forskning som gjorts kring artefakter, mediering, digitala verktyg och differentiering. Resultaten av undersökningen har visat att det råder en dominerande bild av att lärarna upplever att de jobbar med en differentierad undervisning och att de flesta har de digitala verktyg som behövs. Det har dock visat sig att lärarnas bild av begreppet differentiering och vad forskning menar att differentiering är, inte är samma sak i de flesta fallen. Genom att knyta resultaten av analysen med den tidigare forskningen inom området belyser vi skillnaden mellan att kalla sin undervisning differentierad och att faktiskt bedriva en differentierad undervisning.

Studiens syfte var att ur ett specialpedagogiskt perspektiv undersöka ett pågående förändringsarbete på en fristående grundskola i mellersta Sverige. Förändringsarbetets mål är att ställa om skolans organisation för att kunna möta regeringens nya krav, gällande stärkt digital kompetens, som skrevs in i skolans styrdokument 2017. I studien tillämpades sociokulturellt perspektiv och specialpedagogiska perspektiv. Mixed methods användes för datainsamlingen. En enkätundersökning riktad till skolans samtliga lärare gjordes, för att kartlägga skolans nuvarande digitala lärmiljö. Sedan gjordes semistrukturerade intervjuer med lärare, specialpedagog och rektor. Resultaten visade att såväl tillgång som användande av digitala verktyg skiljde sig åt mellan skolans stadier, där lågstadiet hade den lägsta tillgången. Digitala verktyg införskaffades, men kompetensutbildning har hittills inte getts. Vidare visar resultaten exempel på en samarbetande kultur, samtidigt som vissa uttrycker ensamhet i förändringsarbetet. I studien identifieras ett antal nyckelfaktorer som påverkar förändringsarbetets kapacitet: tid, kompetensutbildning, ekonomi, ledarskap och organisationens struktur. Lärarna och specialpedagogen ser att specialpedagogens roll och arbete kommer att förändras med ökad digitalisering, samt anser att digital teknik kan användas för att stötta elever i behov av särskilt stöd. En önskan finns om en framtida specialpedagogisk kompetens innefattande kunskap om hur IT kan användas. Denna kunskap kan enligt lärarna i studien leda till ökad inkludering.

Det övergripande syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och synliggörabarnskötares och förskollärares inställning till digitala enheter i förskolan och hur denna synförhåller sig till ett sociokulturellt perspektiv på barns lärande och utveckling. För att undersökadetta genomfördes videointervjuer med fem pedagoger och den insamlade data analyseradesmed hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställningkring användningen med digitala enheter i barngruppen samt anser att dessa kan främja barnslärande. I resultatet framkommer även att beroende på pedagogernas kompetenser kan digitalaenheter uppfattas som ett hot mot deras pedagogiska roll men även mot andra aktiviteter ochbarnens sociala färdigheter. De digitala verktygen som pedagogerna använder mest är lärplatta,bärbar dator och projektor. En annan sak som lyfts fram utifrån resultatet är att pedagogernasdigitala kompetenser verkar påverkar digitala verktygs användningssyfte. Studiens slutsats ärbland annat att pedagoger behöver en utökad digital kompetens för att kunna använda digitalaenheter på ett mer effektivt sätt.

Syfte  Syftet med denna uppsats är att undersöka hur gymnasielärare med inriktning idrott och hälsa planerar sina lektioner utifrån läroplanen och hur de implementerar detta i distansundervisningen under covid-19 pandemin. Studien behandlar dessa forskningsfrågor: På vilket sätt organiserade gymnasielärarna distansundervisningen så att eleverna får tillgång till det centrala innehållet i förhållande till läroplanen? Vilka för- och nackdelar har distansundervisning ur ett lärarperspektiv? Vilket sätt har lärare bedömt elevers kunskap utifrån läroplanen? Metod Vi har använt oss av en kvalitativ metod och genomfört djupgående intervjuer med fem idrott och hälsa lärare. Intervjuerna spelades in och genomfördes på respondenternas arbetsplatser. Studiens teoretiska utgångspunkt är KASAM (känsla av sammanhang).  Resultat Resultatet från denna studie bekräftar att gymnasielärarna kunde organisera distansundervisningen med hjälp av exempelvis inspelade föreläsningar som även var en fördel. Distansundervisningen har även påverkat elevernas praktiska moment negativt. En annan upptäckt är att lärarna har kunnat säkerställa elevernas teoretiska kunskaper. De praktiska momenten har varit svåra att bedöma av gymnasielärarna på distans. En fördel som gymnasielärarna var överens om var att deras digitala kompetens ökade i samband med distansundervisningen. Slutsatser  I denna studie fick lärarna digitala kompetenser och gillade flexibiliteten med att exempelvis spela in föreläsningar i förväg. Däremot kunde inte de praktiska lektionerna genomföras på grund av brist på material och resurser. Idrottslärarna i gymnasiet behövde anpassa sina lektioner och ändra sitt arbetssättet efter gymnasieelevernas förutsättningar. Utöver detta har man inte haft tillgång till att utöva praktiska lektioner, lärarna har även inte kunnat bedöma elevernas praktiska förmågor ordentligt. Bedömningen har därför endast skett i de teoretiska delarna på distans och därmed har teori bedömning varit effektivt trots att rummet ägs på distans.

Background & problematization: The pandemic of the coronavirus covid-19 has led to a shock transition for both private and public actors to move to a remote mode fraught with digital encounters. This change has added various opportunities and challenges. These include challenges in the form of increased need for skills among employees, but also knowledge in the organizations of how to take advantage of the digital transition. In a modern workplace that largely consists of digital meetings, how can a government-controlled business address the opportunities and challenges that arise and how are these affected by communication?  Purpose: The purpose of this study is to investigate digital meetings and communication, their opportunities and challenges, and how a public enterprise works to handle these in the transition to a digital workplace.  Completion: This study is based on an abductive perspective and with a mixed method as course of action. Interviews were conducted with six respondents: four within Region Östergötland and two within Region Kalmar. In addition to this, a survey was also completed by 18 employees within Region Östergötland. The empirical material of the study has been analyzed through the use of frameworks and theories from the subject areas of communication and digital competence.  Conclusion: The study has shown that there are several opportunities and challenges experienced by employees within Region Östergötland. However, based on the empirical data the study shows that the challenges with digital meetings are mentioned to a higher degree than possibilities. Several of these challenges are based on the digital competence of Region Östergötland's employees, which results in communication difficulties. To address this, the region as an organization should introduce development opportunities for employees such as training, but also clarify guidelines for how digital meetings should be conducted. This for the sake of taking advantage of the opportunities that digital meetings contribute, but also to improve communication and teamwork between employees.

I takt med att nya teknologier såsom Robotic Process Automation (RPA) införs och används inom organisationer ökar kompetensbehovet av digitala kompetenser. I organisationer prioriteras dock inte alltid den kompetensutveckling som behövs vilket gör att anställda inte hinner anpassa sig till digitaliseringens framfart, vilket därmed kan leda till att organisationen blir beroende av extern kompetens. Studien undersöker hur användningen av RPA kan förändra en organisations kompetensbehov. Denna studie syftar därför till att bidra med fördjupad kunskap inom de kompetenser som krävs av organisationer för att kunna använda RPA framgångsrikt. Vidare har denna studie genomförts med genom en kvalitativ metodansats och därmed har det genomförts semistrukturerade intervjuer med respondenter som har erfarenheter av att använda RPA. Studien visar på att det finns en ökad efterfrågan på två kompetensområden hos organisationer som använder RPA. Dessa är; (1) Digital kompetens och (2) Mänskliga förmågor. Studien visar även på att de nya rollerna som tillkommer har skillnader i kompetensbehovet. Slutligen visar studien på att ett ledningsstöd är viktigt för att kunna uppnå en intern kompetens och att anställda ska kunna använda RPA framgångsrikt. Studien har resulterat i rekommendationer som organisationer som använder RPA eller funderar på att använda RPA kan förhålla sig till för att uppnå en framgångsrik användning av RPA. / As new technologies such as Robotic Process Automation (RPA) are introduced and used within organizations, the need for digital skills is increasing. However, organizations do not always prioritize the necessary skills development, which means that employees do not have time to adapt to the progress of digitalization, which can thus lead to the organization becoming dependent on external expertise. The study examines how the use of RPA can change an organization's competence needs. This study therefore aims to contribute in-depth knowledge of the competencies required by organizations to be able to use RPA successfully. Furthermore, this study was conducted through a qualitative method approach and thus semistructured interviews were conducted with respondents who have experience of using RPA. The study shows that there is an increased demand for two areas of expertise in organizations using RPA. These are: (1) Digital skills and (2) Human abilities. The study also shows that the new roles that are emerging have differences in the need for skills. Finally, the study shows that management support is important to achieve internal competence and that employees should be able to use RPA successfully. The study has resulted in recommendations that organizations who are using or are considering using RPA can relate to achieve successful use of RPA.

En rad problem uppstår när världen blir allt mer digitaliserad. När samhället och dess bärande tjänster förflyttas från det fysiska mötet till den digitala arenan riskerar människor med bristande digitala kompetenser att bli exkluderade. I och med detta demokratiproblem har biblioteken tilldelats en del av ansvaret för att arbeta med dessa frågor genom uppdraget som kunskapsspridare inom IT. I tidigare studier har det framkommit att det finns oklarheter i hur detta uppdrag ska tolkas, att det finns bristande digitala kompetenser för att utföra uppdraget, samt att biblioteket har en viktig samhällelig roll i dessa frågor. Denna intervjustudie utförd i Stockholmsregionen har haft för avsikt att undersöka bibliotekariers syn på de utmaningar detta uppdrag innebär, samt att applicera det teoretiska ramverket DigComp för att utforska vilka digitala kompetenser som relaterar till biblioteksbesökarnas hjälpbehov i digitala frågor. Studiens teoretiska analys visar att besökarnas digitala hjälpbehov i olika grad relaterar till alla de kompetensområden DigComp presenterar vilket kan bidra till att sätta ord på besökarnas hjälpbehov, utröna vilka digitala kompetenser bibliotekspersonal kan tänkas behöva inneha samt bidra till beslutsprocessen kring vad uppdraget inom det digitala området bör innefatta. Studiens tematiska analys visar att informanterna delvis inte har den tid, det intresse eller de digitala och pedagogiska kompetenser som krävs för att kunna fullfölja det uppdrag som tilldelats. Det kan därför också ses som paradoxalt att denna yrkesgrupp tilldelats detta uppdrag. / A series of problems arise when the world becomes increasingly digital. When society and its supporting services move from physical meetings to the digital arena, individuals with lacking digital competences risk being excluded. Due to this democracy problem the Swedish public libraries have been assigned one part of the responsibility to convey knowledge regarding information technology. In previous studies it has been found that there are uncertainties in how this commission is to be interpreted, that the librarians are lacking digital competences for fulfilling this task and that the library also has an important societal role to play in these issues. This interview study conducted within the Stockholm region has been designed to investigate the librarians' views on the challenges posed by this commission, as well as applying the theoretical framework DigComp to explore which digital competences are related to library visitors' digital needs. The theoretical analysis of this study shows that the visitors' digital needs relate to all of the competences presented in DigComp in various degree. This knowledge can help to express which competences relate to the needs of visitors, identify the digital competences that library staff may need to possess and contribute to the decision-making process regarding what the mission within the digital field should include. The thematic analysis of the study shows that the interviewed librarians in part do not have the time, interest or digital and educational competences required to complete the assignment commissioned to the public libraries. It can therefore also be seen as paradoxical that this profession of librarians has been assigned to this specific task.

Sammanfattning  Denna studie har som mål att utforska hur digitalisering inom SFI på vuxenutbildning påverkat undervisning och lärande för lärare och elever. Den ämnar specifikt att undersöka vilken roll digitala tjänster spelar för att elever ska kunna utveckla digitala kompetenser och litteracitet inom SFI-lärande. Fallstudiestrategi med en kvalitativ-induktiv ansats har valts som metod för att samla in och analysera data.Sex respondenter som bestod av fyra lärare och två elever deltog i studien. Lärarna skickade skriftliga svar på mejlade frågor och elever intervjuades på telefon i semistrukturerade intervjuer. Även sekundärt material har använts i form av tidigare resultat om digital kompetens och litteracitet inom vuxenutbildning. Resultatet visar att digitala verktyg och tjänster används av både lärare och elever som stöd för att effektivisera lärandet. Det innebär att elever får olika sätt att träna på det svenska språket och kunna utveckla sin digitala kompetens och litteracitet. Slutsatserna visar att digitalisering inom SFI ger elever möjligheter att motverka utmaningar och skapa likvärdighet i lärande. Förslag på vidare studier i framtiden ska undersöka hur olika resurser kan integreras i SFI lärandet för att hjälpa elever utveckla digitala kunskaper och skapa likvärdighet samt minska digitala gapet mellan elever. / Abstract This study aims to explore how digitalization within SFI in adult education has affected teaching and learning for teachers and students. It specifically aims to examine the role of digital services in enabling students to develop digital competencies and literacy in SFI learning. A case study strategy with a qualitative-inductive approach has been chosen to collect and analyze data. Six respondents, which consisted of four teachers and two students took part in the study.  The teachers sent written answers to questions by email and the students were interviewed on phone in a semi-structured interview. Also, secondary data was collected by analyzing a number of articles within digital competences and literacy. The results show that digital tools and services are used by both teachers and students as support to make SFI learning effective. This means that the students get different ways to practice the Swedish language and be able to develop digital competencies and literacy. In conclusion, the study has shown that digitization within SFI gives students opportunities to develop digital skills and literacy. By using the value in the digital services, students have an opportunity to counteract challenges and create equality in learning. The study recommends more studies in the future should investigate how different resources can be integrated into SFI learning to help students develop digital skills and create equality and reduce the digital gap between students.