Syftet med studien var att öka kunskapen om hur två pedagogiska barnprogram arbetar med det språkliga innehållet. Forskningen som studien vilar på tematiserades utifrån tre huvudteman; det individualpsykologiska perspektivet, det socio-interaktionella perspektivet samt forskning om barnprogram. De teoretiska utgångspunkterna baseras på teorier om språk, läs- och skrivinlärning samt metoder för läsundervisning. Materialet som användes var utvalda sketcher från barnprogramserierna Fem myror är fler än fyra elefanter och Livet i Bokstavslandet. Inom vardera programserie valdes tre sketcher ut som problematiserade en bokstav genom missförstånd/problem. Sketcherna som valdes ut handlade om bokstäverna C, N och Ö. Analysverktyget som användes i studien var delvis inspirerat av samtalsanalys, CA - Conversation analysis, vilket innebar att sketcherna granskades, transkriberades och analyserades utifrån bland annat samtalsdeltagarnas olika kommunikativa mål. Analysen visade att alla sketcher berörde det läs- och skrivteoretiska begreppet fonologisk medvetenhet. Samtliga sketcher visade exempelvis på koppling mellan bokstavsljud och bokstavssymbol. Resultatet visade även att sketcherna lyfter avkodning och interaktion. En skillnad mellan de olika programmen var att Livet i Bokstavslandet oftare baserade problemen på rena missförstånd, med ett fokus på underhållning, medan Fem myror är fler än fyra elefanter ofta riktade problemen mot en gestaltad okunskap med tillhörande lärande. Studiens slutsats var att båda programserierna bör kompletteras med annat undervisningsmaterial då de inte tycks fungerar som självständiga lärresurser vid läs- och skrivundervisning.

Syftet med denna studie är att belysa hur lärosäten arbetar med att föra in digitala lärresurser som en integrerad del i den nya lärarutbildningen, enligt den Digitala agenda som lades fram av regeringen 2011. Studien undersöker hur både lärarutbildare och lärarstudenter får kompetenshöjning i digitala lärresurser. För att uppnå syftet har en kvalitativ studie genomförts genom telefonintervjuer med åtta personer med inblick i lärosätenas strategier och tankar kring digitaliseringen av den nya lärarutbildningen. Studiens resultat visar att det finns en medvetenhet och en strävan hos lärosätena att höja den digitala kompetensen hos både lärarstudenter och lärarutbildare men det finns en tröghet i progressionen både organisationsmässigt och personalmässigt. Slutsatsen är att det krävs en tydlig strategi och styrning i digitaliseringsarbetet och samtidigt lägga stor vikt vid att bygga upp en medvetenhet om de digitala lärresursernas möjligheter.

Syftet med denna studie är att granska och undersöka lärares attityder kring digitala lärresurserinom skolan. Genom undersökningen är tanken att studien ska bidra till en ökad förståelse tillvarför digitala lärresurser används i den utsträckning de gör. För att uppnå syftet har jag använtmig av kvalitativa intervjuer av lärare och elever på en skola. Resultatet visar på att lärarna rentgenerellt har en positiv inställning och attityd till digitala lärresurser och att problemen ofta liggeri andra ramfaktorer såsom ekonomi, fortbildning och tid. Slutsatsen jag dragit är att, även omvilja och intresse finns så lämnar landets skolor ofta mycket att önska när det gäller arbetet meddigitala lärresurser och bättre fortbildning och uppföljning krävs för att arbetet ska fungera på ett tillfredställande sätt.

Syftet med detta arbete är att undersöka om elevers medievanor och attityd till läsning har förändrats de senaste åren och i så fall på vilket sätt. Undersökningen tar också upp hur IT och digitala lärresurser används i undervisningen och vad det innebär för elevernas attityd till skolarbetet. Dessutom diskuteras hur svenskundervisningen kan förändras i framtiden och möjliga följder av en sådan förändring. Undersökningen utgår ifrån följande frågeställningar:•Har elevernas medievanor förändrats och vad innebär i så fall dessa förändringar för läsförmåga och läsförståelse?•Används digital teknik och digitala lärresurser i undervisningen och vad innebär det i så fall för elevernas attityd till läsning och skolarbete?•Vad innebär dessa förändringar för svenskundervisningen i framtiden?

Läroplanen för förskolan reviderades år 2010. I den reviderade läroplanen förändrades en del av innehållet. Med den förändringen kan man anta att den reviderade läroplanen la större betoning av vikten att främja barns utveckling och lärande. Barns språkutveckling är av stor betydelse i de yngre åldrarna då språk är ett grundläggande verktyg för allt lärande. Det är i samtal och samspel med andra som en stor del av barns språk utvecklas. Man kan se att barns språkliga och kommunikativa utveckling bör främjas med hjälp av digitala resurser. Tidigare forskning har till stor del fokus på barns språkutveckling men det finns även forskning om barn och digitala resurser. Syftet med arbetet är att visa konkreta exempel på språkstimulerande övningar där digitala lärresurser används som metod. Syftet med arbetet är också att inspirera till hur man i förskolan kan arbeta med ett av de 22 strävansmålen inom området Utveckling och lärande i läroplanen. Det strävansmål handboken utgår ifrån är: ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Skolverket 98/10:10). Innan produktutformning utfördes en undersökning där vi samlade på oss kunskaper inom området. Undersökningen var även grunden för insamlingen av språkstimulerande övningar. Vi skapade övningar där språket stimulerades med hjälp av digitala lärresurser. Desgingen utformades efter kriterierna tydlig, lättläst och tilltalande. En prototyp av handboken lämnades till två förskollärare i Visby för utvärdering. Syftet var att skapa en bild av utomståendes intryck på handbokens relevans. Resultatet visar att handboken tas emot olika i verksamheten beroende på barnsyn, kunskapssyn och omgivningens förutsättningar. Resultatet av handboken blev 25 språkstimulerande övningar där instruktionerna presenterades steg för steg med en didaktisk utgångspunkt. Handboken resulterade i 62 sidor med text och bild.

In this essay, the Swedish National Agency for Education's course ”Choosing and Evaluating Digital Learning Resources” is analyzed. The research questions include how the course is structured, if anything is emphasized as important in working with digital tools (and what is emphasized if so), and how much explicit advice is given to teachers and how this advice is formulated. The analysis is conducted through a qualitative content analysis and a coding scheme has been developed for each research question. The TPACK-model is the theoretical framework of the study. The results show that the course primarily consists of explicit advice and that, in most cases, this advice is formulated as lists of concrete advice or lists of questions to reflect on and work with. Important aspects of working with digital tools include purpose, always having a purpose as a teacher, considering didactic questions, and being able to evaluate digital resources. Additionally, the analysis shows that teachers need opportunities for reflection, both individually and together with colleagues. The conclusion is that what is important in all teaching is also important in the development of digital competence. Technology itself does not contribute knowledge, but it must collaborate with the teacher's didactic competence and thus become part of the teacher's professionalism.

Syftet med vår studie är att få förståelse för hur pedagoger arbetar i förskola och i förskoleklass med digitala lärresurser som en naturlig del i verksamheten, samt att få förståelse för rektorers och förskolechefers syn på användandet av digitala lärresurser i verksamheterna. Den metod som huvudsakligen användes för den empiriska studien att nå syftet och få svar på frågeställningarna var kvalitativa intervjuer.Resultatet i vår studie har analyserats utifrån frågor som ställdes under intervjun kopplat till våra frågeställningar samt till den sociokulturella teorin som är vårt teoretiska perspektiv i denna studie. Alla informanter svarade att de anser att de digitala lärresurserna som används främjar barnens utveckling. Flera nämner att det är mer en metod för att i sitt arbete visa på barnens utveckling, att det är en naturlig del i verksamheten men uttrycker att det inte finns någon speciell pedagogik. Andra pedagoger säger att de skulle behöva en mer pedagogisk tanke bakom, mer i verksamhetssyfte samt att dessa skulle kunna användas mera. Det framkommer från rektorer och förskolechefer att de inte känner till någon speciell pedagogik, utan de ser de digitala verktygen som ett komplement till andra läromedel. Rektorer och förskolechefer menar också att de tittar på vad, hur och varför samt att digitala lärresurser ska finnas som alternativa redskap och som hjälp för bästa möjliga lärande med tanke på barns olika lärstilar. Det verktyg som alla informanterna menar är det mest använda digitala verktyget är digitalkameran. Några av de fördelar som nämndes med användandet av digitala lärresurser var att det är ett bra hjälpmedel och att det blir väldigt användbart samt öppnar upp för nya möjligheter, det ökar barnens nyfikenhet och därtill även deras medvetenhet.Några av nackdelarna som nämns är att de digitala lärresurserna inte får användas på fel sätt, informanterna menar att det måste finnas ett medvetet syfte bakom användandet. Många av pedagogerna anser sig behöva mer kompetens och få mer kompetensutveckling inom området digitala lärresurser. De intervjuade rektorerna och förskolecheferna anser även de att kompetensen kan utvecklas mycket mer och att kunskapen fattas för att använda de olika digitala verktygen. En annan nackdel som framkom var bristen på digitala verktyg i verksamheterna för att kunna arbeta med digitala lärresurser, flera av informanterna nämner även avsaknaden av tiden som en nackdel. / <p>Inväntar betyg, termin</p>

Syftet med den här studien var att undersöka gymnasielärare användning av och uppfattningar om digitala lärresurser i historieundervisningen utifrån ett didaktiskt och ett fenomenografiskt perspektiv. Studiens frågeställningar var således: vad framhåller lärare om de didaktiska frågorna avseende digitala lärresurser i undervisningen i undervisningen? och vilka uppfattningar har lärare av sina val av didaktiska frågor gällande digitala lärresurser? För att kunna behandla frågeställningarna så har både enkät och intervju använts som metod. Genom användandet av enkät så har en kvantitativ analys av empirin kunnat göras medan intervjuresultatet har analyserats kvalitativt med hjälp av fenomenografin som teoretisk ram. Empirin grundades på 30 enkätrespondenter och fem intervjuinformanters utsagor. Studien har visat att artefakter så som datorn, projektorn och internet används mest frekvent av lärarna samt att lärarnas eget användande är betydligt större än elevernas. Digitala lärresurser används främst som ett komplement till läroboken och verktygen används ofta för att presentera lektionsinnehåll för eleverna. Eleverna använder ofta datorn för att anteckna eller söka efter information. De mest framstående anledningarna till att lärarna väljer att använda digitala lärresurser är för att det sparar tid i, och underlättar olika aspekter av, undervisningen. Lärarna uppfattar att digitala lärresurser kan användas för att motivera eleverna genom att olika presentationsprogram används. Uppfattningen att distraktion är en nackdel med användningen delas av många och den står ut som den i särklass största negativa konsekvensen av användningen av digitala lärresurser bland studiens deltagare.

Studiens syfte är att undersöka de digitala lärresursernas påverkan på elevernas skriftspråklighet i lågstadiet utifrån lärares perspektiv men även vilka möjligheter och utmaningar lärare upplever med användandet av digitala lärresurser i sin undervisning gällande skriftspråklighet. Studiens empiri baseras på sex intervjuer med lärare i åk 1-4 på tre olika skolor i Uppsala. Frågeställningarna syftar till att få en bild av lärarnas perspektiv på elevernas användande av digitala lärresurser i undervisningen och hur lärare uppfattar att användandet påverkar elevernas skriftspråklighet. Frågorna syftar även till att undersöka med vilka syften lärare väljer att använda digitala lärresurer samt vilka möjligheter och utmaningar detta innebär för deras undervisning gällande skriftspråklighet. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt utifrån den didaktiska triangeln. Det sociokulturella perspektivet handlar om hur människor lär sig genom kommunikation, både språklig och icke språklig, samt att detta sker genom olika redskap som kulturen tillhandahåller. Den didaktiska triangeln beskriver de tre relationerna som en pedagogisk situation bygger på, vilka är relationen mellan läraren och eleven, mellan eleven och lektionens innehåll och slutligen relationen mellan läraren och lektionens innehåll. Studiens slutsats är att lärarna inte kan argumentera för att elevernas användande av de digitala lärresurserna har en direkt påverkan på elevernas utveckling av skriftspråklighet. Lärarna kan dock se möjligheter med användandet såsom individualisering, att fler elever lyckas med skrivandet med hjälp av digitala lärresurser samt att det underlättar för eleverna att ge och få feedback på sina texter. Dessa möjligheter förutsätter dock att eleverna behärskar användandet av tekniken. De utmaningar som lärare ser med de digitala lärresurserna är att de är tidskrävande, kräver avgränsning och att eleverna presterar, eller på sikt kan prestera sämre, gällande handstil och stavning när det kommer till ”penna-papper-skrivande”. Enligt de intervjuade lärarna är det de digitala lärresurserna tillsammans med den övriga undervisningen som utvecklar elevernas skriftspråklighet i lågstadiet. Vidare slutsatser utifrån denna studie är att lärarens roll i undervisningen, med som utan digitala lärresurser, är viktig för elevernas utveckling av skriftspråklighet i lågstadiet.

I dagens klassrum möter elever och pedagoger mängder av digitala lärresurser i form av både hård- och mjukvaror. Syftet med denna småskaliga studie var att undersöka och analysera hur lärare, speciallärare och specialpedagoger beskriver att de använt digitala lärresurser i pedagogiska och specialpedagogiska sammanhang. Kvalitativa intervjuer genomfördes och analyserades genom en tematisk analys. Den teoretiska utgångspunkt som användes var det sociokulturella perspektivet samt det teoretiska ramverket TPACK, som beskriver olika kompetenser lärare anses behöva. Resultatet visade att den traditionella undervisningen var central, men att de digitala lärresurserna fått fäste i klassrummet och användes som ett komplement för att variera, strukturera och motivera eleverna till lärande. Lärare, speciallärare och specialpedagoger arbetade på lite olika sätt utifrån de skilda yrkesrollerna de har. De använde en mängd varierade digitala lärresurser och arbetade på ett kreativt sätt med dessa. Pedagogerna hade olika mycket kunskap kring digitala lärresurser och hur de kan användas i undervisningen. Det framkom även att de upplevde ojämlikhet vad gällande tillgången till digitala lärreurser och kompetens. Pedagogerna, som i studien avser lärare, speciallärare och specialpedagoger, var positivt inställda till digitaliseringen men upplevde sig själva sakna tillräcklig kompetens och framför allt tid för att lära sig och hålla sig uppdaterade med tekniken som finns tillgänglig i skolorna idag. En implikation till specialpedagoger är att skapa sig en överblick över vilka digitala lärresurser som används och behövs, men också en överblick över lärarnas TPACK. På så sätt kan specialpedagoger stötta lärares arbete och ordna med kompetenshöjning om behovet finns.