Studien utfördes som en kvalitativ undersökning på en förskola med inriktning på tidig läs- och skrivutveckling. Syftet var att undersöka hur pedagogerna arbetade med att stimulera ochuppmuntra skriftspråksutvecklingen hos de yngsta barnen, i åldern ett till tre år. Dessutom varmålet att undersöka om det är möjligt för ett barn att lära sig läsa och skriva så tidigt, samtvad det finns för nackdelar, respektive fördelar, med att påbörja skriftspråksutvecklingeninnan skolstart. Det empiriska materialet samlades in genom observationer och intervjuermed två pedagoger på förskolan. Studien visar på hur pedagogerna arbetar för att stimulerabarnens skriftspråklighet och att deras sätt skiljer sig en del från det som aktuell forskningrekommenderar. Forskningen hävdar att pedagogens förhållningssätt och de övningar sombarnen bör göra för att lära sig skriftspråklighet bör betonas lika, medan pedagogerna istudien har sitt förhållningssätt i fokus. Slutsatsen blev att skillnaden mellan forskning ochpraktik i detta fall troligtvis beror på att barnen är så små och att pedagogerna har anpassatsitt arbetssätt efter barnen. Studien visar dessutom att barn kan lära sig läsa och skriva tidigtoch att det i princip bara finns fördelar med det.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur fem lärare i årskurs 3-6 uppfattar sitt arbete med skönlitteratur i sin undervisning. Vilka är deras motiv för att använda den skönlitterära texten i sin undervisning? Hur använder man den? Hur väljs litteraturen ut? Studien genomfördes med hjälp av intervjuer av fem yrkesverksamma pedagoger vilka arbetar i årskurs 3-6. De har därefter transkriberats och analyserats. I diskussionen  har  intervjusvaren kopplats till teoretiska begrepp  och tidigare forskning på området.  Resultaten tyder på att de intervjuade pedagogerna anser den skönlitterära texten vara mycket viktig i under-visningen, speciellt som verktyg i lästräning och som utgångspunkt för att diskutera svåra värdefrågor men även som grund för eget skrivande, som kompensatorisk åtgärd eller som ren underhållning. De intervjuade pedagogerna saknar i de flesta fallen adekvat litteraturvetenskaplig utbildning vilket upplevs som ett hinder i yrkesutövningen. Pedagoger-na  lägger en stor vikt vid att försöka välja litteratur som entusiasmerar och utmanar eleverna samt lockar dem till utvecklande diskussioner.

Studiens syfte är att undersöka de digitala lärresursernas påverkan på elevernas skriftspråklighet i lågstadiet utifrån lärares perspektiv men även vilka möjligheter och utmaningar lärare upplever med användandet av digitala lärresurser i sin undervisning gällande skriftspråklighet. Studiens empiri baseras på sex intervjuer med lärare i åk 1-4 på tre olika skolor i Uppsala. Frågeställningarna syftar till att få en bild av lärarnas perspektiv på elevernas användande av digitala lärresurser i undervisningen och hur lärare uppfattar att användandet påverkar elevernas skriftspråklighet. Frågorna syftar även till att undersöka med vilka syften lärare väljer att använda digitala lärresurer samt vilka möjligheter och utmaningar detta innebär för deras undervisning gällande skriftspråklighet. Det insamlade materialet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande samt utifrån den didaktiska triangeln. Det sociokulturella perspektivet handlar om hur människor lär sig genom kommunikation, både språklig och icke språklig, samt att detta sker genom olika redskap som kulturen tillhandahåller. Den didaktiska triangeln beskriver de tre relationerna som en pedagogisk situation bygger på, vilka är relationen mellan läraren och eleven, mellan eleven och lektionens innehåll och slutligen relationen mellan läraren och lektionens innehåll. Studiens slutsats är att lärarna inte kan argumentera för att elevernas användande av de digitala lärresurserna har en direkt påverkan på elevernas utveckling av skriftspråklighet. Lärarna kan dock se möjligheter med användandet såsom individualisering, att fler elever lyckas med skrivandet med hjälp av digitala lärresurser samt att det underlättar för eleverna att ge och få feedback på sina texter. Dessa möjligheter förutsätter dock att eleverna behärskar användandet av tekniken. De utmaningar som lärare ser med de digitala lärresurserna är att de är tidskrävande, kräver avgränsning och att eleverna presterar, eller på sikt kan prestera sämre, gällande handstil och stavning när det kommer till ”penna-papper-skrivande”. Enligt de intervjuade lärarna är det de digitala lärresurserna tillsammans med den övriga undervisningen som utvecklar elevernas skriftspråklighet i lågstadiet. Vidare slutsatser utifrån denna studie är att lärarens roll i undervisningen, med som utan digitala lärresurser, är viktig för elevernas utveckling av skriftspråklighet i lågstadiet.

För delaktighet i dagens informationssamhälle krävs det gedigna kunskaper i det skrivna språket hos varje enskild individ. Elever i grundsärskolans träningsinriktning kommer alltför sällan i kontakt med skrivundervisning. Istället fokuseras aktiviteter som anses vara mer användbara för eleven ur ett livsperspektiv, till exempel att sitta ordentligt på stolen och äta fint. Syftet med studien var att undersöka hur lärare inom träningsskolan ser på skrivande, att synliggöra hinder och möjligheter med skrivande inom skolformen samt få syn på hur arbetet kan utvecklas. För att ta reda på detta genomfördes en aktionsforskningsstudie på tre olika träningsskolor på två orter i Mellansverige där fem lärare deltog. Lärarna som ingick i studien fick skriva dagbok med en eller flera elever, beroende på vad som passade in i deras arbetssätt. Varje lärare förde en aktivitetslogg som minnesanteckning över vad som hände under dagboksskrivandet. Vi använde oss av intervjuer, enkätfrågor och reflekterande samtal med varje enskild lärare för att få fatt på deras tankar om skrivande och vilka hinder och möjligheter de ställdes inför i arbetet med dagboken, samt för att stötta i reflektions-och planeringsarbetet. Resultatet visar att undervisningen som skapas för eleverna är direkt beroende av vilken inställning lärare har till skrivande och hur de bedömer elevernas förutsättning för utveckling och lärande. Det spelar också roll hur lärare uppfattar sin egen roll och dess betydelse för elevens utveckling. Lärarnas inställning påverkas i sin tur av ett antal faktorer på samhälls- och skolnivå som till exempel utbildning, erfarenhet och vilka traditioner för lärande som finns på arbetsplatsen. För att utveckla skrivandet i träningsskolan behöver vi skapa en kultur där eleverna ges förutsättningar för skrivande och där skriften görs synlig. För att nå dit behövs ett tydligare fokus på språk-, läs- och skrivutveckling i lärarutbildningen samt fortbildning och utrymme för lärare att reflektera kring sin undervisning. Detta kan stärka lärare i sin roll och hjälpa dem att se sin betydelse för elevens utveckling.

Denna uppsats belyser digitala skrivverktygs möjligheter och utmaningar inom områdena skriftspråklighet och textskapande i svenskundervisningen i F-3. Ett alltmer digitaliserat samhälle ställer krav på skolan och lärarens användning av digitala skrivverktyg i undervisningen. Många barn har idag tillgång till olika digitala verktyg redan innan de börjar skolan och har en positiv inställning till att nyttja dem. Det är därför viktigt att lärare tar tillvara på detta intresse i undervisningen för att kunna motivera eleverna i sin skriftspråkliga utveckling. Syftet med uppsatsen är att belysa hur digitala skrivverktyg behandlas i forskning inom svenskämnet i grundskolan för årskurs F-3, med fokus på skriftspråklighet och textskapande. Den sociokulturella teorin och den kognitiva teorin ligger till grund för analysen av materialet. Materialet som undersökts är vetenskapliga artiklar inklusive en forskningsöversyn. Både nationella och internationella studier har undersökts. Resultatet visar att möjligheter som finns med att använda digitala skrivverktyg är dess positiva inverkan på redigering, samspelet och interaktionen mellan elever samt motivationen. Ordbehandlingsprogram med talsyntes hjälper elever att redigera sina texter, vilket leder till att eleverna upplever det mindre mödosamt att skriva vilket vidare leder till ökad motivation och längre texter. Utmaningarna med digitalt skrivande är att få texten personlig samt att det inte krävs lika mycket kroppslig ansträngning eftersom eleverna inte behöver forma bokstäver. För att digitala skrivverktyg ska ge en positiv effekt på skriftspråklighet och textskapande är det viktigt att läraren har kunskaper i hur och varför de ska användas. Digitala skrivverktyg ska medvetet och planerat och inkluderas i undervisningen. Genom strukturerad undervisning både i och om användandet av digitala skrivverktyg kan både skriftspråklighet och textskapande utvecklas, och meningsfullhet kring detta åstadkommas.