<p>Undersökningens huvudsyfte är att ta reda på hur författare själva förhåller sig och påverkas av masskulturens inverkande faktorer. Idag pågår en aktiv debatt och en kamp, inom det litterära fältet, om vad som skall få räknas till kultur och vilken typ av skönlitteratur som anses representera hög respektive låg litteratur. Därför är det viktigt att ta reda på hur författarna själva tänker om sina texter eftersom det trots allt är de som står bakom texterna. I den kulturella verklighet som alltmer präglas av ett stort utbud, blir den hårda konkurrensen kanske något som varje författare tvingas väga in i sitt författarskap. Studien har använt sig av kvalitativa intervjufrågor där femton slumpmässigt utvalda författare, förutom frågor om masskulturens påverkan på deras texter, även besvarat frågor om och huruvida skolan ska fungera som litteraturförmedlare. Genom att dessutom ställa frågor om den del av skrivandet då texterna tar form konstateras att majoriteten av författarna inte tänker över hur deras text kommer att uppfattas utifrån tankarna om hög respektive låg litteratur. Undersökningen visar att det verkar som om kampen mellan högt och lågt mest är något för litteratur- och kulturkritiker av olika slag. Att skriva upplever författarna som en slags konstnärlig process som inte låter sig störas så lätt av utifrånkommande krav. Undersökningen visar också på att skolan och svenskläraren, enligt författarna, har en viktig roll och att de i viss mån bör försöka att locka elever att läsa olika sorters litteratur och inte bara den mest lättsmälta.</p>

Undersökningens huvudsyfte är att ta reda på hur författare själva förhåller sig och påverkas av masskulturens inverkande faktorer. Idag pågår en aktiv debatt och en kamp, inom det litterära fältet, om vad som skall få räknas till kultur och vilken typ av skönlitteratur som anses representera hög respektive låg litteratur. Därför är det viktigt att ta reda på hur författarna själva tänker om sina texter eftersom det trots allt är de som står bakom texterna. I den kulturella verklighet som alltmer präglas av ett stort utbud, blir den hårda konkurrensen kanske något som varje författare tvingas väga in i sitt författarskap. Studien har använt sig av kvalitativa intervjufrågor där femton slumpmässigt utvalda författare, förutom frågor om masskulturens påverkan på deras texter, även besvarat frågor om och huruvida skolan ska fungera som litteraturförmedlare. Genom att dessutom ställa frågor om den del av skrivandet då texterna tar form konstateras att majoriteten av författarna inte tänker över hur deras text kommer att uppfattas utifrån tankarna om hög respektive låg litteratur. Undersökningen visar att det verkar som om kampen mellan högt och lågt mest är något för litteratur- och kulturkritiker av olika slag. Att skriva upplever författarna som en slags konstnärlig process som inte låter sig störas så lätt av utifrånkommande krav. Undersökningen visar också på att skolan och svenskläraren, enligt författarna, har en viktig roll och att de i viss mån bör försöka att locka elever att läsa olika sorters litteratur och inte bara den mest lättsmälta.

Syftet med undersökningen var att undersöka hur fem lärare i årskurs 3-6 uppfattar sitt arbete med skönlitteratur i sin undervisning. Vilka är deras motiv för att använda den skönlitterära texten i sin undervisning? Hur använder man den? Hur väljs litteraturen ut? Studien genomfördes med hjälp av intervjuer av fem yrkesverksamma pedagoger vilka arbetar i årskurs 3-6. De har därefter transkriberats och analyserats. I diskussionen  har  intervjusvaren kopplats till teoretiska begrepp  och tidigare forskning på området.  Resultaten tyder på att de intervjuade pedagogerna anser den skönlitterära texten vara mycket viktig i under-visningen, speciellt som verktyg i lästräning och som utgångspunkt för att diskutera svåra värdefrågor men även som grund för eget skrivande, som kompensatorisk åtgärd eller som ren underhållning. De intervjuade pedagogerna saknar i de flesta fallen adekvat litteraturvetenskaplig utbildning vilket upplevs som ett hinder i yrkesutövningen. Pedagoger-na  lägger en stor vikt vid att försöka välja litteratur som entusiasmerar och utmanar eleverna samt lockar dem till utvecklande diskussioner.

Syftet med examensarbetet Väst är väst och möter gärna sig självt är att granska innehållet i tre läroböcker avsedda för gymnasiekursen Svenska 2, för att synliggöra de diskurser kring internationella författarskap som skapas däri. Läroplanen stipulerar att kursen Svenska 2 ska lyfta både svenska och ”internationella författarskap” och därtill avhandla relationen ”mellan skönlitteratur och samhällsutveckling”. Samtidigt ska den svenska skolan utveckla elevernas ”förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”, med anledning av det ”svenska samhällets international-isering och den växande rörligheten över nationsgränserna”. Detta examensarbete undersöker hur läroböckerna förhåller sig till värdegrunden i relation till sitt urval av internationella författarskap. Studien nyttjar Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, och lutar sig mot postkoloni-alistiska och interkulturella teorier. Studien konstaterar att läroböckerna på marknaden konstituerar en kulturell kanon, som reproducerar den västerländska litteraturhistorien samtidigt som den reducerar utomeuro-peiska författarskap till fotnoter eller trivia i sammanhanget.

Syftet med denna studie var att undersöka hur skönlitteraturen eleverna läser i skolan väljs ut, om det är läraren som väljer eller om det är eleven själv som får välja och hur dessa val påverkar elevernas läsintresse. Vi har också valt att undersöka om det fanns skillnader mellan kön och inställningen till skönlitterär läsning. Enligt Statens offentliga utredning (2012:65) finns brister i skolans undervisning då den till stor del utgår från färdighetsträning och sällan utgörs av skönlitterär läsning. Vidare diskuteras frågan om det bör finnas en litterär kanon, ett litterärt urval som används i undervisningen. Tidigare forskning påvisar ett samband mellan bokval och läsintresse, men även att det finns skillnader mellan könen gällande inställningen till skönlitteratur. Det vidgade textbegreppet och läsande förebilder är andra aspekter som påverkar elevers inställning till läsning. Genom en enkätstudie med 119 elever och semistrukturerade intervjuer med fyra lärare och fyra elever har data samlats in till studien. Genom kvalitativa analysen framkommer att majoriteten av lärarna i studien anser att det viktigaste är att eleven läser; inte vad den läser och att valen av skönlitteratur i skolan i huvudsak sker av eleverna. Vidare forskning inom detta område behövs för att kunna få ett mer omfattande resultat av vilka konsekvenser skolans undervisning får för elever och för att utveckla dagens undervisning.

Vår uppsats handlar om debatten kring en litterär kanon i den svenska skolan. Vårt syfte är att analysera kanondebatten utifrån några valda aspekter samt att kommentera styrdokument och lärarröster i förhållande till analysens resultat. I kanondebatten syns samtida inställningar till och värderingar av litteratur och dess roll i samhället. Vi belyser detta genom följandefrågeställningar: vad sägs om litteraturens roll i Lpf 94? samt vilka bärande argumentframförs i kanondebatten och vem säger vad? Metoden vi använder oss av i detta fall ärtextanalys. Vi kompletterar undersökningen med intervjuer med fyra verksamma svensklärare på gymnasiet och har därför som tredje frågeställning: vad säger lärare? Resultatet visar att styrdokumenten är tvetydiga och sällan eller aldrig ger en explicit förklaring till vilken rolllitteraturen ska ha i svenskämnet. Även intervjuerna vittnar om oklarheten i styrdokumenten, då samtliga informanter tolkar litteraturläsningens funktion på skilda sätt. Debatten speglarbåde en allt tydligare politisering av litteraturläsandet i skolan, men också skilda uppfattningar kring vilket syfte litteraturläsningen har. Framförallt visar debatten på att andra intressenter änlärare nu har börjat ta över diskussionen kring skolans verksamhet.

Denna uppsats undersöker om det finns en likriktning i det urval av skönlitteratur som görs inom ämneslärarutbildningen i svenska vid sju lärosäten och i fyra läromedel på gymnasieskolan. Om en sådan likriktning existerar är det möjligt att beskriva den som en svensk kanon. En vidare fråga berör om en sådan kanon kan beskrivas som traditionell eller inkluderande. För att få fram detta används en kvantitativ metod där författarnamns förekomst på litteraturlistor vid universitet och högskolor samt i läromedel för gymnasieskolan räknas och sammanställs för att det ska gå att se vilka författarskap som är mest frekvent förekommande. Resultatet visar att det finns en likriktning som ger anledning att tala om en svensk kanon och att den kan beskrivas som traditionell snarare än öppen och inkluderande.

Syftet med undersökningen har varit att se hur användningen av skönlitteratur ser ut i Svenska 1. Genom att fokusera på lärarnas val och tankar har jag undersökt vilka titlar som arbetas med i klassrummet inom Svenska 1, samt vilka pedagogiska aspekter som ligger till grund för de litterära val lärarna gör. Mina frågeställningar har varit Vilka skönlitterära författare och verk används i Svenska 1? Går det att tala om en kanon? samt Vad är det som ligger till grund för valet av skönlitteratur i Svenska 1? Vilka är de didaktiska utgångspunkterna? Undersökningen bygger på två typer av metoder. En kvantitativ enkätundersökning med 34 svarande som genomförts via en Facebookgrupp för svensklärare. Samt en kvalitativ intervjuundersökning då jag intervjuat två lärare. Dessa två metoder kompletterar varandra i och med att enkätundersökningen bidrar med underlag och intervjuerna kan fylla i eventuella frågor. Det finns ett antal begrepp som använts vid flera tillfällen i uppsatsen som jag anser behövs förtydligas. Jag har bland annat valt att diskutera begreppet kanon eftersom att jag upplever kanon som ett viktigt begrepp för att kunna undersöka och diskutera skönlitteratur i skolan. I undersökningen presenterar jag Lars Brinks diskussion kring kanon och refererar även till Harold Bloom. Jag har definierat begreppet ungdomslitteratur och har då använt mig av nationalencyklopedins definition. För att relatera min undersökning till tidigare forskning har jag har utgått ifrån Lars Brinks undersökning från 2006 där han undersökt hur lärare värderat olika aspekter när de valt sin litteratur. Han beskriver hur en av de aspekter som lärare upplever som viktigast är om boken tillhör en kanon. Han kommer även fram till att aspekter som eleverna enkelt kan relatera till hamnar längre ner på listan, som exempelvis ungdoms- och populärlitteratur. Jag har också använt mig av Ingrid Mossberg Shüllerqvists forskning som också bygger på lärares syn på litterära val i klassrummet. Hennes resultat skiljer sig från Brinks och hon kommer fram till att de lärare hon intervjuat menar att de blir mer och mer elevorienterade när de väljer bokval och att de upplever att populär- och ungdomslitteraturen får en allt större plats i skolan.  Två ytterligare forskare som jag valt att förhålla mig till är Birgitta Bommarco och Gunilla Molloy, de har båda ett fokus på varför man ska läsa och hur elever ska läsa för att kunna ta till sig av litteraturen på ett så bra sätt som möjligt. De båda lyfter att lärare gärna läser med elever för att uppmuntra till mer läsning, samt att eleverna lär sig bäst om de har möjlighet att relatera till litteraturen, Bommarco menar därför att det är viktigt att läraren väljer litteratur tillsammans med eleverna. När jag relaterar mitt resultat till den tidigare forskningen går det att hitta både likheter och skillnaden. Min första frågeställning löd: Vilka skönlitterära författare och verk används i Svenska 1? Går det att tala om en kanon? Resultatet visar att det är en stor variation på vilka böcker som används. Bland de 34 lärarna som besvarade enkäten nämndes det att de sammanlagt arbetat med 43 böcker det senaste året. Det framgick även att det vanligaste alternativet för Svenska 1 var att eleverna själva fick välja böcker. Detta beskrev även en av de två lärare jag intervjuat. Hon motiverade detta genom att förklara att hon vill att läsningen i Svenska 1 ska vara inbjudande och uppmuntra till mer fortsatt läsning. Resultatet liknar därför Mossberg Shüllerqvists som menar att lärare tenderar till att ha en mer elevorienterad litteraturlista. Mitt resultat visade också att de 29 av de 43 nämnda titlarna var böcker som jag anser kunde klassas som populärlitteratur. Även många av de titlar som blev nämnda vid fler än ett tillfälle kunde klassas som populärlitteratur vilket visar på att populärlitteratur var vanligt förekommande i klassrummet. Mitt resultat visade även på att en del klassiker användes, men inte i samma höga utsträckning och av lika många lärare. Många lärare berättade också att de arbetade mer med klassikerna i senare Svenska 2. Även om det framgick att lärare hade ett klassikertänk i bakhuvudet när de valde litteratur är det tydligt att en varierad litteraturlista som anpassats till klassen är mer viktig än att läsa tunga klassiker tillsammans med eleverna i Svenska 1. Min andra frågeställning undersöker vad det är som ligger till grund för valet av skönlitteratur i Svenska 1? Där stämmer mitt resultat inte helt överens med Lars Brinks. Jag lyckades skapa följande nio kategorier utifrån mitt resultat: Elevernas intresse, elevernas förkunskaper, koppling till kursplan, tillgänglighet, tankeväckande, lärarens intresse, klassikertänk, litterär kvalité och tillgång till material. Jag kunde även dela in dessa i tre överkategorier: praktiska, elevorienterade och kanonorienterade. Det framgick att det var de mer elevorienterade, som elevernas intressen eller elevernas färdigheter som upplevdes som mest viktiga bland lärarna. Sedan kom de mer praktiska som huruvida texterna gick att arbeta med i klassrummet i relation till kursplan eller om de fanns i klassuppsättning. Den överkategorin som var minst viktig är den jag valt att kalla kanonorienterad, alltså huruvida boken klassas som en klassiker eller om det är en bok av ”god kvalité”. Mitt resultat är emellertid inte helt enhetligt. Det är nämligen en av de intervjuade lärarna som menar att den viktigaste aspekten när hon väljer litteratur är om den finns i klassuppsättning. Samma lärare värderar också om det finns färdigt arbetsmaterial till boken väldigt högt. Detta skulle kunna bero på att hon är relativt nyexaminerad då den andra intervjuade läraren menar att det blir enklare att använda sig av olika böcker med tiden och att erfarenheten gör att hon vågar testa olika typer av böcker. Jag upplever ändå att det går att se ett resultat som visar att det fokus på kanon som Brink visar i sin undersökning från 2006 inte längre förekommer på samma sätt år 2018 utan att det idag finns ett större fokus på att anpassa läsningen efter eleverna.

Syftet med undersökningen är att utifrån kvalitativ fokusgruppintervju undersöka fyra gymnasielärares i svenska som andraspråks arbete med skönlitteratur och språkutveckling inom ämnet svenska som andraspråk. Lärarna arbetar på de nationella gymnasieprogrammens sva-kurser. I studien undersöks också hur lärarna förhåller sig till litterär kanon i undervisningen. Studiens metod är fokusgruppintervju och studiens teoretiska perspektiv är postkolonial litteraturteori, det vidgade textbegreppet samt litterär kanon. Resultatet visar att språkutveckling är en central del av lärarnas litteraturundervisning men att det språkutvecklande arbetet ser olika ut i lärarnas praktiker. Den explicit språkutvecklande undervisningen sker främst inom andra arbetsområden än skönlitteratur, såsom grammatik. Studiens informanter förhåller sig kritiskt till en litterär kanon i sin undervisning, centralt är istället att visa på olika aspekter av världslitteraturen och att undervisningen kretsar kring att främja demokrati och utveckling av elevernas identitet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett antal elever och några svensklärare tänker om litteraturvalet i allmänhet och hur de förhåller sig till idéer om en statlig litterär kanon för den svenska gymnasieskolan samt hur lika respektive olika deras uppfattning är gällande en statlig litterär kanon. Studien utgick från både en kvalitativ och kvantitativ metod där tre svensklärare deltog i intervjuer och 40 gymnasielever deltog i en enkätundersökning. Studien visar att lärarna är medvetna om att det råder en sorts kanon i den svenska gymnasieskolan, lärarnas attityder spelar roll vid valet av litteratur och att både svensklärarna och gymnasieeleverna har olika uppfattningar om införandet av en statlig litterär kanon.