Syftet med min uppsats är att reda ut de olika åsikter och tankar som rådde kring debatten gällande folkpartisten Cecilia Wikströms förslag, under sommaren 2006, om att införa en litterär kanon i skolorna. Jag har valt att genom textstudium undersöka olika debattartiklar som jag hämtat från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Den här uppsatsen belyser de olika stöttestenarna i debatten. Resultatet blir fyra infallsvinklar i debatten: ”En kanon för att främja den svenska kulturen”, ”En kanon är levande”, Kanon ur ett lärar- och skolperspektiv” samt ”En kanon som universallösning”. Detta belyser de olika kärnområdena i denna vidlyftiga debatt.

Denna uppsats undersöker om det finns en likriktning i det urval av skönlitteratur som görs inom ämneslärarutbildningen i svenska vid sju lärosäten och i fyra läromedel på gymnasieskolan. Om en sådan likriktning existerar är det möjligt att beskriva den som en svensk kanon. En vidare fråga berör om en sådan kanon kan beskrivas som traditionell eller inkluderande. För att få fram detta används en kvantitativ metod där författarnamns förekomst på litteraturlistor vid universitet och högskolor samt i läromedel för gymnasieskolan räknas och sammanställs för att det ska gå att se vilka författarskap som är mest frekvent förekommande. Resultatet visar att det finns en likriktning som ger anledning att tala om en svensk kanon och att den kan beskrivas som traditionell snarare än öppen och inkluderande.

Huruvida det ska finnas en västerländsk kanon i skolan eller ej är ett omdiskuterat ämne. Från att ha varit en självklarhet i svenskundervisning och sedd som någonting berikande har den kommit att bli uppfattad som elitisk och uteslutande i vissa hänseenden. I den här uppsatsen diskuteras detta vidare genom att undersöka frågor som vad som egentligen är västerländsk kanon och vilken litteratur som ingår i den, varför man ska läsa denna litteratur, samt ta reda på verksamma lärares och elevers åsikter om kanons legitimitet i skolan. Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med två verksamma svensklärare på gymnasiet, samt fyra elever varav hälften läser studieförberedande gymnasieprogram, och den andra hälften yrkesförberedande dito. Undersökningen visade att lärarna hade både skilda åsikter men även kunskaper om kanons legitimitet i skolan; den ena var emot den, men använde sig av litteratur ur den, medan den andra förespråkade den. Elevernas kännedom om kanon var mindre, likväl stämde deras kunskaper om varför den är berättigad i skolan väl överens med rådande forskning som menar att den är allmänbildande, för vidare kulturarvet, och mer språkutvecklande än exempelvis populärlitteratur. Med detta inte sagt att man bör utesluta det ena eller det andra, utan de kan berika varandra. / Our investigation is based on qualitative interviews with two working upper secondary teachers and four second year students; two of these students attend university preparing programs and the other two attend work preparing programs. The results of the investigation show that the teachers have different opinions about the importance of the literature in the Western canon: one was against it and the other participant acknowledged it and even praised it. Despite the differences in opinion they both use it in their teaching because “it is classical literature that we all can learn something from”. It tells tales about the past - society, economy and politics. The students who were interviewed knew considerably less about the Western canon, although they knew such a thing existed they were insecure about what kind of literature it contains. When being shown the list of Western literary canon they recognized quite a few authors and books, because they had, at some point, read them or about them in their literary studies. All of the students recognize the canons importance and understand why it exists. It educates the general public about a way of life that has had a great impact, and still has, on our society and all aspects of it. It gives us the opportunity, through reading these canonized books, to see with our own eyes, past life and understand why some things have happened and developed the way they did.

The topic of this essay is about teachers, who teaches in the subject Swedish, opinions in a literary canon. This study will present how they argue about a formally decided literary canon and how the teachers argue in using canon in their education. I have used an argumentative analysis to analyse the teachers’ arguments. The earlier research in the field concluded that the canon debate is polarized and mostly discussing whether canon is good or bad, and not so much on trying to discuss it in a constructive way on how to use canonized literature in school. My research concludes that the teachers’ opinions on canon are essentially polarized, but many teachers also think that a canon is at the same time beneficial, important and problematic. A majority of the arguments used on both sides are the same arguments that are used by the scientific literary field which studies canon. The biggest difference is the alignment to an educational context. The result show that the teachers’ use different pro-arguments and suggestions on how to establish a definite literary canon that could be used within the school system. Some argue for a formally decided literary canon established by the state and mean that the education will be equal and distinct, and students will develop the same cultural references. But not all teachers are positive to the proposition of a state established literary canon. The arguments on why and how teachers use canon in the education are similar to why there should be a definite literary canon in all schools. The contra-arguments the teachers’ use for a formally decided literary canon are that it will intrude in the teachers’ possibilities to adapt the education to the students. They also use contra-arguments that says the canonized literature is not adaptable to the students’ interests and that it is narrow and exclusive. They also mean that it is time consuming and will remove teachers’ possibilities to plan their education and make it adaptable for the students. The teachers’ contra-arguments on using canon in the education are similar to the above contra-arguments that the canonized literature is problematic in the perspective of authors and adaptiveness to different groups of students.

Den västerländska kanon har varit ett omdiskuterat begrepp ända sedan dess intåg i litteraturvetenskapliga kretsar - en debatt som pågår ännu idag. Debatten har främst kommit att handla om kanons legitimitet i förhållande till dess representation, då den sedan uppkomsten främst har representerats av litteratur skriven av västerländska män. År 2004 uppmärksammades debatten i Norden, vilket resulterade i att Danmark fick en etablerad kulturkanon, som syftar till att representera det danska kulturarvet. Detta inspirerade till en liknande debatt i Sverige, där folkpartisten Cecilia Wikström lade fram ett förslag på en liknande svensk kulturkanon för att därmed stärka det svenska kulturarvet. Detta förslag möttes av kritik från olika håll, vilket vi undersöker i denna uppsats för att ge en bild av kanons många aspekter. Uppsatsen är uppdelad i två delar: en makroanalys och en mikroanalys. Makroanalysen undersöker forskning kring kanonteorier, kanondefinitioner, kanoniska egenskaper och kanonrepresentation, för att kunna erhålla en tolkning och vidare en förståelse för vad som utgör kanon. Mikroanalysen är en undersökning som utmärker och legitimerar en romans plats i kanon, utifrån resultaten i studiens första del. Litteraturobjektet är Gustave Flauberts Madame Bovary från 1857, då den förekommer på flera kanonlistor, och är både hyllad och kritiserad. Litteraturen vi granskar består av etablerad litteratur som är representerad i kanon i egenskap av en manlig västerländsk författare, för att undersöka i vilken mån de kanoniska egenskaperna går att utröna i verket, och med detta motivera dess plats i kanon. Makroanalysen visar att kanon fortfarande till största del är representerad av västerländska män. Detta, visar forskningen, beror på traditionella urvalsprocesser som inte alltid följer samhällets utveckling mot jämlikhet och mångfald. Likväl har det uppstått en del alternativa listor och forskning som bidrar till att de försummade författarskapen representeras i kanon. Mikroanalysen visar korrelationen med resultaten i makroanalysen. Madame Bovary besitter de kanoniska egenskaper som eftersträvas i kanon genom stil och särart, tradition, värderingar, kulturarv samt står emot tidens tand. Resultaten av studien visar att det inte alltid handlar om de kanoniska egenskaperna per se, utan att det snarare är vad ett litterärt verk representerar i relation till det litterära fältet, eller den kanoniska diskursen, som avgör vad som anses vara kanoniskt eller ej. / The Western canon has been a debatable topic ever since its entry into the field of literature - a debate that is still on-going. The focus of this particular debate has primarily been about the canons legitimacy in relation to its representation, since it is mostly represented by literature written by Western males. In 2004, the debate was brought to attention in Scandinavia, which resulted in an established culture canon in Denmark, which intended to represent the Danish cultural heritage. This inspired a similar debate in Sweden, where the politician Cecilia Wikström suggested a similar Swedish cultural canon, in order to strengthen the Swedish cultural heritage. This suggestion was met by critique from different directions, which our study is partly based on. This thesis study is divided into two parts: a macroanalysis, and a microanalysis. The macroanalysis analyses research about canon theories, canon definitions, canonical qualities, and canon representation, in order to establish an interpretation and understanding of the constituents of the canon. The microanalysis is a study that distinguishes and legitimizes a novel’s place in the canon, based on the results from the macroanalysis. The literary object of this study is Gustave Flaubert’s Madame Bovary from 1857, since it is recurrent in many lists of canonical works, and has been both praised and criticised throughout the years. The literature that is studied is established literature represented in the canon as a work of a Western male writer, in order to study how the canonical qualities are represented in the novel, and thus legitimise its place in the canon. The results from the macroanalysis show that the Western canon is still mostly represented by Western males. Research indicates that this is due to traditional sampling processes, which do not always follow the development in society towards equality and cultural diversity. However, some alternative canonical lists have emerged, as well as research that has contributed to further representation of previously neglected authorships to the canon. The microanalysis shows the correlation with the results from the macroanalysis. The canonical qualities of style and peculiar nature, tradition, values, cultural heritage and standing the test of time, are all represented in Madame Bovary. The results of this study indicate that it is not always about the canonical qualities per se; it seems to be more about what a literary work represents in relation to the literary field, or the canonical discourse, that determines what is considered as being canonical or not.