Genom intervjuer med sex yrkesverksamma lärare söker jag utreda den grad av litteracitet deras undervisning fordrar för att ställa den i jämförelse med upplevelsen av hur väl deras nyanlända elever svarar mot denna. Uppsatsen har även som mål att analysera det stöd informanterna ger sina elever i förhållandets diskrepans. De slutsatser jag drar är att undervisningen kräver en högre grad av litteracitet än vad eleverna besitter. Den i sig vållar därför vissa problem för de nyanlända eleverna varför stödinsatser vidtas av lärarna – stöd som har kunnat tematiseras till förenkling av lektionsinnehåll, organisatoriskt stöd, muntliga examinationer i stället för/som komplement till skriftliga och slutligen interaktion före och efter lektionerna. Vid analys av stöden går en viss problematik att finna – några av de sätt som de uttrycker sig på kan ha en kontraproduktiv effekt i det långa loppet för eleverna.

<p>Studiens syfte var att få kunskap om små barns litteracitet i förskolan. Jag ville genom observationer ta reda på vilka litteracitetshändelser som små barn skapar och är delaktiga i, samt hur barnens litteracitetspraktik ser ut. Genom videoobservationer på två förskolor, har barns litteracitet i åldrarna ett till tre år undersökts. Studiens resultat visade att barnen skapade och deltog i ett flertal olika litteracitetshändelser där berättande, skrift, text, tecken, symboler, pussel, spel, sjungande, målande och räknande ingick. I litteracitetspraktiken syntes barnens kunskaper om litteracitet. Barnen konstituerade sig som läsare, skrivare och berättare. Vidare hade barnen en rad uppfattningar om litteracitet och de gjorde medvetna och aktiva bokval. I resultatet syntes även att barnens litteracitetshandlingar inte var imitationer utan att barnen verkade i sin litteracitet. Pedagogernas inverkan visade sig också ha betydelse för barnens litteracitetsutövande. Genom att bidra, utmana och bekräfta barnens litteracitetspraktik möjliggjordes och utvecklades barnens litteracitetspraktik. Genom att inte uppmärksamma och ge utrymme för barnens litteracitetshändelser hindrades ibland barnens erövrande och skapande av litteracitet.    </p><p><strong> </strong></p>

SAMMANFATTNING Syftet med studien är att synliggöra hur litteracitetshändelser skapas i förskolans vardag samt hur pedagoger och barn förhåller sig till dessa. Utgångspunkten är ett sociokulturellt perspektiv och studien genomförs utifrån en etnografisk metodansats. Empirin består av tre dagars videofilmande aktiviteter på en förskola. Den insamlade empirin är sedan analyserad ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på vad som händer i interaktionen mellan barnen och mellan barnen och pedagogerna. Resultatet från studien visar på att barn i många fall skapar och bjuder in till litteracitetshändelser på eget initiativ. Detta leder i sin tur till att pedagogernas lyhördhet är av vikt för att på bästa sätt stötta barnen i deras resa genom litteraciteten. Studien får anses vara viktig för utvecklingen av verksamheten i förskolan, inte minst eftersom den kan skapa ett underlag för diskussion kring hur litteracitetshändelser kan skapas.

Studiens syfte var att få kunskap om små barns litteracitet i förskolan. Jag ville genom observationer ta reda på vilka litteracitetshändelser som små barn skapar och är delaktiga i, samt hur barnens litteracitetspraktik ser ut. Genom videoobservationer på två förskolor, har barns litteracitet i åldrarna ett till tre år undersökts. Studiens resultat visade att barnen skapade och deltog i ett flertal olika litteracitetshändelser där berättande, skrift, text, tecken, symboler, pussel, spel, sjungande, målande och räknande ingick. I litteracitetspraktiken syntes barnens kunskaper om litteracitet. Barnen konstituerade sig som läsare, skrivare och berättare. Vidare hade barnen en rad uppfattningar om litteracitet och de gjorde medvetna och aktiva bokval. I resultatet syntes även att barnens litteracitetshandlingar inte var imitationer utan att barnen verkade i sin litteracitet. Pedagogernas inverkan visade sig också ha betydelse för barnens litteracitetsutövande. Genom att bidra, utmana och bekräfta barnens litteracitetspraktik möjliggjordes och utvecklades barnens litteracitetspraktik. Genom att inte uppmärksamma och ge utrymme för barnens litteracitetshändelser hindrades ibland barnens erövrande och skapande av litteracitet.

Forskning visar att högläsning är viktig för barns språkutveckling, att barn genom högläsning får tillgång till fler ord, samt att högläsning kan bidra till att skapa ett intresse för det skrivna språket hos barn. Undersökningens syfte ärr att ta reda på hur ett antal förskollärare ser på betydelsen av högläsning för barn i förskolan, hur högläsningen ser ut i verksamheten, och hur högläsning påverkar barnens utveckling av språket.I intervjuerna användes den ostrukturerade intervjumetoden, där följdfrågor kan ställas till de intervjuade. Jag har valt att träffa förskollärarna och intervjua dem, och göra ljudinspelningar samt anteckningar med penna och block under intervjuerna. Fem förskollärare intervjuades på fyra olika förskolor. Informanterna är mellan 24 och 50 år och har arbetat olika länge inom förskolans verksamhet.Resultatet visade att förskollärarna ansåg att högläsning i den pedagogiska verksamheten kan användas som ett redskap för att främja barns språkutveckling, och alla de intervjuade förskollärarna visade tydligt att de ansåg det vara viktigt med högläsning för barn och deras språkutveckling. Högläsning kan ge barnen ett rikare ordförråd genom att ge barnen tillgång till orden, och det kan öka barns intresse för läsning och för skrivning. Detta framkom i de utförda intervjuerna, där förskollärarna betonat att det görs möjligt genom att samtala med barnen och genom att föra diskussioner tillsammans med barnen, om både text och bilder i boken som läses under högläsningsstunden. Genom granskning av litteratur visade det sig att en språkutveckling hos barn sker redan i tidig ålder, och att högläsning kan bidra till den utvecklingen, och att förskolan har en viktig roll där, att introducera barnen till läsning och skrivning genom högläsning. Resultatet överensstämde med denna forskning

The purpose of this study was to examine second language learner’s possibilities to use a subject specific language in class. The literacy perspective is constant throughout the study as well as theories on second language learning and theories on conversations about texts. By answering the questions below good examples and possible difficulties with second language learning was also exemplified. In which situations where the students offered to speak subject specifically and how does the teachers motivate the ongoing conversations? In what way is conversations about texts being used as a tool for further comprehension? In what way does the second language learners benefit from the conversations? Through interviews and observations following conclusions can be made. Students are relatively often offered to use a subject specific language during class but more can be done since subject specific conversations almost never take place in the first grade. More conversations about texts from early ages is being presented as a possible solution to this issue.

The school inspection quality review shows that many pupils are not given enough space to talk about the text that they encounter while working critically with texts (Skolinspektionen, 2010). This might be a problem because Jönsson (2009) considers that the joint conversations about texts can lead to a deeper understanding of the text. Teachers own use and understanding of a critical attitude can be reflected in their teaching (Mclaughling &amp; DeVoogd, 2004). The study is a qualitative interview study that is based on the socio-cultural theory. The aim of the study is to contribute with knowledge of how the interviewed teachers in grade 1-3 relate to the term critical review, which methods and approaches there are in critical literacy in the teaching of Swedish, in order to visualize and discuss critical literacy work at school. The data was collected through semi structured interviews where five participating teachers answered several questions. The result shows how the interviewed teachers work and relate to critical literacy work in the teaching. The result also shows that teachers allow for joint and open conversations by asking critical questions about the texts.

Children's library's primary task is to encourage children to read. Promoted readingleads to increased reading skills. A common method for this purpose is booktalk. This studyaims to examine how children’s librarians work with booktalk aimed towards children andhow it can be developed as a working method to support the library's reading promotionactivities. By conducting five qualitative interviews with the intension of investigating howvarious children’s librarians within a municipality works with booktalk and by making use ofthe theoretical framework of the thesis (which consist of literacy, child perspective and AidanChambers “The Reading Circle”) we could examine development opportunities for themethod. The results of this study show that children’s librarians in the studied municipality iskeen to adapt their booktalk for its target audience reading levels but where the book is itsprimary medium. What also occurred was that the various children’s librarians have differentconditions for development, depending on their workplace but all emphasized the importanceof booktalk. In accordance with the thesis theoretical framework the importance ofconversation about books where children's participation is equal was stated as a developmentopportunity. With an emphasis that those methods just as easily could include other mediathan the printed book, with the help of a broader concept of text to reach the child's cultureand media use and consider it to be a step in the right direction when developing the booktalkas a method.

Syftet med vår studie är att undersöka barns möte med litteracitet i en utomhuspedagogisk kontext – i I Ur och Skurförskolor. Vi undersöker dels hur förskollärare uppfattar sin roll i barnens möte med litteracitet, dels vilka uppfattningar de har kring eventuella möjligheter till respektive hinder för barnens möte med litteracitet. Vår metodologiska forskningsansats är kvalitativ till sin karaktär och inspirerad av den fenomenografiska traditionen. Vi har intervjuat fyra förskollärare verksamma och utbildade inom Friluftsfrämjandets pedagogik I Ur och Skur vars uppfattningar vi har kategoriserat och presenterat i sitt sammanhang. I vår analys utgår vi från pragmatiska och sociokulturella utgångspunkter. Resultatet som framkommer i vår studie visar på hur förskolläraren uppfattar sin roll som ett aktivt ledarskap i kombination med ett utforskande av litteracitet tillsammans med barnen. De utgår från I Ur och Skurs pedagogik och använder sig bland annat av Friluftsfrämjandets Friluftsskolor, tema/projektarbeten samt spontana möten med litteracitet på barnens initiativ för att arbeta med de mål som finns i läroplanen. Barnens språkutveckling sker både i interaktion med andra och genom påverkan av sin omgivning. Förskollärarna uppfattar att det uppstår fler möjligheter än hinder i barnens möte med litteracitet i utomhuspedagogiska sammanhang. De betonar pedagogikens fördelar med erfarenhetsbaserade upplevelser, en utmanande och stimulerande miljö där fantasi, lek och lärande främjas. De få omständigheter som förskollärarna nämner som skulle kunna utgöra hinder för verksamheten är av praktisk karaktär, till exempel väder, tid och personalbrist. Ett område där vi ser att intervjupersonerna uttrycker sig olika kring är barnens möte med datorlitteracitet, där både en återhållsam och en förespråkande syn framhålls.

Vårt arbete grundar sig i att vi har ett stort intresse för litteratur, då vi har fått lyssna på och upptäcka olika typer av böcker under vår uppväxt. Vi anser att arbetet med detta är viktigt i förskolans verksamhet, då det bland annat främjar barns språkutveckling och gruppens sammanhållning. Litteratur är ett bra och användbart verktyg i verksamhetens olika områden. Genom en enkät och två ostrukturerade intervjuer har vi fått svar på våra frågeställningar. Våra frågeställningar är; Hur ofta används litteratur i barngrupp? Hur sker valet av den litteratur som används? Hur arbetar pedagoger utifrån litteratur? Vi har fått en inblick i hur pedagoger använder sig av detta. Vår studie visar att litteratur används i alla verksamheter. Dock är det vanligt att dessa aktiviteter är spontana och oplanerade. Vi har sett att både personalens intresse, samt förskolans ekonomi påverkar hur ofta och på vilket sätt litteratur används. Avslutningsvis har vi upplevt att majoriteten av pedagogerna har Läroplanen till grund för allt arbete med litteratur – oavsett om aktiviteterna är oplanerade eller planerade.