Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagoger på gymnasiet arbetar för att få alla elever att nå målen utan att använda segregerande lösningar. Det görs genom att titta närmare på hur pedagogerna lägger upp undervisningen när målet är att skapa inkludering. För att utvärdera pedagogernas uppfattning av undervisningen ges även elevernas syn. Vidare undersöks hur vida rektorns inställning påverkar hur pedagogerna arbetar. Studien är upplagt som en fallstudie och beskriver arbetet på en fristående gymnasieskola i en mellanstor svensk stad. För att kunna svara på frågeställningarna genomfördes en kvalitativ del och en kvantitativ del. I den kvalitativa delen har två lärare, en specialpedagog och rektorn intervjuats om deras inställning till undervisning och stöd. I den kvantitativa delen genomfördes en enkätundersökning med 56 elever för att ge deras uppfattning om stödet de får av pedagogerna. Litteraturen, studier gjorda av Skolverket och den tidigare forskningen på området ger en negativ bild av hur undervisningen på gymnasiet ser ut idag. De elever som inte klarar målen i den ordinarie undervisningen ges stöd genom segregerade särlösningar. Ofta ges de rådet att byta utbildning eller gå över till det individuella programmet. Den vanligaste lösningen för en elev som har svårigheter att nå målen är att ge eleven längre tid på sig att klara utbildningen. I denna studie visar resultatet att inställningen bland pedagogerna på den aktuella skolan är att undervisningen ska utgå från varje elevs behov. Det ska kännas naturligt att ta emot stöd och det stöd som finns ska vara lättillgängligt och möjligt för alla att ta dela av. Pedagogerna är nöjda med de resurser som finns och anser sig ha goda möjligheter att kunna hjälpa alla elever. Enkätundersökningen med eleverna visar att majoriteten är nöjda med undervisningen och det stöd de får. Den del av undervisningen som får mest kritik är dock de uttalade stödsituationerna.

Det övergripande syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och synliggörabarnskötares och förskollärares inställning till digitala enheter i förskolan och hur denna synförhåller sig till ett sociokulturellt perspektiv på barns lärande och utveckling. För att undersökadetta genomfördes videointervjuer med fem pedagoger och den insamlade data analyseradesmed hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställningkring användningen med digitala enheter i barngruppen samt anser att dessa kan främja barnslärande. I resultatet framkommer även att beroende på pedagogernas kompetenser kan digitalaenheter uppfattas som ett hot mot deras pedagogiska roll men även mot andra aktiviteter ochbarnens sociala färdigheter. De digitala verktygen som pedagogerna använder mest är lärplatta,bärbar dator och projektor. En annan sak som lyfts fram utifrån resultatet är att pedagogernasdigitala kompetenser verkar påverkar digitala verktygs användningssyfte. Studiens slutsats ärbland annat att pedagoger behöver en utökad digital kompetens för att kunna använda digitalaenheter på ett mer effektivt sätt.