Ängen var länge ett viktigt markslag som försörjde djuren med hö och lövfoder. Under 1800- och början av 1900-talet påbörjades en förändring och effektivisering inom jordbruket som ledde till att stora arealer äng plöjdes upp och lades om till åker. Studiens syfte är att undersöka vad det är för typ av ängsmark som hävdas idag och hur detta kan påverka dagens synsätt på hur en äng ursprungligen såg ut. Hypotesen som detta arbete bygger på är att det är de ängar som förr (1800-tal och tidigare) som klassades som de sämre inom byn som finns bevarade idag eftersom de bättre ängarna plöjdes upp till åker. För att testa denna hypotes har 31 byar med ängar som finns skyddade som naturreservat- eller Natura 2000-område undersökts i Kronobergs län. Med hjälp av historiska kartor och skiftesakter från 1800-talet studerades ängsboniteten i respektive by. Resultatet visar att det är de bättre ängarna som hävdas idag i de undersökta byarna och hypotesen har i detta fall visat sig vara felaktig. Eftersom många människor idag saknar erfarenhet av ängsbruk får de kvarvarande slåttermarkerna representera bilden av hur en äng ska se ut. Undersökningen har visat att det var ängar av låg bonitet som var vanligast på 1800-talet. De som finns bevarade idag hade framför allt en god till mycket god bonitet, vilket innebär att de inte är representativa och på så vis ger en felaktig bild. Inför framtiden bör man därför tänka på att integrera både natur och kultur i bevarandet av ängar. Genom att skydda marker av varierande bonitet, både de bra och de dåliga, får man olika naturliga förutsättningar och på så vis även olika artsammansättningar.

Forskning och studier om hamlade träd och lövängar har varit något begränsad p.g.a. att de spår som syns i våra marker endast hyser ett fåtal rester. Förmodligen har landskapet varit rikt på hamlade träd. Under en inventering som pågick mellan 2004–2007 i nordöstra Skåne lokaliserades individer med hamlingsspår samt lövängsrester. Med den som grundmaterial genomfördes en inventering av fyra utvalda lokaler, varav två har ett formellt skydd i form av naturreservat och kulturreservat samt två utan skydd. Samma metod användes. Inventeringen visar att hamling och nyhamling av träd har ökat, främst på de lokaler som har skydd. Dessa lokaler har dessutom en skötselplan som gynnar hävd vilket passar individer med hamlingsspår. Resurser i form av medel och kunskap borde förläggas inom de områden där hamlade träd har störst chans att leva kvar. Reservat ger den möjlighet som ett långsiktigt bevarandearbete kräver, med en skötsel som gynnar de hamlade individerna, framhäver nyhamling samt det biologiska kulturarvet.

Stora klimatförändringar sker just nu globalt, en konsekvens av dessa förändringar är stigande havsnivåer längs kusterna. En förhöjd havsnivå kan utgöra ett hot mot lågt liggande miljöer och andra värden i anslutning till kusten. I Sverige har ingen tidigare studie gjorts på hur kulturmiljöer och naturtyper påverkas av klimatförändringar så som stigande havsnivåer. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning kulturmiljöer och naturtyper längs Skånes kust kommer att påverkas av stigande havsnivåer på 1 m, 2 m och 3 m. Resultatet av den extensiva studien längs Skånes kust visar att det är flest kulturmiljöer som påverkas vid en förändrad havsnivå på 1 m i Vellinge och Lomma kommun, då 41 st respektive 15 st lämningar kommer att påverkas. De naturtyper som påverkas i störst omfattning längs Skånes kust är glasörtstränder, salta strandängar och strandängar vid Östersjön. Detaljstudien i Vellinge kommun visar att Riksantikvarieämbetets värderingsplattform är svår att applicera på kulturmiljöer utan lämpar sig bättre att applicera på enskilda objekt eftersom plattformens värderingsmall är för abstrakt för att identifiera och täcka in alla värden som en kulturmiljö omfattar. Länsstyrelsen i Västra Götalands åtgärdsförslag går att tillämpa olika bra beroende på kulturmiljön och vilka objekt den utgör. Även här är det lättare att tillämpa åtgärdsförslagen beroende på enskilda objekt, snarare än en hel kulturmiljö. Åtgärdsförslagen är svåra att applicera på naturtyper eftersom de flesta åtgärderna skulle skapa en barriär för växt- och djurlivet.

Kulturmiljöer finns överallt runt om oss. Planerad påverkan av vår omvärld påbörjades redan under medeltiden och har genom historien varit uttryck för både säkerhetsfrågor och makt. Kulturmiljövårdens riksintresse etableras på 1970-talet och skyddas av miljöbalken. Plan- och bygglagen infördes 1987 och ställde krav på att kommuner ska producera en översiktsplan som tar ställning till långsiktiga markanvändnings- och byggfrågor. I översiktsplaner behandlas även kulturmiljövärden i kommunerna och syftet med detta arbete är att utreda hur detta begrepp tolkas och arbetas med i kommunal planering. Detta görs genom en diskursanalytisk fallstudie över sex skånska kommuner. Dessa är Burlöv, Eslöv, Höör, Simrishamn, Trelleborg och Ängelholm. Översiktsplanerna har valts utifrån deras aktualitet. Varje översiktsplan presenteras för sig i resultatdelen och jämförs och analyseras i diskussionen. Värdeord och förekommande begrepp presenteras i en matris. Det framkommer att kulturmiljöerna presenteras som något som ger karaktär och identitet till kommunerna men används främst som en resurs för rekreation och näringslivet. Det framkommer också att kommunerna vill öka kunskapen om kulturmiljövärden generellt. När kulturmiljöer ses som en resurs kan värdefrågor uppstå och synlighet och påtaglighet blir värdehöjande. Många svårtolkade kulturmiljöer riskerar att försvinna. Ett par kommuner nämner skapandet av nya kulturmiljövärden. Diskussionen avslutas med att konstatera att saker måste försvinna för att nya saker ska få plats.

Det har under lång tid odlats frukt i Sverige. Fruktodlingen var länge knuten till herrgårdar och slott. Sedan slutet av 1800-talet började fruktodlingar anläggas i områdena runt Vånga, Kivik och Båstad i Skåne. Det växer fram en ny typ av näring som är mer industriellt präglad än den tidigare herrgårds- och slottsodlingen. Syftet med studien är att undersöka industrifruktodlingsarealens utveckling mellan åren 1926 och 2014 i socknarna Västra Karup vid Båstad och Södra Mellby vid Kivik. Socknarna valdes som undersökningsområden för att de ligger i två fruktodlingsdistrikt i Skåne. Metoden som används är digitalisering av fruktodlingarna i kartmaterialet och beräkning av arealen i GIS-programmet ArcMap.   Fruktodlingsarealen ökade i båda socknarna under första hälften av undersökningsperioden och minskade under den andra. I Västra Karup är arealen minst i slutet av undersökningsperioden och i Södra Mellby i början, arealen var störst i båda socknarna i mitten av perioden. Ökningen beror bland annat på avskärmningen från världsmarknaden under andra världskriget samt ett importstopp på utländsk frukt och minskningen på tullar och ett borttaget importstopp.

I början av 1800-talet, i samband med befolkningsökningen, började man sänka sjöar för att få fram ny mark att odla på. Syftet med denna uppsats är att utröna hur väl man lyckades med syftet att få fram ny odlingsbar mark efter sänkningen av Ivösjön, hur den nyvunna marken användes över tid, samt vilka konsekvenser sänkningen kan ha haft på sjön och den kringliggande naturen. Mellan åren 1871 och 1874 sänktes Ivösjön med cirka 1,8 meter, efter långa förberedelser. Det är svårt att veta hur man använde den torrlagda marken under de närmsta åren efter sjösänkningen, då den närmaste kartan tidsmässigt var den Häradsekonomiska kartan från 1926-1934. Denna karta tillsammans med den nutida Fastighetskartan har använts för att få ett resultat över hur markanvändningen såg ut på den nyvunna marken från 20-talet och framåt. Resultatet tillsammans med bakgrundsinformationen visar att den nya marken förmodligen var hyfsat odlingsbar i början, för att sedan bli mindre användbar ju längre tiden gick på grund av marksättningen. På Häradsekonomiska kartans tid användes enbart 4 % av den nyvunna marken som åker, medan 73 % bestod av skog. På fastighetskartan kunde man se att åkerarealen minskat ytterligare, samtidigt som skogsarealen hade ökat. Slutsatsen av detta är att sjösänkningen får anses ha misslyckats med sitt syfte. Sänkningen kan även anses ha varit negativ för själva sjön, bland annat på grund av att dess föråldringsprocess accelererades. Något som dock kan ha påverkats positivt är den biologiska mångfalden runt sjön.

Den europeiska landskapskonventionen belyser att landskapet skapas genom påverkan av och i samspel mellan naturliga processer och mänsklig kultur. Konventionen har bidragit till en medvetenhet kring vikten av att uppmärksamma detta samspel och behovet av en integrerad natur- och kulturmiljövård. Kulturreservaten knyter genom sin intention att förmedla natur- och kulturhistoriska helheter an till landskapskonventionen. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning kulturreservatens informationstexter skildrar samspelet mellan naturelement och kulturelement i landskapet. Informationstexter i nio kulturreservat har analyserats genom en innehållsanalys där förekomsten av fristående naturelement och kulturelement samt samspel mellan naturelement och kulturelement har kvantifierats. Resultatet visar att skildringar av samspel förekommer i 60% av reservatens informationstexter. Detta indikerar att uppdelningen av skyddsvärda områden i natur- och kulturreservat möjligen är obefogad då landskapet inte låter sig indelas i natur och kultur.

No description available.

Syftet med undersökningen var att undersöka markanvändning och skogshistoria i ett område imellanskåne på gränsen mellan skog och slätt. Frågor som behandlas rör den medeltidaagrarexpansionen och den senmedeltida agrarkrisen, samt förändringar i trädslagsammansättningen.För att besvara frågorna har vi använt paleoekologisk metodik, fr. a. pollenanalys och C14-datering,men också flygbilder, historiska kartor och skriftligt källmaterial. Våra resultat visar på enodlingskontinuitet i området från tidigmedeltid till 1600-tal med en tydlig expansion av åker ochgräsmarker under tidig medeltid och en lika tydlig regression under senmedeltid.Trädslagssammansättningen har under lång tid dominerats av ek, bok och tall. Det är först under desenaste 200-300 åren som bok varit lika dominerande som i dag.

Föllingsö är odlingslandskapet som räddades undan från golfspelarnas klubbor och skyddades inom ramen för det Europiska nätverket Natura 2000. Slåtterängar är en viktig biotop då de hyser en hög biologisk mångfald och studien av Föllingsös slåtteräng i södra Östergötland omfattar en dels en återinventering av ängens kärlväxtarter dels en historisk kartanalys. Kartanalysen som omfattar tiden 1821-2013 visar att ängen inledningsvis brukats som äng och under en ca 50 år lång period nyttjats som betesmark innan ängsskötseln återupptogs 1993. En analys av 1821 års bonitetsgradering visar ett mönster som innebär att de ängsmarker med lägst bonitet är de som i störst utsträckning har undkommit rationalisering och omläggning till åkermark och därmed är de ängsmarker med längst kontinuitet. Inventeringen, i form av en täckningsgradsanalys, gjordes i syfte att undersöka om den återupptagna hävden har påverkat vegetationen. I kategorin ”betesgynnade” arter har en minskning skett. Orsakerna till detta tillskrivs förändringar i hävden då tramp och gödsling minskat avsevärt i och med övergången till slåtter. För att öka antalet slåttergynnade arter föreslås ett försök där ängen slåttras vid två tillfällen per år i stället för som nuvarande en.