This study has taken place in two nature reserves in the municipality of Uppvidinge in the Kronoberg region in southern Sweden. These have been chosen by the County Administrative Board to be part of a bigger landscape of fire affected nature, and prescribed fire has been implemented in these. The areas are called Ösjöbol and Berga fly and have been burned 2012 and 2013 respectively. Non-burned areas have been inventoried as well. Vascular plants and mineral soil have been inventoried with the Hult-Sernander-Du Rietz scale of five levels.   Issues emanate from the County Administrative Board’s goals for prescribed fire: how sticks and herbs were affected, how much soil was uncovered, how the structure and fire favoured species were affected, and how deciduous trees and spruces (Picea abies) were affected.   The study shows that the soil increased, as well as the fire favoured species. The structure of species was changed to being more dominated by herbs than sticks. New spruces were not found, and no aspens (Populus tremula) grew on the fire site. Generally, the forest is more open and richer in number of species, but to maintain a continuously dynamic forest, more fires are needed. / Denna studie har utförts i två naturreservat i Uppvidinge kommun i Kronobergs län. Dessa är av Länsstyrelsen utsedda att ingå i ett större landskap av brandpåverkad natur, varför det har genomförts naturvårdsbränning i dem. Områdena heter Ösjöbol och Berga fly och har bränts 2012 respektive 2013. Ej brända kontrollytor har också inventerats. Kärlväxter och blottad jord har inventerats med Hult-Sernander-Du Rietz femgradiga skala. Resultaten har testats för statistisk säkerhet och redovisas i diagram och tabeller.   Frågeställningarna utgår från Länsstyrelsens mål för naturvårdsbränning och behandlar: hur ris och örter påverkats, hur mycket blottad jord som förekommer, hur artstrukturen i allmänhet och de brandgynnade arterna i synnerhet har förändrats, samt hur nyetableringen av lövträd och minskningen av gran (Picea abies) fungerat.   Studien visar att blottad jord ökat och likaså brandgynnade arter. Artstrukturen har förändrats till mer örtdominerad än risdominerad. Nyetablering av gran förekommer inte, men man har inte lyckats få in asp (Populus tremula) på brandfälten. Över lag har skogen blivit mer öppen och mer artrik, men för en på sikt fortsatt dynamisk skog krävs fler bränningar.

De stora arealer med varierande utmarker som fanns innan jordbruksreformerna genomfördes i början på 1800-talet, är idag kraftigt reducerade. Detta på grund av att den tidigare så viktiga utmarken, i många fall, antingen blev uppodlad eller planterad med skog. I mitt arbete har jag valt att studera om tillfälliga störningar i form av uppodling respektive granplantering har påverkat vegetationen i nuvarande betesmarker. Två olika betesmarker valdes ut i Hörby kommun, Skåne. En del av den ena betesmarken blev uppodlad i början av 1900-talet medan en del av den andra betesmarken blev planterad med gran. Fältskiktet inventerades, dels i de områdena där den tillfälliga störningen förekommit samt i de områden som varit kontinuerlig betesmark. En jämförelsestudie mellan den kontinuerligt betade marken samt den störda marken gjordes sedan i de båda områdena. Resultatet som erhölls visade på att det inte fanns någon skillnad i artantalet på det område som varit uppodlad. I området där granplanteringen fanns visade resultatet däremot på en signifikant skillnad. En förklaring till att det inte fanns någon skillnad i det uppodlade området är sannolikt att tiden som gått sen marken återställdes till betesmark varit tillräcklig för att marken skulle bli lika artrik som den kontinuerligt betade marken. En annan viktig faktor var att de omgivande betesmarkerna sannolikt bidragit till att spridningen av arter underlättats. I den granplanterade marken har orsaken till ett lägre artantal troligen varit en effekt av den försurning som kan ske i marken av granen och dess barr. En mindre trolig teori till det lägre artantalet skulle också kunna bero på att arterna helt enkelt har problem att sprida sig till den granplanterade marken. Tack vare den omgivande betesmarken med lång kontinuitet ansågs det ändå finnas goda möjligheter för en gynnsam spridning av arter vilket i sin tur medför att artantalet kommer att öka med tiden.

As an increasingly rationalized forestry and agriculture have human interference in the form of tradition, grazing and use declined. There is a strong link between biodiversity and disturbance of the landscape. In sandy soils many insects and plants require exposed sand to survive while the disorder may contribute to seed dispersal in the woodlands. On behalf of O-Ringen Skåne 2014, a study of the interference from orienteering in sandy soil and the forest during competitions conducted. The aim is to clarify the interference of which orienteering runners contributes, through to inventory presence before and after the competitions in the bottom and field layer in three locations. The results showed a decreased frequency of dominant, but trivial species in all areas and in one area the amount of bare ground also increased. The interference allows for less dominant species to spread and therefore can benefit the biodiversity. Orienteering can be a part of future conservation.

Växter som kan nyttjas till vår fördel har utvecklats under en lång tid. Från bondestenåldern när kontrollen över skörden växer fram till att mer avancerade trädgårdar med kulturreliktväxter blomstrar upp i 1800-talets bondesamhälle. Syftet med arbetet är att jämföra kulturreliktväxter på torp och gårdslämningar i Hässleholms kommun. Även data från tidigare studier användes för att undersöka skillnaden mellan gårdar och torp samt undersöka om övergivnadsåret påverkar antalet kulturväxter som finns kvar. Övergivna gårdar hyste fler kulturväxter än övergivna torp och gårdarna hade fler träd och buskar än torpen. Torparen ville troligtvis ha växter med snabb avkastning och hade varken råd eller tid med prydnadsbuskar eller att plantera fruktträd som behöver flera år på sig att ge frukt. Övergivnadsåret påverkar inte artantalet och kanske att markanvändningen av platsen spelar en större roll än övergivnadsåret. Vi tycker att det gröna kulturarvet behövs lyftas fram tydligare då bevarandet av kulturväxter och deras historia är viktig.

Det finns en stark koppling mellan historisk markanvändning och biologisk mångfald. Flera ängs- och betesmarksarter gynnas eller är beroende av traditionell hävd såsom slåtter och bete. Syftet med studien är att undersöka om olikheterna i den historiska markanvändningen har påverkat den biologiska mångfalden. Genom att studera kartor från olika tidsperioder kan förändringar i landskapet tydas. Arkivstudier kan sedan kopplas till kartor och komplettera de historieluckor som kartorna inte visar. Fältarbetet bestod av tre växtinventeringstillfällen: 23 maj, 23 juni och 14 juli 2013. Fyra storytor (á 100 m2) placerades ut i Tjörnedalas strandbetesmark som år 1841 var strandäng. Kartanalysen visar att åkerns utbredning har tagit strandängsmark i anspråk under 1900-talet. Växtinventeringarna tillsammans med arkivstudierna visar att områden med högst biologisk mångfald är de som hävdats traditionsenligt och med beteskontinuitet. Den här studien visar likaså att kvävegynnade arter dominerar i områden som tidigare varit åker. Både arkivstudier och växtinventeringar behövs för att få en rättvis beskrivning av hur ett område har brukats. Den biologiska mångfalden är därmed ett arv av den historiska markanvändningen. / There is a strong connection between historical land use and biodiversity. Several grassland species are advantaged or relied to mowing and grazing. The purpose of this study is to investigate if changes in the historical land use have affected the biodiversity. By studying maps from different time periods, changes in the landscape can be interpreted. Archival studies can then fill in historical gaps that the maps doesn’t show. The field work consisted of three plant inventory occasions: may 23, june 23 and july 14 in 2013. Four major surfaces, of 100 m2 each, were placed in the shore meadow of Tjörnedala. Analysis of maps shows that arable land expansion has taken meadow land space during the 20th century. The plant inventories along with archival studies shows that areas with the highest biodiversity are those that are used with traditional methods and with continuity of grazing. This study also shows that nitrogen favored species dominate in areas of former arable land. Both archival studies and plant inventories are needed to get a fair description of how an area has been used. The biodiversity is thus a legacy of the historical land use.