<p>Wooded pastures are common in the agricultural landscape in Sweden, often rich in naturaland cultural values. It is not a well confined biotope but consist of a semi-open landscapewith a complex pattern and wide variation of tree and shrub coverage. The values in thewooded pastures have been created through a long history of management.One major threat to wooded pastures is ceasing management. Yearly and intensive grazinghas been demanded for several years in order to receive economical support. At the sametime trees and bushes have often been regarded as vegetal invasion. In 2007, during theEuropean commission’s revision of the direct payment, the Swedish definition of pasturesbecame questioned. Sweden was supporting pastures that should not be eligible to directpayment. The Swedish board of Agriculture changed the definition twice in two yearsbefore the European commission was satisfied. Today 60 trees per hectare are allowed inpastures with public values.One of the objectives of this study is to examine the effects of the latest definition ofpastures made in 2009 by the Swedish Board of Agriculture. The results show that morethan one third of the farmers have been affected and many have withdrawn parts of theirpastures from the applications for environmental support. Clearing of trees was also acommon effect and surprisingly many farmers chose to clear dying or dead trees. Apartfrom affecting the farmers the total area of the pastures in Sweden has shrunk. Conclusiondrawn from this study is that the new definition of pastures has had a rather large affect onthe Swedish farmersWooded pastures are common in the agricultural landscape in Sweden, often rich in naturaland cultural values. It is not a well confined biotope but consist of a semi-open landscapewith a complex pattern and wide variation of tree and shrub coverage. The values in thewooded pastures have been created through a long history of management.One major threat to wooded pastures is ceasing management. Yearly and intensive grazinghas been demanded for several years in order to receive economical support. At the sametime trees and bushes have often been regarded as vegetal invasion. In 2007, during theEuropean commission’s revision of the direct payment, the Swedish definition of pasturesbecame questioned. Sweden was supporting pastures that should not be eligible to directpayment. The Swedish board of Agriculture changed the definition twice in two yearsbefore the European commission was satisfied. Today 60 trees per hectare are allowed inpastures with public values.One of the objectives of this study is to examine the effects of the latest definition ofpastures made in 2009 by the Swedish Board of Agriculture. The results show that morethan one third of the farmers have been affected and many have withdrawn parts of theirpastures from the applications for environmental support. Clearing of trees was also acommon effect and surprisingly many farmers chose to clear dying or dead trees. Apartfrom affecting the farmers the total area of the pastures in Sweden has shrunk. Conclusiondrawn from this study is that the new definition of pastures has had a rather large affect on the Swedish farmers.</p>

Wooded pastures are common in the agricultural landscape in Sweden, often rich in naturaland cultural values. It is not a well confined biotope but consist of a semi-open landscapewith a complex pattern and wide variation of tree and shrub coverage. The values in thewooded pastures have been created through a long history of management.One major threat to wooded pastures is ceasing management. Yearly and intensive grazinghas been demanded for several years in order to receive economical support. At the sametime trees and bushes have often been regarded as vegetal invasion. In 2007, during theEuropean commission’s revision of the direct payment, the Swedish definition of pasturesbecame questioned. Sweden was supporting pastures that should not be eligible to directpayment. The Swedish board of Agriculture changed the definition twice in two yearsbefore the European commission was satisfied. Today 60 trees per hectare are allowed inpastures with public values.One of the objectives of this study is to examine the effects of the latest definition ofpastures made in 2009 by the Swedish Board of Agriculture. The results show that morethan one third of the farmers have been affected and many have withdrawn parts of theirpastures from the applications for environmental support. Clearing of trees was also acommon effect and surprisingly many farmers chose to clear dying or dead trees. Apartfrom affecting the farmers the total area of the pastures in Sweden has shrunk. Conclusiondrawn from this study is that the new definition of pastures has had a rather large affect onthe Swedish farmersWooded pastures are common in the agricultural landscape in Sweden, often rich in naturaland cultural values. It is not a well confined biotope but consist of a semi-open landscapewith a complex pattern and wide variation of tree and shrub coverage. The values in thewooded pastures have been created through a long history of management.One major threat to wooded pastures is ceasing management. Yearly and intensive grazinghas been demanded for several years in order to receive economical support. At the sametime trees and bushes have often been regarded as vegetal invasion. In 2007, during theEuropean commission’s revision of the direct payment, the Swedish definition of pasturesbecame questioned. Sweden was supporting pastures that should not be eligible to directpayment. The Swedish board of Agriculture changed the definition twice in two yearsbefore the European commission was satisfied. Today 60 trees per hectare are allowed inpastures with public values.One of the objectives of this study is to examine the effects of the latest definition ofpastures made in 2009 by the Swedish Board of Agriculture. The results show that morethan one third of the farmers have been affected and many have withdrawn parts of theirpastures from the applications for environmental support. Clearing of trees was also acommon effect and surprisingly many farmers chose to clear dying or dead trees. Apartfrom affecting the farmers the total area of the pastures in Sweden has shrunk. Conclusiondrawn from this study is that the new definition of pastures has had a rather large affect on the Swedish farmers.

De stora arealer med varierande utmarker som fanns innan jordbruksreformerna genomfördes i början på 1800-talet, är idag kraftigt reducerade. Detta på grund av att den tidigare så viktiga utmarken, i många fall, antingen blev uppodlad eller planterad med skog. I mitt arbete har jag valt att studera om tillfälliga störningar i form av uppodling respektive granplantering har påverkat vegetationen i nuvarande betesmarker. Två olika betesmarker valdes ut i Hörby kommun, Skåne. En del av den ena betesmarken blev uppodlad i början av 1900-talet medan en del av den andra betesmarken blev planterad med gran. Fältskiktet inventerades, dels i de områdena där den tillfälliga störningen förekommit samt i de områden som varit kontinuerlig betesmark. En jämförelsestudie mellan den kontinuerligt betade marken samt den störda marken gjordes sedan i de båda områdena. Resultatet som erhölls visade på att det inte fanns någon skillnad i artantalet på det område som varit uppodlad. I området där granplanteringen fanns visade resultatet däremot på en signifikant skillnad. En förklaring till att det inte fanns någon skillnad i det uppodlade området är sannolikt att tiden som gått sen marken återställdes till betesmark varit tillräcklig för att marken skulle bli lika artrik som den kontinuerligt betade marken. En annan viktig faktor var att de omgivande betesmarkerna sannolikt bidragit till att spridningen av arter underlättats. I den granplanterade marken har orsaken till ett lägre artantal troligen varit en effekt av den försurning som kan ske i marken av granen och dess barr. En mindre trolig teori till det lägre artantalet skulle också kunna bero på att arterna helt enkelt har problem att sprida sig till den granplanterade marken. Tack vare den omgivande betesmarken med lång kontinuitet ansågs det ändå finnas goda möjligheter för en gynnsam spridning av arter vilket i sin tur medför att artantalet kommer att öka med tiden.

Detta arbete har tagits fram på eget initiativ av rapportskrivaren och har fokuserat på jordbruksmarkens betydelse för ett fungerande samhälle och vad det innebär om den försvinner.  På grund av Coronapandemin och Rysslands invasion av Ukraina har medvetenheten ökat om hur Sverige kan påverkas av förändrade förutsättningar för import och export. De senaste 30 åren har befolkningsmängden ökat med ca 2 miljoner människor (SCB, 2022), samtidigt som Sveriges självförsörjandegrad har minskat från 75 till 50 procent (Lantbrukarnas riksförbund, 2022). Det innebär att varannan tugga som äts i Sverige importerad. Ett av Sveriges 16 miljökvalitetsmål formuleras som ’Ett rikt odlingslandskap’ och handlar om att bibehålla jordbruksmarkens produktionsförmåga samt värna om dess natur- och kulturmiljö. Trots detta fortsätter jordbruksmarkens areal att minska för varje år genom bland annat exploatering till förmån för byggnader och infrastruktur.  Frågeställningar som tas upp är vilka konsekvenser detta medför, om det går att återställa exploaterad jordbruksmark och om Sverige kan dra lärdom av något grannland i frågan.

Det intensifierade jordbruket har en betydande påverkan på pollinatörer och det har resulterat i att både fjärilsarter och humlearter har påverkats negativt. Beroende på om arten är en specialistart eller en generalistart skulle det kunna ha en inverkan på hur pass känslig den är för sin omgivning. Humlorna i denna studie har delats in i grupperna generalist och specialist beroende på deras tunglängd och fjärilarna har delats in i likadana grupper fast i stället beroende på antal värdväxter. Med hjälp av data över humlor och fjärilar som samlats in i ängs- och betesmarker i södra Sverige, har denna studie undersökt hur specialister och generalister påverkas av mängden åkermarker i närliggande område över de senaste 15 åren. Resultaten visade på att mängden åkermark inte hade någon signifikant effekt på förändringen i antal individer över tid hos vare sig specialisterna eller generalisterna, det visade i stället på att blomtätheten hade en signifikant effekt både hos specialister och generalister. Anledningen till att mängden åkermark inte hade någon signifikant effekt skulle kunna bero på flera saker. Exempelvis att de områden som fanns runt omkring åkermarkerna, så som gräskanterna som delar av mellan åkermarker eller mellan väg och åkermark, var tillräckligt blomrika för att kompensera för åkermarkerna. Eller så skulle det kunna bero på att storlekarna på ängs- och betesmarkerna var tillräckligt stora för att åkermarkerna inte skulle ha en signifikant effekt på pollinatörerna.

Semi-natural grasslands are one of the most threatened habitats in Scandinavia. The grassland in this study is situated in the northern part of the nature preserve of Haväng och Vitemölla strandbackar in the province of Skåne and consists of grey dunes and a pasture which partly consists of calcareous grassland and the vegetation type sand steppe which is very rare in Sweden. There are several threatened plants in the area and during the summer of 2017 their distribution was registered to be able to protect them during conservation management. The results showed that most of the area contained important species and the most important areas to protect were the sand steppe areas. This is probably due to the dry, sandy, calcareous and nutrient poor conditions in these areas which many of the threatened plants are connected to. Most of the threatened plants were found in abundance in the area but have a limited distribution in Sweden. The population of Eryngium maritimum however was very small and is threatened by extinction. The plants in the area are threatened by a long-term process of nutrient enrichment and continuous leakage of calcium which may lead to lower pH and a more nutrient rich soil which leads to a higher availability of phosphorous. This may lead to a change in species composition and loss of species richness. Continuous grazing, soil disturbance to expose lime-rich sand and also removal of litter to minimize the nutrient levels are needed to maintain favorable conditions in the area. However, the number of important species requires attention and careful planning, especially in the sand steppe areas. / Ängs-och hagmarker är några av de mest hotade och viktiga habitattyperna i Skandinavien. Gräsmarken som studerades i detta projekt ligger i norra delarna av naturreservatet Haväng och Vitemölla strandbackar i Skåne och består av gräsbevuxna sanddyner och en hage med inslag av kalkgräsmark och marktypen sandstäpp som är väldigt sällsynt i Sverige. I reservatet finns flera skyddsvärda kärlväxter och under sommaren 2017 kartlades deras utbredning för att bättre kunna skydda dem vid skötsel- och restaureringsåtgärder. Resultatet visade att större delen av området innehåller skyddsvärda arter och att de mest skyddsvärda områdena var de delar av området där det fanns inslag av sandstäpp. Detta beror med stor sannolikhet på att de flesta skyddsvärda arterna i området var knutna till de torra, sandiga, kalkhaltiga och näringsfattiga förhållanden som rådde där. De flesta skyddsvärda arter fanns i stora antal i det undersökta området men har en begränsad utbredning i Sverige. Populationen av Eryngium maritimum var dock så litet att det hotas av utrotning. I övrigt hotas växterna i området på längre sikt av ökad tillsättning av näringsämnen och långvarig urlakning av kalk. Detta kan leda till lägre pH och mer näringsrik mark och gör att den nuvarande artsammansättningen kan försvinna och ersättas. För att området ska fortsätta ha en gynnsam status kommer det krävas fortsatt bete, skapande av sandblottor för att röra upp kalkrik sand samt åtgärder så som avlägsnande av förna och ytskikt för att hålla nere näringshalten. Det stora antalet rödlistade och skyddsvärda arter i området gör dock att det krävs varsamhet och noggrann planering vid en åtgärd, framför allt i sandstäppsområdena.

I det äldre jordbrukslandskapet finns en biologisk mångfald som man bl.a. försöker bevara genom att via EU:s miljöstöd stimulera lantbrukare att hävda betesmarker och slåtterängar med gammaldags metoder. Men är åtgärderna effektiva och uppfyller de sitt ändamål? Syftet med denna studie var att återinventera 10 stycken provytor från 2002 på gården Brofallet, för att se hur artsammansättningen hos kärlväxter hade påverkats av nio säsongers återupptagen hävd. Gården ligger helt omgiven av skog, isolerad från annan jordbruksmark. Ingen signifikant generell förändring kunde noteras hos hävdgynnade kärlväxtarter. Kvalitativa observationer kunde däremot visa en ökning av vissa hävdgynnade arter. Slutsatsen är att de femåriga åtaganden som lantbrukare gör för att få miljöstöden inte är tillräckliga sett till den totala mångfalden av kärlväxtarter på en gård som Brofallet, men att förändringar däremot kan tänkas ske snabbare på andra nivåer i ekosystemet. I studien diskuteras att även miljöåtgärderna och dokumentationen borde präglas av mångfald, där det småskaliga extensiva jordbruket kan visa sig vara viktigt i det totala strävandet efter ett hållbart samhälle både när det gäller att utnyttja extensiva marker för livsmedelproduktion och för att behålla biodiversiteten på landskapsnivå. / Old agricultural landscapes house a great biodiversity. To conserve this diversity the European Union award financial support in the form of environmental grants to encourage farmers to maintain pastures and hay meadows using old-fashioned methods. But are the measures effective and do they meet their purpose? The purpose of this study was to re-inventory ten sample plots from 2002 on the farm Brofallet to see how species composition of vascular plants had been affected by the nine seasons of using these old-fashioned methods management. The farm is completely surrounded by forest, isolated from other agricultural land. No significant overall change was observed concerning the composition of vascular plant species favored by traditional management. Qualitative observations, however, showed an increase in some species favored by traditional management. The conclusion is that the five-year commitment that farmers make to receive the environmental grants is not adequate enough to be able to detect changes in total diversity of vascular plants on a farm such as Brofallet, but that changes may occur faster at other levels in the ecosystem. Moreover, a ramification of this study is the idea that even environmental measures and documentation should be characterized by diversity. In summary, small-scale extensive farming may prove to be important in the overall quest for a sustainable society, both to exploit land for food production using extensive farming, and to maintain biodiversity at the landscape level.

<p>Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter.</p><p>I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex.</p><p>Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet <em>inte är (signifikant) sämre</em> än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till <em>vilka</em> arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att <em>samma</em> arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes.</p><p>Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd.</p> / <p>As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species.</p><p>In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index.</p><p>No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar.</p><p>Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.</p>

Det svenska kulturlandskapet har förändrats radikalt under de senaste 200 åren från ett varierat och heterogent landskap till ett mer monotont, homogeniserat landskap som följd av att olika former av mänskligt resursutnyttjande har effektiviserats. Detta har lett till en fragmentering av livsmiljöerna för flera av kulturlandskapets arter. Kraftledningsgator kan tänkas hysa naturtyper som påminner om vissa av de nu försvunna eller fragmenterade livsmiljöerna (t ex betad skogsmark och vissa typer av ängsmarker) och skulle kunna ha en viktig betydelse som reträttplats och/eller spridningskorridor för dessa arter. I en fallfällsinventering i Köpings och Strängnäs kommun i Mälardalen undersöktes förekomst och abundans av marklevande evertebrater i kraftledningsgator, skog och betesmark. Jämförelser i förekomst och abundans gjordes mellan dessa marktyper (d v s kraftledningsgator, skog och betesmark), samt mellan positioner inom kraftledningsgator (centrala och distala delar) och närliggande skogsmark. Jämförelserna innefattade dels analyser av artantal (eller snarare antal taxa) och flera olika biodiversitetsindex och dels analyser av likhet i artförekomst och individantal med "likhetsindex" (similarity index). Separata analyser gjordes inom olika taxonomiska grupper (t ex alla taxa, endast inom insekter, endast inom spindeldjur). Antalet replikat tillät statistisk testning av eventuella mönster i antal taxa och biodiversitetsindex. Inga signifikanta skillnader dokumenterades, varken mellan de olika marktyperna eller mellan positioner inom kraftledningsgator och närliggande skog. Vi tolkar dessa resultat som att kraftledningsgator med avseende på antal taxa respektive biodiversitet inte är (signifikant) sämre än skogs- eller betesmark. Det kan betonas att det inte heller fanns något konsekvent (icke-signifikant) mönster som pekade på att så skulle vara fallet. Antal taxa och biodiversitetsindex tar ingen hänsyn till vilka arter eller taxa som ingår i analyserna. En naturtyp som hyser en individ- och artrik fauna bestående av oönskade arter (introducerade arter, "skadedjur" etc.) registrerar t ex ett högre biodiversitetsindex än en naturtyp med fåtaligt förekommande rödlistade, skyddsvärda arter. Likhetsindex belyser bättre vilka arter som är inblandade. Visserligen tas inte heller här hänsyn till exakt vilka arter som ingår (eller deras eventuella önskvärdhet eller skyddsvärde), men ett högt index indikerar att samma arter förekommer i de jämförda naturtyperna. I denna studie indikerar ett högt likhetsindex dessutom att antalet individer av de inblandade arterna är likartat, eftersom ett index som tar hänsyn till abundans användes. Resultaten visade överlag höga likhetsindex, speciellt verkade kraftledningsgator och skogsmark hysa likartad evertebratfauna medan likheten mellan kraftledningsgator och betesmark var mindre uttalad. Sammanfattningsvis indikerar studien att kraftledningsgator inte verkar vara lågvärdiga livsmiljöer för de marklevande evertebrat-taxa som ingått i studien. Vi föreslår att kraftledningsgator med väl avvägda rutiner för röjning och skötsel skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av artrika kantzoner eller marker som liknar ängs- eller betesmarker med svag hävd. / As a consequence of the intensification of various forms of human resource utilization rural Sweden has changed radically over the past 200 years from offering a varied and diverse landscape to a more monotonous, homogenised type of environment. This has led to fragmentation of habitats for many of the species occurring. Power line corridors might harbour habitats that resemble some of the now lost or fragmented habitats (e.g. grazed forest land and certain types of meadow), and could have important functions as refuge habitats and / or distribution corridors for these species. In a pitfall trap study in Köping and Strängnäs municipalities in Mälardalen, the occurrence and abundance of ground-living invertebrates were investigated in power line corridors, adjoining forest and pastures. Comparisons were made between these habitat types, and between positions within the power line corridor (central and distal parts) and the nearby forested area. The comparisons included analysis of number of species (or rather the number of taxa) and several biodiversity indexes, as well as analysis of the similarity of the occurrence of certain species and individual numbers by use of "similarity index". Separate tests were made in different taxonomic groups (e.g. all taxa, only within insects, only within spiders). The number of replicates allowed statistical testing of patterns in the number of taxa and biodiversity index. No significant differences were documented, neither between the different habitat types, nor between positions in the power line corridors and nearby forest. There was also no consistent (non-significant) pattern indicating that this would be the case. We suggest these results to indicate that power line corridors at least are not (significantly) poorer quality habitats than are forest or pasture land with regard to number of taxa and biodiversity. Number of taxa and biodiversity indices take no account of the species or taxa included in the analysis. Thus the same weight is assigned to an unwanted species (e.g. an invasive pest species or parasite) as to a red-listed, highly valued species. Similarity index takes more heed to the species involved. Although similarity indices do not consider the exact identity of involved species (or their possible value or desirability), a high index value indicates that the same species occur in the compared habitats. In this study, where an index that takes into account the abundance of species was used, a high similarity index value also indicates that the numbers of individuals are similar. Overall, the results showed high similarity between habitat types. This would suggest that, to a large extent, power lines, forest and pasture land had the same composition of taxa, and that the taxa had similar abundances. Power lines and forest seemed to exhibit particularly high similarities, whereas the similarity between power lines and pasture land was less pronounced. Thus, this study indicates, in contrast to several previous suggestions, that power line corridors do not seem to be low quality habitats. We also suggest that power line corridors with well designed management routines could play an important role creating edges and habitats resembling meadow or low intensity grazed pasture land.

Abstract Pasture is a very species-rich but threatened nature type, and compared to 200 years ago, only five percent of natural pastures remain in Sweden. One way to try to save the biological diversity that pastures harbor is to restore overgrown land by clearing and reintroducing grazing animals. At the site chosen for this study, Hallands Väderö, 92 ha of pasture have been restored during less than ten years. The purpose of this thesis is to compare species richness in vegetation on recently restored land (cleared 2-10 years ago), land that has been grazed continuously for a long time and overgrown pasture, and to investigate whether the number of plant species increases with time after a pasture restoration. Thirteen locations on the island were selected, and three randomly selected square meter squares per area were inventoried. Each area was then searched for more species that were not present in the random squares. The data underwent analysis using regression analysis, ANOVA and Tukey test. Results indicated no significant relationship between the number of species in an area and the time (years) after a restoration. The Tukey test indicated that the biological diversity (effective number of species) was statistically significant higher on continuously grazed areas than on overgrown areas and that the number of species was statistically significant higher on restored areas than on overgrown areas. This means that there is an effect of the management; the number of species increases after grazing restoration, and biodiversity is higher on continuously grazed land than on overgrown land. The fact that the overgrown pasture has the lowest number of species shows that we risk losing species if pastures are abandoned and overgrown. / Sammanfattning Betesmark är en väldigt artrik men hotad naturtyp och jämfört med för 200 år sedan finns endast fem procent av naturbetesmarkerna i Sverige kvar. Ett sätt att försöka bibehålla den biologiska mångfalden, som betesmark hyser, är att restaurera igenväxt mark genom röjning och återintroduktion av betesdjur. På den valda platsen för denna studie, Hallands Väderö, har 92 ha mark betesrestaurerats under knappt tio års tid. Syftet med detta examensarbete är att jämföra artrikedom i växtligheten på nyligen restaurerad mark (röjd för 2–10 år sedan), mark som betats kontinuerligt under lång tid och igenväxt betesmark samt att undersöka om antalet växtarter ökar med tiden efter en betesrestaurering. Tretton platser på ön valdes ut och tre slumpvis valda kvadratmeterstora rutor per område inventerades. Varje område genomsöktes sedan efter fler arter som inte fanns i de slumpade rutorna. Datan analyserades med regressionsanalys, ANOVA och Tukey-test. Resultatet visade att det inte fanns något signifikant samband mellan antal arter på ett område och tiden (år) efter en restaurering. Tukey-testet visade att den biologiska mångfalden (effektivt artantal) var statistiskt signifikant högre på kontinuerligt betade områden än igenväxta områden och att antal arter är statistiskt signifikant fler på restaurerade områden än igenväxta områden. Detta betyder att det finns en effekt av skötseln; antal arter ökar efter en betesrestaurering och den biologiska mångfalden är högre på kontinuerligt betad mark än igenväxt mark. Att den igenväxta betesmarken har lägst antal arter visar på att vi riskerar att förlora arter om betesmarker överges och växer igen.