Syftet med detta arbete har varit att kartlägga, beskriva och förklara de förändringar som skett när det gäller markanvändningen under de senaste hundra åren. Fallstudien har särskilt fokuserat på ängs- och hagmarken inom byarna Stora Heda, Lilla Heda och Karryd i nordöstra Sjösås församling. Studien har studerat förändringar i omfång och användning av markslagen, sökt de orsakssamband som kan tjäna till förklaringar och även studerat samtida förändringar vilka kan ha en påverkan på en framtida användning. Resultatet visar på ett orsakssamband där minskad djurhållning kräver mindre vinterfoder från ängsslåtter. En förändring av den plöjda åkermarken från säd till vall. Detta har flyttat skogs- och hagbetet till vallåkern eller ängen för att sedan nästen helt ha övergett ängs- och hagmarken. En ytterligare minskning av antalet betande djur har gjort att det idag är koncentrerat till vallbärande åker. Det finns också en koppling mellan antalet permanentboende i en by och graden av hävdade och betade marker. Samtida förändringar vilka uppfattas som centrala för en framtida markanvändning är vindkraftens utbyggnad och dess etableringskoncentration. Den medialiserade bilden av svenskt kulturlandskap diskuteras också som en viktig dimension av ett framtida markanvändande.

Den svenska hagmarken och dess biologiska mångfald är hotade, men det finns en vilja från samhället att bevara det biologiskt och pedagogiskt viktiga utrymme som hagmarkerna utgör. Det finns dessutom behov av mer ekologiska och ekonomiska metoder att förvalta stadsnära natur. Betande djur i stadsnära grönområden används i flera kommuner som en del av lösningen på dessa problem, och detta examensarbete undersöker hur betande djur påverkar ett områdes biologi, och hur betande djur fungerar som en del av skötseln av stadsnära natur. Den metod som använts är litteraturstudier. Som ett komplement har fyra intervjuer gjorts med ansvariga personer på förvaltningar som arbetar med betande djur. Resultatet visar att en grönyta påverkas på många sätt av bete: Floran och faunan förändras och blir artrikare, beroende på störningar i form av bland annat det tramp som marken utsätts för vid bete. Förvaltningarna använder betande djur framför allt för att bevara den biologiska mångfalden och det öppna kulturlandskapet, men även som ett pedagogiskt, miljömässigt försvarbart och attraktivt inslag i de stadsnära grönområdena. De tillfrågade förvaltningarna upplever att skötsel av stadsnära natur med hjälp av betande djur i huvudsak har fungerat bra, och att det bidragit till att de betade områdena har erhållit ökade biologiska och kulturella värden. Det behövs dock ytterligare inventeringar för att säkert kunna visa hur en restaurerad betesmarks flora och fauna förändras vid ett återinfört bete. Betande djur bedöms kunna användas i större utsträckning som en realistisk och ekologisk del av förvaltning av stadsnära natur, förutsatt att djurens säkerhet kan upprätthållas.

I det äldre jordbrukslandskapet finns en biologisk mångfald som man bl.a. försöker bevara genom att via EU:s miljöstöd stimulera lantbrukare att hävda betesmarker och slåtterängar med gammaldags metoder. Men är åtgärderna effektiva och uppfyller de sitt ändamål? Syftet med denna studie var att återinventera 10 stycken provytor från 2002 på gården Brofallet, för att se hur artsammansättningen hos kärlväxter hade påverkats av nio säsongers återupptagen hävd. Gården ligger helt omgiven av skog, isolerad från annan jordbruksmark. Ingen signifikant generell förändring kunde noteras hos hävdgynnade kärlväxtarter. Kvalitativa observationer kunde däremot visa en ökning av vissa hävdgynnade arter. Slutsatsen är att de femåriga åtaganden som lantbrukare gör för att få miljöstöden inte är tillräckliga sett till den totala mångfalden av kärlväxtarter på en gård som Brofallet, men att förändringar däremot kan tänkas ske snabbare på andra nivåer i ekosystemet. I studien diskuteras att även miljöåtgärderna och dokumentationen borde präglas av mångfald, där det småskaliga extensiva jordbruket kan visa sig vara viktigt i det totala strävandet efter ett hållbart samhälle både när det gäller att utnyttja extensiva marker för livsmedelproduktion och för att behålla biodiversiteten på landskapsnivå. / Old agricultural landscapes house a great biodiversity. To conserve this diversity the European Union award financial support in the form of environmental grants to encourage farmers to maintain pastures and hay meadows using old-fashioned methods. But are the measures effective and do they meet their purpose? The purpose of this study was to re-inventory ten sample plots from 2002 on the farm Brofallet to see how species composition of vascular plants had been affected by the nine seasons of using these old-fashioned methods management. The farm is completely surrounded by forest, isolated from other agricultural land. No significant overall change was observed concerning the composition of vascular plant species favored by traditional management. Qualitative observations, however, showed an increase in some species favored by traditional management. The conclusion is that the five-year commitment that farmers make to receive the environmental grants is not adequate enough to be able to detect changes in total diversity of vascular plants on a farm such as Brofallet, but that changes may occur faster at other levels in the ecosystem. Moreover, a ramification of this study is the idea that even environmental measures and documentation should be characterized by diversity. In summary, small-scale extensive farming may prove to be important in the overall quest for a sustainable society, both to exploit land for food production using extensive farming, and to maintain biodiversity at the landscape level.

Biodiversity can be crucial for an ecosystem to uphold its’ functions. Thus, is population declines a major threat to biodiversity. One type of species-rich habitat linked to several ecosystem services is the Swedish pasture. Albeit during the latter half of the 20th-century observations could be made of many population declines in several species of farmland birds. The population decline is directly linked to intensification of arable lands due to method modernization, conversion of pastures to fields and pesticide use. This study focused on comparing the fauna of birds in pasture lands surrounded by forest-dominated or cropland-dominated areas within a 500 m radius of a semi-natural pasture. 100plots were extracted (50 of each land use) for analysis. Data was provided by voluntarily collected stocktaking from the environmental surveillance program Svensk Fågeltaxering. A CCA was made on the species composition with amounts of forest and amounts of fields as variables. The effect on species richness from land use was calculated using GLM. The result showed no difference between bird species richness or species composition between forest-dominated pastures and cropland dominated pastures. This could indicate that birds are no longer affected by the intensification of modern arable farming or that local habitat elements like hedges and ditches are structures more critical factors for nesting farmland birds than land use within a 500 m radius surrounding pastures.