Den svenska hagmarken och dess biologiska mångfald är hotade, men det finns en vilja från samhället att bevara det biologiskt och pedagogiskt viktiga utrymme som hagmarkerna utgör. Det finns dessutom behov av mer ekologiska och ekonomiska metoder att förvalta stadsnära natur. Betande djur i stadsnära grönområden används i flera kommuner som en del av lösningen på dessa problem, och detta examensarbete undersöker hur betande djur påverkar ett områdes biologi, och hur betande djur fungerar som en del av skötseln av stadsnära natur. Den metod som använts är litteraturstudier. Som ett komplement har fyra intervjuer gjorts med ansvariga personer på förvaltningar som arbetar med betande djur. Resultatet visar att en grönyta påverkas på många sätt av bete: Floran och faunan förändras och blir artrikare, beroende på störningar i form av bland annat det tramp som marken utsätts för vid bete. Förvaltningarna använder betande djur framför allt för att bevara den biologiska mångfalden och det öppna kulturlandskapet, men även som ett pedagogiskt, miljömässigt försvarbart och attraktivt inslag i de stadsnära grönområdena. De tillfrågade förvaltningarna upplever att skötsel av stadsnära natur med hjälp av betande djur i huvudsak har fungerat bra, och att det bidragit till att de betade områdena har erhållit ökade biologiska och kulturella värden. Det behövs dock ytterligare inventeringar för att säkert kunna visa hur en restaurerad betesmarks flora och fauna förändras vid ett återinfört bete. Betande djur bedöms kunna användas i större utsträckning som en realistisk och ekologisk del av förvaltning av stadsnära natur, förutsatt att djurens säkerhet kan upprätthållas.