De stora arealer med varierande utmarker som fanns innan jordbruksreformerna genomfördes i början på 1800-talet, är idag kraftigt reducerade. Detta på grund av att den tidigare så viktiga utmarken, i många fall, antingen blev uppodlad eller planterad med skog. I mitt arbete har jag valt att studera om tillfälliga störningar i form av uppodling respektive granplantering har påverkat vegetationen i nuvarande betesmarker. Två olika betesmarker valdes ut i Hörby kommun, Skåne. En del av den ena betesmarken blev uppodlad i början av 1900-talet medan en del av den andra betesmarken blev planterad med gran. Fältskiktet inventerades, dels i de områdena där den tillfälliga störningen förekommit samt i de områden som varit kontinuerlig betesmark. En jämförelsestudie mellan den kontinuerligt betade marken samt den störda marken gjordes sedan i de båda områdena. Resultatet som erhölls visade på att det inte fanns någon skillnad i artantalet på det område som varit uppodlad. I området där granplanteringen fanns visade resultatet däremot på en signifikant skillnad. En förklaring till att det inte fanns någon skillnad i det uppodlade området är sannolikt att tiden som gått sen marken återställdes till betesmark varit tillräcklig för att marken skulle bli lika artrik som den kontinuerligt betade marken. En annan viktig faktor var att de omgivande betesmarkerna sannolikt bidragit till att spridningen av arter underlättats. I den granplanterade marken har orsaken till ett lägre artantal troligen varit en effekt av den försurning som kan ske i marken av granen och dess barr. En mindre trolig teori till det lägre artantalet skulle också kunna bero på att arterna helt enkelt har problem att sprida sig till den granplanterade marken. Tack vare den omgivande betesmarken med lång kontinuitet ansågs det ändå finnas goda möjligheter för en gynnsam spridning av arter vilket i sin tur medför att artantalet kommer att öka med tiden.

Denna studie belyser maktspelet mellan konkurrerande intressen om landskapet, där olika idéer och ideologier men framförallt diskursiva maktförhållanden har en framträdande roll. Det övergripande syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för moderniseringen i det svenska landskapet, genom att beskriva och analysera förändringarna i markanvändning avseende våt- och myrmarker, med ett tidsfokus mellan ca. 1920-talet till 1960- talet. En fallstudie specifikt av Lina myr på Gotland avses genomföras, inklusive en diskursanalys av debatten mellan jordbruket och naturskyddet, med stöd i gotländska dagstidningar.[1]I studien ses det rationella jordbruket med ekonomiska drivkrafter tydligt dominera naturvårds-intressen, men visar också på en perspektivförskjutning mot naturskyddet över tid. Studien visar att och hur människors olika idéer och värderingar av landskapet haft stor betydelse för moderniseringens fortskridande samt att och hur det sociala landskapet kunnat ha en avgörande inverkan på det lokala utfallet i landskapet - med den diskursiva maktordningen ständigt närvarande. Studien har också resulterat i att en diskurs kunnat identifieras, diskursen om det moderna myrodlingslandskapet, vilken beskriver grunden till omvärderingar av våt- och myrlandskapen under senare delen av 1900-talet och möjligen kan bidra till en ökad förståelse kring varför debatten om våt- och myrmarker är sådan den är idag. [1]Gotlands Folkblad (GF), Gotlands Tidningar (GT) och Gotlands Allehanda (GA).