Denna studie belyser maktspelet mellan konkurrerande intressen om landskapet, där olika idéer och ideologier men framförallt diskursiva maktförhållanden har en framträdande roll. Det övergripande syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för moderniseringen i det svenska landskapet, genom att beskriva och analysera förändringarna i markanvändning avseende våt- och myrmarker, med ett tidsfokus mellan ca. 1920-talet till 1960- talet. En fallstudie specifikt av Lina myr på Gotland avses genomföras, inklusive en diskursanalys av debatten mellan jordbruket och naturskyddet, med stöd i gotländska dagstidningar.[1]I studien ses det rationella jordbruket med ekonomiska drivkrafter tydligt dominera naturvårds-intressen, men visar också på en perspektivförskjutning mot naturskyddet över tid. Studien visar att och hur människors olika idéer och värderingar av landskapet haft stor betydelse för moderniseringens fortskridande samt att och hur det sociala landskapet kunnat ha en avgörande inverkan på det lokala utfallet i landskapet - med den diskursiva maktordningen ständigt närvarande. Studien har också resulterat i att en diskurs kunnat identifieras, diskursen om det moderna myrodlingslandskapet, vilken beskriver grunden till omvärderingar av våt- och myrlandskapen under senare delen av 1900-talet och möjligen kan bidra till en ökad förståelse kring varför debatten om våt- och myrmarker är sådan den är idag. [1]Gotlands Folkblad (GF), Gotlands Tidningar (GT) och Gotlands Allehanda (GA).

En åtgärd som allt mer förespråkas runt om i världen för att uppnå en hållbar utveckling är att planera för öppen dagvattenhantering genom att bland annat återställa våtmarker och uppföra dammar och diken. Att dessa åtgärder även innebär fler potentiella habitat och större populationer av myggor, som kan vara vektorer för smittor, är dock ett problem som sällan diskuteras i planprocessen. Planprocessen förutsätts vara en rationell process som tar hänsyn till alla ståndpunkter och leder till den bästa lösningen. I detta arbete framkommer dock indikationer på att planprocessen kring öppen dagvattenhantering snarare går att betrakta som ett utslag av makt där handlingsutrymmet över problemformuleringen varit avgörande. Planprocessen förefaller att genom subtila maktordningar stärka vissa aktörers inflytande på andras bekostnad. Detta har medfört att ett biologiskt och tekniskt synsätt tycks dominera föreställningen om vad öppen dagvattenhantering innebär, vilket lett till att de medicinska synpunkterna inte kommit till uttryck utan exkluderats från planprocessen.

Som en följd av global uppvärmning blir det allt viktigare med resiliens mot klimatkrisens konsekvenser, däribland mer frekventa skogsbränder. Då våtmarker kan behålla vatten och ge resiliens mot torka och bränder är det intressant att undersöka relationen mellan våtmarker och skogsbränder. Syftet med detta arbete är att undersöka våtmarkers påverkan på skogsbränder i boreala skogsmiljöer, där frågeställningarna berör antändningsrisk, intensitet, brandskador, areell spridning och utdikning. Arbetet genomförs som litteraturstudie och GIS-analys med fokus på brandspridning. I GIS genomfördes först en multikriterieanalys och sedan en modellering av brandförlopp, i två områden i Hälsingland. Enligt analys och tolkning av resultat är fuktighet, grundvattennivå, vegetation, ytstruktur och storlek de viktigaste faktorerna i våtmarkers relation till skogsbränder. Sannolikhet för antändning, brandintensitet och brandskador minskar alla med ökad fuktighet, ökad grundvattennivå, gott om vitmossa och mindre av annan vegetation. Dessa faktorer gör även våtmarker till bättre brandbarriärer, speciellt i kombination med ökad storlek och heterogen ytstruktur. I motsats är våtmarker med lägre fuktighet och grundvattennivå, större bränsletillgång och träd sämre som barriärer mot skogsbrand och upplever intensivare bränder. Under extrem torka riskerar dock alla våtmarker, i olika utsträckning, att torka ut till den grad att bränder sprider sig över dem.GIS-analysen visar en koppling mellan sankmarker och områden med långsam brandspridning under normala förhållanden, och en stor lokal variation i förutsättningarna för brandspridning. Utdikning av våtmarker försämrar våtmarkernas resiliens mot skogsbränder, och skapar en risk för torvbränder, med allvarliga konsekvenser. En återvätning av utdikade våtmarker skulle förbättra deras brandresiliens. / As a result of global warming, it is ever more important with resilience towards the consequences of the climate crisis, including more frequent wildfires. Since wetlands can retain water and give resilience towards drought and fires, it is interesting to explore the relation between wetlands and wildfires. This study aims to research the influence of wetlands on wildfires in boreal forest environments, with research questions regarding risk of ignition, fire intensity, fire damage severity, areal spread and wetland drainage. The work consists of a literature review and GIS analysis focusing on fire spread. The GIS analysis is done through a multi-criteria analysis and afterwards a modeling of fire development, in two areas in Hälsingland, Sweden. According to analysis and interpretation of the result, the most important factors in the relation between wetlands and wildfires are moisture, water table level, vegetation, surface structure and wetland size. Probability of ignition, fire intensity and fire damage are all reduced with increased moisture, higher water table, plenty of sphagnum moss and less other vegetation. These factors also improve wetland efficiency as barriers against fire, especially in combination with increased size and a heterogeneous surface structure. On the contrary, wetlands with a lower moisture level and water table, larger fuel availability and trees function less efficiently as fire barriers and experience more intense fires. During extreme drought, however, all wetlands to a different extent risk drying out to the point where fire can spread over them. The GIS analysis displays a connection between fens and areas with slow fire propagation under normal conditions, as well as a large local variation in the factors influencing wildfire propagation. Wetland drainage deteriorates wetland resilience against wildfires, and creates a risk of peat fires, with severe consequences. Rewetting of drained wetlands would improve their fire resilience.

Svenska våtmarker har under flera hundra år dikats ut till förmån för odling av grödor och virkesproduktion. Idag ser verkligheten annorlunda ut och till förmån för klimatet satsar svenska staten nu pengar på att plugga igen diken och återställa dessa numera uttorkade våtmarker. Att huvudsyftet är minskade utsläpp av växthusgaser hindrar dock varken flora eller fauna från att utnyttja dessa nya habitat. Då hotet mot biodiversiteten i världen enligt forskningen är lika allvarligt som klimatförändringarna är det av intresse att veta hur åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser även påverkar artrikedomen lokalt och regionalt. Detta är en studie som utvärderar insektsfaunan på återställda våtmarker och om det går att urskilja några naturvärden baserat på vilka arter som hittats. Mellan 8 augusti och 8 september 2022 användes tre inventeringsmetoder på fyra skogslokaler och tre återställda våtmarker. Lokalerna som stod klara år 2021 är Skogsstyrelsens pilotprojekt för återvätningar. Resultatet visade att även om inga naturvårdsarter hittades, bidrar klimatgynnande återvätning av skogsmark till en ökad biodiversitet redan på kort sikt. Totalt inventerades individer av 35 olika arter och 71% fler arter hittades i våtmarkerna än i skogarna. Sex fynd var arter som specifikt föredrar våtmarker och hittades i lokalerna med öppen vattenspegel, övriga arter i våtmarkerna var generalister. Då många faktorer kan påverka olika arters migration är långsiktig övervakning eftersträvansvärt. Den här studien ger en chans för framtida uppföljning av våtmarkernas utveckling och arters etablering. Vidare en möjlighet att anpassa framtida återvätningar för att minimera utsläpp av växthusgaser och samtidigt maximera biodiversiteten. / Swedish wetlands have been drained by ditching for several hundreds of years in favour for forestry and agriculture. Today, the reality looks different, and due to the climate change the Swedish government is now investing money to plug ditches and restore these now dried-up wetlands. The main purpose is to reduce greenhouse gas emissions, but neither flora nor fauna are prevented from utilizing these new habitats. According to research, the threat to global biodiversity is as serious as climate change, it is of interest to know how measures to reduce greenhouse gas emssions also affect local and regional species richness. This is a study that evaluates the insect fauna in restored wetlands and wether any natural values can be discerned based on the species found. Between August 8 and September 8 2022, three sampling methods were used in four forest locations and three restored wetlands. The wetlands which were completed in 2021 are the Swedish Forest Agency´s pilot projects for rewetting. The results showed that even if no conservation species were found, climate-beneficial rewetting of forest land contributes to increased biodiversity in the short term. In total, individuals from 35 different species were surveyed and 71% more species were found in the wetlands than in the forests. Six findings were species that specifically prefer wetlands and were found in locations with open water surfaces, all other species were generalists. As many factors can influence the migration of different species, long-term monitoring is desirable. This study provides an opportunity for future follow-up of the development of wetlands and the establishment of species. Furthermore, an opportunity to adapt future rewetting to both minimize greenhouse gas emissions and at the same time maximize biodiversity.