No description available.

Syftet med examensarbetet är att klargöra hur lärare upptäcker och bemöter elever i fallenhet för matematik. Genom arbetet synliggörs även vilka material som används och på vilket sätt de syftar till att stimulera elever i fallenhet. Arbetet bygger på insamlad empiri i form av två intervjuer och analyser av de material som lärarna använder. Vid anlyseringen av empirin användes verksamhetsteorin och en verksamhetsmodell. Resultatet visar att lärare lärarna upptäcker elever i fallenhet på liknande sätt och att materialen som används oftast inte är anpassade för elever i fallenhet. De material som används är i huvudsak mängdtränande men det förekommer även en del berikande uppgifter. Slutsatserna som kunnat dras utifrån detta arbete är lärarna har stor vilja att bemöta och stimulera elever i fallenhet, men att tiden begränsar deras tillvägagångssätt. Trots de motsättningar som lärarna upplever finns inom verksamheten försöker de anpassa uppgifter och variera arbetssätt för att främja varje elevs kunskapsutveckling.

Denna studie undersöker vilket stöd lärare får från rektor och huvudman för att kunna undervisa särskilt begåvade elever i matematik. Den granskar även hur lärare bedriver undervisningen av dessa elever och vilket stöd lärare anser sig sakna från rektor och huvudman för att kunna bedriva undervisningen för särskilt begåvade elever inom matematik. Detta har studerats med en enkät som rektor fick besvara samt intervjuer med lärare. Frågorna baserades på en taxonomi designad för att utveckla och förbättra matematikundervisningen, samt generella undervisningsstrategier för de särskilt begåvade. Fem rektorer och fem lärare, utspridda över fem skolor i norra Sverige deltog i studien. Resultatet visade att lärare inte får särskilt mycket stöd för att undervisa särskilt begåvade elever i matematik i de flesta fall på de utvalda skolorna samt att lärare använde sig av två metoder för att undervisa dessa elever: Acceleration och berikning.

En fallstudie på en stor gymnasieskola i Stockholmsområdet genomfördes under HT-2016, genom en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. Alla elva elever på skolan med ett accelererande eller berikande stöd i matematik, inom ramen för den egna klassen, ingår i studien tillsammans med deras åtta olika lärare. Totalt genomfördes 15 enskilda intervjuer med ljudupptagning. Syftet med den här studien har varit att fastställa hur det aktuella stödet för de matematiskt begåvade eleverna är utformat, på den aktuella skolan, samt hur stödet är relaterat till gymnasieskolans sju förmågor. Med matematiskt begåvade elever menas här de cirka 5% av Sveriges elever som enligt Skolverket har en särskild matematisk begåvning. Ett ytterligare syfte har varit att kartlägga i vilken utsträckning elever med stödet anser att det stöd de får är tillfredsställande för dem. Studien visar att det inte finns någon policy eller strategi, på skolan, för hur elever som vill accelerera eller ha berikning skall tas om hand. Lärarna får därför göra sin egen bedömning, från fall till fall. Det framgår vidare att accelererande elever normalt fått en lärobok i en högre kurs, och därefter i princip fått klara sig själva. Berikning har tillhandahållits på i princip tre olika sätt: eleven har fått en annan lärobok i samma kurs, eleven har varit hänvisad till en speciell uppgiftsbank eller så har eleven utgjort en extra resurs i klassrummet. Stödet från läraren har vid både acceleration och berikning normalt varit mycket begränsat, på grund av tidsbrist. Studien visar även att hälften av lärarna inte själva kopplar förmågorna, i någon större utsträckning, till det stöd de ger eleverna. Den andra hälften av lärarna har däremot en relativt stark koppling till förmågorna. Analysen visar dock att det indirekt finns en relativt stark koppling till i princip alla förmågor, i det ”stöd” samtliga lärare i undersökningen ger. Slutligen, så framgår det även att hälften av de intervjuade eleverna inte är helt nöjda med sin situation på skolan, eftersom de inte blir tillräckligt utmanade. Det dessa elever saknar mest är: diskussioner med läraren eller likasinnade, svårare övningsuppgifter samt en egen lärarledd matematikgrupp.

Syftet med föreliggande undersökning är att få mer kunskap om hur undervisning av elever med höga resultat i matematik bedrivs i årskurserna 4–6, samt att få en inblick om vilka anpassningar studiens lärareanvänder sig av för att tillgodose högpresterande elevers undervisningsbehov. Vi vill även undersöka om det finns någon vedertagen definition för högpresterande elever i matematik. Undersökningen genomförs med hjälp av kvalitativa intervjuer med tio mellanstadielärare. Studien utgår i huvudsak från ett sociokulturellt perspektiv och hermeneutiskt inspirerat analysarbete. Resultatet visar att det inte finns någon allmänt accepterad definition på̊ vad högpresterande elever är, men att lärare använder andra begrepp för elever som presterar på̊ hög nivå̊. Vidare visar resultatet att respondenterna hade kunskaper om accelerering och berikning men att dessa tekniker inte i så stor utsträckning användes på̊ ett framgångsrikt sätt utifrån den högpresterande elevens behov. Förklaringen till det ligger mestadels i bristen på̊ didaktiska ämneskunskaper och planeringstid.

Bakgrund Extremt prematura barn har svårt att tillgodogöra sig näring på grund av att mag- tarmkanalen är omogen. Barnen har hög risk för undernäring och tillväxthämning är vanligt. Nutritionen måste därför optimeras och vara individuellt anpassad efter varje barns behov. För att nå de uppskattade näringsbehoven och möjliggöra att den fetala tillväxten efterföljs är det nödvändigt att berika den enterala nutritionen. Syfte Att undersöka näringsintaget mellan två års-kohorter av extremt prematura barn och jämföra näringsintaget med uppskattat näringsbehov samt undersöka om ändrade nutritionsregimer påverkat viktutveckling. Sekundärt undersöktes förekomst av nekrotiserande enterokolit (NEC).  Metod En retrospektiv observationsstudie av extremt prematura barn (<27 gestationsveckor) födda under 2006 respektive 2011. Närings- och viktdata för den första levnadsmånaden bearbetades i SPSS version 22.0. Independent samples t-test och Chi-2 test användes i statistiska analyser. Resultat I studien deltog totalt 54 extremt prematura barn; 28 barn födda under 2006 och 26 barn födda under 2011. Barnen i 2011 kohorten representerade en grupp efter de ändrade nutritionsregimerna och de hade ett signifikant högre medelintag än 2006 kohorten beträffande intag av vätska (p< 0,001), energi (p= 0,002) och protein (p< 0,001). De i 2011 kohorten följde i medeltal bättre de uppskattade näringsbehoven jämfört med 2006 kohorten. Barnen i 2006 kohorten hade i medeltal en viktförändring på -1,98 SDS och de i 2011 kohorten -1,83 SDS. Ett barn i 2006 kohorten och fem i 2011 kohorten insjuknade i NEC. Slutsats Barn födda under 2011 följde de uppskattade näringsbehoven bättre jämfört med barn födda under 2006. Fler barn i den senare födelsekohorten drabbades av NEC. Ändrade nutritionsrutiner resulterade i ökat näringsintag vilket inverkade positivt på viktförändring hos dessa små barn. / Background Extremely premature infants have difficulty assimilating nutrients because the digestive tract is immature. These infants have high risk of malnutrition and growth failure. To achieve estimated requirements, nutritional intakes must be optimized and individually tailored. However, to reach nutritional requirements and enable fetal growth, enrichment of the nutrition is necessary. Objective To examine the nutrient intakes between two cohorts of extremely preterm infants, and compare nutrient intakes with estimated nutritional needs and examine whether altered nutrition regimens influenced the weight gain. Secondary aim was to examine the incidence of necrotizing enterocolitis (NEC). Method A retrospective observational study including extremely preterm infants (<27 gestational weeks) born during 2006 and 2011, respectively. Nutritional- and weight data were processed in SPSS version 22.0. Statistical analyses were performed by using independent samples t-test and Chi-square test. Results In total the study included 54 infants, 28 children were born during 2006 and 26 children were born during 2011. Infants in the 2011 cohort represented a group after the change of nutritional regimens and they had higher nutritional mean intakes compared to infants born during 2006 regarding fluids (p <0.001), energy (p = 0.002) and protein (p ​​<0.001). In mean the 2011 cohort followed the estimated needs better than the 2006 cohort. The children in the 2006 cohort had an average weight change of -1.98 standard deviation scores (SDS) and in the 2011 cohort, -1.83 SDS. One child in the 2006 cohort and five in the 2011 cohort was diagnosed with NEC. Conclusion Infants born during 2011 had higher nutritional intakes compared with infants born during 2006. More infants born in the recent cohort suffered from NEC. Changes of nutritional regimens resulted in higher nutritional intakes and had a positive impact on weight gain in these vulnerable infants.

Syftet med studien var att få en djupare förståelse och kunskap om hur matematikundervisningen kan utformas så att den bemöter elever med fallenhet för matematik. Syftet var även att få kunskap om hur arbetet med problemlösning kan gynna dessa elever. I genomförandet av studien intervjuades fem verksamma matematiklärare i årskurs 4-6. Studien belyste att undervisningen mestadels bestod av gemensamma genomgångar, att eleverna arbetade med något helt annat eller blev tilldelade svårare uppgifter. Studien belyste också att eleverna kunde utmanas i problemlösning genom att läraren ställde högre krav på dessa elevers kunskaper. Studien visade också att det var genom problemlösning som lärare upptäckte elever med fallenhet för matematik och även genom diagnoser samt hur snabbt de lärde sig nya moment. Trots att lärarnas svar skilde sig mycket åt fanns det en medvetenhet i deras undervisningsform som strävade mot att utmana elever med fallenhet för matematik.

Syftet med denna undersökning var att undersöka om undervisningen för de begåvade eller högpresterande eleverna dels var meningsfull, men också att undersöka om undervisningen antog en accelererande eller berikande karaktär. Utöver detta undersöktes lärarnas uppfattning om vilka kringliggande faktorer som påverkade deras undervisning. Detta var av intresse då alla elever i den svenska skolan, enligt skollagen, har rätt till att nå så långt som möjligt i sitt lärande. Metoden som valdes var kvalitativa intervjuer. Totalt nio lärare, vilka var behöriga att undervisa i matematikämnet i årskurs 4-6, intervjuades. De analysverktyg som användes var begreppen acceleration och berikning samt en modell för vilka matematiska färdigheter som alla elever skall utveckla för att analysera undervisningens natur samt meningsfullhet. Ramfaktorteorin användes vid analysen av bakomliggande faktorer till matematikundervisningens utformning. Resultatet visar att de flesta undervisningsmetoder lärarna använder sig av är, enligt den modell som används, meningsfull. De allra flesta undervisningsmetoder är av berikande karaktär, dock förekom även undervisningsmetoder av accelererande typ. De bakomliggande faktorerna för matematikundervisningens upplägg visar sig vara variationsrik där flera olika typer av faktorer påverkar undervisningens utformning. Slutsatsen är att de begåvade eller högpresterande elever ges undervisning som är meningsfull och mestadels berikande och att matematikundervisningens upplägg inte beror på en enskild faktor, utan att flera bakomliggande faktorer påverkar undervisningens utformning. Nyckelord: Acceleration, berikning, begåvade elever, matematiska färdigheter, ramfaktorer.

Studiens syfte var att undersöka om en skillnad existerar mellan kvinnor och män avseende balansen mellan arbete och fritid samt fritid och arbete för de som arbetar hemifrån på grund av covid-19. Detta i avseende både konflikt samt berikning. Denna studie undersöktes kvantitativt samt deduktivt. En webbaserad enkät skickades ut till urvalet anställda som arbetar hemifrån på grund av covid-19. Dessa enkäter skickades ut på ett företag samt via sociala medier. 56 respondenter deltog och som sedan analyserades med hjälp av Mann-Whitney U-test. Resultatet visade signifikant skillnad gällande kön och arbetets berikning på fritiden, medan inga signifikanta skillnader i avseende kön och konflikt mellan arbete och fritid, fritid och arbete samt fritidens berikning på arbetet. Detta både bekräftar samt motstrider tidigare forskning gällande kön och balans mellan arbete och fritid.

Ett intresse för frågor kopplade till det ständigt aktuella “livspusslet” förde oss in på hur villkoren och förutsättningarna på arbetsmarknaden har förändrat vårt arbetssätt till följd av digitalisering och teknologisk utveckling. Digitala hjälpmedel har resulterat i att medarbetare kan utföra sina arbetsuppgifter oberoende tid och rum, ett fenomen som benämns gränslöshet. Studien söker svar på hur det gränslösa arbetslivet upplevs i en kontext av samspelet mellan arbetsliv och privatliv i termer av berikning (positiv påverkan) och konflikt (negativ påverkan). Fallstudien genomfördes på ett IT-företag och finner att arbetet i stor utsträckning karaktäriseras av gränslöshet. Medarbetarna upplever övervägande hög grad av berikning samtidigt som merparten upplever ingen till låg grad av konflikt. Det tycks därmed finnas goda förutsättningar för att balans ska kunna uppnås. Flexibilitet tycks tillsammans med förmågor som till exempel självförtroende, optimism och fysiskt välmående vara det som bidrar mest till berikning. Beträffande konflikt tycks tid vara den faktor som bidrar mest. Studiens resultat tyder på att ju oftare medarbetarna arbetar gränslöst desto högre grad av berikning upplever de och dessutom desto lägre grad av konflikt.