Matematik A (Matematik 1) ar ett karnamne, vilket innebar att amnet kraver att du minst far ett godkant betyg for att kunna fa ut sitt slutbetyg. Trots detta tenderar dagens elever att bli allt samre i matematik. Syftet med denna studie ar att undersoka om det i ett tidigt skede gar att identifiera elever som riskerar att bli underkanda i matematik. For att na syftet, undersoktes mojliga monster mellan forstaarselevers resultat pa matematik- och svenskdiagnoser i borjan pa terminen samt slutbetyg i Matematik A pa en gymnasieskola. Till undersokningen anvands tre datainsamlingsmetoder, sammanstallning av insamlat material (matematik- och svenskdiagnoser och slutbetyg), intervjuer och en gruppdiskussion. De tva forsta metoderna anvands for att fa svar pa mina fragestallningar, medan den sista anvandes for en analys av resultatet. Resultatet visar att elever som presterade daligt pa bade matematik- och svenskdiagnosen tenderar att fa ett lagt betyg i Matematik A. Av dessa elever blev alla med det lagsta vardet pa svenskdiagnosen underkanda i amnet.

<p>This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine.</p><p>For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome.</p><p>The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses.</p><p>The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.</p>

This essay discusses the advantages and disadvantages with neuropsychiatric diagnoses. The research is based not only on earlier research within this subject, but also on qualitative interviews with five teachers that work with students ranging in grades from one to nine. For a more narrow focus, this essay focuses on the diagnoses ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) and Aspergers Syndrome. The interviewed teachers see both positive and negative aspects with these diagnoses. Divided opinions are found in the present literature, but most authors often sided either for or against. One piece in the literature presents three different authors’ views concerning the diagnoses. All three authors had divided opinions and backgrounds. This essay sheds some light on these conflicting and contradictory views. The teachers that were interviewed often shared the same views, but even had differing opinions about the meaning and relevance of the diagnoses. The different diagnoses are described in the literature review. Also included are a section about adapted/tailored education and other issues that should be discussed in the school setting. Differing authors’ opinions and views concerning the positive and negative aspects of neuropsychiatric diagnoses, ADHD and Aspergers Syndrome, are discussed.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare arbetar med barn som har diagnoser i förskolan, och hur förskollärare går tillväga för att hjälpa barnen, i relation till professionalism. Jag har också valt att undersöka stödet förskollärare får från andra professionella. Jag använde mig av kvalitativ metod och har intervjuat sju förskollärare för att få fram hur deras arbetssätt ser ut med barn som har diagnoser i förskolan samt hur förskollärare ser på sin roll i relation till professionalism. Resultatet visar förskollärares olika syn på diagnos, att de hjälper barn både på egen hand och med hjälp av andra professionella samt erfarenheter av samarbete med andra professionella. Förskollärare beskriver även sin professionella roll och ansvar utifrån barnperspektiv och relation till föräldrar. De slutsatser som kan dras av min studie är framförallt att området jag studerat är viktigt att reflektera över. Både jag och samtliga förskollärare jag har intervjuat har kommit till insikt i hur arbetet med barn med diagnoser och hur samarbetet med andra professionella ser ut, samt reflektioner kring att vara professionell

Neuropsykiatriska diagnoser hos barn och vuxna ökar. Två av de mest förekommande diagnoserna är ADHD och Autismspektrumtillstånd (AST). Båda dessa diagnoser innefattar symptom inom socialt samspel och kognitiv prestation, vilket inverkar på individens vardag, självbild och identitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka individens upplevelse av hur identiteten påverkas av att få och leva med en neuropsykiatrisk diagnos. Elva deltagare i åldersspannet 15 till 30 år rekryterades. Genom semistrukturerade intervjuer och en tematisk analys i två delar; en induktiv och en deduktiv, framkom sammanlagt tolv teman. Resultatet beskriver positiva aspekter med diagnosen såsom identifikation, stöd och förståelse, samt negativa aspekter såsom fördomar, diskriminering och en upplevelse av att vara annorlunda. En teoretisk analys utifrån identitetsteori visade att problemen huvudsakligen uppstod i mötet med omgivningen och att omgivningens syn på och förhållningssätt till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver diskuteras för att skapa förändring.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda påhur fem elever och dess undervisande pedagoger har upplevt de extrastöd someleverna har fått i de tidiga årskurserna i ämnet matematik. Upplever elevernaatt dessa insatser har hjälpt dem i deras fortsatta matematikutveckling. Omeleven fortfarande är i behov av särskilt stöd samt om utformningen av stödinsatsernahar förändrats. För att ta reda på detta har jag genomfört kvalitativa semistruktureradeintervjuer av såväl pedagoger som elever. I likhet med flera forskare är det avstor vikt att rätt sorts stöd sätts in i de tidiga skolåren, samt att de låtereleverna vara delaktiga i de åtgärder som görs. Eleverna i denna studie kännerinte att de har fått varit delaktiga i de beslut som har fattats kring derasmatematikutveckling.

Our aim with this study is to create an understanding of how parents of children and young people with neuropsychiatric diagnoses experience cooperation and response from and between schools and authorities. Research show that cooperation can be successful, but that the path is often problematic. Although there is a collective responsibility in society of children's well-being,  research show that there is a shift in responsibility of the children's problems from the different parties in which the responsibility often fall solely on parents. Another aspect that appears in earlier research is the parents' great need of support in their situation that is described as chaotic.    The study is of qualitative sort and is based on interviews that consist of questions with an open character. The result has been analyzed with the help of previous research and theory of street-level bureaucrats (Lipsky), stigma (Goffman) and the idea of field, habitus and capital (Bourdieu &amp; Passeron). Our result largely reflect previous research. From the parents perspective the school is perceived as the biggest concern. According to them the problem lies within a lack of knowledge and lack of an individual perspective. The parents express a desire for a greater cooperation, increased knowledge within authorities and schools, as well as an increased understanding of neuropsychiatric diagnoses and furthermore help and support in the early stages. Ultimately the parents have a desire that authorities, school and family frequently pursue a mutual dialogue where the character of the encounter is paramount.

Mediernas makt över dagordningen i ett samhälle är en viktig fråga och i stora stycken en fråga om påverkan och på vilket sätt medierna bestämmer vad vi ska tänka på, och hur vi ska göra det. Med detta övergripande perspektiv begrundar studien 5 stora tidningars ledarsidor och deras framställning av den växande gruppen av unga människor med psykisk ohälsa. Med hjälp av en modell (FIMPUS) framtagen ur empirin analyseras tidningarnas dispositionsregimer i relation till ämnet med fem års mellanrum, med start 1996 och avslut tjugo år senare - 2016. Med tanke på att det är framtiden som sitter med vånda i väntrummet och var femte ung kvinna mellan 18-24 år i Stockholms län har en psykiatrisk diagnos skulle man kanske ha förväntat sig ett större engagemang eller kunskapsdjup i frågan hos de mäktiga opinionsbildarna. Av studien framgår dock att ämnet varken är omhuldat på ledarplats eller särskilt dynamiskt problematiserat. Det magra material som stått att finna kan således i någon mening betraktas som ett allvarsamt och oroväckande bidrag till forskningen om dagordningar – eller den besynnerliga frånvaron av dem. I det här fallet i en onekligen betydande och viktiga samhällsfråga.

<p>Syftet med denna uppsats är att belysa konsekvenserna av att ha diagnosen ADHD, hos elever i skolår 7-9. Vidare är syftet att få inblick i diagnosens pedagogiska konsekvenser.</p><p>Genom intervjuer har av oss valda lärare fått ge sin syn på diagnostisering och dess konsekvenser. Vi valde att använda en kvalitativ intervjumetod, då vår mening var att ha en mer öppen intervju med våra informanter.</p><p>Efter genomförda intervjuer och genom den litteratur vi läst framkommer det tydligt att informanterna och forskarna belyser kunskapen om diagnosen som en viktig del, för att främja de positiva konsekvenserna av en ADHD diagnos. Vidare framkommer det att diagnosens konsekvenser är till stor del beroende av olika faktorer som till exempel; skolans utformning, lärarnas kompetens i ämnet, skolans resurser samt undervisningsgruppernas storlek.</p>

<p>Under senare år har samsjuklighet mellan psykiatriska sjukdomar och missbruksproblem uppmärksammats allt mer både i Sverige och internationellt. Vårdpersonal inom både psykiatrin och missbruksvården möter patienter med dubbla diagnoser. Termen dubbeldiagnos (DD) började användas inom litteraturen under 1980-talet. Syftet med studien var att ta reda på hur vårdpersonalen upplever det att vårda DD patienter samt vad vårdpersonalen behöver för att ge omvårdnad. Studien genomfördes som en litteraturstudie. I resultatet användes 10 vetenskapliga artiklar varav fyra var kvalitativa och sex kvantitativa. I resultatavsnittet redogörs en sammanställning för hur vårdpersonalen upplever omvårdnaden av DD patienter. Upplevelserna som identifierades kunde delas in i två positiva upplevelser, att det är en utmaning att vårda DD patienter samt att vårdpersonalen känner tillfredställelse i sitt arbete. De 3 negativa upplevelserna vårdpersonalen kände var frustration och otillräcklighet samt att DD patienter upplevdes svåra att behandla. Vårdpersonalens behov kunde delas i de fyra kategorierna utbildning, samarbete, intresse samt tid. Dessa behov ansåg vårdpersonalen vara viktiga för att kunna vårda patienter med DD.</p>