Landskapet har nyttjats av människan under lång tid, vilket lämnat spår i form av till exempel byggnadslämningar, stenmurar och röjningsrösen. Många av strukturerna i landskapet har torparna varit med att forma genom det arbete de lagt ner på att odla upp och stenröja markerna. Spåren efter torparnas byggnadslämningar ser vi än idag, men risken är stor att de försvinner på grund av igenväxning samt storskaligt skogsbruk. Syftet med arbetet var att undersöka torpens historia och de spår som de lämnat efter sig i landskapet. Metoden har bestått av två delar, en fältinventering där vi dokumenterat torplämningarna och de torpnära växterna samt en longitudinell studie, där vi genom att kombinera olika historiska källmaterial dokumenterat torpens livslinje. I byarna Boafall, Bökestad och Gillesnäs, på gränsen mellan Blekinge och Skåne, fanns det spår av torpbebyggelse i form av bland annat husgrunder, röjningsrösen och terrasser från före 1800-tal till mitten av 1900-talet. Torpens boningshus bestod framförallt av enkelstugor och hade en genomsnittsarea på 55 m². De vanligaste torpnära växterna i området var träjon, apel, nyponros och vintergröna. I tät skog fann vi färre arter per torp än i öppen - medeltät skog. De flesta torp lades ner från sent 1800-tal till första delen av 1900-talet. Torp som lagts ner under 1900-talet har en högre bevarandestatus än övriga torp. Torplämningarna som fortfarande finns kvar i landskapet menar vi har en hög prioritet för bevaring, då framtida generationer därigenom får möjlighet att uppleva en del av vårt historiska arv.

The woodlands in the north of Blekinge are traditionally seen as an zone without traces of prehistory. Literature discussing the pre-history and early medieval times in Blekinge usually describes the north of the county as a thick unfriendly and impenetrable forest. This is with certainty very easy to believe for someone walking in the thick spruce. Only, in the iron age the forests primarily consisted of beech. It could, naturally, still have been hard to penetrate but a forest consisting of deciduous, gives another basis. The woodlands contains a lot of remains from our history, as ruins from small cottages and cairns who was created during the time when even the woods where an agricultural place. Finds from the pre-history though, are scarce. Though there are some indications that a closer look could pay of.With the neighbouring county's as references there are some features worth checking up on. For one, the thousands of cairns residing in the woods, could, according to investigations performed in Småland, have been started as early as the stone age, though more often in the iron age or the medieval period. There are also interesting finds as "eldslagningsstenar", stones assumed to have been used to get a fire going. Some have been found in Blekinges woodland area and they could indicate that there were human presence during the iron age. To make conclusions in the matter of "were there people living in the northern regions of Blekinge during pre-history?" is not a simple task, but I think there is reasons to stay open minded and to take care to investigate even areas that have got no pre-historical remains previously recorded.

Relativt lite forskning har de senaste årtiondena bedrivits gällande svedjebruket, i synnerhet förekomsten och utbredningen av svedjeland inom enskilda byar. Arealen svedjad mark i förhållande till arealen åkermark i byn Algustorp, Röke socken, norra Skåne utgör grunden för denna studie. Gunhild Weimarck publicerade 1953 en avhandling där arealen svedjad mark jämförs med arealen åkermark i Lönsboda, Örkened socken, nordöstra Skåne. För denna uppsats är jämförelser mellan de två byarna fundamental, det vill säga en komparativ studie där likheter och skillnader diskuteras utifrån olika parametrar. Uppsatsen ska dessutom ge ökad kännedom om svedjebrukets förekomst i fem närbelägna byar i anslutning till Algustorp, belysa svedjandets betydelse för agrarsamhället och framför allt redogöra för svedjelandens omfattning inom byn Algustorp. För att möjliggöra detta har källmaterial i form av frågelistsvar, jordeböcker och historiskt kartmaterial varit grundläggande för studien. Analyser av geografisk information i applikationen ArcMap har underlättat beräkningen av arealen svedjemark respektive åkermark i Algustorp. Resultatet visar att arealen svedjeland i Algustorp var mindre än byns åkerareal, till skillnad från Lönsboda, där svedjemarkens areal istället var större i förhållande till byns åkermark. Detta fenomen tycks bero på regionala skillnader, det vill säga olikartade markförhållanden i de olika byarna. Tillgången på odlingsbar mark framstår som mycket liten i Lönsboda. Därmed förekom större arealer svedjemark i Lönsboda till skillnad från Algustorp, där förutsättningarna för spannmålsodling till synes är mera gynnsamma. Det är med stor sannolikhet naturgivna förhållanden, främst jordartssammansättningen, som pådrivit ett större behov av att nyttja svedjebruk i Lönsboda.

Ängens hade stor betydelse för jordbruket fram till 1800–1900-tal och syfte var att producera vinterfoder till djuren. När skiftesreformerna etablerades möjliggjordes att ägostycken slogs samman till större, mer lättbrukliga åkrar vilket bidrog till att mer mark kunde läggas under plog. Vallodlingen introducerades vilket resulterade i ängens minskade status. Syftet med studien är att redogöra för ängsarealens förändring under perioden 1700–1900 i Huaröds och Södra Rörums socknar utifrån en källkritisk granskning av jordbruksstatistiken och historiskt kartmaterial. Utifrån jordbruksstatistiken och kartmaterialet har andelen äng satts i förhållande till inägomark. För både Södra Rörums socken och Huaröds socken visar jordbruksstatistiken återkommande anmärkningsvärda felrapportering vilket bidrar till att materialet inte lämpar sig för studier.   Kartmaterialet består av både kartmaterial på socken och bynivå som har tillkommit under en lång tidsperiod med skiftande syften och varierande förutsättningar. Laga skifteskarta avmättes av en lantmätare och syftet vara att fördela jorden rättvist. Materialet bedöms som tillförlitligt på grund av lantmätarens detaljerade arealuppmätning. Häradsekonomiska kartan bör eventuellt ifrågasättas mer. Ängens hade i stort sett förlorat sin betydelse och därför fanns inget intresse av att upprätthålla en lika noggrann klassificering som i skifteskartorna. Det vi med denna studie kan konstatera är att ängen minskat från 1800-talet fram till 1900-talet, dock kan vi inte under några omständigheter fästa det i varken tid eller takt med uppgifter från hushållssälskapens jordbruksstatistik.