<p>Many species of amphibians are threatened both in Sweden and globally. The causes are many and a main factor is habitat alterations which often results in populations being isolated. Changes in the agricultural landscape have among other things resulted in small water bodies being filled and dried out and that has severely affected the Swedish amphibians. Swedish amphibians are depended upon small water bodies for their reproduction. Wetlands have been constructed to reduce the impacts of the eutrophication in the Laholm bay. In my study I have chosen to examine the composition of amphibian species in 34 of those newly constructed wetlands. Netting is the method that has been used to find the animals but there have also been visual observations. The inventories took place during spring and summer year 2006. The study has been carried out in the municipality of Laholm and has proven that colonization can proceed rapidly. All of the wetlands had been colonized and the youngest wetland was only 15 months old at the first inventory. All of the five amphibian species that according to the literature could be represented were also found during the inventories. In one wetland all five species were found. In my study I found out that presence of crayfish had a negative impact on amphibians. Amphibians were reproducing in all wetlands and many of the wetlands did also contribute with a healthy environment since the offspring could develop and finally get up on land.</p>

Many species of amphibians are threatened both in Sweden and globally. The causes are many and a main factor is habitat alterations which often results in populations being isolated. Changes in the agricultural landscape have among other things resulted in small water bodies being filled and dried out and that has severely affected the Swedish amphibians. Swedish amphibians are depended upon small water bodies for their reproduction. Wetlands have been constructed to reduce the impacts of the eutrophication in the Laholm bay. In my study I have chosen to examine the composition of amphibian species in 34 of those newly constructed wetlands. Netting is the method that has been used to find the animals but there have also been visual observations. The inventories took place during spring and summer year 2006. The study has been carried out in the municipality of Laholm and has proven that colonization can proceed rapidly. All of the wetlands had been colonized and the youngest wetland was only 15 months old at the first inventory. All of the five amphibian species that according to the literature could be represented were also found during the inventories. In one wetland all five species were found. In my study I found out that presence of crayfish had a negative impact on amphibians. Amphibians were reproducing in all wetlands and many of the wetlands did also contribute with a healthy environment since the offspring could develop and finally get up on land.

The study aimed at an investigation of the vegetation of kettle-holes in the agricultural landscape of the Ziemia Chelminska region in northern central Poland. Most of these kettle-holes have been influenced strongly by human activities. 120 community types were described with regard to their species composition, structure, differentiation, synanthropization, ecological conditions and dynamics, as well as their affinities to similar plant communities from other regions in Europe. The significance of the kettle-holes as a natural resource is briefly discussed.

<p>Litteraturförteckning: s. [423]-434.</p>

ELVELAND, J. 1976. Coastal mires on the Storön peninsula, Norrbotten, N Sweden. Wahlenbergia 3. 274 pp. (map + 1 fig. in end pocket). Umeå.Vegetation, flora and habitat conditions of mires on and above the seashore have been studied in an eutrophic coastal area (Storön) in N Sweden. Here the rate of land uplift is almost 1 m per century and vegetational dynamics are rather intense in the younger mires, especially in the seashore fens recently "born from the sea" (primary mire formation).The mire vegetation is dealt with in three main groups: seashore fens, fens above the seashore and bog vegetation. The plant communities have been classified on a basis of their physiognomically dominant species. "Sphagnum fuscum islets" (often called "miniature raised bogs" or "miniature bogs") in the rich fens form the predominant type of bog vegetation. In the present paper the main emphasis has been laid on the rich fens above the seashore.Several vegetational gradients are dealt with, i. a. rich fen-poor fen, mire margin-mire expanse and the complex gradient mud-bottom/carpet/magnocaricetum/ lawn/hummock. Both small-scale and large-scale successions are discussed and a floristic list (vascular plants, bryophytes and lichens) with ecological annotations is presented.Extensive field measurements of pH and electrolytic conductivity of mire waters have been made. The pH, ash content, SÌO2r s r P#• C and N, total content and exchangeable fractions of Na, K, Mg, Ca, Mn and Fe have been determined at different depths for various kinds of peat. The chemistry of lagoon and lake sediments have also been studied. The vertical gradients shown by the chemical parameters are of special interest regarding the Sphagnum fuscum islets. The surface peats of the islets are "functionally ombrotrophic", while from a depth of ca. 30 cm and downwards the chemical characteristics are those of a rich fen peat.Historical and present-day mire utilization is discussed, especially hay-making and cattle grazing. / digitalisering@umu

<p>Skedala deponi har använts som en soptipp för hushållsavfall sedan mitten av 1950-talet och 20 år framåt. Sedan 1974 har området använts som en deponi för slagg, slam från rökgasrening och flygaska. Villkoren för deponin ändrades 1993 när inte lakvatten fortsättningsvis fick pumpas till reningsverket. Nya villkor upprättades för lakvattenhanteringen och ett våtmarkssystem anlades. Deponin drivs idag av Halmstads Energi och Miljö AB. Målsättningen med examensarbetet är att kartlägga funktion och konstruktion av våtmarkssystemet samt ge riktlinjer till en skötselplan för långsiktig funktion att avlägsna tungmetaller och kväve från lakvattnet i våtmarkerna med hänsyn till svensk miljölagstiftning.</p><p>Våtmarksystemet anlades med lakvattenmagasin, luftningstrappa och fyra våtmarker, vars syfte är att avlägsna kväve. Lakvattnet pumpas från lakvattenmagasinet, recirkuleras över en luftningstrappa för syresättning och tillbaka till lakvattenmagasinet. Härifrån pumpas lakvattnet till våtmarkerna. Det finns en möjlighet att använda tre olika utflöden till våtmarkerna. Öppna diken är lokaliserade runt våtmarkssystemet som tar emot vatten från omgivande marker. Grundvattennivån är cirka en meter under markytan. Ett kontrollprogram upprättades med provtagningar på grund- och lakvatten. </p><p>Provtagning av tungmetaller har utförts i våtmarkerna för att se halterna i sediment och vegetation och om det är ett bra alternativ att avlägsna tungmetaller från våtmarkerna genom skörd av skottbiomassa (växtdelar ovan jord) och rensning av sediment. Högst halter av kadmium och zink i skottbiomassa erhölls med vass. Högst halter av bly i skottbiomassa erhölls med havssäv. Högst ackumulering av kadmium, nickel och zink per ytenhet i skottbiomassa erhölls med vass. De mängder av tungmetaller som kan avlägsnas vid rensning av sediment som genomförs med cirka 10 år mellanrum ligger mellan 155-372 g As, 20-61 g Cd, 369-1468 g Cr, 1232-2787 g Cu, 3-8 g Hg, 232-1557 g Ni, 810-3756 g Pb och 3566-7824 g Zn. Cirka 1 % av mängderna tungmetaller som finns i sedimentet avlägsnas vid skörd av skottbiomassa. </p><p>Utflödet till våtmarkerna kan regleras via pumpar så att en växelverkan mellan anaerob miljö (denitrifikation) och aerob miljö (nitrifikation) kan erhållas. Denna växelverkan kan öka avlägsnandet av kväve från lakvattnet. </p><p>För att hindra översvämning och läckage av lakvatten bör rören lagas och rensas mellan våtmarkerna och vallarna tätas. Rensning av sediment och vegetation bör ske inom den närmaste tiden där en till två våtmarker rensas under samma år och de övriga (en till två) rensas påföljande år tills samtliga våtmarker rensats, för att bibehålla funktionen hos våtmarkssystemet. Sedan kan rensning ske med cirka 10 års mellanrum eller när kanalbildning uppstår. Vass är ett bra alternativ att plantera i våtmarkerna efter rensning. Vass gynnar dessutom kväverening i våtmarkerna. Enligt svensk miljölagstiftning klassas sediment och skottbiomassa som icke-farligt avfall och skottbiomassan och sedimentet kan förbrännas och slaggen, som blandats med slagg från övrig förbränning, kan deponeras på deponin.</p>

<p>Summary in English</p>

Skedala deponi har använts som en soptipp för hushållsavfall sedan mitten av 1950-talet och 20 år framåt. Sedan 1974 har området använts som en deponi för slagg, slam från rökgasrening och flygaska. Villkoren för deponin ändrades 1993 när inte lakvatten fortsättningsvis fick pumpas till reningsverket. Nya villkor upprättades för lakvattenhanteringen och ett våtmarkssystem anlades. Deponin drivs idag av Halmstads Energi och Miljö AB. Målsättningen med examensarbetet är att kartlägga funktion och konstruktion av våtmarkssystemet samt ge riktlinjer till en skötselplan för långsiktig funktion att avlägsna tungmetaller och kväve från lakvattnet i våtmarkerna med hänsyn till svensk miljölagstiftning. Våtmarksystemet anlades med lakvattenmagasin, luftningstrappa och fyra våtmarker, vars syfte är att avlägsna kväve. Lakvattnet pumpas från lakvattenmagasinet, recirkuleras över en luftningstrappa för syresättning och tillbaka till lakvattenmagasinet. Härifrån pumpas lakvattnet till våtmarkerna. Det finns en möjlighet att använda tre olika utflöden till våtmarkerna. Öppna diken är lokaliserade runt våtmarkssystemet som tar emot vatten från omgivande marker. Grundvattennivån är cirka en meter under markytan. Ett kontrollprogram upprättades med provtagningar på grund- och lakvatten. Provtagning av tungmetaller har utförts i våtmarkerna för att se halterna i sediment och vegetation och om det är ett bra alternativ att avlägsna tungmetaller från våtmarkerna genom skörd av skottbiomassa (växtdelar ovan jord) och rensning av sediment. Högst halter av kadmium och zink i skottbiomassa erhölls med vass. Högst halter av bly i skottbiomassa erhölls med havssäv. Högst ackumulering av kadmium, nickel och zink per ytenhet i skottbiomassa erhölls med vass. De mängder av tungmetaller som kan avlägsnas vid rensning av sediment som genomförs med cirka 10 år mellanrum ligger mellan 155-372 g As, 20-61 g Cd, 369-1468 g Cr, 1232-2787 g Cu, 3-8 g Hg, 232-1557 g Ni, 810-3756 g Pb och 3566-7824 g Zn. Cirka 1 % av mängderna tungmetaller som finns i sedimentet avlägsnas vid skörd av skottbiomassa. Utflödet till våtmarkerna kan regleras via pumpar så att en växelverkan mellan anaerob miljö (denitrifikation) och aerob miljö (nitrifikation) kan erhållas. Denna växelverkan kan öka avlägsnandet av kväve från lakvattnet. För att hindra översvämning och läckage av lakvatten bör rören lagas och rensas mellan våtmarkerna och vallarna tätas. Rensning av sediment och vegetation bör ske inom den närmaste tiden där en till två våtmarker rensas under samma år och de övriga (en till två) rensas påföljande år tills samtliga våtmarker rensats, för att bibehålla funktionen hos våtmarkssystemet. Sedan kan rensning ske med cirka 10 års mellanrum eller när kanalbildning uppstår. Vass är ett bra alternativ att plantera i våtmarkerna efter rensning. Vass gynnar dessutom kväverening i våtmarkerna. Enligt svensk miljölagstiftning klassas sediment och skottbiomassa som icke-farligt avfall och skottbiomassan och sedimentet kan förbrännas och slaggen, som blandats med slagg från övrig förbränning, kan deponeras på deponin.

Environmental subsidies are used as incitements to farmers for development of sustainable land use. In 2014, applications for funding constructed wetlands were not available. This paper examines the environmental consequences of this lack of funding in one intensively cultivated region Skåne län, southern Sweden. A review of wetland applications between year 2007-2013 show that the average rate of applications has been 31 projects per year with a wetland size of 4,48 ± 1,61ha per project (mean±95% CI). Based on interviews, the result suggests that the lack of funding in one year leads to between 102 and 140 ha of constructed wetlands that is not built. This correspond to a total loss of increased nitrogen retention capacity between 6,0 and 91,7 tons/year and a loss of increased phosphorus retention capacity between 0,17and 2,1 tons/year in the drainage basins of Skåne. Further the interviews show that continuity of environmental regulations and funding is important for the farmers’ interest in environmental measures. It is concluded that the total loss of increased retention capacity is small compared to the annual transport of nitrogen and phosphorus in the drainage basins. However, changes and interruptions in regulations reduce the confidence in authorities among farmers. This may have more negative, long term effects by ceasing the interest for environmental measures.

No description available.