During the first half of the 20th century, lake lowering was a common practice for agricultural drainage in Sweden. Although this phenomenon led to drastic changes in the Swedish landscape, it has been remarkably understudied. Furthermore, previous research on lake lowering, and on the adjacent subject of hydropower, has mostly taken a social constructivist approach. In contrast, the aim of this study was to generate a posthumanist, symmetric account of a lake lowering project, where the non-human actants involved in the network were seen to act. This in order to better understand the driving forces and power relations emerging in a large technical project. The study took the form of an actor-network analysis of the lowering of Lake Tämnaren in the south-east of Sweden. The analysis consists of a chronological account of the project between the years 1923-1967. During the years predating 1950, investigations into both material and social matters were carried out by two engineers who became spokespersons of the many collectives of actants affected by the lake lowering. In the years between 1950-1953 when the project was carried out, the spokespersons’ accounts of reality were challenged, with varying results. After the works had been completed, the question of maintaining a suitable water level in the lake remained controversial and concerned managing the newly built dam. In brief, the conclusions of the study highlight the role of material agency in transporting and changing power between actants in a network. Forms of material agency were for example: the lake flooding, the hardness of soil, or the floodgates of a dam remaining open.

Svenska våtmarker har under flera hundra år dikats ut till förmån för odling av grödor och virkesproduktion. Idag ser verkligheten annorlunda ut och till förmån för klimatet satsar svenska staten nu pengar på att plugga igen diken och återställa dessa numera uttorkade våtmarker. Att huvudsyftet är minskade utsläpp av växthusgaser hindrar dock varken flora eller fauna från att utnyttja dessa nya habitat. Då hotet mot biodiversiteten i världen enligt forskningen är lika allvarligt som klimatförändringarna är det av intresse att veta hur åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser även påverkar artrikedomen lokalt och regionalt. Detta är en studie som utvärderar insektsfaunan på återställda våtmarker och om det går att urskilja några naturvärden baserat på vilka arter som hittats. Mellan 8 augusti och 8 september 2022 användes tre inventeringsmetoder på fyra skogslokaler och tre återställda våtmarker. Lokalerna som stod klara år 2021 är Skogsstyrelsens pilotprojekt för återvätningar. Resultatet visade att även om inga naturvårdsarter hittades, bidrar klimatgynnande återvätning av skogsmark till en ökad biodiversitet redan på kort sikt. Totalt inventerades individer av 35 olika arter och 71% fler arter hittades i våtmarkerna än i skogarna. Sex fynd var arter som specifikt föredrar våtmarker och hittades i lokalerna med öppen vattenspegel, övriga arter i våtmarkerna var generalister. Då många faktorer kan påverka olika arters migration är långsiktig övervakning eftersträvansvärt. Den här studien ger en chans för framtida uppföljning av våtmarkernas utveckling och arters etablering. Vidare en möjlighet att anpassa framtida återvätningar för att minimera utsläpp av växthusgaser och samtidigt maximera biodiversiteten. / Swedish wetlands have been drained by ditching for several hundreds of years in favour for forestry and agriculture. Today, the reality looks different, and due to the climate change the Swedish government is now investing money to plug ditches and restore these now dried-up wetlands. The main purpose is to reduce greenhouse gas emissions, but neither flora nor fauna are prevented from utilizing these new habitats. According to research, the threat to global biodiversity is as serious as climate change, it is of interest to know how measures to reduce greenhouse gas emssions also affect local and regional species richness. This is a study that evaluates the insect fauna in restored wetlands and wether any natural values can be discerned based on the species found. Between August 8 and September 8 2022, three sampling methods were used in four forest locations and three restored wetlands. The wetlands which were completed in 2021 are the Swedish Forest Agency´s pilot projects for rewetting. The results showed that even if no conservation species were found, climate-beneficial rewetting of forest land contributes to increased biodiversity in the short term. In total, individuals from 35 different species were surveyed and 71% more species were found in the wetlands than in the forests. Six findings were species that specifically prefer wetlands and were found in locations with open water surfaces, all other species were generalists. As many factors can influence the migration of different species, long-term monitoring is desirable. This study provides an opportunity for future follow-up of the development of wetlands and the establishment of species. Furthermore, an opportunity to adapt future rewetting to both minimize greenhouse gas emissions and at the same time maximize biodiversity.

Eutrophication, a surplus of nutrients, is a problem in aquatic environments and one of the Swedish Environmental Goals is that there should be no eutrophication caused by human activities. Constructed wetlands (CW:s) is a measure that could be implemented to decrease the transport of nutrients to water bodies through retention. To optimize the placement of CW:s, this project aims to understand how different factors affect the retention of P (phosphorus) and N(nitrogen) in constructed CW:s and if there are geographical and seasonal variations in retention. Water samples were collected during three sampling periods from CW:s in Halland, in south-western and Mälardalen in eastern Sweden. The variation in retention of P and N between Halland and Mälardalen and between the different sampling occasions was then investigated. The effect of different factors in the catchment area such as percentage of clay, silt and sand, agricultural land, P-AL (phosphorus extracted with ammonium lactate) in the soil, erosion riskclass and the depth of the CW:s on the retention of P and N was also tested. The TP (total phosphorus) load and retention differed between the CW:s in Halland and Mälardalen. In Mälardalen, the load was slightly higher, and had a higher variation in TP load, which can be related to the differences in erosion risk classes as more easily eroded soils usually release P during periods with a lot of runoff. TP retention deviated more from zero in Mälardalen compared with Halland. The retention of TN (total nitrogen) seemed to be higher during August despite the lower TN load. This could be because during the warmer season, there is more retention of inorganic N through denitrification and plant uptake. Many factors such as soil type, erosion risk class, share of agricultural land and hydraulic load (HL) was found to be positively correlated with the load. However, most of the examined factors in the catchment area showed no correlation with the retention of N or P. The percentage of clay in the area had a negative effect on the retention of TP, which is not coherent with previous studies. This could be because the TP retention was mostly zero or negative, which was thought to be because most of the sampling was during periods with high HL and colder weather, especially in Mälardalen, which may have resulted in poor retention and resuspension of nutrients from the sediments. For TN the only factor which had a correlation was the depth of the CW, which had a negative correlation. / Övergödning, överskott av näringsämnen, är ett problem i vattenmiljöer. Ett av de svenska miljömålen är att det inte ska ske någon övergödning orsakad av människan. Anläggning av våtmarker är en åtgärd som kan vidtas för att minska transporten av näringsämnen till vattendrag genom retention. Anlagda våtmarkers effektivitet beror på olika faktorer såsom jordtyp, markanvändning, utformning och årstid. För att optimera placeringen av anlagda våtmarker, syftar detta projekt till att förstå hur de olika faktorerna påverkar retentionen av fosfor (P) och kväve (N) i anlagda våtmarker och om det finns geografiska och säsongsmässiga variationer i retention. Vattenprover togs vid tre provtagningstillfällen från anlagda våtmarker i Halland, i sydvästra Sverige och Mälardalen i östra Sverige. Variationen i retentionen av P och N mellan Halland och Mälardalen och mellan de olika provtagningstillfällena undersöktes därefter. Effekten på retentionen av olika faktorer i avrinningsområdet såsom andel lera, silt och sand, jordbruksmark, P-AL (fosfor extraherat från jord med ammoniumlaktat) i marken, erosionsriskklass och medeldjupet av de anlagda våtmarkerna på retentionen av P och N undersöktes också.Belastningen och retentionen av TP (totalfosfor) skiljde sig mellan de anlagda våtmarkerna i Mälardalen och Halland. I Mälardalen var belastningen något högre, samt hade högre variation i TP-belastning, vilket kan relateras till skillnaderna i erosionsriskklasser då mer lätteroderade jordarter oftast släpper P under perioder med mycket avrinning. TP retentionen avvek mer från noll i Mälardalen jämfört med Halland. Retentionen av TN (totalkväve) var förhållandevis hög under augusti trots den förhållandevis lägre TN-belastningen jämfört med höst-och vinterprovtagningarna. Detta kan bero på att det under den varmare årstiden skermer retention av oorganiskt kväve genom denitrifikation och växtupptag.Många faktorer såsom jordart, erosionsriskklass, andel jordbruksmark och hydraulisk belastning (HL) var positivt korrelerade med näringsbelastningen. Däremot visade de flesta av de undersökta faktorerna i avrinningsområdet inget samband med retentionen av N eller P. Andelen lera i området hade en negativ effekt på retentionen av TP, vilket inte stämmer överens med tidigare studier. Detta kan bero på att TP-retentionen mestadels var noll eller negativ, vilket ansågs bero på att det mesta av provtagningen skedde under perioder med hög HL, vilket kan ha resulterat i dålig retention och resuspension av P från sediment. Den enda faktorn som var relaterad med TN retentionen var djupet i de anlagda våtmarkerna, som minskade med våtmarkens djup.

The grass of wetlands in northern Sweden has been utilized for mowing and pasture even in our time. There are a large number of words and expressions, expecially in the dialects, to denote and describe the various types of wetlands.The chief aim of the thesis is to investigate some 40 wetland terms in a limited area - the old parish of Luleå, Norrbotten, in northern Sweden - in order to establish their distribution, meanings and use. The aim of the study is also to illustrate different semantic aspects, such as semantic features, semantic fields, the relationship between common nouns and place-names, as well as explanations based on the appearance of the wetlands. The material consists of words that derive from archives, the literature on the subject and interviews with 43 informants, and has been supplemented with studies of the wetlands themselves.Three semantically similar words, drävj, dröla and dovei, are scrutinized and compared with reference to their frequency and distribution, position, humidity, vegetation, form and depth of the ground. To illustrate the relationship between words and referents the author investigates what words are used about (small) muddy pools in a swamp (mire) and about the dry parts of a swamp (in technical language called flarkar and strängar, respectively). The words drävj and dröla are compared with five other words for 'depression/hollow' etc. and 'small pool' etc. Similarities and differences are illustrated in three figures on the basis of criteria like depression/hollow, humidity and size. The words are often explained with reference to special places in the area or to adjacent places, the names of which contain the word in question. With two pairs of words as examples, grande and skärpa, and drävj and dröla, respectively, the author investigates the meanings of the words and their referents and the explanatory strategies of the informants.The author stresses the dependence of word explanations and the learning of words on their contexts and functional situations. This aspect is illustrated in a chapter which summerizes how the author's semantic views of dövel, dröla and drävj have been formed. This is done with reference to the so-called prototype theory. / digitalisering@umu

This project was conducted in Vientiane, Laos where wetlands, channels and rivers play an important role for the water quality maintenance. Now, large landscape changes like backfilling of wetlands and channelization is affecting the condition of the urban waters which has become extremely polluted. For that reason this survey has focused on the past and present status of Houay Mak Hiao River, who receives basically all drainage water from the city. The purpose of this project is to find out how the condition of Houay Mak Hiao River has changed over time and to describe how historical and current landscape changes have affected the river. Group interviews were conducted in seven villages along the river to find out about the past and present status. The groups consisted of 3-6 respondents in each village. To get as relevant answers as possible, elders, fishermen, farmers and the head of village in each village were participating in the interviews. Water samples were collected at nine sampling sites to determine the water quality of today. The results show that the condition of the river started to significantly decrease about ten years ago and has since then become worse and worse. Today, the water is extremely polluted which has affected the fish population and the vegetation along the river in a very negative way. The deterioration can be connected to channelization and wetland area loss in Vientiane.The level of contamination decreases closer to the outflow into Mekong River which can be due to uptake by floating plants and dilution effects.

Denna studie genomfördes på uppdrag av det statliga forskningsinstitutet Formas. Syftet med rapporten var att undersöka hur effektiva våtmarker är som tilläggsrening av avloppsvatten, detta med avseende på reducering av läkemedel samt skadeeffekter på akvatiska organismer. Rapporten baserades på en tidigare studie utförd av Breitholtz et al. (2012) där mätningar av läkemedelshalter samt mortalitet och larvutveckling hos hoppkräftor, Nitocra spinipes, gjordes i fyra olika våtmarker.  De fyra våtmarkerna ligger i Eskilstuna, Oxelösund, Nynäshamn och Trosa. Deras mätningar undersökte mortalitet och larvutvecklingskvot för hoppkräftor i prover utspädda med bräckt vatten vid koncentration avloppsvatten på, 11,25 %; 22,5 %; 45% och 90 %. Proverna för läkemedelshalter späddes inte ut och enbart ett mätvärde per våtmark togs vid inflödet och utflödet. I denna rapport undersöktes dessa frågeställningar: (1) Är anlagda våtmarker som tilläggsrening en effektiv metod med avseende på skadeeffekter hos hoppkräftor, (2) till vilken grad reduceras halten läkemedel när våtmarker används som tilläggsrening samt (3) finns det ett samband mellan läkemedelsrester och hoppkräftornas överlevnad? För att besvara de tre frågeställningarna genomfördes en metaanalys av data från studien av Breitholtz et al. (2012). Hoppkräftors mortalitet, larvutvecklingskvot (LDR) och koncentration av läkemedel analyserades. Endast mortalitet och larvutvecklingskvot hade tillräckligt med data för utförande av en metaanalys. Läkemedelsanalysen kunde bara göras på en grundläggande nivå. Metaanalysen programmerades i MATLAB R2019b, där skillnaden i medelvärdet för mortalitet respektive larvutvecklingskvot beräknades mellan in- och utflöde för de fyra våtmarkerna. Skillnaderna för varje våtmark vägdes samman med invers-varians metoden för att få ett sammanvägt medelvärde. Analysen av läkemedel gjordes på nio läkemedel från Breitholtz et al. (2012). De nio valdes ut då de har pekats ut av Svenska Miljöinstitutet som intressanta ur ett avloppsreningsperspektiv. Excel användes för att göra enklare statistiska analyser mellan in- och utflöde i våtmarkerna. Slutligen gjordes en jämförelse mellan hoppkräftors skadeeffekter och läkemedelshalter genom att ta ut skillnaden i medelvärde mellan in- och utflöde. Resultatet från analyserna visade att när våtmarker användes som tilläggsrening minskade mortaliteten hos hoppkräftor för koncentrationerna 11,25 % och 90 % avloppsvatten. För koncentrationerna 22,5 % och 45 % fanns däremot ingen signifikant skillnad i mortalitet. Larvutvecklingskvoten minskade efter våtmarksbehandlingen för alla koncentrationer utom 90 %. Läkemedelshalten minskade i snitt med 30 % mellan inflöde och utflöde i våtmarkerna. För läkemedlen sulfametoxazol och oxazepam kunde dock en ökning ses efter behandling med våtmark. Ingen direkt trend kunde utläsas mellan läkemedelshalt och mortalitet hos hoppkräftor. Detta berodde troligtvis på att andra faktorer och föroreningar påverkade hoppkräftornas mortalitet och larvutvecklingskvot i högre grad än läkemedelshalterna. I studien kunde ingen slutsats dras om huruvida tilläggsvåtmarker är en effektiv reningsmetod med avseende på skadeeffekter hos hoppkräftor. Hoppkräftor är bra indikatorer på föroreningar i vattnet, dock är det svårt att bestämma vilka föroreningar som påverkar mest i detta fall. Detta medför att inga direkta samband mellan läkemedel och hoppkräftors mortalitet kunde påvisas i studien. De undersökta läkemedlen reducerades generellt. Eftersom mätningarna gjordes under vinterförhållanden då nedbrytningen i våtmarken är som minst effektiv bör resultatet ses som ett lägsta värde.

Located in the borderland between aquatic and terrestrial environments, the wetlands cover a wide spectrum of habitats and enable living standards for a great variety of organisms. Although important habitats, a great extent of the original wetlands have disappeared in Europe and Sweden due to anthropogenic disturbances. In recent decades, there has been a significant increase in efforts to restore wetlands due to their popularity as a climate mitigation tool and their suggested multifunctional benefits. However, little is known about what kind of wetlands that have been restored in Sweden. Is it merely amphibian dams or is it fens and bogs? In this thesis, I have investigated whether the projects within LONA (The Local Nature Conservation Program) had contributed to reaching the aims of the Habitats Directive (79/409/EEC). My results showed that eleven (20 %) of the LONA projects from 2021-2022 contributed to favorable conservation status for five of the wetland habitat types listed in the Habitats Directive. In particular, there were positive impacts on Transition mires and quaking bogs (7140), and Bog woodland (91D0) from the hydrological restoration of peatlands. Although a major part of the projects rather resulted in novel ecosystems. A potential future challenge lies therefore in finding ways to increase the contribution to the Habitats Directive through the utilization of LONA funding. However, considering that LONA has unrelated aims and that other funding sources are better suited for this purpose, it is arguable whether this is the most suitable way forward. Hence, I propose adopting a landscape view that considers different funding sources and an integration of the expected ecosystem services in the national database with restored and created wetlands. With this approach, we can determine which wetland types to prioritize on a basin scale and identify the gaps where restoration of high-biodiversity wetlands is absent. Wetland restoration is a crucial aspect of conservation efforts, but if we are to reach the aimed functions, it requires careful planning, effective management, and long-term funding for future management.

Considering the potential for natural wetlands to store and retain water in the landscape,restored and constructed wetlands are increasingly implemented as Nature‐BasedSolutions (NBS) to mitigate downstream flooding. However, there is a frequent lack ofknowledge of the performance of NBS, and particularly wetlands, and how to best selectperformance indicators to measure their effectiveness. The aim of this study was to assessthe flood regulation services of multiple constructed wetlands at catchment scale. TheSWAT+ model was used to assess the impacts of 35 constructed wetlands in the 193 km2Råån catchment in southwest Sweden. The assessment was based on a paired simulationscenario, with and without wetlands, and performance was evaluated based on impacts onthe downstream river hydrograph (peak flow rate, time-to-peak, recession curve shape,daily streamflow average) as well as event-based (daily average streamflow for differentprecipitation ranges), descriptive (average wetland storage capacity), consequential(overbank flooding) and social (social acceptance) indicators. The results implied that theflow regulating capability of the modeled wetlands was directly related to their outflowmechanisms. The wetlands had an average storage capacity of 0.38 m3 per m2 area butbecause the wetlands seemed to frequently exceed their maximum storage capacity duringhigh flow events, and the excess water was immediately spilled downstream, the wetlandsprovided limited flood regulation services. There were no visible impacts on thehydrograph-related indicators and the daily streamflow average was reduced by anegligible 0.02%. Furthermore, there were no significant differences in wetlandperformance between small and heavy rainfall events and the model output showed nosigns of overbank flooding for either wetland scenario. In terms of social acceptance, recentwetland projects in Råån catchment seem to have been well-received by farmers andlandowners in the area. However, lack of wetland-specific data, such as volume and dailyinflow and outflow data, as well as other model uncertainties, motivated a low confidencegrade for the indicators. In fact, if indicator values are to be useful tools in the futureintegration of wetlands as nature-based solutions, in-situ monitoring data of wetland waterbalance components are required. To support future policies and decision-making, adaptedtools and further research are needed to assess the impact of NBS on upstream-downstream processes. / Naturliga våtmarkers förmåga att hålla kvar och lagra vatten i landskapet gör attrestaurerade och anlagda våtmarker alltmer implementeras som naturbaserade lösningarför att mildra översvämningar i nedströms belägna områden. Det råder dock brist påkunskap om hur effektiva naturbaserade lösningar är och hur nyckelindikatorer bäst kanväljas för att mäta hur väl dessa system fungerar. Syftet med denna studie var att utvärderaanlagda våtmarkers förmåga att mildra översvämningar i ett avrinningsområde. SWAT+modellen användes för att bedöma påverkan av 35 anlagda våtmarker i Råånsavrinningsområde (193 km2) utanför Helsingborg. Bedömningen baserades på ettsimuleringspar, med och utan våtmarker, och effektiviteten utvärderades baserat påhydrografens egenskaper (flödestopp, stegringsfasen, recessionsfasen, daglig medel-vattenföring) samt med en nederbördsbaserad (daglig medelvattenföring för olikanederbördsintervall), beskrivande (genomsnittlig lagringskapacitet), konsekvensbaserad(översvämmad mark) och social (social acceptans) indikator. Resultatet antydde att denflödesreglerande förmågan hos de modellerade våtmarkerna var direkt kopplad till derasutflödesmekanismer. Våtmarkerna hade en genomsnittlig lagringskapacitet på 0.38 m3 perm2 yta men eftersom de ofta verkade överskrida sina maximala lagringskapaciteter underhögflöden, och överskottsvattnet omedelbart släpptes igenom nedströms, tillhandahöllvåtmarkerna en mycket begränsad flödesdämpande funktion. Det fanns inga synligaeffekter på de hydrografrelaterade indikatorerna och den dagliga medelvattenföringenminskade med försumbara 0.02%. Dessutom sågs inga signifikanta skillnader mellan småoch kraftiga nederbördshändelser och modellen visade inga tecken på översvämmad markför något av våtmarksscenarierna. Vad gäller social acceptans tycks de senastevåtmarksprojekten i Rååns avrinningsområde ha tagits emot väl av lantbrukare ochmarkägare i området. Bristen på våtmarksspecifika data, såsom volym och dagliga in- ochutflödesdata, samt andra modellosäkerheter medförde dock ett lågt förtroende förindikatorerna. Om indikatorvärden ska vara användbara verktyg i den framtida integ-reringen av våtmarker krävs uppmätta data över våtmarkernas vattenbalanskomponenter.För att stödja framtida beslutsfattande behövs även anpassade verktyg och ytterligareforskning för att bedöma påverkan av naturbaserade lösningar på uppströms-nedströmsprocesser.

Describing how water flows in flat landscapes is generally difficult as the main driving force behind surface runoff is elevation differences. In an experiment designed to delineate the uncertainty in catchment areas created in software for geographical information systems (GIS), a flow algorithm that distributes the flow from one point to all of the neighbours with lower elevation was used. By analysing the values for the catchment areas created by this algorithm the uncertainty could be assessed. The main objective is therefore to investigate whether flow direction algorithms can be used to delineate uncertainty in catchment areas or not. The results acquired in this project consisted of area sizes for the different catchment areas connected to each wetland, as well as the distribution of values within these areas. The values signifies the percentage of each cell within an area that contributes to the drainage point. By relating the dispersion of values for certain thresholds to the size of the area, the main conclusion is that areas of small size are more affected by uncertainty.  Finally, some further studies within this area has been suggested. For example, to evaluate differences in runoff in different kinds of terrain, with different data resolutions or to correlate it to the effect of slope. In conclusion this project supplies an entrance to a new method of evaluating uncertainty in a field that surely can be broadened and repeated for greater accuracy. / Hur vatten flödar i flacka landskap är oftast svårt att avgöra då det huvudsakligen är höjdskillnader som driver vattenflödet längsmed, eller strax under, ytan. Projektet består av ett experiment för att utröna osäkerheten i flödesriktningar och avrinningsområdets gränser. I olika program för geografiska informationssystem (GIS) användes en flödesalgoritm som fördelar flödet från en punkt till alla omkringliggande punkter med lägre höjd. Genom att analysera värdena för de avrinningsområden som skapades av denna algoritm kunde osäkerheten avgöras. Den huvudsakliga frågan blir således huruvida flödesalgoritmer går att använda till att beskriva osäkerhet i flacka avrinningsområden. Resultaten som erhölls utav undersökningen bestod av storleksangivelser för de olika avrinningsområdena kopplade till varje våtmark, samt fördelningen av värden inom dessa områden. Värdena angav hur stor procentandel av varje cell inom området som bidrog till områdets utloppspunkt. Genom att relatera spridningen av värden över vissa gränsvärden mot områdets storlek kunde slutsatsen dras att det generellt är de små områdena som påverkas av osäkerhet. Vidare studier utanför detta projekts ramar har föreslagits; att exempelvis undersöka skillnader i avrinning i olika typer av terräng, med olika upplösning på data eller undersöka sluttningens inverkan. Sammanfattningsvis erbjuder denna uppsats en början till en ny metod att undersöka osäkerhet i ett område som självklart kan breddas och upprepas för större säkerhet.

Allt fler bor i urbana områden och vistas mindre ute i naturen. Samtidigt pågårklimatförändringar som bland annat påskyndas av att torrlagda våtmarker släpper utkoldioxid. Den här undersökningen utforskar hur miljöpedagoger arbetar med exkursionervid våtmarker för att stärka barns natursamhörighet, uppmärksamma våtmarkers värden, samthur exkursioner kan bidra i arbetet för Agenda 2030 och Sveriges miljömål gällandevåtmarker. Semistrukturerade intervjuer med miljöpedagoger samt observation av enexkursion vid en våtmark utfördes i undersökningen. Resultatet visar att exkursioner vidvåtmarker kan vara avgörande för barns natursamhörighet, barns förståelse för våtmarkersvärde, samt utvecklande av empatiska beteenden gentemot naturen. Under en exkursion vidvåtmarker får barn vara med och utför åtgärder för att skydda och bevara våtmarker, vilket ären viktig del för att uppnå Agenda 2030 och Sveriges miljömål. Trots att mänskligaaktiviteter vid våtmarker kan vara negativt för den biologiska mångfalden, är exkursionernödvändigt för det framtida arbetet för våtmarkers välstånd. Framtida forskning bör fokuserapå långsiktiga effekter på barn som kontinuerligt får komma ut på exkursioner inaturområden. / The number of people living in urban areas has increased significantly, and they spend lesstime in nature. At the same time climate change is taking place, which is being accelerated,among other things, by drained wetlands that emit carbon dioxide. This study explores howenvironmental educators work with excursions at wetlands to strengthen children's natureconnectedness, pay attention to the values of wetlands, and how excursions can contribute toreaching the 2030 Agenda for Sustainable Development and Sweden's environmental goalsregarding wetlands. Semi-structured interviews with environmental educators and anobservation of an excursion to a wetland, were conducted in the study. The results show thatexcursions at wetlands can be crucial for children's nature connectedness, children'sunderstanding of the value of wetlands, and the development of empathic behaviors towardsnature. Through excursions at wetlands, children are involved with the wetlands andmeasures are taken to protect and preserve wetlands, which is an important part of achievingthe 2030 Agenda for Sustainable Development and Sweden's environmental goals. Althoughhuman activities in wetlands can be detrimental to biodiversity, excursions are necessary forfuture work on wetland prosperity. Future research should focus on long-term effects onchildren who are continuously on excursions in nature.