Wetlands have been fundamental for survival of both animals and humans and are known to be beneficial för biodiversity. Furthermore, they are also very important as functional systems in nature. Wetlands can tribute to hold water in the ground and will dampen high water at floods. Because of ditching in favor of agriculture the last centuries, wetlands have become more and more rare, globally almost 50% has disappeared and in Sweden, up to around 90 % in some areas. Wetlands produce what we call ecosystem services (EST), which are services provided by nature that humans are in need of. An example of this can be production of food such as fish. This study explore what kind of EST two specific areas possibly can produce in both wetlands and non-wetlands scenarios. The purpose of this study, beside identifying EST, was to highlight and illustrate the investment benefits of building constructed wetland on earlier ditched land. An evaluation of EST was therefore the primary purpose of this study. Data concerning the two selected areas were collected, and with the help of Naturvårdsverket’s “Guidance of ecosystem services” (2017) an identification of several EST were made. Based on the data collected, solely qualitative evaluation was made. The result showed that constructed wetlands generate more EST than non-wetlands does and that wetlands is higher valued regarding EST related to biodiversity and cultural value. Furthermore, neither object wetland nor non-wetland, received a high score in the evaluation of greenhouse emission within a 100-year perspective. Additionally, it showed that to be able to evaluate investment benefits, more studies are needed.

Sydväst om Falu centrum är Vällansjöarna belägna. Sjöarna utsätter tätorten för översvämningsrisk på grund av utdikningar och korrigeringar i vattendrag uppströms sjöarna som genomfördes då Falu Koppargruva var aktiv. Idag utgör dessa avledningar av vatten ett problem för centrala Falun med risk för översvämning vid höga vattenflöden. Syftet med denna studie är att presentera en alternativ lösning för att minska den totala översvämningsrisken i Falu centrum med fokus på Vällansjöarna. De lösningar som diskuteras i denna studie kopplas till möjligheter att tillfälligt dämma upp vatten och undersökning av lämpliga platser med våtmarker som översvämningshantering. Genom att applicera en GIS-baserad metod har kartor framställts över utvalda områden som varit särskilt intressanta för att uppnå syftet. Resultaten visar att de utvalda områdena rymmer 3 gånger så mycket vatten relativt vad som tillrinner och avvattnar Vällansjöarna under ett dygn vid ett högsta beräknat flöde med 50 års återkomsttid. Därmed har områdena även god potential att ta vara på vattnen vid ett normalflöde. Slutsatsen är att samtliga områden i analysen är lämpade för tillfällig uppdämning av vatten vid höga flöden samt att våtmarker är en potentiell lösning för att minska översvämningsrisken i Falun.

Is it possible to achieve ecological sustainability with our current democratic system? This question constitutes the democracy-environment nexus which has been a core theme in both the public debate as well as in research ever since the climate issue gained status of being a social problem in the 1970s. We are constantly presented with increasingly alarming science about the consequences of global warming. Yet, the coordinated political responses for effective measures against such consequences, are still missing. The question therefore remains highly relevant. One actor in society that certainly raises frustration about the neglected climate change responses, are the social movements. With a new wave of climate movements, we have seen key figures like Greta Thunberg take a seat at the tables during UN Climate summits. Fridays for Future among many other climate movements are criticizing the current democratic system’s lack of effective environmental policies. It is important to analyze their critique to understand if we need to change the current democratic system in order to tackle climate change. This paper aims to make a contribution to this debate by analyzing statements made by the new Swedish climate movement Återställ Våtmarker. For my analysis I use an analytical chart of the ideal types “ecological democracy” and “environmental democracy”, constructed by Jonathan Pickering, Karin Bäckstrand and David Schlosberg. These ideal types are used as a systematic concept of the democracy-environment nexus. The statements are found in my in-depth interview with one of the organization’s press contacts, on their website as well as in media. By categorizing the statements as either ecological democratic or environmental democratic I intend to conclude whether Återställ Våtmarker has an idea of democracy that poses systemic criticism towards our current system. The findings of this study support that Återställ Våtmarker’s view of democracy has more tendencies towards ecological democracy. In this paper, I have therefore found empirical evidence suggesting that Återställ Våtmarker pose systemic criticism towards our current democratic system.

Anlagda våtmarker i avrinningsområden från jordbruksmarker mottar ofta vatten med höga halter av partikelbunden fosfor. Den viktigaste processen för avskiljning av inkommande partikelbunden fosfor är sedimentation. Resuspension är en process som motverkar netto-sedimentationen av partiklar och kan således minska våtmarkers förmåga att hålla kvar fosfor. Syftet med den här studien var att undersöka om A. aquaticus påverkar resuspensionen av partiklar, och om större tätheter av A. aquaticus orsakar större turbiditet i vattenmassan. Två försök genomfördes i plastakvarier med sediment insamlat från våtmarker anlagda på lerjord. Varje försöksuppställning bestod av en behandling och en kontroll utan några djur. I det första försöket innehöll behandlingen A. aquaticus motsvarande en täthet på 2083 individer m-2 och i det andra försöket en täthet på 500 individer m-2. Turbiditeten mättes med en turbidimeter en gång per dag under sju dygn. Aktiviteten hos A. aquaticus orsakade en signifikant högre turbiditet i vattenmassan i behandlingen än i kontrollen. Turbiditeten var i genomsnitt 161 NTU i akvarier med 2083 individer m-2 och 37 NTU i akvarier med 500 individer m-2. Slutsatsen som drogs är att förekomst av A. aquaticus skulle kunna öka resuspensionen av partiklar i våtmarker. Detta kan i sin tur ha en påverkan på våtmarkers förmåga att hålla kvar fosfor som är bundet till lerpartiklar. / Constructed wetlands in agricultural catchments with clay soils often receive water with high concentrations of particle-bound phosphorus. Sedimentation of particle-bound phosphorus is the main retention process. Resuspension is a process that counteracts net sedimentation of the particles and can therefore reduce phosphorus retention in wetlands. The aim of this study was to investigate if A. aquaticus through bioturbation affects the resuspension of particles, and if a larger density of A. aquaticus causes a larger turbidity in the water column. The experimental design included plastic aquariums with sediment collected from wetlands constructed on clay soils. There were two experiments, each with a treatment and a control with no animals. In the first experiment, the treatment contained A. aquaticus at a density of 2083 individuals m-2. In the second experiment the treatment contained A. aquaticus at a density of 500 individuals m-2. Turbidity was measured with a turbidimeter once a day over the course of seven days. The bioturbation activity of the A. aquaticus caused a significantly larger turbidity in the water column in the treatment than in the control. The turbidity was on average 161 NTU in the presence of 2083 individuals m-2 and 37 NTU in the presence of 500 individuals m-2. The conclusion was that the presence of A. aquaticus can increase resuspension of particles in wetlands. This could have a negative impact on the ability of wetlands to retain phosphorus that is bound to particles.

Fosfor (P) är ofta det begränsande ämnet i akvatiska system och kan i höga mängder bidra till övergödning i sjöar och hav. För att minska tillförseln av partikelbunden fosfor som läcker från jordbruksmark kan våtmarker anläggas i avrinningsområdet. För en effektiv avskiljning är det viktigt att partiklar sedimenterar i våtmarken och stannar i sedimentet. Studier har visat att vissa karpfiskar och märlkräftor genom bioturbation kan orsaka resuspension av partiklar, samt att effekten ökar med ökad täthet. Syftet med denna studie var att undersöka om även makroevertebraten Asellus aquaticus (sötvattensgråsugga) kan orsaka resuspension av partiklar. Två hypoteser undersöktes: (i) A. aquaticus orsakar resuspension av sedimenterade partiklar; (ii) ökad täthet av A. aquaticus ger ökad resuspension. Två försök genomfördes och varje försöksuppställning bestod av 15 akvarier, varav finpartikulärt sediment och bäckvatten tillsattes till tio stycken medan fem innehöll endast bäckvatten. I hälften av akvarierna med sediment tillsattes A. aquaticus i olika täthet för försöken. Försöken pågick i sju dygn med dagliga mätningar av vattnets grumlighet. Resultat från försöken bekräftade båda hypoteserna. Genomsnittlig grumlighet efter sju dygn var 161 NTU (143 mg L-1 TSS) vid en täthet på 2083 A. aquaticus m-2 och 37 NTU (26 mg L-1 TSS) vid 500 A. aquaticus m-2. Studiens resultat indikerar att A. aquaticus kan ha en negativ påverkan på retentionen av partikelbunden fosfor i våtmarker. / Phosphorus (P) is often the limiting nutrient in aquatic systems and can in excessive quantities cause eutrophication in lakes and seas. To reduce the input of particle-bound phosphorus leaking from agricultural land, wetlands can be constructed as traps for particles. It is important that particles settle in the wetland and remain in the sediment. Studies have shown that bioturbation by e.g. common carp and amphipods can cause resuspension of settled particles, and that the effect increases with an increasing density of organisms. The purpose of this study was to examine if the macroinvertebrate Asellus aquaticus can also cause resuspension of particles. Two hypotheses were tested: (i) bioturbation by A. aquaticus will cause resuspension of particles; (ii) an increased density of A. aquaticus increases the resuspension of particles. This was tested in two experiments, each of which included 15 aquaria. In ten of these, sediment and stream water were added. To five of the aquaria with sediment, A. aquaticus were added in different densities for the two experiments. Water turbidity was measured daily for seven days. The results confirmed both hypotheses. Average turbidity after seven days was 161 NTU (143 mg L-1 TSS) at a density of 2083 m-2 and 37 NTU (26 mg L-1 TSS) at 500 m-2. The results indicate that the presence of A. aquaticus may have a negative impact on the retention of particle-bound phosphorus in wetlands.

Det växande behovet av metoder för tillförlitlig identifiering och kartering av markfuktighet i landskapet inom naturvård och skogsbruk ställer ökade krav på kartmaterialet. Dagens kartor är generellt baserade på flygbildstolkning vilket ofta resulterar i en ofullständig och generaliserad redovisning av våtmarker. Med LiDAR-data och moderna GIS-program kan topografiska markfuktighetsindex med hög upplösning genereras, vilket potentiellt kan ge en mer realistisk och detaljerad redovisning. I detta examensarbete utvärderades det etablerade Topgraphic Wetness Index (TWI) och det mer nyligen utvecklade Depth to Water Index (DTW). Fem TWI-raster med upplösning 2–20 m skapades. Fyra DTW-raster med varierad Flow Initiation Threshold (1–8 ha) skapades, samtliga med 2 m upplösning. Som referensmaterial användes Vegetationskartan (GSD-Vegetationsdata), vilken bedömdes vara det bästa tillgängliga alternativet. Resultatet från studien visar att indexkartorna överlag identifierar fler våtmarker och visar en större andel våtmark än Vegetationskartan. DTW ger en tydligare och mer realistisk kartbild jämfört med TWI. De använda metoderna för generering av indexbaserad markfuktighetskartering innehåller vissa osäkerheter. För DTW finns god förbättringspotential för att minimera dessa osäkerheter men även i att vidareutveckla metoden. Indexkartor (främst DTW) kan trots detta anses användbara i syfte att identifiera markfuktighet, särskilt i kombination med andra typer av kartdata. / The increasing need for reliable identification of wet soils in nature preservation and forestry requires more detailed and accurate maps.  Previous maps are mostly based on aerial photos which may result in an incomplete and generalized representation of wetlands. Using high resolution LiDAR-data and modern GIS software, topographic indices can be generated which has the potential to model wetlands in a more realistic and detailed manner. This study evaluated the widely used Topgraphic Wetness Index (TWI) and the more recently developed Depth to Water Index (DTW). Five TWI-raster with a resolution of 2-20 m was created. Four DTW-raster with 2 m resolution was created with Flow Initiation Threshold varying between 1-8 ha. A vegetation map (GSD-Vegetationsdata) was used as reference since it was judged to be the best available option for comparison. The results show that the index-maps overall identify more wetland area than the vegetation map. The DTW-index generates a clearer and realistic map compared to the TWI. The methods used for index-based mapping of soil moisture has some uncertainties. However, the DTW-index has good potential for further development. It was concluded that index-based maps (primarily DTW) can be useful for identification of soil moisture, especially if combined with other sources of map data.

During December-April in 2016/2017, five wetlands in near proximity to the city of Halmstad and four stretches along the stream Trönningeån were investigated regarding their use by birds during winter and spring. At one of the wetlands it was investigated whether non-entry rules are set accordingly to the breeding period. Furthermore, the recreational values of two of the wetlands were calculated. The five wetlands were used by a total of 37 species during the months December-April and they were occupied by mainly the same bird species with a few exceptions, showing some differences in numbers of individuals and species composition depending on wetland. The wetlands seemed to be of importance for a few wintering species as there were at least 12 species and 190 individuals at the near-coastal wetland Trönninge ängar during months December-February. The inland wetland Stjärnarps norra våtmark attracted 6 species and a surprising amount of 153 individuals during the same period. Especially the near-coastal wetlands also created for bird purposes (Trönninge ängar and Larssons våtmark) served as very important spots for migrating birds and were visited by a large number of species and attracted 1531 and 1314 individuals between months March-April. The no-entry rules regarding Trönninge ängar seemed to be up-to-date in terms of when the birds show signs of breeding. The recreational value was calculated to be almost three times higher for Trönninge ängar than for Larssons våtmark. The turnover rate for the birds in two of the wetlands showed some differences and/or patterns regarding how and when different bird species use the wetlands. / Under månaderna december-april 2016/2017 inventerades fem våtmarker nära Halmstad för att få information angående hur fåglar använder dessa våtmarker under vintermånaderna och våren samt undersöktes fyra åsträckor av Trönningeån med avseende på hur dessa används av vissa vadare vintertid. En av våtmarkerna undersöktes angående huruvida datumen för tillträdesförbud stämde överens med fåglarnas häckningstider och dessutom undersöktes rekreationsvärdet för två våtmarker. Totalt använde 37 olika arter våtmarkerna under perioden december-april och de användes huvudsakligen av samma arter med vissa undantag. Det fanns även vissa skillnader i antalet individer samt variationer i artsammansättning beroende på våtmark. Våtmarkerna verkade ha betydelse för ett antal övervintrande fåglar då den kustnära våtmarken Trönninge ängar besöktes av åtminstone 12 arter och 190 individer. Inlandsvåtmarken Stjärnarps norra våtmark besöktes av 6 arter och ett oväntat stort antal på 153 individer. Särskilt våtmarkerna närmast kusten som dessutom är fågelvåtmarker (Trönninge ängar och Larssons våtmark) spelade en viktig roll för flyttfåglar då de användes av totalt 1531 respektive 1314 individer under perioden mars-april. Tiderna för tillträdesförbud gällande Trönninge ängar verkade vara aktuella ännu i relation till när fåglar i våtmarken uppvisar tecken på häckning. Det uträknade rekreationsvärdet visade sig vara nästan tre gånger högre för Trönninge ängar än för Larssons våtmark. Undersökningen angående hur och när olika fågelarter använder två av våtmarkerna visade på att det finns vissa skillnader mellan hur och när olika fågelarter utnyttjar dem.

1928 beslutades att ån Sennan norr om Karlstorp skulle sänkas, rätas ut och delvis kanaliseras för att öka arealen produktiv jordbruksmark. Men åtgärderna orsakade även flera problem både inom och utanför det område som man undersökte innan genomförandet. Dräneringen ledde till att torvmark torrlades vilket orsakar utsläpp av växthusgaser. Vattnets uppehållstid i landskapet kortades och infiltration till grundvattnet minskades. Den biologiska mångfalden minskade genom habitatförlust, alltså färre livsmiljöer, och även genom ökade mängder lösta organiska ämnen i vattnet. Dessa negativa effekter går att motverka genom restaurering. Höjning av grundvattennivån och igenläggning av diken skulle förbättra hydrologin och förbättra grundvattenbildningen. Återvätning av torvlagren hade minskat utsläppen av växthusgaser och våtmarken hade förlängningen istället kunnat fungera som kolsänka. Restaurering av ån och torvmarken kan bromsa habitatförlusten och skapa nya habitat som med tiden kan bli koloniserade och öka den biologiska mångfalden. Eftersom varje lokal har unika förutsättningar är det är svårt att beräkna hur mycket utsläppen skulle minska, värden på hydrologiska faktorer och till exempel eventuell ökad artrikedom. Aktuell forskning visar att restaurering av torvmarker och vattendrag kan leda till förbättrad hydrologi, minskade utsläpp av växthusgaser och ökad biologisk mångfald, även om det i vissa fall kan ta lång tid innan ekosystemet anpassat sig och de positiva effekterna av restaurering blir märkbara. Med tanke på dagens miljöproblem med klimatförändringar, torka, översvämningar och utarmning av den biologiska mångfalden är restaurering av detta område mycket angeläget. / In 1928 it was decided that the stream Sennan north of Karlstorp would be drained and straightened to increase the area of ​​productive agricultural land. But it also caused several problems both inside and outside the area that were being investigated before implementation. The drainage caused peatland to dry, causing greenhouse gas emissions. Water residence time in the landscape was shortened and groundwater infiltration was reduced. Biodiversity decreased through habitat loss and increased amounts of dissolved organic matter in the water. These negative effects can be counteracted by restoration. Raising the groundwater level and ditch blocking improves hydrology and increases groundwater formation. Rewetting of the peat layers reduces greenhouse gas emissions and the wetland can instead function as a carbon sink. Restoration of the river and peatland reduces habitat loss and creates new habitats that will eventually become colonized and increase biodiversity. Because each site has unique conditions, it is difficult to calculate in what amount emissions would decrease, values ​​of hydrological factors and, for example, possible increased species richness. Recent research shows that restoration of peatlands and streams leads to improved hydrology, reduced emissions of greenhouse gases, and increased biodiversity, although in some cases it may take a long time for the ecosystem to adapt and the positive effects of restoration become noticeable. Given today's environmental problems with climate change, drought, floods and loss of biodiversity, restoration of the affected area is very desirable.

During the first half of the 20th century, lake lowering was a common practice for agricultural drainage in Sweden. Although this phenomenon led to drastic changes in the Swedish landscape, it has been remarkably understudied. Furthermore, previous research on lake lowering, and on the adjacent subject of hydropower, has mostly taken a social constructivist approach. In contrast, the aim of this study was to generate a posthumanist, symmetric account of a lake lowering project, where the non-human actants involved in the network were seen to act. This in order to better understand the driving forces and power relations emerging in a large technical project. The study took the form of an actor-network analysis of the lowering of Lake Tämnaren in the south-east of Sweden. The analysis consists of a chronological account of the project between the years 1923-1967. During the years predating 1950, investigations into both material and social matters were carried out by two engineers who became spokespersons of the many collectives of actants affected by the lake lowering. In the years between 1950-1953 when the project was carried out, the spokespersons’ accounts of reality were challenged, with varying results. After the works had been completed, the question of maintaining a suitable water level in the lake remained controversial and concerned managing the newly built dam. In brief, the conclusions of the study highlight the role of material agency in transporting and changing power between actants in a network. Forms of material agency were for example: the lake flooding, the hardness of soil, or the floodgates of a dam remaining open.

Svenska våtmarker har under flera hundra år dikats ut till förmån för odling av grödor och virkesproduktion. Idag ser verkligheten annorlunda ut och till förmån för klimatet satsar svenska staten nu pengar på att plugga igen diken och återställa dessa numera uttorkade våtmarker. Att huvudsyftet är minskade utsläpp av växthusgaser hindrar dock varken flora eller fauna från att utnyttja dessa nya habitat. Då hotet mot biodiversiteten i världen enligt forskningen är lika allvarligt som klimatförändringarna är det av intresse att veta hur åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser även påverkar artrikedomen lokalt och regionalt. Detta är en studie som utvärderar insektsfaunan på återställda våtmarker och om det går att urskilja några naturvärden baserat på vilka arter som hittats. Mellan 8 augusti och 8 september 2022 användes tre inventeringsmetoder på fyra skogslokaler och tre återställda våtmarker. Lokalerna som stod klara år 2021 är Skogsstyrelsens pilotprojekt för återvätningar. Resultatet visade att även om inga naturvårdsarter hittades, bidrar klimatgynnande återvätning av skogsmark till en ökad biodiversitet redan på kort sikt. Totalt inventerades individer av 35 olika arter och 71% fler arter hittades i våtmarkerna än i skogarna. Sex fynd var arter som specifikt föredrar våtmarker och hittades i lokalerna med öppen vattenspegel, övriga arter i våtmarkerna var generalister. Då många faktorer kan påverka olika arters migration är långsiktig övervakning eftersträvansvärt. Den här studien ger en chans för framtida uppföljning av våtmarkernas utveckling och arters etablering. Vidare en möjlighet att anpassa framtida återvätningar för att minimera utsläpp av växthusgaser och samtidigt maximera biodiversiteten. / Swedish wetlands have been drained by ditching for several hundreds of years in favour for forestry and agriculture. Today, the reality looks different, and due to the climate change the Swedish government is now investing money to plug ditches and restore these now dried-up wetlands. The main purpose is to reduce greenhouse gas emissions, but neither flora nor fauna are prevented from utilizing these new habitats. According to research, the threat to global biodiversity is as serious as climate change, it is of interest to know how measures to reduce greenhouse gas emssions also affect local and regional species richness. This is a study that evaluates the insect fauna in restored wetlands and wether any natural values can be discerned based on the species found. Between August 8 and September 8 2022, three sampling methods were used in four forest locations and three restored wetlands. The wetlands which were completed in 2021 are the Swedish Forest Agency´s pilot projects for rewetting. The results showed that even if no conservation species were found, climate-beneficial rewetting of forest land contributes to increased biodiversity in the short term. In total, individuals from 35 different species were surveyed and 71% more species were found in the wetlands than in the forests. Six findings were species that specifically prefer wetlands and were found in locations with open water surfaces, all other species were generalists. As many factors can influence the migration of different species, long-term monitoring is desirable. This study provides an opportunity for future follow-up of the development of wetlands and the establishment of species. Furthermore, an opportunity to adapt future rewetting to both minimize greenhouse gas emissions and at the same time maximize biodiversity.